Flyg du lilla fjäril
Fast det har ju varit rätt fint mellan mig och gitarren den här veckan, inte en dag har gått utan ackord, det borde jag ha ett guldkorn för. Ett stort ett faktiskt. Det kan ha varit så att det var Jessie and the And som inspirerade mig lite smått under rockkarusellen, som så många gånger förr. Det stod en liten spalt om dem i tidningen idag också, det var fint. Dom är fina små kämpar, värda all framgång, det skulle även mina öron tycka om.
Ibland kanske det rent av är bra att vara skadad i ryggen, man kommer liksom på sig själv med hur man lever. Det finns nackdelar också, och idag kanske de väger över. Nuär jag mest irriterad över mitt schema, för det är kasst! fyra timmars hål mitt på dagarna, fy tusan vilken dålig planering, det gav inte direkt mer motivation till de få arbeten vi faktiskt har, snarare tvärtom. Ruttet. Ungefär som att min mage känns som en jag vet inte vad, lite surt och knivhuggande. Inget skönt är det i vilket fall. Och nu är jag trött så nu ska jag sova igen. Det är nog det enda vettiga jag kan ta mig för, för tillfället. Allt annat känns så ointressant och smärtfyllt.
Jag lever i min egen lilla bubbla och för några dagar sedan var allt jag ville att komma ut där ifrån, men nu är allt jag vill att stanna därinne och slippa omvärlden. Ibland blir allt så lustigt att jag inte kan förstå mig själv ens. Men jag förstår Kitty, för hon är alldeles förtjusande i sina hemma fixade klänningar, så kreativ vill jag med vara.
Om tiden ändå fanns i den verkligaste av existens.
Båda sidor nu
Jag har sett moln från båda sidor nu
Från in och ut
Ändå ser jag bara moln illusioner
Nu minns jag
Har aldrig förstått mig på moln
Inte det minsta.
A Rush of Blood to the Head
Mr. Fat E står nu besegrad! Vanligtvis brukar jag bli glad över sådant, för det brukar vara de små sakerna som gör den riktiga glädjen. Men nu irriterar jag mig mest över ostämdheten efter 3 ackord eller mer. Rätt surt faktiskt. Fast å andra sidan är det nog lite bra ändå, för då behöver man inte skämmas för att man tar sura toner, det spelar ju ingen roll ändå.
Jag önskar att mitt huvud kunde komma tillbaka till mig, med en gnutta motivation för skola, plugg och allt sånt. Men jag har nog blivit imun, allting bara snurrar! Hallåååå? Jag ser inte, känner inte, bara flyter med, eller stannar upp i ingenting. Det är rätt trist att det ska vara så, nu när krämporna är borta, och tiden är rätt.
Ingen får mig att le som du, hela världen är ett hav av himmelens stjärnor och där sitter vi och kollar ner på dem. Tillsammans är vi starka, du och jag. Tänk om det kunde vara så föralltid, då skulle jag föralltid vara glad.
Men just som man känner störst glädje sätter sig alltid någonting på tvären, är det inte i tankarna så finns det annat.. Det är som att bli matad med ättikssprit, fy fan. Allt man inte vill ha tvingas man svälja i stora klunkar, rakt ner, fräter sönder inuti, det känns som om man ska rinna iväg med smärtans floder. Men nej, den här gången rinner det bara rakt igenom, jag känner inte efter vart smärtan tar vägen. Det blir bara ett hål rakt igenom allt.
När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån
Now My Feet Won't Touch The Ground
Now my head won't stop
You wait a lifetime to be found
Now my feet won't touch the ground
Egentligen vill jag bara berätta hur fin världen kan vara, hur bra jag mår och alla fina tankar som går omkring på min näthinna, alla underbara moln-illusioner jag kan se på målningar i mitt inre.
