I wanna live
Just nu vill jag nog inget hellre än att ta en lång promenad, så man blir sådär trött att man knappt orkar gå tillbaka hem igen, funderar på att ta mitt pick och pack och gå ut till djurön. Det vore rätt så skönt att komma härifrån, men det känns inte riktigt som rätt dag idag, för imorgon bitti ska jag göra frukost på sängen till min lillasyster (som nu blir ganska stor och som egentligen inte tycker om frukost) Ja, det är så sant som det är sagt. Jag hoppas i vilket fall att hon blir lite glad för mina presenter, i brist på jakt efter annat så gjorde jag lite av ett snabbköp, bara sådär utan vidare eftertanke. Men aow, innan hade jag snurrat runt som en tok och tänkt på alla möjliga tänkbara presenter, kanske mest sånt som jag själv skulle önska mig. Just nu står kanske en egen lägenhet högst på den listan. Gärna långt härifrån också, varför inte Karlstad eller Berlin eller någon annan plats. Bara inte här. Norrköping gör mera ont än gott just nu. Jag vill härifrån.
Det är ingen som är lite sugen på att göra en liten tågresa med mig någonstans till ödemarken med mig under höstlovet? Bara se något annat än den här gråa betongen och samma gamla gröna parker, vimmlande människor och urtrötta rök från samma sotiga men något bleka skorstenar? Jag vill lite bli vuxen och få göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Men samtidigt önskar jag att jag kunde vrida tiden tillbaka några år sådär, få uppleva vissa stunder igen och stanna där för alltid kanske. Utan att växa upp, vara tvungen att lära sig en massa om livet som man sedan ändå aldrig kommer ha någon nytta av. Nej, just nu vill jag göra något värdefullt. Något färgglatt, för allt är så grått. Så tomt, så obetydligt.
Jag har förövrigt suttit och gjort en mycket fin sak idag, vad vill jag inte riktigt uttala mig om, ifall någon som inte borde skulle råka läsa. Men jag hade önskat mig två saker för att få det komplett, först och främst färg i skrivaren, och så ett limstift. Ja, ni kan säkert gissa vad det är, men inte till vem, hur, när eller varför. Det är rätt skönt att inte tänka på något, utan bara sitta där bland alla papper, pennor, tidningar, saxar och allt annat som faktiskt existerar runt omkring, höra radion på sådär lagom långt avstånd och bara vara med sig själv och kreativiteten. Så borde det vara oftare.
Och nej, jag har inte pluggat ett skit, fast jag faktiskt har studiedag och en hel del att ta tag i, men jag förtjänar sånna här dagar, mer än ganska mycket annat faktiskt!
Det är ingen som är lite sugen på att göra en liten tågresa med mig någonstans till ödemarken med mig under höstlovet? Bara se något annat än den här gråa betongen och samma gamla gröna parker, vimmlande människor och urtrötta rök från samma sotiga men något bleka skorstenar? Jag vill lite bli vuxen och få göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Men samtidigt önskar jag att jag kunde vrida tiden tillbaka några år sådär, få uppleva vissa stunder igen och stanna där för alltid kanske. Utan att växa upp, vara tvungen att lära sig en massa om livet som man sedan ändå aldrig kommer ha någon nytta av. Nej, just nu vill jag göra något värdefullt. Något färgglatt, för allt är så grått. Så tomt, så obetydligt.
Jag har förövrigt suttit och gjort en mycket fin sak idag, vad vill jag inte riktigt uttala mig om, ifall någon som inte borde skulle råka läsa. Men jag hade önskat mig två saker för att få det komplett, först och främst färg i skrivaren, och så ett limstift. Ja, ni kan säkert gissa vad det är, men inte till vem, hur, när eller varför. Det är rätt skönt att inte tänka på något, utan bara sitta där bland alla papper, pennor, tidningar, saxar och allt annat som faktiskt existerar runt omkring, höra radion på sådär lagom långt avstånd och bara vara med sig själv och kreativiteten. Så borde det vara oftare.
Och nej, jag har inte pluggat ett skit, fast jag faktiskt har studiedag och en hel del att ta tag i, men jag förtjänar sånna här dagar, mer än ganska mycket annat faktiskt!
Unbreakable
Nej, det är inte vad jag är just nu. Känner mig mera som en skör glasbit, som skulle kunna gå av bara av en liten liten knuff. Usch, det är läskigt. Men ändå lite spännande, undrar vart det leder den här gången? Vad jag kommer fram till? Jag vill se resultatet. Kanske kan det bli bra? Tredje gången gillt eller något. Jag vet inte riktigt.
