Life is easy
NOT!
Ibland förstår jag inte, ingenting förstår jag.
Hur ?
När ?
Var ?
Varför ?
Det kan ju inte bara vara sant?
Det är vår.
Jag har gjort mer än hälften av allt skolarbete.
Jag har vänner som tycker om mig.
Och jag tycker om dom.
Jag har världens finaste sköthäst.
Jag har bestämt med Orre att vi ska starta band. (Det blir tisdags-trion igen!)
Och jag borde vara glad.
Men inte fan är jag glad inte.
Nejdå, tvärtom.
Super deppig, nere, ledsen, arg.
INTE ALLS GLAD!
Hur är det möjligt?
Men nu är det valborg.
Och snart ska jag till Lisa.
Det kommer massa folk,
vi ska grilla och ha kul.
Men inte är jag glad inte.
Vad är det som saknas?
Saknas det något överhuvud taget?
Eller är det bara fel i mitt huvud?
Har min glädje försvunnit?
SKIT!
Ge mig min glädje tillbaka!
Jag behöver den!
Mer än någonsin!
SNÄLLA!
Rock'n'roll-blå ögon
En annorlunda vecka.
Ett nytt år :O
Hur kommer det sig?
Det kändes stabilt ett tag, fast jag balanserade på en lös tråd. Men sen blev tråden stabil och jag flaxade fram och tillbaka, och nu är jag inte riktigt medveten om vart jag befinner mig. Det är jobbigt. Jag önskar det var annorlunda.
Och ibland finns det inget annat än en bra Håkan Hellström som man kan sväva iväg med, till tider ingen längre minns, till dagar ingen förstod, man sitter liksom ensam kvar med den salta smaken av tårar, en sliten tröja och en hel rad minnen, som man bara kan ta vara på själv, eftersom alla andra redan har glömt dem.
Sitter på ett stängsel
håller takten med foten
barnen leker
leker i eftermiddagsolen
Jag vill se dom där skyarna igen
jag vill försöka igen
den här gången
den här gången
kanske världen förstår oss
Rockenroll, blåa ögon
Try it again
Precis som ni.
Haha, jag blir glad.
Att sitta där uppe.
Ger en känsla av styrka.
Titta ut över allt.
Och känna friheten.
Det vill jag göra jämnt.
Och jag har skrivit min artikel, gjort min naturkunskap, min tyska och snart är jag redo att skriva det där samhällsprovet imorgon också. Det är bara engelskan som ligger och trycker i ett hörn. Jag borde göra klart den.
Men när jag får lite mera lust, och när förkyldningen är borta.
För på lördag ska jag till djurön, slå ihop ramar, spänna fast duk och grunda, för att sedan kunna måla! Då ni, ska jag var kreativ, MASSOR ! Jag känner verkligen hur mycket jag längtar, för det var längesen! Jag borde göra klart grejerna till nyströmska också, egentligen vill jag nog åka dit. För jag saknar det så himla mycket, allting.
Ja, det får bli min utflykt innan skolan slutar. Picknick i söderköping! Någon som är på?
Träffade Noak idag med. Som igår, och som imorgon och på lördag och söndag. Det känns bra! Jag som sa till lotta förra veckan att min närvaro antagligen skulle bli ännu sämre nu, än tidigare eftersom jag har så mycket skolarbete.. så lyckas jag komma fyra dagar i streck veckan efter, hon måste ju tro att jag är knäpp. Men faktum är att jag tror att Noak är en del av att jag orkar med allt. För han är bäst! <3
Kom
Utan mera om hur mycket jag inser att jag faktiskt kväver mig själv.
Tänk allt jag skulle kunna göra och klara av och så vidare, om jag bara tillät mig själv. Om inte all hets om att vara bra fanns, då skulle jag klara av att leva som jag ville. För just nu är det för mycket, med allt! Det finns nog ingenting som är sådär som jag vill. Och det är inte för att någon annan har tvingat mig till att leva såhär, utan för att det sitter något stort jävla monster inuti mig som får mig att göra saker jag avskyr, att stå ut med saker som är helt vansinniga och bara gå vidare med insikten om att det är så. Utan att göra någonting åt det.
Hur står man ut egentligen?
Fast just nu känns det mer och mer som om jag börjar bli medveten om allt. Vad jag vill, och varför jag gör som jag gör osv, men jag har inte riktigt kommit över den där tröskeln för hur förändringen ska ske. På vilket sätt, och av vilken anledning och så vidare. Det tar nog ett tag innan jag inser det, innan jag orkar gräva mig ner dit bland all skit, för att sedan klättra så högt som jag aldrig tidigare varit. Men jag känner att jag kommer klara det här, jag kommer bli något jag trivs med, jag kommer göra något som ger mig eller andra en chans till mening och jag kommer bli stark. Jag känner det på mig, det är lustigt. Men hur som helst får det mig att känna mig lite bättre till mods. För jag har inte gett upp, och det har alltid varit min enda väg, att inte ge upp. För jag vet att någonstans inuti mig bor det en flicka som vill bli något, som kommer att klara allt hon vill, som kommer att bli omtyckt, som kommer att tycka om, en flicka som är stark och glad, en flicka som många kommer önska att de var som. Bara för att hon hade det där lilla extra, gömt inom sig, men plockade fram det efter en rad tunga år i alldeles för mycket tankar. Men det som inte kommer in utifrån, kommer ut inifrån. Så det så!
