Allihave

Penslar, färg, vatten, musik, dans. Det var en härlig förmiddag i min ensamhet i boden. Färgstick i näsan när jag kom ut i friska luften. Nu sitter jag här, lyssnar på Foo fighters och samlar kraft inför ridningen. Men det känns inte allt för bra med febrig känsla i musklerna och huvudvärk. IMORGON MÅSTE JAG VARA FRISK!!!! Årets höjdpunkt, blir nog en tur på stan på förmiddagen, ska leta upp en poppig outfit inför kvällen, jag saknar sådant nu. "Thoose days were the best in our lifes" Så sant som det var sagt. Jag saknar det, och nu ska jag ta tillbaka, eller plocka fram sådant för att göra mig hel.

Igår spenderades dagen med johnna, skridskoåkning och en tripp på stan med Milla + filmkväll. En behövd dag. Jag är glad och nöjd. Kunde inte blivit bättre efter återträffen. Den känslan, den glädje kan få följa med mig jämnt.


I will try to make my best.
I'm going to the Success.

Glädje blev det definitivt, jag vet inte när jag var sådär galet glad sist. Musik, dans, lekar, känslan av en underlig gemenskap tar mig tillbaks till högstadie trams. Men verkligheten påminner mig emellanåt och jag kan inte riktigt koppla av att njuta fullt ut. Helt enkelt en lyckad kväll i draculas egen kostym ^^ (jag kände inte igen mig själv efter allt smink, röda läppar och djävulshorn ;)) 
Idag blir det skridskor med Johanna :D Fy så himla roligt, sen ska jag träffa Milla och bege mig till djurön för att måla! Men nu väntar ett varmt och härligt bad, lita slapp med boken (som måste läsas ut snart, så jag hinner med nästa bok).
Puss hej!

Dagens bästa går till SABINA THE ONE :)

Jag funderade lite i badet, och det känns faktiskt lite som att skriva en bok, att ta upp och fortsätta ett kapitel man trodde var slut. Orden kommer tillbaka, allt vänder och flödar åt ett annat håll. Det finns så mycket man har lärt sig, så många misstag man kommer ta med sig i livet, men framförallt många glädje stunder, fina idéer och minnen man kommer att ta med sig i livet, plocka fram, till och från genom tiderna.

En hemlighet kommer inte ut av sig själv. Men egentligen är det väl inte hemligt eller så, bara något man inte sprider hur som helst. Men tänk så mycket lättare det skulle bli inombords om man lyckades få ut det. Tänk så mycket annat man skulle kunna lägga tankarna på.

Idag ska jag i vilket fall som helst ut till Exellent snart, sen blir det hem och göra sig i ordning och så, sen är det återträff med klassen från högstadiet, med utklädnand och grejer.. spännande. Jag vet inte riktigt vart det här kommer ta mig, nostalgi, tankar, känslor, upprymdhet, ångest, förtvivlan eller bara glädje? Därefter stannar jag på djurön och försöker samla mina tankar i bilder, jag har nämligen förberett för att börja måla med akryl på duk :D den ni, det smakar både sött och salt på en gång. Kanske blir det något, kanske slutar det i katastrof, man vet liksom aldrig! Spänning blir den här veckans tema tror jag.

Vädret vänder som vinden, eller som mitt humör och min lust. Men det känns bra att det var åt rätt håll det vände den här gången. Sol har vi aldrig tackat nej till en höstdag.

Att läsa gamla texter väcker minnen, jag känner dofterna, tankarna, allting runt omkring som har format dem. Allt jag vill är att spola tillbaka tiden. Men det går inte och min själ skriker av förtvivlan. All kreativitet och alla fina texter som skapades inuti mig är som bortblåsta, det går inte längre. Vart tar allt vägen? Är det att jag vill nu som får allt att bli så motigt, så svårt.


"Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar."

 Kent - det kanske kommer en förändring

Exellent och jag tog en uteritt med Linn och Essa, lite lagom mysigt i det fina höstvädret sådär.
Jag tror jag gav mig själv lite av en tankeställare imorse, det tror var nog bra. Och idag är ingen skrivar dag, märks det eller? Hoppas förövrigt på ett härligt lov, det känns som om jag är påväg åt rätt håll. Inte att förakta alls, snarare tvärtom. Det är nu det ska utnyttjas till tusen och tas tillvara på. Sen är det bara att sikta nosen framåt och bestiga alla berg på vägen mot en öppnare värld, en solnedgång över fälten. Haha, jag började skriva ner saker jag vill göra innan jag dör idag, kanske var det bra, jag insåg att jag har mycket att åstadkomma. Så inte kan jag sitta still och stirra på samma fläck hela dagarna. BRA GJORT KIM! :) Nu ska jag snart återgå till mitt pirogbakande, det var en jävla deg att vilja ligga kallt länge. ^^ :)

Jag lite fastnade i något konstigt tillstånd. Jag utforskade en bilddagbok, för att fastna i dennes blogg. Det sved lite och så, lite som min hals gör. Det blev helt plötsligt jobbigt att svälja, tungt att andas. Och hela de senaste åren känns så jävla meningslösa. Jag har förstört allt. Allt jag hade, allt jag var, alla drömmar. Tiden ska vi inte ens prata om. Fy fan vad jag skäms, jag borde nog skämmas ännu mer. Nej, jag har fått nog av sånt här nu. Det är dags att plocka fram allt igen, sy igen alla trasiga delar, plåstra om alla sår, pussla ihop alla tomma bitar. För jag vill vara så mycket mer.