Det är mycket jag inte vet just nu. Flyter in i någonslags trans med tomrum, känner ingenting. Bara en konstig tomhet som inte borde vara. Men jag tror lite att Mathias gjorde min dag idag, när han sa att jag skulle ta med tandskydd för att på sparras på måndag, eller om han sa torsdag, jag minns inte riktigt. Är som sagt inte riktigt närvarande. Men aow, det är väl vad som har hänt idag typ. Träning, fokuserade framåt, och det verkar som om det gick. Jag lyckades laga en god minestrone soppa med, och baka bröd. En stjärna på mig.
Det är mycket jag inte vet just nu. Flyter in i någonslags trans med tomrum, känner ingenting. Bara en konstig tomhet som inte borde vara. Men jag tror lite att Mathias gjorde min dag idag, när han sa att jag skulle ta med tandskydd för att på sparras på måndag, eller om han sa torsdag, jag minns inte riktigt. Är som sagt inte riktigt närvarande. Men aow, det är väl vad som har hänt idag typ. Träning, fokuserade framåt, och det verkar som om det gick. Jag lyckades laga en god minestrone soppa med, och baka bröd. En stjärna på mig.
Run to the hills
Aow, jag önskar jag kunde springa iväg. Mest från mig själv idag. Men gärna från allt annat som blockerar vägen framåt. Jag lite avskyr att falla, men det är nog knappast en nyhet. Och jag lite avskyr mig själv för att jag inte använder mitt tålamod och uthärdar den lilla börda som faktiskt skulle kunna få mig att ändra mig. Men nej, tålamodet har lagts på hyllan för länge sen vid det här laget. Jag önskar ganska mycket att jag kunde gömma mig, springa ifrån mig själv och slippa ta tag i allt som gör saker så svårt. Jag lite överväger att sluta med allt bara för att få andas frisk, ny luft igen. Men jag vet inte hur man gör för att våga. Kanske rasar allt bara ännu lite mer och jag sitter där ensam med armarna kring mina knän som en liten boll och gråter mig ifrån den onda, vidriga verkligheten igen. Jag tror inte jag orkar med det, inte alls. Men frågan är vad jag orkar med just nu, det känns bara som om jag håller på att skjuta bort allt, bara för att få vara ensam. Men jag hatar ju att vara ensam? Men jag minns att jag brukade älska det. Fast det kanske beror på i vilken benämningen man ser det. Jag är ju lite lustig och så.
Någonting säger mig att jag borde göra mig i ordning, ringa lisa och försöka få med henne ut och gå för att rensa hjärnan, eller bara gå ut en sväng för mig själv. Någonting annat säger mig att jag borde plugga allt idag, nu när jag ändå är hemma liksom, så jag slipper det imorgon när vi har studiedag. Så jag kan unna mig roliga saker då, som att fota med Elin, spela med Orre eller varför inte, gå och söka jobb med lisa, jag har ju trots allt fixat mitt CV nu. Chockade?
Men jag känner inte riktigt för någonting. Det känns lite vemodigt och tungt och så. Och jag skäms nog lite för att jag stannade hemma, men jag är inte direkt pigg, och jag hade nog inte gjort någon större nytta i skolan i vilket fall, så det var lika bra såhär. Mina tankar vilar helt enkelt på andra saker, någon annanstans, hur ska man då kunna koncentrera sig på naturkunskapsföreläsningar, engelska diskussioner och svenska film? Nej, inte en chans.
Nu samlar vi krafterna till onsdag, och gör något bra av dagen, tiden, det som kallas liv.
Någonting säger mig att jag borde göra mig i ordning, ringa lisa och försöka få med henne ut och gå för att rensa hjärnan, eller bara gå ut en sväng för mig själv. Någonting annat säger mig att jag borde plugga allt idag, nu när jag ändå är hemma liksom, så jag slipper det imorgon när vi har studiedag. Så jag kan unna mig roliga saker då, som att fota med Elin, spela med Orre eller varför inte, gå och söka jobb med lisa, jag har ju trots allt fixat mitt CV nu. Chockade?
Men jag känner inte riktigt för någonting. Det känns lite vemodigt och tungt och så. Och jag skäms nog lite för att jag stannade hemma, men jag är inte direkt pigg, och jag hade nog inte gjort någon större nytta i skolan i vilket fall, så det var lika bra såhär. Mina tankar vilar helt enkelt på andra saker, någon annanstans, hur ska man då kunna koncentrera sig på naturkunskapsföreläsningar, engelska diskussioner och svenska film? Nej, inte en chans.
Nu samlar vi krafterna till onsdag, och gör något bra av dagen, tiden, det som kallas liv.
Hurry up let's go
Jag lite avskyr att den dagen jag väntat på i stort sett hela året känns som om den aldrig kommer ta slut. Efter en natt med hemska mardrömmar, utmattad kropp, torr hals, täppt näsa, hemska tankar, och alldeles för många vakna timmar, känns det inte riktigt som att den här dagen är på min sida. Det är fan så himla typiskt.