Goodbye sad songs
HEJ KREATIVITET DU ÄR DET BÄSTA JAG VET!
Tro det eller ej, men jag känner hur all kreativitet sprudlar inombords, jag är chockad och glad och lite vilsen samtidigt. För såhär mycket har jag nog aldrig kännt för att måla, fota och skapa saker. Det är helt otroligt. Men det gör mig glad, om det inte vore för att jag har alldeles för mycket skolarbete, och alldeles för lite tid.
Fast man vet ju aldrig när det blir såhär igen, kanske är det bäst att ta vara på det?
Jo, i helgen ska jag minsann spänna duk på ramar och grunda med vit färg, sen är det bara att kladda och skapa! Och kameran använde jag ju en hel del igår, så den får jag inte lägga åt sidan nu, den ska få arbeta som aldrig förr. Och alla idéer som kommer upp i mitt huvud ska jag skriva ner så jag kan göra något av dem sen när jag "får tid över" JAAAAA!!
Det är skumt, men det är glädjande. JAG ÄR GLAD!
Fast jag är så förkyld att benen skakar, huvudet värker, halsen svider och näsan sticker så är jag glad.
Den ni, det är något nytt!
Men det är inte lika glädjande att jag borde vara i skolan nu, för en timme sen. Fast jag tror jag tänker palla mig dit till klockan 11.00 och skriva mitt prov i naturkunskap så det är över sen. För mera rester orkar jag inte med nu!
Usch, för mycket redan.
Men jag får inte glömma bort och leva!
Så jag lever nu när lusten finns där, plugga kan man göra under värre omständigheter. Så det så.
För det är vår och jag är vild och glad! :)
Nothing else matters
Jag känner för att förlora mig i ord jag inte kan förklara och gå vilse på vägar jag känner till.
Lite känner jag nog också för att försöka få tiden att stanna, för att sedan få den att stå still.
Jag flyter iväg bland tankar, känslor och minnen som bara svävar i en enda röra.
Hur lyckas jag?
Rädsla för ett barn
Protesterar, skriker och gör mig fri.
Jag flyr.
Och det finns ingen hemlighet i det.
Verkligheten skrämmer mig.
Jag är rädd för allt och alla.
Allra mest för dig.
Om något kunde stärka mig.
Skulle jag veta vad det var.
Om någon kunde värma mig.
När du inte längre finns kvar.
Jag känner mig som ett barn.
Drömmer, hoppas och gråter.
I flera dagar.
Och det finns ingen hemlighet i det.
Världen gör mig svag.
Jag är rädd för människan.
I alla fall idag.
If I used to love you
Att ha sällskap med sig var nog ännu bättre, och sen att komma ut till vattnet, skogen och alla vitsippor. Nej, jag tror inte det kunde bli mycket bättre, om då solen inte hade gått i moln, men det var inte hela världen. För jag var varm inombords och det räckte för mig. Det var en bra dag. :)
Samma sak idag, jag blir stark av solen, när den skiner in sådär genom persiennen och lyser upp allt. Inte riktigt lika stark blir man när man tittar på klockan och inser att den är 6.58 på en söndag. Men inte ville jag sova mer inte, nej nu är vi uppe och fullt pigga och klockan är knappt halv nio :) Ska kila till stallet så fort mitt hår har torkat, sen får vi se hur resten av dagen blir. Någonting säger mig att jag och Linnéa planerade något om idag, men vad är frågan.?
Lite tid för den andra bloggen, och några låtar på gitarren innan jag beger mig av till min fina lilla prins :) NOAK <3
Pretenders
Jag tror jag är som mest kreativ i mina tankar mitt på dagen, lite innan eller efter lunch.. För under lunch måste jag fokusera för att hålla mig till verkligheten, det kan min vän sabina intyga. Hon är nog väl medveten om hur jag flyter iväg när vi sitter och äter, bara stirrar ut i tomma intet och är helt väck.
Det har varit så ofta nu, senaste tiden.
Undrar varför.
Aja, något är det.
Och jag skulle vilja skriva så mycket, men det tar stopp. Finns inget sätt att formulera mig på när jag väl sitter här. ILLA kan tyckas och Ja, jag håller med.
Jag har förövrigt fått en redovisning och ett prov överstökat idag, SKÖNT! Redovisningen gick bättre än jag trodde med, helt otroligt. Jag är nöjd:) Men provet kunde ha gått lite bättre, om min hjärna hade sammarbetat och kommit ihåg allt den borde komma ihåg. Men icke. Som NP igår ungefär, helt väck.
Hoppas på en lugn och skön helg, med mycket sol och trevliga människor :)
Puss
Drenched in fear
Rädsla är något som ständigt kommer ifatt mig, jag förstår inte riktigt hur. Det är knepigt det där. Den villl liksom aldrig riktigt lämna mig ifred. Men så får man väl acceptera att det är. För allt är inte frid och fröjd.
Speciellt inte idag. Jag hade skrivit ett blogginlägg som jag var jättenöjd med förut, men allt försvann. Och kraften att försöka skriva ett lika bra finns liksom inte. Så ja, det får vara tills en annan gång.
Kraften att skriva finns nog inte alls längre.
Den är helt puts väck bara.
Och det är nog ännu en sak jag inte riktigt kan förstå. Hur är det möjligt?