Men jag ska göra er besvikna, för jag är fortfarande trött som döden, magen gör minst lika ont idag, och jag sov Way too long, så nu är jag lite lost, för allt jag skulle hinna med innan skolan har inte hunnits med, så jag sjukanmälde mig, mest för magens skull, och så var det faktiskt bara en lektion jag missade (ej utsatt på schemat dessutom) men det tar jag ifatt en annan dag. Som med så mycket annat. För ibland behöver man samla lite kraft och idag kändes som en sådan dag.Till och med mitt horoskop skrev att jag ska vara snäll mot mig själv och göra sådant jag blir road och stimulerad av idag, och då kan jag lova er att en mattelektion inte står högst på den listan.
Nej, jag ska ägna några timmar åt gitarren, för jag har funnit min förälskelse till den igen, och strängarna är snart på plats, måste bara övervinna Mr. Fat E, han är bra på att sätta sig emot. Men jag känner mig så produktiv, kreativ och jag vet inte ord för vad, men jag tror jag är påväg mot något som kan chocka hela världen :O
Sen ska jag försöka skriva lite på min svenska rapport, läsa lite tyska och ta mig en välförtjänt sväng till Stallet, vare sig magen vill sammarbeta eller ej, för det är Stalldag idag, no matter what!
Bäst att sätta fart, det finns en del att hinna med som sagt, see ya.
God give me some time and inspiration with my Camera, I think I'm in need for that.
But time's still running, and I'm not fast enough to run in time.
Every word I know
Trots skola mellan 8.15-16.30 har dagen gett oerhört mycket. Det var en ovanlig skoldag dessutom, mycket skratt, bra kritik, goda tankar, mycket språk, sånt faller mig i smaken. Målning på djurön, kan bli riktigt lyckat, det återstår att se. Musklerna säger att det är dags att sova.
Jessie säger In my place - Coldplay och länkar Gustaf Spetz, två bra musikaliska upplevelser, funderar över vilken låt jag hörde på radion som jag skulle minnas titeln på, men kan inte minnas.
Tåg it is, allt i en kupé, rullandes genom landet, det vore något. Precis som den där stugan ute i vischan, party, ensamhet, frid, musik, böcker osv. Delad glädje = dubbel glädje. En för alla, alla för en. (återkommande under dagen, i flera sammanhang) Vänskaplig fika, jo, varför inte. Maria, film, hos mig, på lördag! Stall imorgon, schemat ser helt okej ut, kan hända att en och annan matte lektion fylls på, men jag klagar inte, inte alls. Gitarrsträngarna ska på plats med, sen ska Micke och Jag ha Lars-låt-spelar-rep! Jag ser fram emot det, med tanke på vilken nostalgi det kommer bli, och jag har tränat, både på lars låtar och värmt upp min sång. Men nu ska jag värma upp sängen, eller den mig. Länge, länge, för jag är trött som döden. Godnatt
Spring will come, until then, it's not too long.
