Allihave

Idag är en dag som jag egentligen bara skulle vilja stryka allt.
Plocka ut min hjärna och sätta den på ett skaft.
Skala av mig skinnet och gå runt som ett annat benrangel.
Skära ut mitt hjärta och snitta det i bitar.

Men sanningen är den att jag har lovat mig själv att inte klaga.
Jag har lovat mig själv att jag ska se allt lite ljusare.
Det var därför jag gick upp, duschade och ordnade frukost åt oss,
Malin, Anton och mig.
Nu när allt  "fixande" klart ska jag snart bege mig till stallet.
Först till Calypso och fixa allt för att sedan rida, sedan hem äta,
vidare till hageby för att ta hand om Noak och sen rida.
Det blir en ganska aktiv eftermiddag med andra ord.
Jag hoppas det får tankarna på andra banor.

Hoppas ni får en bra dag.
Hejdå

Någonting säger mig att det är dags att förändra allt nu.
Jag har sagt det så många gånger, men nu ska det bli av.
Det måste formas ett nytt jag. Är så trött på mig själv,
på att jag bara har kastat bort allt.
Jag vill leva, jag vill vara glad, jag vill må bra,
jag vill ha ett liv, jag vill ha vänner att umgås med.
Och det är inte lite jag vill, det är mycket.
Men nu ska jag ta tag i det och försöka förändra.
Ska inte ge upp, det är nu styrkan ska få tid och plats att
infinna sig. Jag ska hitta livsglädjen igen.

Ska försöka koppla bort allt gammalt och leva på nytt.
Söka glädje, finna hopp, öppna mig för nya människor,
tänka positivt och så.

Ja det här känns som en bra början,
det är skönt att ha insett några av sina fel och brister.
Med min vilja att förändra tror jag att jag kan klara det.
Och om ni vill hjälpa tror jag att det blir ännu lättare.
Jag hoppas på det bästa.

Ge mig styrka, ge mig mod.
Kom dela min glädje.
Kan du lära mig förstå.
Ge mig trygghet, ge mig tro.
Låt mig leva, kom jag kan med dig dela.
Kan du göra mig hel, kan du sy fast min tråd.
Kom ge mig mod.
Vi delar, på allt du förstod.

Kom vi bränner våra liv.

Eldar upp våra själar.

Kom vi rensar våra lungor från all sot.

Kom vi går ut och söker efter något att finna.

Vi delar vår tid med nattens timmar.

Häller salt i såren och tårar i soppan.

Låter vattnet flöda och fröna gro.

Att du inte kan förstå hur jävla patetisk du är.
Det finns nog ingen som är så patetisk.
Att du inte kan förstå hur jävla patetisk du är, är ju patetiskt bara det.
Varje gång  "någon" kommer i närheten känner du dig underlägsen.
Varje gång "någon" är i närheten känner du dig fet, finnig och ful.
Det är till och med patetiskt att du är patetisk, bara det är ju patetiskt i sig.
Och nu blev det väldigt mycket patetiskt här.
Patetisk.


Almost everything is done now, there isn't much left.

My tears run down like razorblades
And no, I'm not the one to blame
It's you or is it me?
And all the words we never say
Come out and now we're all ashamed
And there's no sense in playing games
When you've done all you can do
But now it's over, it's over, why is it over?
We had the chance to make it
Now it's over, it's over, it can't be over
I wish that I could take it back

But it's over

Nu har alla möblerna bytt plats igen. Fick sådan lust att bara kasta bort allt, hela livet. Men det räckte med att flytta ut en bänk, en fåtölj från ett hörn till ett annat, damma kliniskt rent, byta gardiner, byta sängkläder och kuddfodral, dammsuga, flytta om en massa småprylar och få bort all överflödig skit. Ja, det var i stort sett vad som hände när alla möbler bytte plats. Sen fortsatte de där krafterna och gav sig ut för att kratta löv, det blev många löv. Stora högar med löv, tänk dig att du krattar ihop alla problem till en hög för att sedan plocka upp dem och kasta iväg dom någonstans i skogen. Det var så det kändes, det gav sådan energi, sådan livsglädje. Men den sprack och rann iväg sen. Allting rann iväg i den där varma duschen, när vattnet smeker din kropp och drar ut varenda liten tagg.

Så idag var det en taggig flicka som vaknade och klev ur sängen, men som efter att ha varit ute hos djuren klev ner i sängen igen. Tog en bok och läste, i flera timmar faktiskt. Sedan gick hon upp och åt frukost och begav sig till stallet. När hon kom dit var det ganska många där, hög ljudnivå och sådär som det inte ska vara på söndagar. Då förstod hon att det snart skulle äga rum en skötarridning, så hon hade kommit förgäves. Hon som hade tänkt smörja, borsta och mysa. Hon begav sig hem igen och där sitter hon.

