All I have
And this is all that I can say
This is all that I can take
This is all that I can give
Det är inte mycket som blir som man tänkt sig. Ingenting faktiskt.
Som det här blogginlägget till exempel, skulle ha blivit något av de bästa jag skrivit. Men så blev det inte, för det kom en massa annat ivägen. Sånt som kan uppfattas som viktigare än att skriva det bästa blogginlägget hittills.
Ungefär som att jag sitter här över huvud taget. Jag skulle ju gå och hämta min cykel på resecentru, kolla mejlen, och plugga. Men nej, energin finns inte. Inte någonstans över huvudtaget. Det är bara så det är.
Precis som att jag borde ha varit i stallet idag, och flera andra dagar den här veckan. Men nej, något måste ha kommit ivägen, för jag kom aldrig dit. Mer än i fredags när jag red, hur kommer det sig att det blir så? Jag har ingen jävla aning. Bara att det är en himla massa att hålla ordning på och sköta innan skolan har kommit igång på löpande band. Jag lite hatar det här, även om det kändes pirrigt, spännande nytt och fräscht ett tag. Nu känns det bara vidrigt.
Samma sak om och om igen fem dagar i veckan. Fy fan säger jag bara.
Don't you never cry to long, your eyes will fade away in tears after about a couple of hours.
Dans med svåra steg
Vår sista dans
Jag försöker att strida mot känslanMen den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur
Jag har kännt det på mig ett tag nu, men nu blir jag rädd. För nu står det om det i mitt horoskop. Och halva natten har jag legat vaken och grubblat och tänkt. Men jag vet inte vad jag kommer fram till, för det bildas ett enda stort nystan av allt. Just nu orkar jag inte med det, det finns mängder av annat jag behöver fokusera på, andra trådar jag måste hålla i balans. För vem gör det annars? Det gör sig ju inte självt. Jag behöver vara stark, kan inte låta allt svikta nu. Då är det kört. Kört med allt. Och det kan jag inte låta hända nu! Jag skulle aldrig förlåta mig själv, nej aldrig. Hur bra känns det då på en skala? Nej, jag vill inte ens tänka på alla konsekvenser. Uhhjjj..
Förövrigt hoppas jag på en bra helg, med familjen, Maria, hästen, lite lugn och ro, allra helst på landet och i svampskogen. Jag vet att jag iaf får hälften av det och det får räcka för mig. För nu ska jag passa på att glädjas åt det lilla. För i längden är det det lilla som gör det stora! Glöm aldrig det. (Jag kommer inte göra det iaf)
Och igår lärde jag mig att det inte ger ett dugg att reta upp sig över småsaker, för det gör bara att allt annat, som man skulle kunna ta på ett bra sätt också blir negativt och leder till ännu mer frustration. Så nästa gång kommer jag ta ett djupt andetag och bara låta det som har passerat vara över. Det bildas bara en ond cirkel, och låter man det fortsätta i all evighet, mår man bara dåligt själv. Det vill vi ju inte, vi vill må bra! :)
Where nobody knows
Frågan är vad som är allt, och ännu större fråga är nog vad ingenting är. Alla har nog sina egna förklaringar, och jag tror jag börjar ana vad mina skulle kunna vara.
En sak jag är ganska så säker på just nu är i vilket fall att det känns lite fram och tillbaka hela tiden. Jag försöker vänja mig och intala mig att min väg är rätt för mig just nu, men det är lite svårt att acceptera det mellanåt när hjärnan och kroppen säger något helt annat. Men än har jag inte gett upp, och det är jag nog lite stolt över. Fast jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt vet hur jag lyckas att gå över alla trösklar och bara kliva på. Det är i stort sett omöjligt för mig att inse, det finns inte i min verklighet. Och jag tror verkligen inte att jag lever i någon dröm, då vore den drömmen mer mardrömsliknande.
Men samtidigt inte. För allting har sina ljusglimtar, och idag var det nog samtalet med syster för ett tag sen. Jag kommer alltid att älska henne för den hon är, för den hon vill vara, för allt, det finns vissa band man bara inte kapar av och hon är ett sådant. Hur mycket ont som kommer mellan, så kommer det aldrig att gå över gränsen för vad syskon klarar, och tillsammans är man alltid starkare. Och man kan inte uppskatta det bra om man inte upplever det jobbiga mellan varven, så är det bara. Livet är gjort för att kämpa sig igenom. Och jag tror att vi kommer hitta våran väg och plats i det hela förr eller senare.