Mer än vad jag har
att man borde stanna upp ibland och se
För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
Och att springa runt och låtsas att man ler
Vad passar bättre än Lars Winnerbäck ibland. Inte mycket efter en glädjande helg. Fler vänner än jag träffat på länge, mys att hälsa på Noak, umgåtts med syster, promenerat i skogen, åkt spårvagn, lyssnat på musik, lagat paj, gett bort presenter, fått alldeles för mycket tillbaka för trevligt arbete med hjälp av hästar, plugg, handling med pappsen och en del irritation. Nej, inte mycket. Jag är glad. Det känns bra, hämtade min gitarr förut, den andra ska få nya strängar och så ska jag ge mig själv en välförtjänt hårfärgning och ett par byxor eller två. Sen kanske jag klarar mig tills våren och fåglarna anländer, jaa med en pensel eller två tror jag att de här veckorna kommer att gå. Rätt så fort eftersom det finns ett och annat att göra i skolarbetesväg också dessutom, Noak får inte glömmas heller. Där ska hälften av tiden spenderas framöver, för det har jag saknat i allt virr hit och dit, ryggont och lidande. Nu är det tid för förbättring, återförening, gitarrspel och kreativitet. Såsmåningom blir det löpning med Sara också, förhoppningsvis en del skogsturer, för sånt uppskattar jag. Hör av er om jag har glömt något. Puss och godnatt
Jo jag köpte ju färg också, till mina väggar i mitt nya rum, det ska bli spännande. Resultat kommer att visas framåt veckoslutet. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Tonårsskinn och fuskchampange
Scared
Den smärta som uppstår bara av ett litet tryck är helt obeskrivlig, jag ligger där och bara känner smärtan rinna ut i varenda liten nerv, tänk om man bara fick kapa av dom lite grann, bara skära ner på känseln, det vore så himla skönt. Men jag är inte vek, nej det är nog det sista jag vill kalla mig själv. Visst klagar jag, lägger bekymmer till världen och kanske rent av är elak mot någon. Visst är jag rädd, mest för mig själv i många fall. Men all den kraft jag lägger ner på att ta mig igenom allt är otrolig, det är rätt skönt att veta det när så många har försvunnit, tagit ett steg bort. Eller när man själv bara känner sig extra svag men tillslut lyckas övervinna sig själv och gå emot allt som skriker inuti. Jag är både stark och modig, innerst inne vet jag ju det. Det skulle nog ni också göra, om ni öppnade er lite och försökte.
Truth is, I miss you so, so unbelievabel much.
In to many ways, for to long. I want you to hold on.
To me.
Dom sista drömmarna
inte nu och inte sen
Och hur mycket makt man än tros ha över sig själv och sina egna funderingar så vaknar man upp någon annan stans och inser att man faktiskt har flutit med, kanske lite för mycket och för länge. Kanske inte tillräckligt för att passa in där? Men alldeles för mycket för att glömma bort allt annat, vad det är värt och sådär.
Vissa saker rinner aldrig ur, det sitter kvar efter år och dag. Men det är rätt skönt, då slipper man lära om sig när man känner för att ta tag i det igen. Det var rätt läskigt, men känslan av att faktiskt göra det och på ett bra sätt gör allt lite lättare. Men jag fastnar, alldeles för mycket, alldeles för djupt, för länge. Kanske betyder det något, kanske inbillar jag mig.
Jag behöver vår, sol och naturen, det är nog bara så det är. Vintern, kylan, mörkret tar kål på en. Och det blir inte bättre av för mycket plugg, ryggont och noo-training. Men kanske, kanske är det bra till helgen, jag håller tummarna!
Soul meets body
Att kunna se och känna något på distans är en ganska häftig känsla. En form av lättnad, men med ett underligt tryck. Ungefär som när kolsyra pyser ur en flaska. Små små bubblor med ett sånt enormt tryck, luften lättar och resterande bubblor blandas i innehållet och bara finns där, fräter lite när man får dem i munnen tillsammans med innehållet, men existerar egentligen inte på något märkvärdigt sätt.
Nu hoppas jag egentligen mest på att ha kraft att förverkliga alla kreativa idéer framöver, ännu en konstig känsla av att tiden inte räcker till. Inte till allt man vill och måste på en gång, åter igen tar måstena större plats. Men viljan är inte svald den här gången, den ligger bara och väntar under ytan, på första bästa håv att dra sig upp med. Det känns rätt bra ändå, att fortsätta vandra i en händelserik värld. Hoppas Obama kan göra något gott föresten, det är nog första gången jag tagit till mig något politiskt, bara det är ju framgång i sig. Tappa inte det här nu, fortsätt inspirera och förvandla.
Don't lose what's yours, keep it real, that's the thing of course!
Om vi blundar
Visst gör det ont att vakna upp i drömmarnas verklighet, men jag känner inte samma smärta längre, för jag vet vad det är jag ser. Man kan inte fly sig själv, det är nog det enda jag kommit fram till som jag kan stå fast vid. Någonstans kommer det ändå ifatt än. Det hjälper inte att blunda, man ser i vilket fall, ser man inte själv finns det alltid någon annan som har ögonen öppna åt en. Men blunda för all del, det är rätt skönt att slippa se ibland.