Det var likadant idag när vi skulle skriva engelska nationella, jag var så nöjd med att bara sitta still där på en mjuk stol och bara titta ut i tomma intet att jag inte kunde skriva. Det gick inte, och kanske var det därför jag stirrade rakt ut i tomma intet, vem vet. Men i vilket fall som helst sa läraren att det hade gått en timme, så jag kollade ner på mitt papper och kände hur nervös jag verkligen blev. För där på mitt papper fanns två meningar, och vad fan får man för betyg med det egentligen? Inte mycket skulle jag tro. Men så tänkte jag på några vänliga själar som stöttar mig i vått och torrt även om de inte befinner sig i min närvaro för jämnan, och jag lyckades knapa ihop i alla fall 1.½ A4. Sorligt men sant. Jag är inte nöjd! På något sätt.
Men att sväva iväg sådär var skönt, att bara sitta still och stirra ut i ingenting, det borde jag göra oftare.
Hoppas lite att det blir så på lördag.
Tänkte nämnligen åka ut till landet en sväng.
Sätta mig på ett berg någonstans och bara vara.
Kanske får jag sällskap också, vilket själklart gör det hela bättre.
Och egentligen vill jag skriva ett såntdär tack här, men vi tar det en annan dag. När jag är lite klarare i huvudet och har lite mer att komma med än just bara ett Tack. Hoppas det inte gör så mycket.
Men det värmde, massvis. Jag är glad att jag har dig. För på något sätt känns det som om vi är närmre än vad man kan tro, och det är en bra känsla. Så glöm inte det.
Du är någons ljus
Wednesday's song
Fast lite vill jag nog bara låsa in mig och stanna kvar.
Men träningen gjorde susen!
Innan kändes det som om jag tänkte ge upp allt.
För alltid.
Men nu är jag som en helt ny människa.
Det var jätteroligt, fick "slåss" som på riktigt.
Eller sparras som det faktiskt heter.
Kommer säkert ha lite blåmärken här och där imorgon, men det kan jag fan ta.
För jag är glad :)
Mera sånna här träningar och allt kommer att falla på sin plats.
I rätt spår.
Tänk sen när skolan slutar, och det är sommarlov.
Fy fan vad jag ska må bra.
Och njuta, och göra saker jag VILL göra och bara vara glad :D:D
Underbart!
För nu är det inte många veckor kvar. Om exakt 34 skoldagar är det skolavslutning.
Förstår ni? Vilken befrielse. Hoppas jag får sommarjobbet också.
Så man kan tjäna lite pengar att spendera tills skolan börjar i höst.
Åh, jag tror det börjar lätta nu!
The End Has No End
Hur?
Vad gör allt såhär.
Nej, nu har jag fått nog.
För alltid!
Ny luft behövs att andas.
Nya vägar att gå.
Tomma händer att fylla.
Hjärna och hjärta likaså.
ge upp, du vinner ingenting på det där.
What I saw
Har ni lagt märke till det?
Jag har.
Och jag känner hur det bubblar inombords.
Men jag vet att jag gör rätt på något sätt.
Fast jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Jämnt.
Men jag försöker skaffa mig något sätt att formulera mig på. Det är inte lätt. Jag vet inte hur det ska fungera riktigt. Det är knepigt sånt där. Det är nog inte bara i fråga om bloggen. Det handlar nog om livet i allmänhet.
Jag har kommit fram till att jag älskar att studera människor. Eller nej, ibland hatar jag att jag älskar det. Men jag finner något slags ro i det, jag faller liksom i koma. Släpper mina bekymmer för ett tag, försvinner in i någon slags betraktarroll. Ja, jag känner mig nog lite som en tavla, som ser precis likadan ut hela tiden, tills någon målar något nytt på mig. Och jag kan betrakta alla, från minsta lilla dammkorn, till största grupp av människor. Det är lite spännande må jag säga. Någon gång kanske det blir något av alla mina studier av människor. Jag ska se vad jag kan samla på mig, bygga något eget av det liksom. En slags tolkning av verkligheten, vardagen, samhället. Ja, livet kort sagt.
En till sak jag konstaterat är att jag vill bli som Sara och Dane. För de har något speciellt, något som jag saknar. Eller önskar jag hade. På ett eller annat sätt kanske jag kan skaffa mig det. För jag ser upp till er. Ni är bra, som klarar saker så som ni gör. Ni får mig att fortsätta tänka framåt, hur mycket bakåt jag än ramlar. Så är ni som dagar när solen skiner in genom fönstret när man vaknar. Ni ger styrka, kraft och glädje. Och det är allt jag behöver just nu! Tack till er. :)
A name
Am I a fool?
Am I something that could be, forever?
What's lasting and what's just in the way.
Of you, all of you.
Nothing can be like this.
Feelings taking you out of the way.
No where to go.
Can you stay here for ever, oh.
Stay here forever.
I am a fool?
All of you, are ready to go.
But hey, you've got no where to go.
Stay.
Forever in this way?
I already miss you
I don't know, how to face it, in right time
I can just feel it, here inside.
And it's always on my mind.
Vad säger man. Det blev en lugn helg, trots att annat var planerat.
Men jag fick träffa Noak igår :) Han var piggare, nästan galen.
Det känns bra, men tanken på något annat gör ont.
Jag hade inte klarat det. Inte nu.