En famn för mig
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Jag vill ta en tur till landet med familjen, bara vara, känna lugnet återfinna sig och all tyngd lätta från mitt bröst. Jag vill plocka svamp i korg, se fåren springa över fälten, jag vill känna doften av höst.
För solen skiner till och från, jag vill vara på landet, om så bara för en dag.
Den känslan, den stämningen, alla minnen som bor där, dom vill jag bevara i all evighet, för nu har tiden runnit ifrån oss och ingenting som då vi längre bär. Det finns bara där, mellan knutarna på huset, bland träden i skogen, bland vindarna på fälten, inom väggarna och taket. Det är minnen som dom jag kommer att spara för resten av mitt liv, men då måste man se till att hålla dom levande. Om jag bara en gång till fick springa på mina små barnaben på den där gräsmattan, under det där päronträdet, då skulle jag inte behöva något mer i livet. Då vore allt komplett, för den lyckan har jag nog aldrig mera sett.
Not for sale
On the corner
Where you found me
I'm not for sale anymore
There's no need to be like anyone else prefer, it just makes yourself hurt and leeds you down to a place were there's nothing. I don't want be perfect in someone elses eyes, because I know they will always see bad parts in me. I want to feel satisfied by myself and get the feeling that I can make things good on my own. I want to be independence of everything around, of course there is things I may need to live with for what they are, I can't change on rules and that sort of things. But I can live my life to be a better person and try to give everyone around me an happier side of life. Don't you think?
Final effekt
Jag vill inte klaga, inte ett dugg. För jag har haft en bra dag.. och jag har vänt alla mina negativa tankar till något positivt! (Känn på den ni, jag kan om jag vill minsann) Skola mellan 9-17, inte nog med det, jag satt och slog upp en massa fåniga naturkunskapsord och svarade på frågor halva helgen, och gjorde experimentredovisnings tjotjaffblahblahaa imorse. Hade jag användning för det i skolan eller, nej inte ett jävla dugg! 'Men det var en helt okej dag, varav tre timmar spenderades på att gå och köpa frukt med Linnéa för att sedan följa med Jakob till stan, där träffade vi förövrigt en Ian och Erik och en Niklas :) Ganska najjs om jag får säga det själv..
Efter en svenska B lektion (som påminner en hel del om Kultur och Idé historian jag läste på Nyströmska) så avslutades dagen med en Naturkunskapsföreläsning, ganska härligt faktiskt. Jag dog inte :D Kanske för att jag engagerade mig på riktigt för en gång skull och försökte ta in vad Henrik pratade om. Därefter var det bara att packa ihop grejerna och cykla med ett äpple i mun mot träningen.
Och det gick väl.. ganska dåligt känns det som. Jag hade nog högre förväntningar på mig själv.. Men aja, sånna får man inte ha. Man måste ta allt för vad det är. Och jag lärde mig faktiskt att inte backa undan för slagen den här träningen, det är bra ändå. Även om det kändes som allt jag har tränat med Dane under sommaren var som bortblåst :/ (det finns ju inuti bakhuvudet, men vill liksom inte komma fram på samma sätt som när vi har tränat...) Väldigt tråkigt, men ah, får kämpa på och visa vad jag går för nästa gång! Han har ju trots allt förhoppningar om mig ^^ Det är bättre än ingen, eller att jag lyckas såga mig själv. Ah, det stärker nog mig lite ändå.. :)
Nej, nu när jag har fått tillbaka andan äre stretch, dusch och mat som gäller. Sen blire kanske en promenad med Lisen :)
Friends forever
Igår spenderades kvällen med Maria och Johanna :) Det gjorde allt! Kan kort sammanfattas i: mycket skratt, dans, gående, fika, mycket Naaaeeej! och mycket annat skojj, en lyckad kväll helt enkelt ! Träffade också en hel del andra vänner under kvällen, jag har en tanke på er med, men orkar inte rabbla alla namn. (det är tanken som räknas) :)
Dagen har spenderats i stallet mellan 9 - 15.30, där det blev borsta, torva, fylla påsar, tvätta svans, och först och främst fotografering dagen i ära! Så kolla in hagebys bilddagbok på den 24 augusti och se mina enormt lyckade bilder ^^ http://hagebyrk.bilddagboken.se
Sen har jag massa annat och skriva med, men känner inte att tiden räcker till nu, vill spendera lite tid med familjen innan det är dags att sova... :) En bra helg kan väl tilläggas, tack Maria och Johanna.
