Reality
Det har varit en slappis dag, ända tills jag och Lisa gick ut och promenerade, jag fortsatte att gå efteråt också, det var skönt, timmes promenader behöver man varje dag, speciellt med Lisa :) Hon gör mig glad, behöver nog träffas oftare, men så blir det minsann, för på onsdag ska vi gå igen :)
Det känns som om det händer massor och ingenting på en och samma gång just nu. Min hjärna och kropp orkar inte riktigt med, det blir för mycket. Och idag är nog en såndär dag när jag inte kan skriva något.. Eller jag skrev förut, lite om mina tankar på livet, framtiden. Det kändes bra då, men nu känns allt så långt bort igen. Hoppas två sista åren på gymnasiet går fort. Men samtidigt inte, för sen står man där.. antagligen inte på samma sätt som man tror att man kommer göra. Ah, jag kan inte komma med något vettigt idag så jag struntar i det. Hej hopp!
Strimmor
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Ibland kommer man till insikt med hur mycket man tycker om någon.
Och jag tror att jag vågar säga att jag har gjort det nu.
Men det gör lite ont att våga lätta ut det.
Jag tror nog att allt bra rymmer iväg från mig då.
Så ibland hoppas jag nog på att kunna hålla det för mig själv.
Men idag ville jag skriva det.
4 veckor på semester blir något att kämpa med.
Men det klarar man om man vill.
Man klarar allt bara man vill, var det inte så jag sa?
Lite stolt är jag över mig själv.
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Ibland kommer man till insikt med hur mycket man tycker om någon.
Och jag tror att jag vågar säga att jag har gjort det nu.
Men det gör lite ont att våga lätta ut det.
Jag tror nog att allt bra rymmer iväg från mig då.
Så ibland hoppas jag nog på att kunna hålla det för mig själv.
Men idag ville jag skriva det.
4 veckor på semester blir något att kämpa med.
Men det klarar man om man vill.
Man klarar allt bara man vill, var det inte så jag sa?
Lite stolt är jag över mig själv.
Sex and the city
Det här kräver ett blogg inlägg!
Ni kommer inte tro era ögon, i alla fall inte om ni har läst de tidigare blogginläggen...
Ida fick mig att följa med på bio, inte vilken som helst utan Sex and the City, och det är fan i mig det bästa på länge.
Precis vad jag behövde ikväll, couldn't be much better! En stor fet bytta med popcorn, läsk och en helt sevärd film!
Men tro det eller ej, kvällen var inte slut där.! Nej, för när vi cyklade hemåt, mötte vi en Joline med sällskap, vilket spred glädje! Och inte nog med det, JAG FICK MIN KENT AFFISCH! som de hade rivit ner, när jag skulle hämta den sådär lite fint i mörkret, ja, NU SATT DEN DÄR OCH DET GJORDE MIG HUR GLAD SOM HELST :)
Så min vägg är inte längre helvit. Tack och lov, om inte Ida och jag hade cyklat trots regnet påväg till bion, hade jag aldrig fått min KENT affisch! För påväg dit fanns de inte där, men nu satt den där.. och ah, jag borde säga godnatt innan jag upprepar allt igen :D
Godnatt
Ni kommer inte tro era ögon, i alla fall inte om ni har läst de tidigare blogginläggen...
Ida fick mig att följa med på bio, inte vilken som helst utan Sex and the City, och det är fan i mig det bästa på länge.
Precis vad jag behövde ikväll, couldn't be much better! En stor fet bytta med popcorn, läsk och en helt sevärd film!
Men tro det eller ej, kvällen var inte slut där.! Nej, för när vi cyklade hemåt, mötte vi en Joline med sällskap, vilket spred glädje! Och inte nog med det, JAG FICK MIN KENT AFFISCH! som de hade rivit ner, när jag skulle hämta den sådär lite fint i mörkret, ja, NU SATT DEN DÄR OCH DET GJORDE MIG HUR GLAD SOM HELST :)
Så min vägg är inte längre helvit. Tack och lov, om inte Ida och jag hade cyklat trots regnet påväg till bion, hade jag aldrig fått min KENT affisch! För påväg dit fanns de inte där, men nu satt den där.. och ah, jag borde säga godnatt innan jag upprepar allt igen :D
Godnatt
Time awaits
There we are
We're that in our hands
They tear you down
Cause they don't understand
You tried it once again
To love me better
Ett tag imorse kändes det som om jag skulle ge upp allt, och jag menar det verkligen.
Men jag tog tag i mig själv, försökte ge mig lite kraft och vips kände jag mig som en ny människa.
Jag lyckades, och det höll i ganska länge, nästan hela dagen och jag är stolt över mig själv.
Men vill man något tillräckligt mycket tror jag att man lyckas, då måste jag ju leva upp till det med.
Här ska inte ges upp, nej, jag kan klara allt minsann! Jag behöver bara en spark i baken då och då.
We're that in our hands
They tear you down
Cause they don't understand
You tried it once again
To love me better
Ett tag imorse kändes det som om jag skulle ge upp allt, och jag menar det verkligen.
Men jag tog tag i mig själv, försökte ge mig lite kraft och vips kände jag mig som en ny människa.
Jag lyckades, och det höll i ganska länge, nästan hela dagen och jag är stolt över mig själv.
Men vill man något tillräckligt mycket tror jag att man lyckas, då måste jag ju leva upp till det med.
Här ska inte ges upp, nej, jag kan klara allt minsann! Jag behöver bara en spark i baken då och då.
En midsommarnatts dröm
Du betydde inte allt
Men det blåste aldrig kallt
Du var solskenet
Jag var ensam
Är det försent för att drömma om att komma tillbaka? Monstret har inte tröttnat, men det har jag. På allt. Allra mest på mig själv, än en gång. Hur kommer det sig?
Brukar man inte säga att man känner sig själv bäst? Vem är jag att känna?
När det känns som allt och alla bryter ner.Det jag hela tiden kämpar för att bygga upp.Nej, jag ger upp nu. För det går ändå inte.