Men jag behöver förhoppningsvis inte gå igenom det.
Det är bar att hoppas på det bästa och som det ser ut igår,
så kommer allt att lösa sig, på ett eller annat sätt.
Lite film igår. Inte den bästa dock.
Men vad gör man inte i trevligt sällskap? :)
Fast jag var ju med och valde så, jag får skylla mig själv ;)
Nej, nu är det skola om några timmar.
Ska försöka bli klar i tid, så jag undviker att stressa.
Puss
Broken
Ingenting snarare.
Jag vill nog inte skriva här vad det är eller varför.
Det är privat helt enkelt.
Men jag klarar mig.
Alltid.
För någonstans har jag en skyddsängel som vakar över mig.
Men jag är ledsen, för jag kunde inte kolla på boxningen.
Som var planerat sedan länge.
Jag missade också turen på stan med Lejla och Lotta :(
Och inte fick jag åka till noak och pyssla om honom.
Så, ingenting blev som det var tänkt med andra ord.
Vi får väl se hur kvällen slutar.
Nu måste jag lägga mig ner och ta det lungt.
Sånt är livet.
Puss
crazy
ska vara på Akilles klockan 10.00 imorgon.
Sen ska jag träffa Lejla :D
vi ska gå på stan.
Det behövs.
Jag hoppas jag är glad då.
Så att jag blir rolig.
Annars blir det inget kul.
Eller jo, jag har ju Lejla.
Och Lotta.
Sen blir det kväll.
Och vem vet vad som händer.
Pokernatt?
Månskenspromenad
Fest
Eller varför inte bara filmkväll?
Vi får väl se vad som händer.
Jag vill ju hinna till stallet och Noak med.
Men det gör jag. Om inte annat finns det en söndag.
:) <3
To much of nothing
Det är fredag! :)
Lite glädje över det känner jag nog.
Och jag tror jag har fått galna plugg-sjukan. För jag förstår inte att jag hela tiden pluggar. Fastän jag vill göra massor med annat. Fast jag inbillar mig väl att om jag pluggar ordentligt nu, så slipper jag senare i livet.
Vem vet? Kanske har jag turen med mig. Kanske inte.
Det var skönt att sova ett par timmar längre än de senaste dagarna i vilket fall. Men jag hade tänkt ta en sväng till stallet på förmiddan, men det sprack, jag var så trött så jag gick och la mig igen. Men nu är jag vaken, nyduschad och inne i all fakta om försurning och PH- värden. Måste läsas om man ska förstå det, och få göra labb osv. Eller kanske inte, men jag är inget underbarn som kan allt. Men däremot vill jag lära mig, så jag läser i vilket fall.
Det är lite tjatigt faktiskt, men om jag gör det nu så slipper jag ju senare :)
Snart är det dags för att göra sig klar ytterligare, för att kila till skolan och göra tyska redovisning, ha basgrupp och sedan tyska. Men efter skolan ska jag banne mig ha roligt!
Om ni tycker att det står för mycket i den här bloggen kan ni ju kolla den nya ^^ Den är lite renare än så länge. Jag ska försöka hålla den så också, så får den här ta all skit. En bra och en dålig sida av mig liksom.. Det är rätt skönt.
Att man har flera. Jag tror jag har en neutral också.. så jag är lite splittrad, men det var väl inget nytt ?
Vi hörs
puss
She moves in her own way
Den ni, det är något att suga på va?
Och nu efter ett mördar- antal timmar är jag klar med diverse hemexperiment i naturkunskap, konsumtionsmönster i mindmap format och snart också med engelska grammatiken.
Jag borde vara nöjd och glad och njuta av att det är fredag imorgon åter igen :)
Men lite skevt känns det, att njuta av något.. som man egentligen kanske inte uppskattar fullt ut.
Jag ska spendera min fredags förmiddag i stallet, sen 11.30 redovisar jag tyska och därefter är det basgrupp och tyska som gäller. Sen är det par timmar på stan, Hästpojken kommer nämnligen till vaxkupan imorgon! och det måste upplevas. Därefter bär det av till stallet och sen får vi se hur kvällen slutar. Men jag antar att det blir som vanligt, med en dusch, lite mat, och en mysig sömn i soffan, tills man vaknar av att nacken eller ryggen värker så mycket att man måste förflytta sig till sängen.
Sen på lördag blir det boxning på Akilles :) Jag ska vara där och hjälpa till med matcherna som kommer att pågå från kl. 10 och framåt under dagen. Sen någon gång runt lunch eller något efter sådär ska jag träffa Lejla :)
För att då spendera ytterligare lite tid på stan, och förhoppningsvis införskaffa mig lite kläder och annat behövligt.
Sen hoppas jag också att jag hinner till stallet innan det bommar igen för dagen, men det är sådant som återstår att se.
Det känns lite halvt när ens bästa vän har lyckats göra sig illa igen, igår var han så halt att han släpade frambenet när han skulle förflytta sig, inte bra. Det gör ont att se honom sådär, och jag känner att jag har lust att vara där dygnet runt, för att underlätta så mycket som möjligt för honom. Men det är lite knepigare än så när man har alldeles för mycket skolarbete att röjja undan. Men förhoppningsvis blir han bättre inom snar framtid. Jag ska hålla tummarna och försöka ta mig så mycket tid som möjligt till att pyssla om honom.