Inget kan ändra på det
Det känns så jävla tragiskt rent ut sagt. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det, tror inte det går. Jag hoppas bara att det går att ändra på det. En stor dos av frisk luft, vårkänslor, fåglar, galna utflykter och jag kanske är på banan igen?
Fast det känns bra underbart att man har förstått hur allting ska gå till, nu när man inte kan försöka visa det, hoppas bara det sitter kvar, att det finns inuti och att jag kan plocka fram det när allt har läkt. När jag inte blöder inombords längre, då vill jag visa att jag faktiskt kan sväva, och få er att vilja göra detsamma.
Tills vidare får jag väl försöka bädda in mig i harmoni, läsa ut alla dessa böcker som måste läsas för att sedan bearbetas och skrivas analyser och diskuteras hit och dit. Men var ska kraften att ta tag i sådant komma ifrån, när jag inte får, när jag inte kan, när allt jag vill är något helt annat? Världen är inte rättvis, det är det ingen som kan ändra på.
Goodbye Blue Sky
Det känns som om jag har ätit stenar, tyngdpunkten i magen, nää hela innehållet faktiskt, känns som ett enda stort berg. Ibland slår det mig hur skrämmande saker och ting är. När man liksom får sig en tankeställare, på väldigt underliga platser, i fråga om väldigt underliga saker. Som idag, jag höll på att brista i gråt av förvåning över att jag faktiskt inte alls känner igen mig själv längre. Inte det minsta, vad har hänt? När hände det? Hur kan jag inte vara medveten om det? Jag lever ju ändå med mig själv dygnet runt, varje dag, jämnt. Men nej, förändringar kan visst ske inombords, i ens kropp utan att man ens funderar över dem. Och kanske är det just därför jag blev så förvånad. Vem vet, det kanske var glädjetårar, chocktårar, eller bara all smärta som ville krypa ut ur bröstet på mig. Men jag stängde in det, "big girls, don't cry" . Lite så är det just nu, jag ska vara stor, eller jag är, påväg att bli kanske, jag vet inte. Jag vill bara stänga in allt, jag ser inte meningen med att ta tag i det nu. So I will try to keep on dreaming, moving forward.
I know that I someday will come back to you.
Exactly what scares me, is truth.
If you ever need a stranger
Ingenting, ingenting, ingenting går in, det blåser rakt igenom. Det känns som om min kropp är tömd på kraft, ändå räddar jag allt i någon konstig form. Jag förstår inte ens själv hur det hänger ihop, det gör det säkert inte alls. Ett leende hit, ett skratt dit, en vänlig kommentar och allt flyter på. Skumt. Min barnsliga sida tar över när hjärnan strejkar, men det räcker tydligen för att ta sig igenom dagarna. Jag vill bara stanna upp, klättra upp på ett tag och se hur världen snurrar vidare, medan jag sitter där i lugn och ro, omgiven med svala vindar, fina fåglar och ljuvliga toner. Men nu är det hög tid att springa till spårvagn, vakna och öppna öronen och ögonen för det är Samhällskunskap, Historia och Religion i en lektion och vi ska se på dokumentär. Det kan bli spännande det här.
I meet someone I used to know, I can understand why I miss you soo, its just another time now, and I'm supposed to be in another world than yours, I don't want it to be. And I will still remember those days, happy days. With you.
All I need is you
Sorlet av röster fyllde rummet, min existensnivå låg på noll, tills jag hörde en röst, lika förtvivlad som mitt inre, jag växte, nu var det jag och tystnaden som fyllde rummet. Jag förstod att man behöver inte vara den som klankar ner på andra, den som sjunger falskt, den som är bäst på allt, den som trycker ner sig själv. Nej, jag förstod att det ibland räcker alldeles lagom att bara sitta tyst, fundera, ta till sig, känna efter och bara försöka intala sig själv att ingenting är omöjligt.