Men än kan det väl inte vara försent för att få en dag att leva på ett tag? Jag behöver ju verkligen den här dagen mest av allt just nu, den som vanligtvis brukar få MIG att komma fram, nu är det så vemodigt och nostaligiskt och tankspritt, så gott som förstört innan det ens har börjat. Jag lite avskyr mig själv för det.
alla mina sköna underkläder är smutsiga dessutom! Nej, jag vill bara åka ut på landet, sitta där i en korgfåtölj med katten i knäet och läsa en bok eller studera löven på träden. Jag är inte riktigt redo att möta världen än.
vad gör man?
Hoppas att en liten snabbis på stan och ett par timmar i stallet kan göra susen, innan natten börjar med musik, människor, levande fest, fotografering, utställningar, fika, mys, vänskap, fest, kyla, mörker, ljus, natt och allt annat vad som kan bjudas på.
Men än kan det väl inte vara försent för att få en dag att leva på ett tag? Jag behöver ju verkligen den här dagen mest av allt just nu, den som vanligtvis brukar få MIG att komma fram, nu är det så vemodigt och nostaligiskt och tankspritt, så gott som förstört innan det ens har börjat. Jag lite avskyr mig själv för det.
alla mina sköna underkläder är smutsiga dessutom! Nej, jag vill bara åka ut på landet, sitta där i en korgfåtölj med katten i knäet och läsa en bok eller studera löven på träden. Jag är inte riktigt redo att möta världen än.
vad gör man?
Hoppas att en liten snabbis på stan och ett par timmar i stallet kan göra susen, innan natten börjar med musik, människor, levande fest, fotografering, utställningar, fika, mys, vänskap, fest, kyla, mörker, ljus, natt och allt annat vad som kan bjudas på.
Stay with me
Jag tror jag har upptäckt att jag har en person i min närhet som verkligen är värd allt. Jag får vara mig själv, hon peppar mig, lyssnar, kommer med smarta ideér, kramar en när man behöver det, pratar med en när hon behöver det, förgyller gråa dagar, har en liten gul ponny, är min granne i alla väder och är bara sådär bra att man vill äta upp henne :)
Men det behöver jag nog inte, för hon finns inuti mig ändå. Vi bor lite i samma grotta, med fötterna i samma världsdel. Jag tycker om henne, även om mycket i den här världen är falskt och fel! Ses imorgon Mary my homegirl <3
Men det behöver jag nog inte, för hon finns inuti mig ändå. Vi bor lite i samma grotta, med fötterna i samma världsdel. Jag tycker om henne, även om mycket i den här världen är falskt och fel! Ses imorgon Mary my homegirl <3
He can only hold her
´Cos that's inside her,
Never dies.
Jag är lite splittrad. Lite, väldigt mycket förvirrad. Jag spelade gitarr och sjöng som en galning nyss. Var glad, sådär okontrollerat glad. Men nu känns det som om jag landade på jorden igen och insåg att världen inte är sådär bra som den var för ett ögonblick, ett par minuter faktiskt. För nej, snart är det dags att gå till skolan. usch.
Jag hade nog mycket hellre suttit på mitt rum och spelat gitarr ett par timmar, övergått till pensel och färg, skapat allt som vill komma ut. Men nej säger världen. Kim måste gå i skolan, sedan måste hon träffa sin pojkvän innan hon måste åka till stallet och måste rida, för att hon sedan måste åka hem och måste äta och måste sova. Jag hatar det.
Jag tror jag har gjort min första låt på riktigt by the way. Sjukt konstigt känns det, och texten är inte 100 % färdig, snare 5%, men det gör inget. För jag tycker om den. Nu måste jag bara skaffa mig såndär härlig Amy Whinehouse, Miss Li, Marit Bergman, Veronica Maggio, Maia Hirasawa, Paul Anka röst och våga visa världen. Sen är jag kanske redo att dö. För det är jag inte nu i vilket fall, även om själen känns ganska mycket död nu. Men den levde igår när jag träffade Joline iaf, det var glädjande, trots att jag hade mest bråttom i hela världen just under de 3 minuter jag hann träffa alla jag känner på samma gata, bara för att jag hade 10 minuter tills träningen började och kom 5 minuter sent. Men tack till syster för att hon sa att jag inte fick missa den träningen, för det var kul och jag har träningsverk. Men idag ska jag rida, och anmäla mig till KM i dressyr :O Och nu ska jag göra mig klar för skolan, hitta mitt glada humör och palla mig iväg, har egentligen bara en "riktig" lektion, fast vi ska finslipa vårt grupparbete och så är det basgrupp och lite engelska med Linnéa som gäller. Sen är dagen klar. I skolan iaf.
Never dies.