Sen tänkte jag på ytterligare en sak jag tänkte skriva, men just nu minns jag inte. Så vi tar väl det en annan gång om det blir så. Det är lite mycket i mitt huvud nu, har jag märkt under tiden jag pluggat och skrivit experimentredovisningar. Det blir liksom röriga meningar, inget samband och allmänt knasigt. Men sånt är livet. Imorrn är det fredag och det är inte att förakta.
Så lev livet mina vänner :)
Nightmares
Tre blogginlägg på en och samma dag, innan dagen ens har hunnit ta slut.
Saken är den att jag inte har kommit till stan än, det går liksom inte. Allting inuti mig säger emot, nu gör visst håret det också. Det vill inte alls, det vill bara jävlas genom att vara fett och äckligt, fast det är precis nytvättat. Varför?
När man verkligen behöver någon, så finns det ingen. Alla är borta, och jag kan inte sms:a för min telefon är pank. Och jag vägrar nästan att gå ut snart. Vill bara begrava mig någonstans. Ska det vara såhär? Det är ju tisdag.
Vi har ju studiedag, och jag har inte gjort något vettigt. Mer än att sätta upp citat på väggen.
Kanske borde jag gå in och lägga mig på sängen och läsa dem, till monstret där inuti ger sig.
Jag vill att min syster ska komma hem, Nu. Och inte om en timme eller två, om hon ens kommer hem då.
Så vill jag att Todd ska ringa och säga att han kommer nu, för jag orkar inte sitta här och göra ingenting, min hjärna dödar mig nog då. Egentligen förstår jag inte varför jag blir så beroende av andra människor i sånna här lägen, när allting inuti mig säger emot. Vad kan en annan människa göra liksom? Det måste ju vara jag själv.
Fast det underlättar ju lite om man blir peppad på något håll. Men inte. Nu sitter jag ju här ensam, med Håkan i högtalarna och är arg på mig själv, besviken är jag nog med. För jag har inte pluggat ett skit, och jag kan inte gå utanför dörren för jag har ett monster i min mage, och besviken är jag nog för att jag inte orkar göra något för att övervinna monstret. Så vad gör man?
En rolig film kanske? Eller en bok. Det var ju trots allt längesen jag läste frivilligt. Kanske skulle man ta nästa buss till landet. Jag tror jag behöver se vatten och vitsippor, känna lukten av jorden och klappa en katt. Eller varför inte dela en morot med kaninen. Kanske en tur till stallet framåt kvällen istället. Någonting måste göras, annars blir jag galen. Okej, det är jag nog, inuti i vilket fall. Tur att ingen är här, då skulle jag säkert bara vara ilsken och tvär.
Så varför sitter jag då och väntar på att någon ska komma? PUCKO.
Jag vill lära mig att skriva blogginlägg sådär bra, som jag brukar läsa ibland.
Jag vill lära mig att designa bloggen som jag vill ha den med.
Fast nu vill jag nog helst må bra.
För igår var det annorlunda, jag kände mig hel.
Göra ett armband av pärlor vill jag också, kanske jag skulle ta och gå ner på stan och köpa mig lite pärlor och snören och göra något kreativt, som ett armband.
Jag vill kunna sy!
Så vill jag sätta musik till mina texter med.
Och kanske jag borde göra en såndär list med saker jag vill göra innan jag dör, för det känns lite som en sån stund. När man är fundersam över allt, så kanske man behöver lista ut vad det är man vill och vad det är som saknas för att man ska känna sig hel.
Men NEJ! Säg inte att.. I sånna fall blir jag galen på riktigt.
Jag vill inte. Dumma. Hur kan jag? Det får inte vara som jag fruktar.
Jag måste klara, SABINA jag behöver peppning! För jag har kommit på en tanke jag inte får tänka.
Sådär som när jag sabbar allt du vet. Oh, vad lustigt det känns att skriva så här.
Men nu vill jag skriva allt jag kan komma på att skriva.
Så det här blogginlägget blir oändligt.
Men ni behöver ju egentligen inte läsa, för det är ju nästan idioti.
Eftersom det inte står ett enda vettigt ord.
Fast när jag ändå håller på kan jag ju lika gärna fortsätta.
Från och med imorgon blir det en ny blogg stil.
Korta texter, bilder, citat, kanske nyckelord. Helt ny blogg kanske.
Måste komma ifrån allt gammalt, vill göra något nytt.
Bli lite mer kreativ. Göra något nytt, något eget.
Tycka om det.
För det gör jag inte nu.
Jag klagar ju bara.
Så vad är meningen.
Jag vill vara glad.
Okej, det här är ännu onödigare, men det känns som om jag kommer skriva tills jag inte kan skriva mera. För att det inte för plats mera text. Så jag kan ju berätta lite saker för er.
På torsdag är det nationellt prov i engelska MUNTLIGT, kul va ? Vi ska disskutera något om "att stanna eller gå iväg" Skumt... jag ska nog gå iväg. Beroende på vad det är vi disskuterar. Och vad de andra i gruppen säger.
Och nu bli det P3 rockster ett tag, för att se om jag kan rensa hjärnan. Egentligen borde jag nog gå ut och gå eller något.. men nej, inte nu. Det tar vi när det blir mörkare, eftersom mitt hår är hemskt.