Another brick in the wall
Blääää.. Min kropp känns som ett betongblock och har gjort i stort sett hela veckan. Jag vill inte tro att jag håller på att bli sjuk eller något, för det har jag inte tid med nu när skolan väl har börjat igen. Men det håller ju på att bli höst, och jag lyckas alltid bli sjuk när det blir ny årstid, så vi får väl se. Och ta det för vad det är.
Det kan ju iof bero på att jag försöker vara mer aktiv nu än tidigare, men det känns ändå inte som om jag har tränat på riktigt. Så jag förstår inte riktigt.. Inflammation i musklerna? Nää, jag vill inte.
Nu blir det en lugn fixardag hemma för att vila upp allt i vilket fall, sen blir det augustifest ikväll, kanske något annat kul också, vi får väl se. :)
I Am The Walrus
Jag börjar känna mig stressad igen :S och ändå har jag knappt varit i skolan, och vardagarna har flutit på. Tiden bara rinner iväg framför näsan på mig, men om jag tänker efter hinner jag nog med ganska mycket. Så jag behöver nog bara några timmars lugn och ro. Vilket jag förhoppningsvis får i stallet ikväll! För ridningen börjar igen, det känns bra! :D
Och igår kväll var verkligen värd att palla sig ut även om benen kändes som betongpinnar... Mycket skratt och trevliga vänner, sånt tycker jag om :D Mera sånna kvällar blire! Kanske en och annan fest, man vet aldrig vart ödet leder en ^^
Ta det lugnt nu alla partypinglor, det är bara augustifest en gång om året ^^
Thursday
Och har man inget bättre för sig när man inte har några lektioner så kan man lägga märke till sånna små detaljer ^^
Det är nämligen så att jag är ledig både idag och imorgon, vadå härligt!
En inte fullt så härlig sak är att vi ska göra massa instuderingsfrågor till föreläsningen på måndag, som jag inte ens vet hur dags den är, för schemana uppdateras förhoppningsvis på söndag. Men men, det löser sig nog, om jag ens kommer åt frågorna, det gick inte så väldans bra igår..
Aja, idag ska jag ut till Exet och ta en runda i skogen och lite galopp på fältet, hoppas vädret blir stabilare tills dess. Sen hade jag tänkt att springa och fixa lite annat smått innan det blir kväll och Augustifest! :) Men har jag otur sitter jag med instuderingsfrågorna hela den tiden... :/ Det är sånt som märks, bäst att se om jag får tag i dom på en gång!
Bang bang you're dead!
That I was right at the start
bout the seeds of the weeds
That grew in your heart
Self satisfaction for the factions
Who formed to tear us apart
Well I gave you the Midas touch
Oh you turned round and scratched out my heart
Oh what did you expect?
Oh tell me what did you expect?
To lay it on my head
So is it all upon my head?
Lättnad, tyngd, förvirring, nervositet, ensamhet, egosim, omtänksamhet, självsäkerhet, mer eller mindre en blandning av det mesta kan fylla bara några minuter.. Eller närmre en timme, men ah, det kommer nog bli bra tillslut. Förr eller senare tonar allt ut sig i ett lugn som skapar balans och låter alla bitar falla på plats. Att något i magen far upp och ner, runt och jag vet inte vart, ungefär som när man åker bergodalbana, fast av andra anledningar och kanske inte alls med samma känsla så är det någonting som säger mig att allting kommer ordna sig och bli bra. Bättre än väntat och det känns tryggt faktiskt. Men samtidigt vill jag inte hoppas, jag vill inte förvänta mig det värsta, och jag vill inte vara neutral. Och gör nog inget av det, jag sticker både lite hit och dit och fram och tillbaka, men det är så det får vara tills vidare. Jag ska försöka lägga banden på mig nu och göra något bra av det. Om inte annat får jag väl ta upp skrivandet och målandet på riktigt igen och få ut allt :)
Sen vill jag säga att jag har en tanke på Maria hela tiden nu, jag håller tummarna och annat som är bra ni vet.. Som jag förövrigt tänker på gå augustifestivalen med! (och så några till är klart) :)
From now on
That's how we break down
So let us rest in this embrace
let's hear our hearts pound
I think I've learnt from my mistakes
and from now on
We will never be apart again
Mina ord är inte tillräckliga idag. Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt. Men jag vet några saker, och det är att skolan börjar idag, att solen lyste in genom mitt fönster i morse, det gjorde så mycket att jag blev så glad att jag tog på mig joggingskorna och drog ut och sprang :) Så nu är jag på bra humör och ska fixa lite grejer innan det är dags att klä på sig och gå till skolan! Åh, det känns riktigt bra att all tyngd har lättat. Det är såhär det ska vara, det ska bli ett bra år. Jag kommer klara det här :) wieee
Only ones who know
Well I sure you could have made it that bit better on your own,
You are the only ones who know
Igår vare fest. Förlåt att jag säger det, men den tråkigaste jag varit på. Jag vill inte ens sammanfatta den.