Jag är lite splittrad. Lite, väldigt mycket förvirrad. Jag spelade gitarr och sjöng som en galning nyss. Var glad, sådär okontrollerat glad. Men nu känns det som om jag landade på jorden igen och insåg att världen inte är sådär bra som den var för ett ögonblick, ett par minuter faktiskt. För nej, snart är det dags att gå till skolan. usch.
Jag hade nog mycket hellre suttit på mitt rum och spelat gitarr ett par timmar, övergått till pensel och färg, skapat allt som vill komma ut. Men nej säger världen. Kim måste gå i skolan, sedan måste hon träffa sin pojkvän innan hon måste åka till stallet och måste rida, för att hon sedan måste åka hem och måste äta och måste sova. Jag hatar det.
Jag tror jag har gjort min första låt på riktigt by the way. Sjukt konstigt känns det, och texten är inte 100 % färdig, snare 5%, men det gör inget. För jag tycker om den. Nu måste jag bara skaffa mig såndär härlig Amy Whinehouse, Miss Li, Marit Bergman, Veronica Maggio, Maia Hirasawa, Paul Anka röst och våga visa världen. Sen är jag kanske redo att dö. För det är jag inte nu i vilket fall, även om själen känns ganska mycket död nu. Men den levde igår när jag träffade Joline iaf, det var glädjande, trots att jag hade mest bråttom i hela världen just under de 3 minuter jag hann träffa alla jag känner på samma gata, bara för att jag hade 10 minuter tills träningen började och kom 5 minuter sent. Men tack till syster för att hon sa att jag inte fick missa den träningen, för det var kul och jag har träningsverk. Men idag ska jag rida, och anmäla mig till KM i dressyr :O Och nu ska jag göra mig klar för skolan, hitta mitt glada humör och palla mig iväg, har egentligen bara en "riktig" lektion, fast vi ska finslipa vårt grupparbete och så är det basgrupp och lite engelska med Linnéa som gäller. Sen är dagen klar. I skolan iaf.
En vän med en bil
Jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
va lätt att fånga nu
Jag tror jag drömmer igen. Om sånger, om glädjen, och om sånt man aldrig glömmer. Men lite skaver det och skär, för jag vet att jag inte borde drömma såhär. En resa dit, en himmel dit, flyg från besvären. Nej, stanna exakt var du är, du lyckas aldrig ta dig ur det här. Känns det inte bra att lura dig själv, att hata sanningen du skapat, att låta världen äta upp dig utifrån och in. Ge upp, du kommer aldrig bli blind! Aldrig någonsin igen. Du kommer aldrig slippa höra, rösterna bor innanför ditt höra.
Aja, jag skrev iaf ett CV som var bra, det var vad mor min sa. Men plugga känns så förbannat värdelöst idag, så jag ska gå på stan med syster min och träna lite sen. Det kanske känns lite mera verkligt då? Jag tror lite jag avskyr att sväva i det blå. Och så var det med den sanningen då.
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
va lätt att fånga nu
Jag tror jag drömmer igen. Om sånger, om glädjen, och om sånt man aldrig glömmer. Men lite skaver det och skär, för jag vet att jag inte borde drömma såhär. En resa dit, en himmel dit, flyg från besvären. Nej, stanna exakt var du är, du lyckas aldrig ta dig ur det här. Känns det inte bra att lura dig själv, att hata sanningen du skapat, att låta världen äta upp dig utifrån och in. Ge upp, du kommer aldrig bli blind! Aldrig någonsin igen. Du kommer aldrig slippa höra, rösterna bor innanför ditt höra.
Aja, jag skrev iaf ett CV som var bra, det var vad mor min sa. Men plugga känns så förbannat värdelöst idag, så jag ska gå på stan med syster min och träna lite sen. Det kanske känns lite mera verkligt då? Jag tror lite jag avskyr att sväva i det blå. Och så var det med den sanningen då.
You always make me rise when I've fall
Att man kunde skratta när man gör skolarbeten hade jag nästan glömt bort, men nu minns jag. Att det kunde finnas något så härligt och avkopplande som när hästen vänligt puttar en i magen efter mera morötter, och sedan belåtet lägger huvudet på axeln och blåser en i örat, det tror jag nog att jag alltid kommer minnas. Att det finns vänner som får mig på sånt otroligt bra humör som ni gör, det kan bara vara en dröm. (men det är det väl inte) Ni är så verkliga att jag vill klistra upp er på väggen för att ni alltid ska finnas där som två solar i mörkret. Tack för gårdagen, precis vad jag behövde just nu. Mera sånna dagar tack, och om inte annat ska vi ha riktigt roligt i helgen i diverse sammanhang.!
Och idag blir det stan med syster efter allt pluggande och kanske lite stallande, för att sedan träna. Det gör mig nästan ännu gladare, för solen lyser nu. Fota med Elin vill jag göra också, hmm.. På lördag kanske? Eller idag.? Ring Kim, Ring! Aja, jag laddar med en kamera iaf :D
Flickan i rummet bredvid
En gång fanns det ord som någon förstod.