It ain't enough
Vad gör man med ångest för att gå ner på stan? Alltså det är inte den där vanliga typen, av ångest för hur jag ser ut och så vidare.. Det är mer ångest över att jag kanske hittar något jag vill ha, någonting som känns sådär omänskligt bra. Men när man sedan har köpt det och kommer hem, eller nästa gång man tar på sig det för att gå ut, så är det bara så fel som det kan bli. För man passar inte in.
Samtidigt kommer den där känslan av att vara något eget tillbaka, den vill vara starkare, men det är den inte. Vad gör man egentligen? Det är ju som om man skulle äta en zebra, fast det skulle inte gå bara för att den en gång har varit randig. Men när allt kommer ikring så kommer jag nog aldrig passa in. För vart man än är, eller vad man än gör så är man fel. Det spelar ingen roll, om man är randig, rutig, lustig eller utan skin. För den där tanken finns alltid där.
Men nej, nu tänker jag om här.
Vad är viktigast egentligen? Att jag passar in? Att jag trivs med mig själv? Eller att jag mår bra? Vad alla andra tycker?
Jag skulle nog säga att det är viktigast att jag trivs och mår bra. Har jag inte rätt? Så egentligen borde jag gå ner på stan och köpa det jag känner för, ta på mig det och bära det med självkänsla. För jag är jag oavsett vad jag har på mig! Och om jag tycker om mina kläder och mig själv så mår jag bättre. Dessutom blir min personlighet starkare om jag klär mig i sånt som speglar den och om det kan få mig att må bättre så är det värt det.
Så den där förbannade ångesten och tanken om att passa in kan göra vad den vill, men försvinna från mig.
För jag vill vara stark!
Och hur man än är så passar man alltid in någonstans. För vissa är inte så dumma att de bara tittar på utsidan, för det finns de som är bättre och ser djupet hos människor. Och att kunna se förbi allt det dåliga, det är det som gör en människa bra. Känn er inte träffade på något sätt, det gäller bara att tänka om, övertyga min hjärna om att jag är bra). Så det så.!
"Man lever bara en gång" !
The fear you won't fall
Joshua Radin - The fear you won't fall
The View - Face for the radio
Joshua's Winter och Closer var också riktigt bra. Sådär lagom mysigt ^^
Och jag blev klar med mitt Tema, som jag skrev om igår. Jag är stolt över mig själv. Det där konsumtionsmönstret gick desto värre inte lika bra, jag förstår fortfarande inte hur man ska få in en analys i en mindmap, men det är väl sånt som löser sig.
Jag fastnade visst i gitarrspelande.. på Joshua's låtar, men sånt händer :)
Men nu ska jag göra mig i ordning och kila ner en sväng på stan innan Todd kommer och vi ska spela fingrarna av oss.. För mina ömmar redan... Så de vill vila ett tag. Just det, plugga var det. Aja, vi hinner det med.
Fast allra helst vill jag nog åka till stallet och mysa med Noak <3
Someone's standing on my chest
Vaknade av en smäll. En dörr. Min syster gick till skolan.
Och jag fick ligga kvar i sängen och sova. Några timmar till i vilket fall.
Sen blev det till att gå upp och ta tag i pluggandet.
Så nu sitter jag här och funderar över min framtid och vilken koppling jag och mina drömmar har till FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna. Det är lite knepigt, för jag orkar inte läsa alla punkterna just nu.
Det känns som om jag borde duscha och göra mig i ordning, ifall S ringer och säger att han kommer, eller att vi ska mötas någonstans. Men ja, några timmar har jag ju på mig. Fast jag skulle visserligen ner till stan också, men så är det ju så att jag vill bli klar med skolarbetet så jag kan slippa det sen. För när jag är klar med det här med min framtid, ska jag göra en mindmap över mitt konsumtionsmönster, som jag sedan ska analysera. Och utöver det finns det ju en rad uppgifter som ska göras klart, både gammalt och nytt.
Så den där rundan på stan kanske får vänta tills imorgon.
Men ikväll ska jag i vilket fall som helst träna. Det är bestämt, så det går inte att smita ifrån. Fast jag förstår inte varför jag skulle smita, jag tycker ju om att träna. Igår fick jag för mig att gå en promenad kvart i nio, och det slutade med att jag kom hem svettig runt tio. Ja, jag sprang nästan.. Fast det var skönt, men det slutade med en massa sit ups, och andra knasiga övningar. Som sedan övergick till att min kreativitet sprudlade och jag var tvungen att måla i ett par timmar innan jag kunde sova.
Feelings gone by the wind, my soul's floating away.
What am I gonna be?
Och just nu, efter att ha läst och kommenterat Sabinas blogginlägg kom jag på att jag aldrig kan komma på något själv, inget eget, nytt, finurligt.. Inte som Sabina. Kolla själva. www.Sbainuf.blogg.se Aja, jag ska citera henne i vilket fall, för det är det värt. Hon är klok, min vän säger jag bara. Lika smart som hon ser ut, eller vad det var hon kom på när vi satt där på spårvagnen påväg mot skarphagen i lördags.
Men jag tycker i vilket fall att man borde ta med sig hennes fina citat "Man lever bara en gång". För det stämmer faktiskt, och jag tror det kan få många att tänka om, eller åtminstone mig.
Söndagen blev lite smårolig trots allt, ensam hemma är det bästa!
Puss
Luft
Jag behöver andas.