Take my heart
Jag tror monstret är här igen, ett tag drömde jag nog att det hade lämnat mig helt och hållet, för att aldrig återvända. Men idag såg jag det, alldeles för tydligt. Det kändes ungefär sådär som när man vaknar upp ur en dröm, en sådan där allt känns sådär skrämmande verkligt att man tror det är verkligheten. En dröm där allt har varit sådär sagolikt bra, vackert och underbart att man inte vill lämna det. Sedan när man vaknar upp och inser att det inte är någon dröm man befinner sig i längre, utan självaste verkligheten blir man sådär ruskigt besviken. Omedelbart infaller det usla humöret som ingen vill ha, eller klarar att stå ut med. Och det känns som om allt är förgäves, vad man än gör eller säger, för det kommer ändå gå åt helvete.
Men samtidigt som det känns tungt att vakna ur något underbart och vacker, känns det lite som en ringande klocka... Hade jag tappat glädjen över all lättnad? Var det för bra under ett tag, så jag glömde bort att glädja mig åt lättnaden? Men jo, man behöver nog ett monster som påminner en om att man lever i verkligheten, den jobbiga, hårda vardagen där man måste kämpa för att få vad man vill ha. Ja, det var nog bra att monstret visade sig idag igen, även om det inte var kul att känna att man måste vakna upp och ta tag i allt som flyter med lättnaden. Eller i det tyngdlösa...
Time of your life
Det är mycket man minns, sådant man aldrig kommer att glömma. Men konstigt nog önskar man ibland att man kunde glömma allt det man minns. För ibland hatar man och ibland älskar man, det finns liksom inget mellanting. Jag skulle nog kunna säga att jag inte riktigt har greppat vad jag hatar och vad jag älskar, inte fullt ut. Mest för att jag tror att jag inte vet vad varken riktig kärlek, eller riktigt hat innebär. Hur det känns. Jag önskar nog ganska mycket att jag kunde veta, för då hade jag sluppit vela med allt. Tänk vad enkla vissa beslut skulle vara att fatta om man bara visste om det var på riktigt eller inte, hat eller kärlek. Och jag tror att mina drömmar om att lämna allt bakom mig blir allt tydligare och jag längtar allt mer, till den dag jag slipper skolan för alltid, och har tillräckligt med pengar och styrka för att bara säga hejdå och sen återvända när tiden är rätt. Om det nu finns någon rätt tid. Tänk om den rätta tiden är nu? Tänk om den aldrig kommer? Då kommer jag drömma hela livet, om det liv jag aldrig fick, men som var så nära i mina drömmar, att jag nästan kunde ta på det. Oh, det är skrämmande att tänka tanken att man aldrig skulle få uppleva det och mycket annat. Usch nej, så får jag inte tänka.
Man klarar det man vill, så måste det förbli helt enkelt.
Tack för en trevlig dag Johanna, Ida och Lisa :) Ni gör mig glad <3
Och för midsommar med alla och allt vad det innebar, jag hade tänkt skriva här, men jag håller det till en annan gång.
Trying your luck
And I lost my page again
I know this is surreal
But I'll try my luck with you
This life is on my side
And I am your one
Believe me this is a chance
Egentligen vill jag nog bara tala om för dig att allt kommer bli bra. Att vi förtjänar smärtan på vägen, men att den kommer att försvinna förr eller senare. Men jag kan inte, för jag vet att sanningen gör ondare än så. Den kan vara outhärdlig. Och egentligen vet jag inte om det är sanningen som gör ont, det kan precis lika gärna vara något helt annat. Något vi inte känner till. Det kanske bor inombords, gömnt, utan att synas. Jag tror det finns skäl till varför, allting har en anledning, det kan inte bara vara. Men tro mig, jag ser inte att det finns några onda avsikter med allt, för det är ett gott hjärta jag genomskådar. Det har tagit mycket, och gett mycket, det letar bara efter något äkta att få tillbaka. Tro mig, jag känner på mig att jag har rätt den här gången. Som så många andra, fast jag inte vågat försöka förstå det. Men nu förstår jag.
För det är lättare att vara efterklok.
I know this is surreal
But I'll try my luck with you
This life is on my side
And I am your one
Believe me this is a chance
Egentligen vill jag nog bara tala om för dig att allt kommer bli bra. Att vi förtjänar smärtan på vägen, men att den kommer att försvinna förr eller senare. Men jag kan inte, för jag vet att sanningen gör ondare än så. Den kan vara outhärdlig. Och egentligen vet jag inte om det är sanningen som gör ont, det kan precis lika gärna vara något helt annat. Något vi inte känner till. Det kanske bor inombords, gömnt, utan att synas. Jag tror det finns skäl till varför, allting har en anledning, det kan inte bara vara. Men tro mig, jag ser inte att det finns några onda avsikter med allt, för det är ett gott hjärta jag genomskådar. Det har tagit mycket, och gett mycket, det letar bara efter något äkta att få tillbaka. Tro mig, jag känner på mig att jag har rätt den här gången. Som så många andra, fast jag inte vågat försöka förstå det. Men nu förstår jag.
För det är lättare att vara efterklok.
En idiot som jag
Nöjer sig inte med att vara medelmåttig, men gör absolut ingenting åt att bli något mer än medelmåttig. Det känns lite tragiskt och sådär dumt, nästan idiotiskt. Fast ibland känns det alldeles perfekt att bara vara medelmåttig, samtidigt som man önskade att man var riktigt riktigt, förtrollande bra på något. Bara en sak, som man kunde bevisa för alla, jag har nog ingenting särskilt som jag verkligen önskar jag var sådär bra på. Men bara tanken, eller drömmen av att vara det känns så långt bort, och kanske är det därför jag önskar. För jag vill inte vara medelmåttig och bara flyta in bland mängden andra, någon som man inte riktigt kan ta på, för man vet egentligen inget mer än att hon gör olika saker, utan att veta anledningarna till att hon gör dem. Det gör mig lite besviken på mig själv och andra. För man nöjer sig med det första svaret på den första frågan, sen kom vi till det där med fördomar igen. För man "vet" att då är man en sådan person, som gör si och så, och tycker och tänker si och så, bara för att...... och så vidare. MEN DET ÄR FEEEEEEL! jag önskar jag kunde våga skrika det rakt ut till någon, som bara tar saker för givet, för jag hatar att alla accepterar så små fjantsaker kan tyckas, men för mig betyder det enormt mycket att veta mer... få ta del av andras tankar och åsikter, även om jag helst inte delar dem, för jag kan lära mig något av det. Och det kan stärka mig som person, vilket just nu känns som det mest viktiga för mig att uppnå.