Där simmade jag omkring, omsluten av det stora blå, ljudet av brus fyllde mina icke existerande öron, vattnets mjuka rörelser tog mig framåt, jag svävade, allt var blått, solen mötte ytan och spred värme. Men sen slog jag upp ögonen och kan för guds skull inte minnas om jag var omgiven av fiskar, eller om det var jag som var fisken. Men glädjen över att ha tagit med drömmen till öppna ögonen räckte alldeles utmärkt. Jag simmade vidare, faktum är att jag fick se fiskar och solen skiner än. Undrar vad det betyder.
Veckans bästa: Sömnen & drömmarna
Veckans värsta: Skoskav & ryggont
Veckans glädje: Kortet från Johanna
Veckans fundering: Vem spelar i Rockkarusellen på lördag? (Är det ens på lördag)
Love and unity
Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig något som tar mig någonstans
Det finns ingenting som passar bättre än håkan i vissa lägen, ändå bäddar jag in öronen allt vad de kan tänkas tåla, nya upplevelser på flera håll. Det är som att vandra ensam i staden om kvällen, man vet aldrig vad som kan tänkas hända. Något inut mig tycker om den magin, mörket som omsluter än och tar en med till allt och inget. Det är som att drömma, man flyttar sig från en plats till en annan på bara ett fåtal sekunder, det är en för stor del av min verklighet. Men rätt så skönt ibland, fast vissa gånger kan det hända sig att man tar de vägarna när det inte riktigt passar sig och man slutar i det förvirrade träsket utan vetskap om vart man ska vända sig. Då lägger sig ångesten som grädden på moset och man lovar sig själv att hålla sig till den "verkliga" verkligheten nästa gång. Men lyckas man? Nej, inte alltid. Drömmar kan ge så mycket mer, man kan få precis vad man vill, man slipper alla tvång och tvivel. Jag vet varför jag är en drömmare. Men det är nog tur samtidigt att jag är något nyfiken, har ögon och öron öppna mer än man kan tänkas tro, för på så sätt tar man till sig och lär sig mycket, nästan hela tiden. Man blir rikare på liv, och det är en ganska häftig känsla. Pröva.
Inatt har john blund varit hos mig, det känns underbart att vara utvilad och redo för en ny dag. Som börjades med sång för Markus, havregrynsgröt och träning. Den ni, något att fundera på. Nu är det snart dags för skola, sen blir det till att motionera med Rolle idag igen, han är otroligt pigg ^^ vi får göra vårat bästa nu tills milla kommer hem, så slipper vi skämmas. Men det är rätt skönt att ha något som får en att göra dagarna vettiga.
And I will keep moving forwards, thanks to you.
& so we go
Min elefant har rymt, lite jobbigt med tanke på att jag inte kommer in i skåpet utan nyckeln han bär på. Men jag tror, och jag hoppas jag har rätt, att jag kan tänkas veta vart han gömmer sig. Schemat för den här veckan ser näst intill underbart ut, Men det gäller endast denna vecka eftersom schema programmet inte fungerat. På måndag är det som nytt igen.
idag kl 13.15-16.00 senast,
tis 10.00-14.00,
ons 8-15-10.00,
tor 9.30-12.00
fre 10.00-12.00.
så nu ska jag väl försöka göra något vettigt tills vi börjar igen. Sen blir det en tur till Ronaldo & Finn, sen ut till Djurön.