Men inatt hade vi trevligt, lustigt är det. Jag börjar tro att jag hallucinerar eller något. Men inte, det finns bevis. Sabinas fot kan bekräfta allt. Så det så! Päron är ruttna, iaf mina. Jag vill komma iväg för ett tag. Står inte ut med det här längre. Säg vad ni vill, men jag är trött att ha det såhär faktiskt.
Men jag skulle ner till stan och köpa lite grejer, och till stallet. Det lovade jag ju faktiskt. Så då spelar det ingen roll om man har delat madrass med två kokosnötter eller om man har sovit ensam i ett slott. Man ska hålla löften. Fast man är trött och vill sova, sånt borde man göra om nätterna. Men icke, inte inatt.
Fast jag är ju ledig måndag och tisdag, så då blir det sova och plugga, som aldrig förr. Sen ska vi ju faktiskt ses och gå till halvars i eftermiddag/ kväll. Vem som kom på idén är jag inte riktigt medveten om, men ja... Det blir nog bra. Det är ju söndag trots allt :)
Nej, göra sig i ordning och palla sig iväg. Mot en stad, och ett stall. Och alla glada människor :)
puss
There she goes
Det finns människor som man bara tycker är för mycket, och det finns även de som är ingenting alls.
Men de människor som är alldeles lagom, det är dom jag tycker om.
För idag har jag varit och min vän varit och besökt Pricken.Hon är alldeles lagom. Det var mycket trevligt, jag har nog inte riktigt förstått hur tomt det är utan henne. Men nu vet jag. Fast hon är bra :)
Jag träffade också en annan mycket saknat person idag, en Sara! Hon är för bra hon :)
Noak rullade sig, och fastnade i staketet. Så det gick sönder ^^ bushästen. Men jag tycker om honom lika mycket för det, och när jag har varit på djurön och hämtat min kamerasladd så kommer även bilder att läggas in här.
Känn längtan växa inom er.
För förändring är ledordet i mitt liv.
Allt.
puss
All you need is love
Undrar vad jag skulle göra om det inte fanns glass. Undrar vad morfar skulle göra.
För en gång när jag var liten, delade morfar och jag på en 3 liters paket.. eller inte riktigt, för resten av La Familja åt lite var.. men i stort sett så delade vi på den. Och jag saknar nog de tiderna. Väldigt mycket.
När släkten var en liksom, istället för 6 olika. När alla stod ut med varandra.
Det var fint. Nostalgi.
Och det är fredag. Den känslan känns bra. Visst gör den? Efter en hel veckas slit, plugg, stress, ångest och massa annat jobbigt. Och jag känner bara hur lusten att förändra allting biter allt hårdare i mig, och hur verkligheten känns allt närmre. Fast jag svävar, någonstans mellan himmel och helvete.
Vad gör vardagen och verkligheten med oss?
Jag vill spela gitarr.
Massor... Massor
med dig.
Men du är inte här.
Vi är så långt isär.
Vart försvann allt?
Ge mig tillbaka.
Kom hem igen.
Jag saknar dig.
Fan, jag funderar över skolarbete. Det finns inget annat i min hjärna.. Eller jo, det gör det. Men mycket kretsar runt just skolarbete och jobbiga känslor. Om vardagen och allt annat onödigt. Fast nej, nu ska jag släppa det. Börja leva lite. Så som jag vill liksom. I frihet. Med mig själv. Kom gärna och hälsa på. Jag tycker om besök.
Don't stop me now
Och jag vill inte plugga idag.
För det är fredag, och då borde man få vara glad.
Träningslära hit och Kroppen dit.
Det konstiga är att jag brukade tycka om sånt här.
Men inte idag, för jag är inte där.
Men ah, jag får ju åka till stallet när jag slutar :D
Och rida, min fina lilla polle :)
fan, vad jag saknar honom.
I söndags var det så fint, när vi red där i paddocken
och han var så pigg att det inte gick att få stop på han.
Men det är dom dagarna jag älskar, för han är värd allt.
Och jag har lust att skita i skolan, men hur ska jag då ha råd med allt.
I framtiden.
Allt jag ska göra innan jag dör.
Nej, det är bara bita ihop.
Öppna alla sinnen.
Och lära sig allt om kropp och knopp.
För att sedan spatsera mot skolan och visa allt opp.
Hur bra man är, helt utan besvär.
Ja, lite får man väl ljuga?
Äsch, jag ljuger inte.
Jag orkar bara inte vara ärlig längre.
Så jag slätar över allt med en fin kant.
Det är rätt skönt, eller inte när allt kommer ikring.
För det blir värre inombords.
Alla hormoner dansar, högt och våldsamt i ring.
Nej, Idrott var det.
Jag ska försöka skriva ett någorlunda normalt inlägg i helgen.
För jag känner att den här veckans inlägg har varit värre än vanligt.
Fast jag mår ju bra.
För det är fredag idag :D
Try to hard
Men vad gör man när man tycker att man gör sitt yttersta och allt bara går åt helvete?
Jag vill klaga på allt, nej, det vill jag inte egentligen.
Egentligen vill jag bara må bra, orka med allt och klara av skolan.
Utan all jävla panik, stress, ångest och allt annat hemska som det medför.
Jag önskar att jag aldrig bytte från nyströmska.
För jag saknar alla som känner likadant, alla förstående men jobbiga lärare.