Så länge du är med mig
det gör inte ont
alla mil jag vandrat
det gör inte ont
när vänner jag lämnat
det gör inte ont
att få skiten i sig
det gör inte ont
så länge du är med mig
Vissa dagar vill man bara glömma, andra vill man minnas för alltid, och endel flyter bara någonstans mitt emellan för man tycker inte de har någon riktig betydelse. Men jag börjar tro mer och mer att det är de där dagarna emellan, vi kallar dem vardagar, det är dom som har betydelse, för vem man blir, hur man är och vad man gör. Tillsammans med misstagen och dessa vardagar lär man sig, man vänjer sig och man tar till sig hur saker och ting ska vara, har varit och kommer att bli.
Och ibland kan det göra ont att inse sånna saker, för man önskar det var på ett helt annat sätt, att man befann sig på en helt annan plats och slapp den där vardagen, de där minnena och alla misstag. Man vill inte vänja sig vid att vissa saker ska vara på ett visst sätt, att man måste bete sig så, att man måste läsa på om gamla händelser som känns helt onödiga och så vidare. För man tror inte det har någon betydelse, men faktum är att det faktiskt har det i dagens samhälle, i den vardag vi lever. För om man inte följer de osynliga lagarna är man fel, och vem vill vara fel.
Självklart strävar väl de flesta efter att vara så perfekt som möjligt. Men jag tycker inte vi ska glömma att alla människor är skapta olika, har varit med om olika saker och vill leva för eller på ett speciellt sätt. Vi borde lära oss att inte acceptera de osynliga lagarna, för man är lika myket värd oavsett om man följer dem eller inte. Det handlar om hur man själv vill vara, uppfattas och uppfattar andra. Alla är värda en chans, om inte två eller tre. För det är fler än en gång man blundar för sanningen och bara tittar på den bleka ytan som ska säga allt, det är inte ofta den säger allt. Och om den gör det är det nog ganska sällsynt, vi har för mycket fördomar. Dessa är oftast helt fel, och det kan skada att ta saker för givet, det kan göra ont. Glöm inte det. Tänk till.
Du skär
och du skär, skär som laser och jag har inget vettigt försvar
att ens försöka värja sig saknar mening
för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
för du är inte nån som man låser in och inte nån som man har
Det där med att förstå sig på sig själv och andra har blivit något jag uppfattar som allt svårare, för desto längre tiden går, desto mer inser man att det inte finns tillräckligt med svar på varför, hur det har blivit som det är eller vad som skulle kunna ha varit annorlunda och så vidare. Det finnns säkert flera hundratals anledningar, men ofta handlar det nog om missuppfattningar, som lätt gör att man glider isär, bort ifrån varandra. Åt varsitt håll, för det är lättare än att behöva ta tag i något och reda ut det, att finna en vettig lösning som passar för någon mer än sig själv.
Frågan är om det finns en mening bakom allt, eller om det bara blir så att ingen förstår, alla bara står det med slumpen som skydd i sina trasiga armar, med sina brustna hjärtan och fötter av sten.
Men det kan faktiskt också vara så att det sker helt medvetet, hjärtlöst, egoistiskt, med full kontroll bara för att såra någon, bryta ner någon till botten av helvetet, bara för att man vill ge igen, för något man råkat ut för eller bara för att förstöra för någon annan helt enkelt. Jag vet inte vad jag tror, men jag tror inte att det finns något rätt eller fel. Jag tror att allt har sin mening, sen om man klarar att ta den, eller stå för den är också något som spelar en roll. Men kanske egentligen inte hör hit.
Kanske är det så att någon är dum nog att bryta något fint rakt av, KRASCH! så var allt itu, mitt på. Går aldrig att laga, det bildas bara en stor spricka som svider, som skär. Och inget, ja, absolut ingenting kan fylla ut den. Det är ett tomhål, för alltid. Men någonstans i kanterna av det där tomhålet bor det minnen, som har etsat sig fast, som vägrar att släppa taget hur mycket man än vill få dem att försvinna för att underlätta för sig själv och dem i ens närhet. Men nej, där finns minnen från gråa dagar, ljusa dagar, glada tider och hemskt jobbiga tider och alla andra spenderade minuter, timmar, dagar och år. För minnen från något fint som gick itu gör bara ont, för man vet att det aldrig kommer tillbaks, man får aldrig uppleva samma sak igen. Det ger en outhärdlig smärta som man måste hålla för sig själv, inte uttrycka, inte blotta, håll den instängd. Ingen, absolut ingen får se den, eller känna. Den måste hållas instängd, in i benmärgen, täck med mantel av ben och skin, låt ingen känna lukten, för då brister allt. Igen.
att ens försöka värja sig saknar mening
för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
för du är inte nån som man låser in och inte nån som man har
Det där med att förstå sig på sig själv och andra har blivit något jag uppfattar som allt svårare, för desto längre tiden går, desto mer inser man att det inte finns tillräckligt med svar på varför, hur det har blivit som det är eller vad som skulle kunna ha varit annorlunda och så vidare. Det finnns säkert flera hundratals anledningar, men ofta handlar det nog om missuppfattningar, som lätt gör att man glider isär, bort ifrån varandra. Åt varsitt håll, för det är lättare än att behöva ta tag i något och reda ut det, att finna en vettig lösning som passar för någon mer än sig själv.
Frågan är om det finns en mening bakom allt, eller om det bara blir så att ingen förstår, alla bara står det med slumpen som skydd i sina trasiga armar, med sina brustna hjärtan och fötter av sten.