En gång fanns en flicka som kunde tala.
En gång fanns någon som lyssnade.
Men nu är det tyst. Ingen förstår.
Och flickan kan ej mera tala.
Hon hör heller inte längre mer.
Det är slut, tomt vart än man ser.
Och så var det med den kreativiteten. JAG VILL MÅLA OCH SPELA GITARR! Men nej säger världen, du måste plugga, träna, vara trött och sova. Blää, säger själen, och kroppen tar emot. Kraften är slut nu, jag vill vara kreativ och få ut allt, tillbaka allt, glömma, försvinna, för att sedan återvända som någon ny. Någon vacker och stark. Jag behöver luft att andas, det är trångt i lungorna igen. Usch, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Men lugn bara lugn, det kommer nya dagar. Bra dagar.
Jag saknar Mats, Elin och hela nyströmska alldeles för mycket. Världen är inte rättvis. Inte rättvisare än vad man gör den förståss. Men nej, plikten kallar. Och min väska väger ton, helt ärligt. Jobbigt.
En gång fanns en flicka som kunde tala.
En gång fanns någon som lyssnade.
Men nu är det tyst. Ingen förstår.
Och flickan kan ej mera tala.
Hon hör heller inte längre mer.
Det är slut, tomt vart än man ser.
Och så var det med den kreativiteten. JAG VILL MÅLA OCH SPELA GITARR! Men nej säger världen, du måste plugga, träna, vara trött och sova. Blää, säger själen, och kroppen tar emot. Kraften är slut nu, jag vill vara kreativ och få ut allt, tillbaka allt, glömma, försvinna, för att sedan återvända som någon ny. Någon vacker och stark. Jag behöver luft att andas, det är trångt i lungorna igen. Usch, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Men lugn bara lugn, det kommer nya dagar. Bra dagar.
Jag saknar Mats, Elin och hela nyströmska alldeles för mycket. Världen är inte rättvis. Inte rättvisare än vad man gör den förståss. Men nej, plikten kallar. Och min väska väger ton, helt ärligt. Jobbigt.
Precis som Romeo
Kan du älska mig som de unga älskar revolutionen?
Djupa tankar blev det idag när jag promenerade hem från skolan, faktum är att jag har promenerat både dit och hem nu, två dagar i rad :) Det är himla skönt att gå på morgonen måste jag säga. Igår var det ganska väldigt tungt, kände mig som en boll med luft, där någon hade pyst ut luften, det är en känsla jag inte önskar någon direkt. Den var jobbig.
Men imorse vaknade jag och kände mig lättad, allt gick som det skulle, ända tills jag hade fått för mig att vi började 8.00 och trodde jag var skitsen och upptäckte när jag kom dyngsvett till skolan att det inte var förns en kvart senare, snacka om oflyt. Men inte tog det någon luft ur mig inte, jag var glad som solskenet en varm sommardag. Och hela dagen har flutit på, jag har fått undan ett och annat, sitter och väntar på att Deniese ska höra av sig nu, om att gå och låna bok. För sen ska jag spatsera ut till Exellent och ta en härlig och värlförtjänt ridtur. Underbart.
Och åter till mina tankar igen. Jag är på riktigt vansinnigt målar och gitarrhumör. Så fort det blir tid över ska jag skapa massor minsann. Ska nog försöka knepa ihop lite egna texter och så, det var ett bra tag sen nu. För länge sen. Kanske beror det på att jag inte har några bussturer där jag kan sitta och filosofera.. Vem vet.. ?
Nej, åter till pluggandet så jag kan slappa nästa vecka :D Och idag hade varit en perfekt dag för en massa fotografering, men nej säger tiden.. nu är det hög tid att kila.
Djupa tankar blev det idag när jag promenerade hem från skolan, faktum är att jag har promenerat både dit och hem nu, två dagar i rad :) Det är himla skönt att gå på morgonen måste jag säga. Igår var det ganska väldigt tungt, kände mig som en boll med luft, där någon hade pyst ut luften, det är en känsla jag inte önskar någon direkt. Den var jobbig.
Men imorse vaknade jag och kände mig lättad, allt gick som det skulle, ända tills jag hade fått för mig att vi började 8.00 och trodde jag var skitsen och upptäckte när jag kom dyngsvett till skolan att det inte var förns en kvart senare, snacka om oflyt. Men inte tog det någon luft ur mig inte, jag var glad som solskenet en varm sommardag. Och hela dagen har flutit på, jag har fått undan ett och annat, sitter och väntar på att Deniese ska höra av sig nu, om att gå och låna bok. För sen ska jag spatsera ut till Exellent och ta en härlig och värlförtjänt ridtur. Underbart.