Someday I know I will be there again, somewhere between right and end.

Vad är det som hindrar mig egentligen? Varför?
Jag förstår inte riktigt. Det är suddigt här igen.
Jag vill gråta mig till söms, för nu känns det som om jag aldrig kommer vilja somna igen.
Inte med allt det här i huvudet, aldrig mer.
Fan.

Ibland vill man gosa in sig i täcket bland en massa kuddar och bara samla sina krafter, men magkänslan och hjärnan säger något annat. Måstena tar över, och lite tankarna på att jag smet förra veckan. Ibland måste man kämpa även om krafterna bor någon annanstans, och ganska bra måste jag nog säga att dagen har gått. Inga direkta motgångar, har fått undan det mesta. Nu är det bara skriva klart tyskan och plugga in naturkunskapen inför onsdag som är kvar. Sen kan jag göra vad jag vill med den här veckan ungefär. Nejrå, inte riktigt så, det finns alltid något att plugga. Mera som att jag har spenderat alla tomma timmar i skolan på rätt sätt för en gång skull. Skönt såhär efteråt även om både kropp och hjärna är döda.

Jag lite längtar iväg någon annanstans fortfarande. Men jag tror jag börjar finna delar av mig själv, det känns alltid som något positivt. Och jag kan bara säga att all tid som har spenderats med hästarna och diverse människor i stall osv har helt klart varit värt det. Jag trivs i mina skitiga ridbyxor, mina stora tröjor, med skit under naglarna och med yvigt hår ute i den friska luften. Det lite stärker mig alldeles lagom mycket, även om jag är helt slut efter den här helgen.
Lite sugen är jag fortfarande på att måla och så, men jag tror jag kan få några dagar till det i slutet av veckan :)

Ha en bra vecka allesammans! :)

Med armar, ben och huvud som tegelstenar reste jag mig upp, insåg att det blåser och regnade lite smått. Ja, en underbar start på dagen, inte sant. Det mesta är nog träningsverk, för jag tog det lungt på festen igår, ingen dricka, bara dans. Men framåt tolv slaget pallade Johanna och jag oss mot buss/ spårvagn och begav oss hem. Sängen har nog aldrig varit så skön, varm, så mjuk. Men jag ska ut och rida med Linnéa idag, så det är bara att ordna allt som ska ordnas, sen ska vi njuta av dagen. Som kommer avslutas med plugg i mängder bland alla släktingar som anländer. Lustigt är vad det kommer att bli. Men sånt är livet när man slappar i veckorna och har en massa uppgifter att göra inför ett prov. Bara att bita ihop och kämpa på, slappa kan man göra i graven, som Sabina så fint brukar säga.

Man blir pigg av frisk luft, så jag vaknar nog så småningom. :)

Jag är lite stolt, lite chockad, lite förvirrad. Lite allt på en gång. Men ändå känner jag mig sådär levande igen. Påväg tillbaka från helvetet, fast jag vet inte om det är något helvete. Det är faktiskt rätt så skönt att inte göra någonting, att bara fokusera på att ta sig framåt, hålla huvudet uppe och kämpa vidare. Känna lite hur verkligheten tar tag i en och gör en lite av en tjänst. Jag överlevde skolfotot, klippningen, färgningen och ridningen också. Det sista kanske med nöd och näppe, jag har nog aldrig varit så nervös,rädd och tyckt något varit så spännande på en gång. Imorgon blir det till att rida X igen, det var lite mer än en vecka sen nu, men han är min hela helgen :) Och det kommer fler dagar framöver. Men jag ska börja dagen med att kolla på och hjälpa Maria imorgon på KM i fälttävlan. Jag har en känsla av att det kommer gå bra, vi hoppas att den är rätt!

This feeling feels a little bit like flying.. I like it!

Allting blir inte riktigt som man vill.
Men jag vet vad jag vill med den här dagen, och ska försöka få den precis som jag vill ha den.
Kanske inte allt, men delar av det i vilket fall. För allas bästa.
Men först och främst för mig själv.
Jag vet, jag låter egoistisk, men nu vill min själ och kropp tala för sig själv och då tänker jag inte hindra den genom att sätta mig på tvären och tvinga tankarna att se alla andra först. Nu är det bara att öppna sig och lyssna till sig själv.
Hoppas det inte leder till något ont bara.

Jag lyssnade föresten på lite olika band igår och kom fram till att Jens Lekmans musik och The Corneeers eller något var mycket härligt i mina öron. Mera sånna upplevelser tack. Men nu är det skola och tyska som gäller.

But I know you need me, and I will do my best to be there for you.