Men alla stunder har väl sina ljusglimtar, och gårdagens var väl att träffa Sörpings borna igen. Nostalgin växer i mig och jag kan inte förstå vad jag har gjort. Hur kunde jag ens komma på idén att byta skola. Jag hör inte hemma där för fem öre, nej inte ens för ett dammkorn. Jag borde gå på nyströmska, estet, med Mats och Elin som det var förut. Jag borde gå där och vara avundsjuk på Lisa, Linnéa, Niklas, Andreas, Robin, Elias och de andra för att dom har varandra och ser så glada och sammansvettsade ut. Men nej, inte ens det kan jag göra längre, jag måste vara det på avstånd för att jag tog ett beslut mitt uppe i all förvirring. Usch. Inte igen!
Och nu äre bara en dag kvar innan vi börjar och ångesten är värre än allt annat. Fy fan, jag vill verkligen inte. Känns som om jag har gått färdigt skolan för gått nu. Men nejdå, på tisdag börjar allvaret, allvarligare än aldrig förr. Blää..
Aja, en positiv sak är i vilket fall att Ebba är tillbaka i stallet, så nu ska jag nog kunna övertyga mig själv om att stanna där åtminstone. Även om Exet och boxningen kommer ta tid, precis som skolan. Så finns det ännu en sak som kommer få mig att vilja gå bort från allt, till stallet, för en stunds glädje! Det är nog vad jag saknar mest.
Och jag borde inte göra det, men jag gör det ändå.
Whitin you, without you/tomorrow never knows
Oh, what I miss that smile of yours, me and my friend of course!
Förut pratade jag med en gammal vän från nyströmska och det visade sig att han precis som jag har saknat varandras vänskap. Jag blev tårögd när jag läste blogginlägget han skrivit, det är rörande när någon verkligen berättar att man betyder något, och att man saknar vänskapen. Sånt uppskattar jag mer än mycket annat. Och allt det här gjorde att jag får ännu lite mera ångest för att jag bytte från nyströmska. Inte för att ge honom dåligt samvete eller så nu.
Men ju mer jag hör därifrån, desto mer vill jag tillbaka. Och så gick jag ju förbi där när jag promenerade från bussen till Lejla i torsdags, så lite nostalgi växer nog i mig. Jag passade där på ett helt annat sätt än på kunskap och så kommer det väl alltid att vara, det kan ingen ändra på. Även om jag tror att jag har bestämt mig för att gå klart gymnasiet på kunskap och göra något av mina estiska drömmar på fritiden och efter gymnasiet! Friheten väntar.
Aja. Hoppas det blir något bra av allt nu, jag orkar inte med mera strul.
(Bilden på mig är ifrån vår tid i fotostudion och bilden på Mats är från vår utefotografering av porträtt tror jag^^)
Jag fattar ingenting
Det är suddigt igen. Som ett moln av dimma som sänker sig sakta över marken, det blir allt svårare att se. Ingenting verkar vara klart längre, det försvinner liksom in i dimman. Snart är allt borta, det är bara små suddiga konturer som går att urskilja i all dimma.
Och här står jag som fastfrusen och bara stirrar, försöker att utan framgång se vad som finns, vad hör konturerna till.. Nej, det är näst intill omöjligt. Varför kan det inte bara lätta så man kan få se allt klart?
Nä, jag vet inte vad jag svamlar om. Allt känns som en enda röra, och jag kan inte förstå.