Och åter till mina tankar igen. Jag är på riktigt vansinnigt målar och gitarrhumör. Så fort det blir tid över ska jag skapa massor minsann. Ska nog försöka knepa ihop lite egna texter och så, det var ett bra tag sen nu. För länge sen. Kanske beror det på att jag inte har några bussturer där jag kan sitta och filosofera.. Vem vet.. ?
Nej, åter till pluggandet så jag kan slappa nästa vecka :D Och idag hade varit en perfekt dag för en massa fotografering, men nej säger tiden.. nu är det hög tid att kila.
Let's just fall in love
Oh please let me draw your picture
You've got such pretty eyes
Let's jump of sky-high buildings
Let's believe that we can fly
Let's do it cause we wan't to
Let's do it cause we can
Let's laugh our very heads off
Let's do it once again
Friends forever
Vissa människor slutar aldrig att imponera på mig. Jag blir så paralyserad att blicken fastnar liksom orden stockar sig i halsen och jag vet inte riktigt hur jag ska tala om hur mycket jag beundrar någon. För jag har aldrig varit bra på sånt där, jag har alltid nöjt mig med att beundra på avstånd. Suga åt mig av det goda och försöka lära mig själv hur man gör. Men det är svårt, när man inte riktigt har någon fungerande plan. Så vad gör man? Man fortsätter att stå där, paralyserad, med ett leende på läpparna, man låter kroppen tala för sig själv. Och inuti är man varm om hjärtat och glad att man inte gav upp kampen. För jag är stolt, både över dig, men framförallt över mig själv. Vi är alla bra på vårat eget sätt, men jag tror att du tillhör en annan världsdel av vad som är bra. För du är något alldeles unikt och för det kommer jag alltid att beundra dig.
Lycka till i framtiden min stjärna! <3
Butterflies
I walked forever, so it seemed
Tystnaden, friheten, harmonin som fyller mig från topp till tå. Den friska luften och det våta gräset får mig att vilja andas för all framtid. Minnena som bor i alla väggar, strömmar in i mig och drar åt alla sömmar precis på rätt plats. Jag känner mig stark. Det var en härlig tur i skogen, precis vad jag behövde. Massor av svamp blev det, mysigt! Imorgon blir det tävling med Milla, det känns också bra. Men nu blir det duscha och sen sova. För jag är helt utmattad. Gårdagen var förövrigt en bra dag, det var skönt att komma till Moa, jag känner mig som hemma. Lagom mycket folk, lagom med glädje och alldeles perfekt att avsluta fredagen med en hel del goda skratt.
Godnatt
Tystnaden, friheten, harmonin som fyller mig från topp till tå. Den friska luften och det våta gräset får mig att vilja andas för all framtid. Minnena som bor i alla väggar, strömmar in i mig och drar åt alla sömmar precis på rätt plats. Jag känner mig stark. Det var en härlig tur i skogen, precis vad jag behövde. Massor av svamp blev det, mysigt! Imorgon blir det tävling med Milla, det känns också bra. Men nu blir det duscha och sen sova. För jag är helt utmattad. Gårdagen var förövrigt en bra dag, det var skönt att komma till Moa, jag känner mig som hemma. Lagom mycket folk, lagom med glädje och alldeles perfekt att avsluta fredagen med en hel del goda skratt.
Godnatt
All I have
By the grace of god
You know you know you know I am
How bitter fucking sweet
How bitter fucking sweet it is
Undrar hur många gånger det har blivit den här rubriken? Många.. Men det är för att den här låten gör mig så förbannat glad, som igår när jag cyklade hem från boxningen med trött kropp och lite ont här och där, så gav den mig ändå en sådan fulländad glädje. Jag kan verkligen inte förstå. Ungefär som igår morse när jag cyklade till skolan, var skitnervös för min tyska redovisning och lyssnade på Håkan. Han gav mig all glädje, och färgsatte alla minnen jag behövde just då. Precis som min vän säger att jag är samma färg, det är så starkt, så känslofullt, så värmande att det kan rädda en hel dag. För tänk, min tyska redovisning gick bättre än väntat, och jag hann med allt jag trodde jag skulle få stressa ihop i ett ganska normalt tempo. Det var en bra dag, innan jag kom in genom den där dörren, den som alltid sänker mig till botten av allt. Usch.
Men någon räddade mig och gjorde mig någorlunda glad igen. Det är allt som är värt något just nu, men något som är ännu mera värt är att jag får spendera hur mycket tid som helst med noak idag :) Det känns som om det är precis vad jag vill ha och behöver för att orka ännu en helg, och en skolvecka därefter. Men nu är det skolan som gäller!
Ska försöka knepa ihop ett riktigt fint inlägg imorgon kväll, för nu känns det som om allt bara blir som jag inte vill ha det. Jag saknar på något sätt mig själv, ganska mycket. Men det ska ändras på.