Men det kan faktiskt också vara så att det sker helt medvetet, hjärtlöst, egoistiskt, med full kontroll bara för att såra någon, bryta ner någon till botten av helvetet, bara för att man vill ge igen, för något man råkat ut för eller bara för att förstöra för någon annan helt enkelt. Jag vet inte vad jag tror, men jag tror inte att det finns något rätt eller fel. Jag tror att allt har sin mening, sen om man klarar att ta den, eller stå för den är också något som spelar en roll. Men kanske egentligen inte hör hit.
Kanske är det så att någon är dum nog att bryta något fint rakt av, KRASCH! så var allt itu, mitt på. Går aldrig att laga, det bildas bara en stor spricka som svider, som skär. Och inget, ja, absolut ingenting kan fylla ut den. Det är ett tomhål, för alltid. Men någonstans i kanterna av det där tomhålet bor det minnen, som har etsat sig fast, som vägrar att släppa taget hur mycket man än vill få dem att försvinna för att underlätta för sig själv och dem i ens närhet. Men nej, där finns minnen från gråa dagar, ljusa dagar, glada tider och hemskt jobbiga tider och alla andra spenderade minuter, timmar, dagar och år. För minnen från något fint som gick itu gör bara ont, för man vet att det aldrig kommer tillbaks, man får aldrig uppleva samma sak igen. Det ger en outhärdlig smärta som man måste hålla för sig själv, inte uttrycka, inte blotta, håll den instängd. Ingen, absolut ingen får se den, eller känna. Den måste hållas instängd, in i benmärgen, täck med mantel av ben och skin, låt ingen känna lukten, för då brister allt. Igen.
Strimmor
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Det värker överallt, och det är inte skönt.
Min hjärna vill promenera iväg till en annan kropp, till ett nytt liv.
Men jag tror inte den vågar överge mig nu.
Det är bara så det är helt enkelt.
Nu när hjärtat verkar fungera som det ska.
Finns inget mer att säga...
Tandläkaren imorgon, och så får vi betygen. Läskigt!
Sedan är det midsommar, och jag har ingen aning om vad som händer.
Eller aning har jag väl, men jag orkar inte bestämma eller planera, för det blir ändå aldrig som jag vill. Så jag viker väl mig själv för någon annan, än en gång. Fy vad jag är dålig på att vilja själv, på att välja rätt.
Att jag aldrig lär mig.
Men jag tror. Jag tror att Lars Winnerbäck har rätt, för jag vill tro att det är som han säger att: Människor som tror har en chans.
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Det värker överallt, och det är inte skönt.
Min hjärna vill promenera iväg till en annan kropp, till ett nytt liv.
Men jag tror inte den vågar överge mig nu.
Det är bara så det är helt enkelt.
Nu när hjärtat verkar fungera som det ska.
Finns inget mer att säga...
Tandläkaren imorgon, och så får vi betygen. Läskigt!
Sedan är det midsommar, och jag har ingen aning om vad som händer.
Eller aning har jag väl, men jag orkar inte bestämma eller planera, för det blir ändå aldrig som jag vill. Så jag viker väl mig själv för någon annan, än en gång. Fy vad jag är dålig på att vilja själv, på att välja rätt.
Att jag aldrig lär mig.
Men jag tror. Jag tror att Lars Winnerbäck har rätt, för jag vill tro att det är som han säger att: Människor som tror har en chans.
So happy together
Idag är jag trött, vilket känns ganska lustigt och ovanligt. Saken är den att jag varken har varit vaken för länge, sovit för lite eller varit över aktiv, så jag förstår inte riktigt. Det är någon mer som är trött, min OST ligger och sover i soffan. Men det får han bara för att han är så söt när han sover :) Jag smet hit när lilla syster yster kilade ut.
Igår bytte vi sängar för övrigt, eller malin fick min sänggavel och jag snodde hennes gamla sängben. Jag hade fått nog av järn sakerna på sängen och hon ville inte sova på golvet längre. Så det blev nog rätt bra tror jag. Känns annorlunda, men jag vänjer mig nog. Slipper ju slå mig i järn sakerna i vilket fall :D
Har varit ute på hållsta och tagit hand om X:et också, han är snäll mot mig och det är skönt med lung och ro, bara skritta ut i skogen och tänka på allt möjligt, eller ingenting. Eller rida på banan, eller fältet. Det är nog sådär jag vill ha det.
Fast långt inne i hjärtat är jag ju faktiskt en ridskole nörd, enda sedan jag var liten. Och jag kommer väl förbli det också, för det är så mycket mer än bara hästar och människor.
Det är en sammanhållning som man inte hittar någon annanstans, det är kärlek mellan djur och människa, minnen som är obeskrivliga och som bor mellan de där väggarna och på stallområdet.. Man måste ha upplevt det själv för att veta helt enkelt. Det är nog en trygghet, man kan inte släppa den förns man har upptäckt att man ens egna vingar är tillräckligt starka. För stallet är så mycket mer än vad alla runt omkring ser, det finns alltid när man behöver någon, att prata med, att gråta emot, att söka stöd hos.
Det är obeskrivligt hur stor betydelse det egentligen har, och lite skuldkänslor får jag nog när jag tänker på hur lite jag egentligen är där, men jag kommer när jag behöver och man måste försöka unna sig lite tid för sig själv också ibland.
För det är man värd, i den här snurriga vardagen..
Igår bytte vi sängar för övrigt, eller malin fick min sänggavel och jag snodde hennes gamla sängben. Jag hade fått nog av järn sakerna på sängen och hon ville inte sova på golvet längre. Så det blev nog rätt bra tror jag. Känns annorlunda, men jag vänjer mig nog. Slipper ju slå mig i järn sakerna i vilket fall :D
Har varit ute på hållsta och tagit hand om X:et också, han är snäll mot mig och det är skönt med lung och ro, bara skritta ut i skogen och tänka på allt möjligt, eller ingenting. Eller rida på banan, eller fältet. Det är nog sådär jag vill ha det.
Fast långt inne i hjärtat är jag ju faktiskt en ridskole nörd, enda sedan jag var liten. Och jag kommer väl förbli det också, för det är så mycket mer än bara hästar och människor.