I hate everything about you
Can't even listen to your words anymore. Sorry
Jag gjorde ett val imorse, ett val som kom att göra min dag rätt mycket mer värd än om jag hade valt det andra alternativet. Nämligen antingen ligga kvar i sängen, tänka på mina sorger och bekymmer, kanske drömma mig iväg. Eller som jag istället gjorde, tog cykeln, kände frihetens vind smeka mina kalla kinder, besökte en vän, mycket efterlängtad sådan. De fick springa av sig i ridhuset, det såg befriande ut, som om alla krämpor, och låsningar försvann, sådär bara för ett par minuter av frihet. Åh, det finns ingen vackrare än du min stjärna. Efter allt fix med mockning, mat smörjning och annat viktigt spenderades en timme tillsammans med borstning och mys, härligt och uppskattat från båda håll. Dessvärre fick jag åka buss hem eftersom cykeln fortfarande envisas med att gå sönder och inte vilja bära mig hem igen. Men det rörde mig inte nämnvärt idag. Smärtan i ryggen är värre, varför kan den inte bara försvinna för gott?
Tog det där badet förut, rätt skönt faktiskt, med inpackningar, salt och hela köret. Önskar mest att ryggen kunde bli hel, så jag kan träna sådär galet mycket igen. Att bara få springa utan smärta skulle vara guld värt! Men inte, det bor något ont över mig, som säger att jag ska ha ont. Det är väl så det ska vara. Nä, nu ska jag nog försöka läsa lite i boken igen.
Tanken som räknas
Turen på stan som skulle gå till att leta efter en present till värdinnan ikväll, golvlampa i gammal stil och väska åt pappsen, slutade i hysteriska tankar om den perfekta presenten. Men vad är det?
Ljus, dofter i olika former, kokböcker, choklad, tekopp, böcker av andra slag, tavlor, skiva, något eget ihopknapat, en upplevelse, teater, bio, konsert, bubbelbad, badbomber, smycken, allt möjligt har passerat min näthinna de senaste timmarna, men inget, ingenting känns helt komplett. Så vad gör jag? Fortsätter virra runt ett tag till, för att sedan bege mig hem alldeles tomhänt. Ingen lampa, ingen väska, ingen perfekt present. Ångest ja! Fler idéer ja, det virrar av dom. Och kanske, kanske har jag kommit på det, men kanske kanske inser jag snart att det också är alldeles fel? Vi får väl se. Det är trots allt 7 dagar kvar tills hon anländer till Sverige, men idag är den stora dagen, och jag skäms lite över att inte ha hittat något för dagen i ära.
Och för mer onödig information kan jag säga att jag var helt slut igår efter turen hos Ronaldo och Finn, som inte alls blev någon uteritt, utan ett humördödande pass i paddocken, fast det var nog så det skulle vara, bättre lycka nästa gång. När jag kom hem somnade jag i soffan efter en mycket behövlig måltid och en varm dusch. Ni förstår säkert resten själva, ingen hårinpackning eller ansiktsmask som det var tänkt, inget bak, men en hel massa ljus och mys i ensamheten med film blev det. Innan jag så sött hade somnat i soffan när my parents återvände hem efter Dolphins seger i basketen.
Värd dag, helt klart. Mycket tankar och idéer flyger igenom mitt huvud för tillfället, det är spännande, kanske rent av utvecklande. Idag kom det hem en mycket glad lillasyster med en ännu mera solbränd pojkvän och berättade om både det ena och andra om något som verkar som mitt nästa mål i livet. THAILAND, sol och elefantridning. Fusk.
Nu ska jag måla. Ciao.
Sköra värld
Jag vill inte ha min lilla värld förstörd till något pris.
Glädje, glädje, glädje, du gör allt så vackert.Men det är så svalt,svalt & skört.
Men inte idag minsann, idag är jag på bra humör.
Det är fint väder, solen lyser underbart värmande.
Jag har fått klart de få rester som var kvar i skolan.
Var på stan och inhandlade några kuddar & ljusstakar, så nu blir det massor mys ikväll. Present till Milla är köpt också, äntligen får jag nog säga.
Jag bjöd mig själv på en utmärkt morotssoppa nyss.
There is a lot of good things.