You know you know you know I am
How bitter fucking sweet
How bitter fucking sweet it is
Undrar hur många gånger det har blivit den här rubriken? Många.. Men det är för att den här låten gör mig så förbannat glad, som igår när jag cyklade hem från boxningen med trött kropp och lite ont här och där, så gav den mig ändå en sådan fulländad glädje. Jag kan verkligen inte förstå. Ungefär som igår morse när jag cyklade till skolan, var skitnervös för min tyska redovisning och lyssnade på Håkan. Han gav mig all glädje, och färgsatte alla minnen jag behövde just då. Precis som min vän säger att jag är samma färg, det är så starkt, så känslofullt, så värmande att det kan rädda en hel dag. För tänk, min tyska redovisning gick bättre än väntat, och jag hann med allt jag trodde jag skulle få stressa ihop i ett ganska normalt tempo. Det var en bra dag, innan jag kom in genom den där dörren, den som alltid sänker mig till botten av allt. Usch.
Men någon räddade mig och gjorde mig någorlunda glad igen. Det är allt som är värt något just nu, men något som är ännu mera värt är att jag får spendera hur mycket tid som helst med noak idag :) Det känns som om det är precis vad jag vill ha och behöver för att orka ännu en helg, och en skolvecka därefter. Men nu är det skolan som gäller!
Ska försöka knepa ihop ett riktigt fint inlägg imorgon kväll, för nu känns det som om allt bara blir som jag inte vill ha det. Jag saknar på något sätt mig själv, ganska mycket. Men det ska ändras på.
To much
Do you think I mean it.
I'm just another waste of time.
Come and take me closer
Give me some meaning.
Take some time.
Det blir en stressig dag, och jag gillar det inte riktigt. Men vi får se, det blir vad man gör det till. Så jag hoppas att jag ändå kan lyckas att få den som jag vill för en gång skull! Får ju rensa hjärnan med X.et iaf, det behövs nog. Väldigt mycket. Precis som jag behöver väldigt mycket annat just nu. Men men, jag är bara en annan trasig sida i ett oavslutat kapitel, då får man stå ut med att bläddras fram och tillbaka i hopp om bättre tider.
I'm just another waste of time.
Come and take me closer
Give me some meaning.
Take some time.
Det blir en stressig dag, och jag gillar det inte riktigt. Men vi får se, det blir vad man gör det till. Så jag hoppas att jag ändå kan lyckas att få den som jag vill för en gång skull! Får ju rensa hjärnan med X.et iaf, det behövs nog. Väldigt mycket. Precis som jag behöver väldigt mycket annat just nu. Men men, jag är bara en annan trasig sida i ett oavslutat kapitel, då får man stå ut med att bläddras fram och tillbaka i hopp om bättre tider.
Så länge du är med mig
Både igår och idag fick jag spendera tid i stallet, och jag fullkomligt älskar stämmningen i stallet, värmen, kärleken, ah, det finns inget bättre. Igår blev det mycket glada skratt med Maria, Ebba och Johanna och det är nog det bästa som finns när det är så mycket annat som känns tungt och ledsamt. Vissa är räddningen i alla lägen, och jag vet precis vilka de är och när. Nu vet förhoppningsvis ni också det :)
Idag träffade jag my maatie Leeejla :) Mycket trevligt, hon gör mig också glad. Rakt igenom, pang i hjärtat bara! Härligt.
Om några veckor har jag förhoppningsvis träffat alla saknade pusselbitar i mitt liv om jag får bestämma i vilket fall. För jag känner verkligen att det är vad jag behöver just nu. Komma tillbaka till gamla starka Kim, som vet vad hon vill och vem hon är. Så nu får ni ta er i kragen och hjälpa mig när jag ska anstränga mig för att ta kontakt! Härligt va.
Jag kan om jag bara vill, så är det. Eller hur? :)
Nu är det tyska träning och bad som gäller, för imorgon är det torsdag och redovisning. Önska mig lycka till ^^ För jag ska nämligen spela upp en dialog med mig själv :O
Idag träffade jag my maatie Leeejla :) Mycket trevligt, hon gör mig också glad. Rakt igenom, pang i hjärtat bara! Härligt.
Om några veckor har jag förhoppningsvis träffat alla saknade pusselbitar i mitt liv om jag får bestämma i vilket fall. För jag känner verkligen att det är vad jag behöver just nu. Komma tillbaka till gamla starka Kim, som vet vad hon vill och vem hon är. Så nu får ni ta er i kragen och hjälpa mig när jag ska anstränga mig för att ta kontakt! Härligt va.
Jag kan om jag bara vill, så är det. Eller hur? :)
Nu är det tyska träning och bad som gäller, för imorgon är det torsdag och redovisning. Önska mig lycka till ^^ För jag ska nämligen spela upp en dialog med mig själv :O
Come lift me and throw me right up in the air, come rock me to harmony.