Det är en sammanhållning som man inte hittar någon annanstans, det är kärlek mellan djur och människa, minnen som är obeskrivliga och som bor mellan de där väggarna och på stallområdet.. Man måste ha upplevt det själv för att veta helt enkelt. Det är nog en trygghet, man kan inte släppa den förns man har upptäckt att man ens egna vingar är tillräckligt starka. För stallet är så mycket mer än vad alla runt omkring ser, det finns alltid när man behöver någon, att prata med, att gråta emot, att söka stöd hos.
Det är obeskrivligt hur stor betydelse det egentligen har, och lite skuldkänslor får jag nog när jag tänker på hur lite jag egentligen är där, men jag kommer när jag behöver och man måste försöka unna sig lite tid för sig själv också ibland.
För det är man värd, i den här snurriga vardagen..
Elefanter
Mitt bloggande har gått väldigt dåligt senaste veckan, ett skäl är att internet inte fungerar som det ska. Ett annat är att jag inte vet vad jag ska skriva längre, för det blir ändå inte som jag vill. Och då får jag känslan av att det inte spelar någon roll. Fast emellanåt känner jag hur mycket jag verkligen vill skriva, massor och bra.. som får andra att förstå, att lära känna mig. För på senaste tiden har jag kommit fram till att kanske inte ens de jag har kännt hela livet, eller har umgåtts med mest känner mig längre. Det känns väldigt lustigt, men det är nog själva sanningen.
Jag är trött på att hela tiden vara andra till lags, få kommentarer som jag skulle klara mig bättre utan och på det mesta i allmänhet. Kanske för att jag börjar se mig själv på ett annat sätt, kanske för att jag hela tiden sätter mig själv i andra hand, jag vet inte riktigt vilket. Något är det som har hänt i alla fall. Sen vad det är kan man nog analysera hur mycket man vill utan att riktigt komma fram till ett vettigt svar. Tro vad ni vill, jag tror jag har mitt svar och jag nöjer mig med det tills vidare. Man kan inte alltid vara samma människa, med samma tankar och riktningar i livet. Då skulle man ju inte utvecklas och bli bättre på något, om man hela tiden höll fast vid samma gamla mönster. Det är nog ett skäl till att jag inte vill leva ett Svensson liv, rutiner, samma dagar om och om igen. NEJ TACK!
Hultsfred, Where the action is och Peace and love är något som är väldigt inne på senaste tiden. Jag önskar nog för allt i världen att jag hade kunnat vara där. I vilket fall på någon av dem.. Men icke, för min plånbok rymmer inte något... som jag vill längre. Den får bara stå ut med småskrotet och överbliven skit. Det är något som gör mig riktigt ledsen, för det finns nog inget annat jag hade gjort hellre den här sommaren. Sen blir det ju inte bättre när man läser om det i alla tidningar, hör alla prata om det, och ser hur glada och lyckliga alla är... För tänk om jag också hade fått vara där... Men nej, världen är emot mig än en gång. Träligt kan jag tycka, men det är sånt man får leva med helt enkelt.
Ändå känner jag mig gladare och mer levande än på länge. Fast vem vet, det kanske bara är drömmar.. Jag tror jag har kommit till det där läget när jag inte kan skilja på dem längre. Det känns lite oroväckande, men ah, ibland måste det väl vara det också.. Jag har ju fortfarande sommarlov, min OST, vänner, förhoppningsvis massa kul att göra och fina minnen att tänka på när allt annat går åt helvete. Det känns lite som en tröst, men om den är tillräcklig vet jag inte. För allt känns sådär oändligt långt bort igen, jag tror jag är påväg in i den där glasbubblan. Det skrämmer mig, lite för mycket.
Jag är trött på att hela tiden vara andra till lags, få kommentarer som jag skulle klara mig bättre utan och på det mesta i allmänhet. Kanske för att jag börjar se mig själv på ett annat sätt, kanske för att jag hela tiden sätter mig själv i andra hand, jag vet inte riktigt vilket. Något är det som har hänt i alla fall. Sen vad det är kan man nog analysera hur mycket man vill utan att riktigt komma fram till ett vettigt svar. Tro vad ni vill, jag tror jag har mitt svar och jag nöjer mig med det tills vidare. Man kan inte alltid vara samma människa, med samma tankar och riktningar i livet. Då skulle man ju inte utvecklas och bli bättre på något, om man hela tiden höll fast vid samma gamla mönster. Det är nog ett skäl till att jag inte vill leva ett Svensson liv, rutiner, samma dagar om och om igen. NEJ TACK!
Hultsfred, Where the action is och Peace and love är något som är väldigt inne på senaste tiden. Jag önskar nog för allt i världen att jag hade kunnat vara där. I vilket fall på någon av dem.. Men icke, för min plånbok rymmer inte något... som jag vill längre. Den får bara stå ut med småskrotet och överbliven skit. Det är något som gör mig riktigt ledsen, för det finns nog inget annat jag hade gjort hellre den här sommaren. Sen blir det ju inte bättre när man läser om det i alla tidningar, hör alla prata om det, och ser hur glada och lyckliga alla är... För tänk om jag också hade fått vara där... Men nej, världen är emot mig än en gång. Träligt kan jag tycka, men det är sånt man får leva med helt enkelt.
Ändå känner jag mig gladare och mer levande än på länge. Fast vem vet, det kanske bara är drömmar.. Jag tror jag har kommit till det där läget när jag inte kan skilja på dem längre. Det känns lite oroväckande, men ah, ibland måste det väl vara det också.. Jag har ju fortfarande sommarlov, min OST, vänner, förhoppningsvis massa kul att göra och fina minnen att tänka på när allt annat går åt helvete. Det känns lite som en tröst, men om den är tillräcklig vet jag inte. För allt känns sådär oändligt långt bort igen, jag tror jag är påväg in i den där glasbubblan. Det skrämmer mig, lite för mycket.