Nu ska det bara fixas lite här hemma, pyssel,pyssel. Sen åker jag till Rolle och Finn igen, en härlig uteritt får det bli!Hem, bad, inpackningar, film, ljus, ensam hemma! :D Veckan kan inte avslutas mycket bättre, och helgen kan inte få en bättre början! Det här är jag definitivt värd.
These Photographs
Annars ska jag väl mest försöka få ordning på allt idag, STÄDA, det känns som om råttorna hoppar omkring här inne, varför ser ingen råttorna? Fast de kanske vill ha husdjur, jag vet inte, jag föredrar i vilket fall de lite mera "riktiga". & påtal om riktiga husdjur ska jag även pallra mig iväg till HR & för att hälsa på min stjärna, det känns så jävla surt att det bara inte har blivit av, en dag sedan julafton, jag borde låsas in i skammens hålor.
Men nu har jag ju bilder på min vägg som ständigt påminner mig, om allt, sådant som gör mig varm & glad, vill ni vara med & hjälpa till får ni gärna höra av er, jag har absolut inget emot fina vänner på väggen. Det gör bara allt lite vackrare, verkligare. & vad jag pratar om verklighet jämnt, är det för att jag känner lite press på mig att komma ut ur alla drömmar? Äsch, jag tycker ju om att drömma, that's what life's for.
So I will keep on dreaming.
Åh, Broder Daniel var längesen, men det är fint nu, när vi är tillsammans igen.
Jag hade nog tänkt att träna igen, fick en bok om magiska kvartar, men efter gårdagens tur med Rolle på banan är mina muskler rätt möra idag, det kanske får räcka med städning & stall. Fast lite målning på det skulle inte sitta fel.
My visions are coming back, I wanna paint it in all colours, not just in black and white.
Vi får vingar när vi älskar
Rolle & jag spenderade lite tid på banan tillsammans i kylan, det var fint, sen hörde vi konstiga ljud från blåa sirener och så kom en Junak med självlysande gult täcke och skrämde oss lite, eller gjorde oss nyfikna. Men jag tror vi båda tyckte om det fina på banan, för det gick framåt och vi börjar komma rätt så bra överens nu, sånt är alltid värmande. Så svettiga tog vi oss därifrån i sällskap med Junak den självlysande och hans vän den snälla pratglada lilla tjejen.
Inget kunde ha gjort mig mera hel, tack du som gjorde mig hel.
För tonerna i mina öron är helt sagolikt underbara.
& jag vill bara sjunga med, fast jag inte kan texten.
Tell me
Min kropp skakar, av köld, ändå är det varmare idag, jag är gladare idag, det är ljust, snö och sol. Jag har ny musik och träffat mina glada klasskamrater. Jag förstår inte varför jag fryser så. Snart måste jag ta mig ut också, ända bort till Evertsholm, undrar vad vi ska hitta på idag, Rolle och jag. Tell me, is this beginning of something good, something fine, something strong?
Tell me, why I'm shaking of cold, when I feel so warm?
Your face keep telling me you're beutiful, keeps telling me what I'm to.
Use Somebody
Den här dagen alltså, det ena bättre än det andra.
Slå den om ni kan!
Musik i mängder blev det och sånt gör mig hur glad som helst, TACK Ian säger jag bara! Jessie också, för alla underbara tips, som kanske inte var så många men räckte mer än väl. Det gjorde halva min kväll, och jag ska utnyttja det till max nu framöver, kanon när man ska plugga!
Dock har jag alldeles för mycket glädje och energi inombords nu för att kunna somna, det blir ett helvete imorgon bitti. Men det klarar jag! Jaa, minsann. Nu har jag nog lättat lite på allt, men tankarna flyger i vilket fall.
Ingenting slutar att förvåna mig, det är rätt spännande.
TACK
a new land
Ibland är det bra att förvänta sig en sak och inse att det inte alls var så. Man fylls med en mystisk glädje, fast man egentligen inte blir särskild glad. Det är nog dagens största upptäckt. Näst efter att det är ett helvete att skruva genom metall och trä med träningsverk i bröst och armmuskler, att betong dammar något otroligt mycket, att jag fortfarande är bästa smoothie-makern och att det är kallt ute.