Ska försöka plugga ännu lite mera innan dagen är slut, så att allt är färdigt och hon kan leva fullt ut sedan. Det var längesedan. Men snart är det Lars Winnerbäck konsert och då kanske lite livsglädje kommer till henne. Då kanske allt blir bra tillslut. Eller slut? Aja, nu ska hon skriva novell och myt repotage och plugga historia och samhällskunskap och matte och engelska. Så tjingeling.

Åter till gårdagens Fix you:

When you try your best but you don't succed.
When you get what you want but not what you need.
When you feel so tired but you can't sleep.
Stuck in reverse ?

Någonstans i mitt huvud bor det ett monster som gör allt för att förstöra. Som gör allt för att förgöra.
Du sa att det är bara att försöka tänka positivt, men det är inte så bara. För det där monstret spärrar mig, jag klarar ingenting sålänge det har bestämt sig för att vara i vägen. Det vill inte ha mig i livet. Det plöjjer undan allt som den goda sidan har att säga. Den motarbetar hela tiden. Så nu kan du försöka säga till mig att det är bara att tänka positivt. Då kanske du förstår? Jag klarar inte av att förklara, för jag vet egentligen inte själv varför det där monstret bor där? Kan du vräka det åt mig, kasta bort det till en annan del av världen.

Jag vill en än gång be om ursäkt för mitt konstiga beteende igår, men jag vet inte vartifrån det kommer. Det bara exploderar. Snälla försök att bara förstå, hur skulle du vilja att någon gjorde om du var där? Inte skulle du vilja höra, men försök vara positiv, försök att glömma allt negativt, gör något kreativt. Nej, det skulle du inte. Jag ber dig igen, försök förstå hur jag tänker, jag säger inte att du måste- för det är säkert näst intill omöjligt. Tack <3

Ska besöka Noak ikväll, förhoppningsvis känns allt sådär bra som vanligt.
Om han ger mig styrka, klarar jag dagen.
Om han ger mig styrka, lever jag än.
Nu ska jag iaf åka bussen dit, har slutat skolan precis.
Hejdå

This is a doing what you have to do day.
It started when I woked up, took up my mobilphone to check what time it was.
9.25 it showed to my eyes, to my mind.
I walked out of my bed and a few hours later I sat down by the kitchen table, doing all I have to do.
I begin whit the Matemathic, then it come to the Culture- History, then it was time for doing Swedish things.

The Matemathic went good, I have still a lot to do, but it's not as much as before. The Culture- History is just to prepere a speach in front of a group left. And the Swedish did not go at all, I'm sopposed to write an article about a myth. But I can't find a myth that is, so short it has to be. So I leave it to another day.

And why am I write in english maybe you wonder. I'm not really shore, but I think it was because of that I thought about writing it more like a song. But when I have read it all to here, it's not that good, it's more like a usual text were you write what you have done, during your day.
And that is a bad thing I think.

Okey, another thing I  have thought about during the day is: how to write a song, I read an article in a paper about it, no not about it but about Jose Gonzales, it was an intervju and I think there was a few good things he said.
One was about how to play guitar in a easy way, which he really has a good point in. He said that it seemed much easier to play if you chosed songs that you loved, artist you like much and so on. In that way you don't loose your concentration of what you are doing, and really plays until you have learn the hole song.

So now I'm so in to doing a own song,that I'm thinking about to look after all my materials like, poems, lyriks and things that I just have wrote down because I think they were good. And I will try to make my own song. Wouldn't that be nice, to got a own song that you have wrote and done your own music to.

Well have a nice afternoon.

Vet inte vart jag ska börja. Det finns så mycket i mitt huvud just nu.
Jag tar det väl från den senaste händelsen.
Av någon konstig anledning hamnade jag i en blogg - skriven av en prostituerad, en eskort.
Det hon skrev var gripande, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det eller varför.
Men det gick in i mig, grep tag om någonting inuti mig - fick det att snurra runt. (Förhoppningsvis åt rätt håll)
Det gick upp som ett ljus inuti mig, det fanns många bra och kloka ord. Just nu minns jag inget som jag skulle kunna citera här, men det är en annan sak.  Eller jo, en sak - men det var av någon som hade kommenterat - Tokig som jag är läser jag även kommentarerna till allt, fråga mig inte av vilken anledning. Men jag tror att jag finner en del svar där, på mina egna tankar..

Äsch, nu kommer jag inte ihåg - vi lämnar det sålänge.

För att byta samtalsämne så har jag varit på landet idag.
Var tvungen att klä på mig riktigt rejält och trots det frös jag som en tok. Febern vill inte ge sig, men imorse kändes det bättre. Som om det satt kvar i musklerna bara, men nu sitter det nog lite överallt igen :( Det börjar bli tröttsamt, rastlöst att inte göra något. De här dagarna jag har varit hemma har jag iaf spelat en massa gitarr, så nu faller skinnet av, och fingertopparna ömmar - men jag börjar lära mig att leva med smärtan. Det är endel av vardagen numera, en vanesak.