Your smile is a drug
Let's say it'll be a right, it'll be a risky betCause I'm about as good as I'm gonna get
Oh, these chains are tight
And the courage that I showed, left a long time ago
Just so you know
Min hjärna går sin egen väg idag. En hel dag har gått, och det känns som knappt två timmar sen jag klev ur sängen. Det känns som ingenting har hänt, fast det har hänt massor, både sånt som inte borde få hända och sånt som gör en sådär fasligt glad. Så kommer hjärnan och tränger sig på och man kan inte uppskatta någonting. Men jag försöker verkligen, för jag vill så enormt mycket.
Kan inte förstöra det här nu, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det är bara att kämpa! Imorgon är en ny dag. Min syster går ut nian, fy fan vad fort det har gått. Det här året, eller de här åren, jag minns när vi var typ fem år och skitsöta! Nu är vi bara jobbiga tonåringar som stridar för vad vi vill och mot allt som går. Men det är väl så livet ska vara antagligen. Jag kommer alltid minnas våra stunder tillsammans syster, du är värd mer än guld och solsken tillsammans. <3
you and me
what day is itand in what month
this clock never seemed so alive
I can't keep up
and I can't back down
I've been losing so much time
Tankarna är så splittrade att jag egentligen inte borde skriva något.
Det ska bli dåligt väder säger dom, det blåser, ska regna också har jag hört, ah, det behövs väl. Kanske det blir en lugn dag framför en film under ett täcke? Ví får väl se.
Uppdatering 10 minuter senare: När jag hade läst några bloggar av diverse människor, insåg jag att jag egentligen vill skriva. Men att jag inte riktigt vet vad och att idag är en sådan dag när jag har blivit satt på ett ställe jag inte vill vara. Därför vågar jag inte bara skriva som det kommer heller. Fan, att det alltid blir så. Jag hade nog behövt skriva om något läsvärt, för det känns som om jag skulle kunna komma med något klokt för omväxlings skull. Men som sagt, spärren är tillbaka!
Jävla spärr!
Saga utan lyckligt slut
Ät inte frukt med mjölk vid datorn, det kan sluta allt annat än bra. Det kan plaska till och vips så är både tangentbord och dataskärm fullt med mjölk. Och följderna blir självklart att det kommer att lukta sur mjölk, eftersom det är så varmt. Mysigt va? Aja, det blir ju en anledning till att inte fastna alltför länge vid datorn, vilket är positivt.
Kroppen är lite trött fortfarande, har nog inte riktigt vaknat, men det ska den få göra snart. För då ska jag ta mig till stallet, men först ska jag dammsuga lite här! Jiiiiiipppppppiiiii! Aow, sen gäller det att jag har huvudet med mig, för då ska jag till Hållsta. Kanske är jag nervös kanske inte. Just nu känner jag mig bara trött och klantig. Och magen gör ondare än på länge, undrar varför... ? Den har ju fått sin sömn nu, och motion, och mat, den borde vara nöjd och glad. Men icke.
Nej, nu får det bli dammsuga av, så har jag det gjort sen, så jag kan ringa mor och tala om hur duktig jag varit :) Så blir hon nog glad på mig, och det är aldrig fel :)
Kroppen är lite trött fortfarande, har nog inte riktigt vaknat, men det ska den få göra snart. För då ska jag ta mig till stallet, men först ska jag dammsuga lite här! Jiiiiiipppppppiiiii! Aow, sen gäller det att jag har huvudet med mig, för då ska jag till Hållsta. Kanske är jag nervös kanske inte. Just nu känner jag mig bara trött och klantig. Och magen gör ondare än på länge, undrar varför... ? Den har ju fått sin sömn nu, och motion, och mat, den borde vara nöjd och glad. Men icke.
Nej, nu får det bli dammsuga av, så har jag det gjort sen, så jag kan ringa mor och tala om hur duktig jag varit :) Så blir hon nog glad på mig, och det är aldrig fel :)
Over for it started
så var den helgen slut, VRÅLAT har vi gjort och härligt var det.
Dance me dead är något att minnas... CEASARS med framför allt! jag blir nostalgisk... Veronica Maggio var inte heller alls dum, mycket bättre än väntat faktiskt. Sånt är alltid trevligt.
Men nu är jag bara fylld av ångest för allt. För mycket tankar på allt och ingenting, ni får ta del av en del här nu om ni känner för det.
Livet känns så märkligt, jag lever som andra vill, på, av och med. Det är jobbigt, i vilket fall när man ser sig själv. För ah, det är mycket jag gör som jag inte riktigt vill. Och det är mycket jag inte gör som jag skulle vilja. Så det går väl jämnt ut egentligen, på något sätt.. Det jag gör som jag inte vill fyller ut det som jag vill men inte gör. Blev det lite rörigt nu? Ah, så är det i mitt huvud med. Speciellt nu efter för mycket i magen och för varmt i lägenheten, massor musik och jobbiga minnen.! Fast å andra sidan vet jag kanske inte alltid vad jag vill... eller gör jag det, fast jag inte vågar intala mig det? Jag har ingen aning, det är för mycket att filosofera över för min del just nu. Fullt i huvudet.
Tankarna på ett nytt liv blir allt klarare. Att bara få försvinna härifrån, någon helt annanstans. Bortom alla gamla vänskapskretsar och minnen, bortom allt tjat och vardag. Allt som man inte vet vad det är idag, dit vill jag komma. Söka efter ett nytt liv, en identitet jag orkar leva med och som jag kan trivas i. Låter det inte bra eller? Bättre än det här i vilket fall. Och jag tror det räcker för mig just nu, men säg någon som inte har längtat bort iväg från vardagen. Från ett liv i alltför mycket ingenting och allting på en gång. Kanske skulle det räcka med en egen liten stuga, bara för sig själv? Tillbringa lite tid för sig själv och göra vad man vill, hur man vill och när man vill. Utan att bli störd eller bestämd över. Ah, det skulle vara något.
Fast nu är det sommarlov! och då händer det självklart en hel del annat än vad vardagen erbjuder. Slapp, sol & bad, träning, stallet, vänner, kreativitet, utomhusaktivitet, parker, utebio? träffa gamla vänner, ta tag i sånt som jag vill men inte gör!