Ja, jag ångrar mig nog.
Men jag får inte tänka så, för då tappar jag fotfästet igen.
Och det klarar jag inte.
Jag vet inte om jag klarar nu heller.
Det är liksom en kamp mellan att vara eller inte vara.
Den är inte rolig, men jag vill vinna.
För jag vet att då blir jag stark.
Men jag vill samtidigt förlora, för jag känner mig så jävla misslyckad.
Vad tror jag att jag är egentligen?
Men nu har jag iaf varit på stan och införskaffat mig nya träningskläder och skor, så nu ska jag börja springa.. för att hålla glädjen uppe. Och för att få ut alla hemska tankar om allt och alla.
Jag vill må bra! Peppa mig någon?
Det verkar inte som att det finns någon som lyckas med det längre.
Jag blir bara arg, för alla säger saker på fel sätt osv.
Fan, vad otacksam jag måste vara.
Men jag vill ha någon som peppar mig, hur sur jag än är.
Och hur gärna jag än vill ge upp.
Jag behöver någon som gör mig glad.
Som får mig att orka med livet.
Och inse att skolan inte är allt. (även om det känns så just nu)
För jag hinner fan inget annat än gå till skolan, plugga, gå på lektioner, gå från skolan, äta, plugga och gå och lägga mig. Det är inget roligt. Jag vill inte ha ett sånt liv.
Helt isolerat från omvärlden.
Jag vill vara som dom andra.
Dom trevliga, glada, som gör saker tillsammans med sina vänner.
Träffas på stan efter skolan, går ett varv runt norrköping, sitter i parken och pratar..
Repar med sina band, tränar, tränar massor.
Men jag förstår inte hur de orkar, jag orkar ju knappt palla mig ur sängen för att gå till skolan. Blöööhhh !
Cross my heart
Jag är arg.
Nej, jag var förbannad.
Jag hade PH- samtal och L rabblade upp allt jag måste göra, och hur lite tid det var kvar osv. Hon påstod att jag inte kommer lyckas..Eller nej, men att det var lite ont om tid sådär..
Men ja, det var ju ingen nyhet för mig. Jag har bara gått och dragit på mig den optimistiska rollen och trott att allting löser sig, av sig självt helst.
Men icke.
Inget vettigt blev väl gjort heller, så jag ska spendera de närmaste timmarna åt att plugga, för att sedan träna och därefter plugga igen. Så det så! Roligt värre.
Och jag är så förbannat trött på alla som klagar, inklusive mig själv.
Man får lust att bara stoppa popcorn i öronen faktiskt.
Usch, jag får ont i ögonen bara jag tänker på det.
Men jag ska fan klara det, jag ska visa dem mitt rätta jag!
HEY ALLA PLUGGISAR NU SKA JAG KOMMA TILLBAKA OCH KONKURRERA MED ER!
Puss
Om vi blundar
Det har varit lite träligt, eftersom skrivlusten hela tiden har funnits där och nu nästan bubblar över.
Och istället för att skriva allt på en gång blir det väl så att jag inte skriver något vettigt alls.
Min hjärna kokar över.
Jag har i vilket fall som helst hunnit fylla 17 år.
Vad tiden går fort.
Allting bara rinner iväg..
Utan att man hinner reagera.
Och så vaknar man en morgon och inser att en fjärdedel av livet är passerat och det är dags att fundera på framtiden osv. Ångesten drar förbi som ett täcke och snart är man gömd, bakom skyhöga murar.
Det gör att mycket inte är som man vill eller blir som man har tänkt sig.
Ja, fast jag skulle ju sluta klaga när jag hade fyllt 17, det var ju lite av ett mål.
Och det känns som om jag har hållt det skapligt.
Men idag rinner allt liksom över mig igen, och jag har ingen lust att vara stor och mogen.
Vill bara ramla ihop, falla i någons armar och brista ut i gråt.
Bli tröstad och känna kraften återvända.
Men det kommer väl en dag när man har tid och möjlighet till sånt med.
Fast det är fint väder nu, och det är ju alltid uppskattat.
Fast det känns som om det är en rengnig dag.
För någonting inom mig gråter.
Floder.
Och jag vill inte fastna i tankar.
Men här sitter jag.
Och Todd sitter i rummet intill och spelar på min gitarr.
Som numera är full av repor på ryggen.
Från fredagens fest.
Min fest.
Det var trevligt.
Alla var jättesnälla och trevliga.
Och jag uppskattade verkligen att det kom så många.
Att alla tog hänsyn.
Och ja, att det blev så lyckat.
Sen har jag hunnit införskaffa mig tre nya skivor också.
Inom loppet av knappt en vecka.
Först blev det Håkans nya skiva För sent för Edelweiss samma dag som den släpptes i butik.
Sen fick jag Hästpojkens Caligula av Sabina och C.o på min födelsedag.
Och så fick jag ett mycket uppskattat presentkort på vaxkupan som jag igår var och köpte mig Lasse Lindhs nya skiva Pool för. De är för övrigt riktigt bra alla tre. Och jag behöver verkligen köpa nya skivor oftare.
För de är sånna glädjespridare.
Fast det är det ju att spela gitarr med.
Och lyssna på bra band i Rockkarusellen, med trummisar i bara överkroppar ^^
Men nej, nu ska jag fortsätta mitt gitarrspelande :)
Puss hej