År 2008 har inte fått någon snygg sammanfattning, vet inte om det behövs eller kan göras, sånt brukar mest ge en massa konstiga krav på det nya året, och leda till missuppfattningar. Så jag kan väl kort och gott säga att det var ett händelserikt år, konserter, vänskapsband, resor, böcker, träningsformer och vanliga dagar som fick upplevas. Och så första riktiga förhållandet såklart, allt gav mycket glädje och jag är väldigt tacksam åter igen för allt ni gett mig. Jag måste nog säga att 2008 var det år som gav mig det mesta, både glädje och sorg, men framförallt insikter hos mig själv. De viktigaste av dessa kommer förhoppningsvis hjälpa mig framåt i fortsättningen. Och jag hoppas förstås att ni också har fått ut något bra utav det, trots att jag kan vara en riktig skit ibland.
Nervousiteten inför morgondagen har infunnit sig, skola igen. Det känns lite åt alla håll, men jag ska försöka samla mig, och göra det till något bra. Det här ska trots allt bli ett år utan skolk, med fina betyg och en starkare självkänsla? Önska mig lycka till.
Don't let it go to your head
Jag önskar jag var liten, då när föräldrarna tvingade på en overall, mössa, vantar och allt vad varma kläder heter, så man inte skulle frysa i pulkabacken. För då fick man skratta och dricka varm choklad. Men det slutade alltid med att man kom hem genomsvett och snorig i vilket fall. Det slutar aldrig bra med för mycket tankar på allt, så är det bara. Världen bevisar det alltför ofta och vi är bara dumma nog att inte se, lyssna eller förstå.
Det är mycket jag önskar föresten, men det tar vi inte nu. Vad tjänar det till. Jag orkar inte vara alla till lags, det är allt. Hoppas jag inte gjort er allt för besvikna men summan av kardemumman är att jag vill må bra nu. Det var alltför länge sedan, jag vill skratta och vara glad med er, uppleva och uppskatta, minnas och glädjas. Men med alla stenar i armarna, ögonbindel med lustiga mönster, virriga tankar och allt annat knasigt blir det bara fel. Jag skyller inte på någon annan än mig själv, det är så. Jag är nog inte gjord för dessa dagar och det ber jag om ursäkt för. Men nu är det så att jag kan inte sitta och be om ursäkt för min existens hela livet, inte om jag vill göra något bra av det och leva iaf. Så jag tänker ta för mig lite mer, glädja lite fler och bara hoppas att ni kan förlåta mig för mina dåraktiga tankar. Jag vill ha sanning och ärlighet, men jag vill bestämma själv. Att vara inlåst i bur är inget för en fågel, dom vill sväva fritt, se molnen från alla vinklar och flyga till varmare breddgrader när tiden passar. Lite så känner jag.
If I could turn back time, for days in september, and years before this. If I could get you to remember every laughter we had, when we where young together in there. The five, six or seven of us, that's what I miss.
It might as well be now
Tack för igår tjejer, killar och allt annat.
Solen lyser in genom fönstret, den värmer, utanpå, inombords, den säger att det är ett nytt år, det bästa sättet att börja om på, alltid samma oförklarliga känsla. Jag tycker om det. Att också börja dagen med att inse a lot of things med sig själv är om möjligt ännu bättre. Man blir stark, jag känner mig som ett isberg fast jag är varm inombords. Stenhård, stabil, obrytbar, och så ska det minsann förbli. Horoskopen säger att 2009 är vädurens år, det lovas romantik, framgångar i yrkeslivet och en hel del annat, det känns ju inte fel heller. Det här var nog den där dörr knackningen jag pratade om, nya möjligheter. Nu är det siktet framåt som gäller. Gott nytt år på er :)
Kanske är det nu drömmar kan föverkligas, problem lösas och frihet infinna sig.