Från och med nu har jag bestämt mig för att inte dricka alkohol, så det är ingen idé att tjata på mig! Men jag följer mer än gärna med ut och träffar folk som festar :) Från och med nu ska jag träna 2-4 gånger i veckan MINST. Från och med nu ska jag försöka glömma allt gammalt och göra något nytt bra istället :) Från och med nu ska jag försöka övervinna alla mina rädslor och bli starkare i mig själv.
ah, nu orkar jag inte försöka panta in mer i det här inlägget eller mig själv. Men jag skulle gärna vilja se att jag tagit ett steg framåt i min utveckling till hösten. Blivit en pigg och glad prick som gör massor kreativt och aktivt. Någon som tror på sig själv och inte fastnar i jobbiga lägen. Det borde jag väl klara? JA!
Dance me dead är något att minnas... CEASARS med framför allt! jag blir nostalgisk... Veronica Maggio var inte heller alls dum, mycket bättre än väntat faktiskt. Sånt är alltid trevligt.
Men nu är jag bara fylld av ångest för allt. För mycket tankar på allt och ingenting, ni får ta del av en del här nu om ni känner för det.
Livet känns så märkligt, jag lever som andra vill, på, av och med. Det är jobbigt, i vilket fall när man ser sig själv. För ah, det är mycket jag gör som jag inte riktigt vill. Och det är mycket jag inte gör som jag skulle vilja. Så det går väl jämnt ut egentligen, på något sätt.. Det jag gör som jag inte vill fyller ut det som jag vill men inte gör. Blev det lite rörigt nu? Ah, så är det i mitt huvud med. Speciellt nu efter för mycket i magen och för varmt i lägenheten, massor musik och jobbiga minnen.! Fast å andra sidan vet jag kanske inte alltid vad jag vill... eller gör jag det, fast jag inte vågar intala mig det? Jag har ingen aning, det är för mycket att filosofera över för min del just nu. Fullt i huvudet.
Tankarna på ett nytt liv blir allt klarare. Att bara få försvinna härifrån, någon helt annanstans. Bortom alla gamla vänskapskretsar och minnen, bortom allt tjat och vardag. Allt som man inte vet vad det är idag, dit vill jag komma. Söka efter ett nytt liv, en identitet jag orkar leva med och som jag kan trivas i. Låter det inte bra eller? Bättre än det här i vilket fall. Och jag tror det räcker för mig just nu, men säg någon som inte har längtat bort iväg från vardagen. Från ett liv i alltför mycket ingenting och allting på en gång. Kanske skulle det räcka med en egen liten stuga, bara för sig själv? Tillbringa lite tid för sig själv och göra vad man vill, hur man vill och när man vill. Utan att bli störd eller bestämd över. Ah, det skulle vara något.
Fast nu är det sommarlov! och då händer det självklart en hel del annat än vad vardagen erbjuder. Slapp, sol & bad, träning, stallet, vänner, kreativitet, utomhusaktivitet, parker, utebio? träffa gamla vänner, ta tag i sånt som jag vill men inte gör!
Från och med nu har jag bestämt mig för att inte dricka alkohol, så det är ingen idé att tjata på mig! Men jag följer mer än gärna med ut och träffar folk som festar :) Från och med nu ska jag träna 2-4 gånger i veckan MINST. Från och med nu ska jag försöka glömma allt gammalt och göra något nytt bra istället :) Från och med nu ska jag försöka övervinna alla mina rädslor och bli starkare i mig själv.
ah, nu orkar jag inte försöka panta in mer i det här inlägget eller mig själv. Men jag skulle gärna vilja se att jag tagit ett steg framåt i min utveckling till hösten. Blivit en pigg och glad prick som gör massor kreativt och aktivt. Någon som tror på sig själv och inte fastnar i jobbiga lägen. Det borde jag väl klara? JA!
I wish you could hear me now
För mycket i huvudet och för lite sömn. För mycket ont, för lite styrka. Undrar hur det kommer sig.... ah, det går väl över förr eller senare.
På grund av att de har flyttat bloggkonton osv, skrev jag mina två senaste blogginlägg i den andra bloggen http://www.snallakanduhjalpamigattfly.blogspot.com/ så om ni vill läsa så kolla där.
nu tänkte jag bara säg att jag borde skynda mig att göra mig i ordning för jag ska vara på resecentrum om 45 minuter och jag är i princip dyblöt i håret, utan kläder, med gamalt smink i fejset. Kan det bli bättre eller?
Om ni kunde höra mina tankar och läsa mitt språk vore allt mycket enklare.
Ditt stora hjärta
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Och här sitter jag och väntar på att gå till skolan, eller inte skolan, vi ska träffas i folkparken idag, klassen. Lite lustigt känns det allt, för jag har inte gått på någon tema dag eller något annat sånt här "roligt" med klassen. För jag har pluggat, men nu finns det inget att plugga. För imorgon är det skolavslutning och sommarlov, kan inte bli mycket bättre :) En hel sommar med min OST, förutom de tre veckor som vi åker på sjön dårå, men ah, resten av sommaren, när Osten inte jobbar. Oh, Vips så var det inget kvar av den sommaren.. ? Jorå, klart det är, två månader härligt sommarlov :D
Nu kom jag till ett såntdär läge när jag inte vet vad jag ska skriva för allt annat känns så lustigt fel. Men ah, jag sitter här och drömmer om en sommar, bättre än alla andra med Lasse Lindh i högtalarna, i blå vita shorts, som känns alldeles för korta, och ett beiget linne, med lite brunare armar och ben ( även om det inte är så brunt som det kommer vara efter sommarlovet) För då ni, om det är sånt här väder, ska jag minsann se ut som en neger :) En vältränad sådan förhoppningsvis. Haha, nu sitter jag här och fantiserar iväg så det är nog lika bra att ge upp.. innan det går för långt. Och ah, sånna blogg inlägg slipper ni x) Puss hej, ut i solen med er.
Stars
Idag vill jag bara hylla Jessie & the and för jag tycker deras nya låt Stars är mycket bra! Kolla deras myspace http://www.myspace.com/Jessieandtheand.
