Allihave

Du gör mig illa. Jag tycker inte om det. För det gör ont. Det får mig att tappa lusten med allt. Jag går liksom sönder inifrån och ut. Fast utsidan har ju varit trasig till och från ganska länge. Men det märks tydligare nu när jag inte har något att luta mig mot, något att ta kraft ifrån för att dölja allt annat. Jag tycker inte om att vara kraftlös, livlös. Nej inget alls. Lite som ett mariekex känner jag mig, ditt att förstöra. Trampa på mig och jag går sönder i väldigt väldigt små delar, som om man fäller en tår på dom bildar en kletig gegga. Och vem vill ha geggan när det kunde vara ett kex? Ingen, absolut ingen alls.

Och jag orkar inte vara alla till lags längre. Nu behöver jag bara stärka mig själv. Det är det enda som betyder något. Det enda jag ändå aldrig kan lyckas med. Fan.