Jag stod på scen igår, för första gången i mitt liv. Innan trodde jag att jag skulle dö, jag förstod inte vad jag gett mig in på, men det var roligt, även om det blev fel och snurrigt osv. Jag vill testa igen! Whoohoo, scenskräcken släng dig i väggen!
Ah, det var teater och i pausen bad de oss följa med bakom, jag tänkte WOW nu får vi kolla loger och grejer, men nej, vi skulle visst dansa :O i finalen. inte lika roligt längre, men fy så kul, jag ångrar mig inte, trots en hel del missar ^^ :)
Something to say
Men imorgon blir det till att springa och åka till stallet. Och bara ta hand om mig själv, för det känns som om det behövs innan skolan börjar! Har faktiskt inte gjort något för min egen skull på hela sommaren, jag tänker bara på andra i första hand jämnt. Men tyvärr så är det slut med det nu, jag orkar inte med det längre. Jag vill må bra! Godnatt
Higher Ground
Igår blev en minst lika effektiv dag som i måndags och idag kommer den nog bli ungefär desamma, fast med annat innehåll. Och så imorgon ska jag hoppträna på Exet för Jenny, det är lite pirrigt med tanke på att jag bara har testat på lite kavalettis innan, som visserligen var igår, men aja, det kommer nog gå ihop sig det med. Det är bara att göra sitt bästa :) Men innan träning osv, ska jag träffa Lejla :) Det var så himla länge sen nu, inte sen storåfestivalen i början av sommaren :O
And that's the way it goes...
Och nu har jag suttit och sytt i nästan exakt en timme, spännande. Nålar hit, tråd dit, och så foten på pedalen och vips så var två båtdynor nålade, och två klänningar fixade. Jag är stolt. Önskar att jag kunde ta mig tiden att sy lite mer, lite oftare. Helst kläder, jag ska fundera vidare på saken.
Och när jag satt där och sydde, eller tänkte på annat, som jag tror den mesta tiden gick åt till. Men men, i vilket fall så insåg jag hur mycket jag har varit med om, fått uppleva, hur mycket olika människor jag träffat och hur många av dom som har varit med och format mig, vissa saknar jag, för det jaget vill jag ha, jag vill vara den Kim nu. Jag vet inte om det känns omöjligt eller bara dumt, men det är så långt bort och flera tänker nu, varför vara något man har varit, du är väl starkare osv idag.. Men jag tror faktiskt inte jag är det. Jag tror att den Kim var den starkaste av alla Kim, henne vill jag ha tillbaka nu! Någon som kan fixa det? (Jag vet vem och vilka!) Det krävs ungefär 5 personer i form av vänner, en och annan lärare, en högstadieperiod, en familj, en häst eller två, och lite hat mot allt och alla.
Det är faktiskt en annan sak jag har insett. Jag tror jag har skrivit om det förut. Men det är i vilket fall hur svårt jag har för att nöjja mig med saker som är omkring mig, miljöer osv, och vänner, jag kan verkligen inte uppskatta någonting förns det är försent och det är absolut omöjligt att få det tillbaka. Det är lite synd, för det gör att jag ångrar en hel del val jag gjort hittills. Ett utav dem var nog att jag bytte från nyströmska. Även om det kanske var vad som behövdes för att hitta tillbaka. Men jag tror inte jag hittade riktigt rätt tillbaka, för jag ville ju gå Estet! Jag ville måla, utveckla mitt estiska sinne osv.. Men nu sitter jag här och det är enbart drömmar fortfarande, för jag var så dum och inte tog tillvara på det då! Usch.
Och mitt horoskop skrämmer livet ur mig :O Idag stod det: Kom ihåg: Du kan inte förvänta, att din partner, dina vänner eller din familj kan gissa sig till, vad som försiggår i ditt huvud.
Jag blir riktigt rädd. För jag går omkring och tänker hela tiden..... :S
Stay awake
Jag ska börja med att kolla lite grejer på internet, försöka hitta lite inspiration inför shoppingrundan på stan och kolla lite saker till mitt rum, se om det går att fixa lite annoner på blocket och mejla himmelstalund. Ah, det borde jag hinna, innan mamma ringer och säger att hon är i stan med mina löparskor.