Förövrigt är jag nog inte på något humör alls. Vill vara ensam, för mig själv och bara må dåligt. För allt känns så tomt, eller som håkan hade sagt :
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Mycket mer har jag nog inte att säga egentligen, det känns inte som någon mening med att skriva varför allt känns såhär eller berätta något annat heller. Vem bryr sig liksom? Och säg inte att ni gör det, för jag tror er inte om ni inte bevisar det. Och det finns nog bara ett fåtal som gör det så skitsamma. Jag är trött på alla lögner.
Förövrigt är jag nog inte på något humör alls. Vill vara ensam, för mig själv och bara må dåligt. För allt känns så tomt, eller som håkan hade sagt :
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Mycket mer har jag nog inte att säga egentligen, det känns inte som någon mening med att skriva varför allt känns såhär eller berätta något annat heller. Vem bryr sig liksom? Och säg inte att ni gör det, för jag tror er inte om ni inte bevisar det. Och det finns nog bara ett fåtal som gör det så skitsamma. Jag är trött på alla lögner.
Air
Allting började så bra, så härligt, så där som jag önskade.
Egentligen kom det ingen vändning heller.
Inte mer än att jag sitter här istället för att vara på träningen.
Jag kom in till stan försent.
FAN!
Ångest, jag ville träna. Och jag hade sagt till Lejla att jag skulle.
Usch, jag är en dålig vän och mitt samvete sviker mig alltid.
Whatever people say, I will never be the same.
Why can't I get rid of you, your fucking shit.
I hate you, to much and deep.
Go out, away from me.
Leave me alone, to feel good.
Whatever they do, I will always kill you.
Egentligen kom det ingen vändning heller.
Inte mer än att jag sitter här istället för att vara på träningen.
Jag kom in till stan försent.
FAN!
Ångest, jag ville träna. Och jag hade sagt till Lejla att jag skulle.
Usch, jag är en dålig vän och mitt samvete sviker mig alltid.
Whatever people say, I will never be the same.
Why can't I get rid of you, your fucking shit.
I hate you, to much and deep.
Go out, away from me.
Leave me alone, to feel good.
Whatever they do, I will always kill you.
Blow him into my arms
HÅLL I ER HÅRT!
JAG ÄR GLAD OCH LYCKLIG!
Kär och galen!
Tokig och vild!
För jag har spenderat så gott som hela helgen på landet, med sommarkänslor fint väder och ah, trevliga människor.. Inte på landet dock, förutom i fredags när min OST följde med, myspysigt :)
På lördagen trippade jag med Lisa och Jojj till Söderköping, busade med Linnéa, Lejla och Kerim. Där vi lyssnade på massa musik och käkade glass på Smultronstället :) Sommarvärme var det, ryggen blev röd och benen kladdiga, Jojj full av cider, som några andra sprutade oss med.... Sen igår var jag hos min fyrbenta vän, skrittade en sväng i skogen, vi fick sällskap av en mycket saknad liten flicka vid namn Linnéa (även hon). Sen åkte jag med Pappsen till båten och slipade tills armarna var döda och kroppen full av damm. Varmt var det också, närmare 50 grader i båthuset, uhh.. svettigt. Sen åkte vi iaf till djurön igen och där spenderades natten.
Just det, jag höll på att glömma.. I lördags.. På morgonen, när min OST och jag hade vaknat och ätit frukost i solen och så, gick vi och hämtade hem våra kaniner.. Theodor såg död ut först, sen när han insåg vad som var på gång blev han överlycklig, som tur var :D Sesam var lite smågalen sådär, men även han blev helt vild tillslut :D Det är minsann mina små krabater det där :) Nu väntar en hel sommar på gräsmattan, det kan inte bli annat än underbart tycker dom..
Nu ska jag finslipa min artikel och sen cykla förbi skolan och lämna den innan jag moppar ut till sabina och badar innan träningen med Lejla ikväll :) Have a nice day everyone !
Endast ett meddelande till Carro: GRAAAAATTTIISSS!!! Det är ni värda! och jag tänkte lägga in bilderna förra veckan, men insåg att lösenordet är ändrat.. så mejla mig gärna, eller ge mig det vid ett annat tillfälle :) <3
JAG ÄR GLAD OCH LYCKLIG!
Kär och galen!
Tokig och vild!
För jag har spenderat så gott som hela helgen på landet, med sommarkänslor fint väder och ah, trevliga människor.. Inte på landet dock, förutom i fredags när min OST följde med, myspysigt :)
På lördagen trippade jag med Lisa och Jojj till Söderköping, busade med Linnéa, Lejla och Kerim. Där vi lyssnade på massa musik och käkade glass på Smultronstället :) Sommarvärme var det, ryggen blev röd och benen kladdiga, Jojj full av cider, som några andra sprutade oss med.... Sen igår var jag hos min fyrbenta vän, skrittade en sväng i skogen, vi fick sällskap av en mycket saknad liten flicka vid namn Linnéa (även hon). Sen åkte jag med Pappsen till båten och slipade tills armarna var döda och kroppen full av damm. Varmt var det också, närmare 50 grader i båthuset, uhh.. svettigt. Sen åkte vi iaf till djurön igen och där spenderades natten.
Just det, jag höll på att glömma.. I lördags.. På morgonen, när min OST och jag hade vaknat och ätit frukost i solen och så, gick vi och hämtade hem våra kaniner.. Theodor såg död ut först, sen när han insåg vad som var på gång blev han överlycklig, som tur var :D Sesam var lite smågalen sådär, men även han blev helt vild tillslut :D Det är minsann mina små krabater det där :) Nu väntar en hel sommar på gräsmattan, det kan inte bli annat än underbart tycker dom..
Nu ska jag finslipa min artikel och sen cykla förbi skolan och lämna den innan jag moppar ut till sabina och badar innan träningen med Lejla ikväll :) Have a nice day everyone !
Endast ett meddelande till Carro: GRAAAAATTTIISSS!!! Det är ni värda! och jag tänkte lägga in bilderna förra veckan, men insåg att lösenordet är ändrat.. så mejla mig gärna, eller ge mig det vid ett annat tillfälle :) <3