Men åter till ämnet landet. Var framme vid lunchtid, farfar kom ut och mötte oss i grinden.
Allting är alltid så stämmningsfullt där ute, det vilar en massa gamla minnen innanför väggarna. Allt är sådär som det bara skulle kunna vara i en Astrid Lindgren saga. Fast nu finns det ju - där på landet. När man står där precis innanför tröskeln och känner den välbekanta doften, den som sitter sådär härligt i näsan. När man går ut på gården och tittar upp mot det stora päronträdets krona, precis som man gjorde när man var liten. Där vilar allting på tider då allt var bra, när alla var sams och livet var enkelt och man inte visste vad som väntade, när man inte ens hade tankar på att man skulle bli äldre och uttråkad.
Sen tog vi iaf svamkorgen i ett stadigt tag och vandrade ut i skogen, man följer asfaltsvägen en bit, och där mitt i backen svänger man in på en stig och vips är man inne i stora skogen - där svampen bor : ) Sen efter skogsturen begav vi oss hemåt..

Och nu har jag en katt i knät, klorna kommer riva fina märken på mina lår, genom tyget på mjukisbyxorna.. ajjajj..
Men nu gick han igen så nu kan jag koncentrera mig..

Jag tog en massa foton på landet, så vi får väl se om jag råkar lägga upp några här eller i bilddagboken.

Efter en hel dels disskuterande om klädstilar och liknande på senaste tiden har jag bestämmt mig för att förnya mig lite. Men inte bara med klädstil utan också livsstil. Det är ett stort steg, men jag tror det är dags nu. Vet inte om jag är redo, men jag hoppas. För någonting måste göras åt allt.. Det funkar inte såhär.


Du sitter i ett fönster och tittar ner på alla utanför.
Du önskar du var lika ung, glad och vacker som dem.
Du tänker tankar som slår dig hårt.
Du önskar du ramlar och gör dig illa.
Du sitter där och tittar ner, ser allt ske.
Du tänker att du vore bättre död.
Du önskar du var slut, du var körd.
Du är ingenting, bara skör.
Du sitter där än idag, vågar inte.
Du är feg, tittar bara ner. 
 

Det är säkert jätteskumt det här inlägget. Men så är jag nu, vimsig. Vet varken ut eller in, ni får ta det för vad det är, eller för vad det var menat att vara. Tänk er att det är ni som skriver, se djupet, känn känslorna. Det är du, inte jag.

Det är en skum dag, ingen vanlig dag.
Det är tungt, ovanligt tungt.
Men det har inte med vad som har hänt idag att göra,
det är mera inombords. Det är jobbigt att bära sin egen kropp.
Tungt.


Imorse kändes det som om allt var omöjligt, likaså i natt - alla de vakna timmar då man borde sova.
Men vartefter dagen gick blev det lite ljusare. Och nu känns det ganska hyffsat- men så ska man väl inte säga, för då blir det väl motsatsen igen.

Syster yster fyller hela 15 år idag, tänk vad det går fort.

Efter svenskan som var mellan 8.20 - 9.40 hade vi ett antal timmars hål.
Under den tiden hade jag planerat att köpa en present till syster, men istället
följde jag med Amanda, Avve och Slash till Bibblan och letade böcker/ fördrev tiden.
Meningen är att vi ska läsa en Roman på svenskan- jag letade igenom hela
avdelningen med dessa böcker, men hittade inget som kändes intressant idag.
Sen begav vi oss till myrorna, där det testades lite kläder och kollades runt efter lite smått.
Köpte dock inget, vi promenerade uppåt staden igen och köpte ett busskort till mig (eftersom jag får mitt tidigast onsdag kanske nästa vecka om jag har otur). Därefter åkte Slash och jag spårvagn upp till haga, där vi skildes åt och begav oss åt varsitt håll. Åt lite pannkakor och gick ut för att möta Slash igen, hemsökte han.
Det var najjs, massa plancher och gitarrer. Vi spelade lite och kollade på tv. Sen åkte jag till skolan igen för att ha idrott. Vilket var ovanligt jobbigt, min kropp vill inte motionera längre : (
Efter det slutade vi och jag begav mig till stan för att leta rätt på en present, vilket var näst intill omöjligt ända tills jag hittade en film och ett kort : ) syster blev glad : )
Fika - varför äter man alltid så mycket så man får ont i magen- när någon fyller år?
Packade, ska övernatta hos mormor eftersom vi inte börjar förns 13.20.
Men vi hörs, godnatt.