Jag vet inte riktigt hur jag har tänkt hinna allt, men är man effektiv så får man nog ihop det. Börjar med stallet, sen springa, sen göra sig klar, sen stan med Sabina, träffa Simon och så laga lite kläder.. Det borde hinnas med.
Nu sätter jag fart, hej svejs
Stay with me
Jag fick min säng på plats och så idag föresten, den saknar dessvärre ben, men vad gör det, det gjorde ju den förra med. Hoppas dom hittar benen snart, för jag vill inte sova på golvet längre, även om den här madrassen är högre..
Och det kanske blir ny färg på mina väggar, om inte far kastrerar mina kreativa idér först ^^ (Han har nämligen tröttnat på mitt "bytautsaker" sinne. Fast vem har inte det?) Aja, det blir nog bra ändå. Lite tavlor, eller tyg eller vad som helst kan göra susen.
Och lite självförtroende och kraft skulle göra susen på allt det här. Men nejdå, hösten är påväg och då ska man visst vara deprimerad. Vi får väl se vem som vinner den här gången. Livet är en kamp, glöm inte det.
No words can tell enough.
What went wrong
Tankarna tar iväg mig så långt att jag inte vet vad som är verklighet längre. Stressen kommer över mig när jag kommer på mig själv med att svara på saker jag inte ens lyssnat på.. Det är lite jobbigt, för helt plötsligt står man där med hur mycket som helst att göra, utan att riktigt veta vad eller vara beredd.
Och mitt mod, eller min styrka har nog svikit mig. För ett ögonblick kändes det som om det var jag mot världen, men det ville tydligen inte världen... eller jag.. För nu är det världen mot mig :( Men det är bara att blicka framåt och kämpa vidare. Efter regn kommer solsken.
Jag fick sån lust att måla en fondvägg på mitt rum förut... eller jag kom på idén när jag stod i duschen, tänk er mörklila, typ plommonfärgat.. Det kunde vara något nu mot hösten. Jag ska nog fråga vad mina päron säger om den saken och se hur det blir :) Behövs något mera färgstarkt, jag dör av allt vitt! ¨
Men nej, jag har inget bra att komma med, flyter iväg åt ett eller annat håll. Så nu ska jag fixa lite saker, ta det lungt och ladda inför kvällens laserdome :) Hör av er om ni vill vara med ;) Det börjar kl. 20.00
Dancing queen
I've got my moments when I'm less sober
I've got my moments, I've got my moments
I've got my moments when I am less aware of what I am, where I am
Less concerned about where you are
With who you are and why we are oh so apart
Nu får det vara nog med semestrande för min del. Dags att återgå till vardagen, mer eller mindre i vilket fall.
Imorgon ska hästarna hämtas hem, träning ska utföras (efter allt stilla sittande har jag fått myror i baken), sen ska det fixas en del innan Simon anländer för födelsedagsfirande. Därefter återstår bara ca 10 dagar av sommarlovet och då ska det minsann ske en hel rad med saker för att stärka självförtroende och allt annat som kan behövas inför år 2 på gymnasiet. Spännande.
Men nej hörrni, nu ska jag göra mig klar och kila iväg till utebion och träffa lite vänner :) Härlig!
Puss hej
Min Huckelberry vän
Efter en tidig morgon med muffinsbak osv i värmen begav jag mig till min vän Sabina för ett dopp i det härliga vattnet (poolen). Vilket var uppskattat även om den värsta värmen lagt sig. Sen bar det av till stall för matfixning och vård av häst, samt en liten promenad. Då vi stötte ihop med Robban ^^ Säger inget mer om det, men han har nog sett mig i de flesta tänkbara tillfällen snart.. Sen promenerade vi hemåt för dusch och nu fix av hår och diverse annat innan det bär av inåt staden för en picknick i gröngräset och mys till Kent! Tyvärr är vi snåla nog att inte köpa biljetter, så vi bänkar oss utanför i hopp om att få en minst lika trevlig kväll i vilket fall, och så ska då bli! :)
Nej, hörre ni. Nu ska jag nog göra mig klar. Men först måste jag säga att pappa troligtvis har fått ordning på båten tills imorgon, så vi far iväg imorgon bitti igen och hoppas på bättre lycka den här gången, och kommer väl hem framåt helgen. Men jag ska minsann se till att komma hem och fira simon, vad mina föräldrar än säger, för han fyller faktiskt 18 och det gör man bara en gång, så det vill man vara med och minnas :D Puss