Feta lögner, tomt prat, skitsnack, utseendefixering, falsk attityd, dumma onödiga kommentarer, ignorerande, FEAK!! Allt som inte är värt någonting, inte ett jävla skit. Det gör mig så förbannat irriterad, jag är så trött på det att jag tror jag ska explodera, eller tvärtom, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nu får det vara nog!
Och det värsta av allt, dom som har varit utsatta för det själva, hatat det mer än någonting annat, dom flyter in i det som om det vore världens mest naturliga sak. Vad är det som är så himla bra med det? Kan någon tala om för mig vad det tjänar till att se ut som en barbiedocka, snacka skit om allt och alla, låtsas vara dens bästa vän i nästa sekund eller bara prata om sånt som ingen egentligen bryr sig om. Är det jag som är helt ute och flyter eller har jag uppfattat allt helt fel?
Ussch, jag får rysningar bara jag tänker på det. Tack för att Gud gav vissa människor lite vett och sunt förnuft, förmågan att tro på något och göra något bra för världen, eller sig själv. Annars vet jag inte vart jag skulle ta vägen just nu. För mycket skriker min kropp, min hjärna och mitt hjärta vill brista.
Men nu är det hög tid för att byta om och springa Coopertestet, så önska mig lycka till. Det här har inte varit den lättaste dagen hittills. Allt på en gång bara, sen kommer vågorna av ingenting efteråt, nej jag vill ha balans och vinter så man kan åka skridskor. Ha en bra kväll allesammans, jag spenderar antagligen tiden hos hästen med lite höstmys och så en promenad i skogen med Lisa, det är vad jag förtjänar efter förra veckan och den här dagen.
Ohh La
Prov, redovisningar, japp, nu är dom ur världen. Och vad konstigt det känns att inte ha något att plugga. Boxningen var inte lika kul som jag förväntat mig, har ingen motivation, ingen koncentration heller för den delen, och det blir ju inte bättre av att man blir raggad på när man ska träna xD sjukt egentligen. Aja, jag var där, och det var väl lite själva grejen.
Det gav mig lite energi, så efteråt kunde jag inte sluta tänka på träning, hade en promenad med lisa planerad, men hon gjorde annat, så det blev dusch och slapp med gitarren och telefon istället. Kanske inte lika uppskattat, men ganska skönt egentligen.
Jag satt och funderade över alla vänner jag inte har träffat på så himla länge, vart tog alla härliga sommar - relationer vägen. Alla gamla vänskapsband som kändes omöjliga att bryta.. Allt som var så äkta, hur kan det bara rinna ut i sanden. Nej, usch på mig. Och lite på er. För jag vill inte må såhär, inte för att jag själv inte tar mig tiden att bry mig om eller träffas. Jag saknar er ju, massvis! Alla härliga spelkvällar, allt skratt, konstiga samtalsämnen, galna utekvällar, nattpromenader, utebior, mysiga lunchraster, replokalskänslan och svettlukten. Jag saknar allt. Men hur säger man det till någon vars liv har gått vidare, känner den samma sak?
I've tried far too long, it ain't where I belong.
Your way to different, i've always wrong.
No, it aint what I want, but once and more I've choosen.
This is it, the last way to be something.
To make this is and then I'm free to bee.
Det gav mig lite energi, så efteråt kunde jag inte sluta tänka på träning, hade en promenad med lisa planerad, men hon gjorde annat, så det blev dusch och slapp med gitarren och telefon istället. Kanske inte lika uppskattat, men ganska skönt egentligen.
Jag satt och funderade över alla vänner jag inte har träffat på så himla länge, vart tog alla härliga sommar - relationer vägen. Alla gamla vänskapsband som kändes omöjliga att bryta.. Allt som var så äkta, hur kan det bara rinna ut i sanden. Nej, usch på mig. Och lite på er. För jag vill inte må såhär, inte för att jag själv inte tar mig tiden att bry mig om eller träffas. Jag saknar er ju, massvis! Alla härliga spelkvällar, allt skratt, konstiga samtalsämnen, galna utekvällar, nattpromenader, utebior, mysiga lunchraster, replokalskänslan och svettlukten. Jag saknar allt. Men hur säger man det till någon vars liv har gått vidare, känner den samma sak?
I've tried far too long, it ain't where I belong.
Your way to different, i've always wrong.
No, it aint what I want, but once and more I've choosen.
This is it, the last way to be something.
To make this is and then I'm free to bee.
Still here
I'm still here
I won't let them find you
I'll be laying right here by your side
Even though my heart is breaking
Seeing you like this I'll face it
Don't be afraid
You're not alone
Haha. jag trodde aldrig att jag skulle komma ur sängen imorse, och det var himla nära att jag låg kvar. Tvingade mig in i duschen och käkade frukost därefter, sen tänkte jag vara duktig och skriva klart min tyska dialog som ska redovisas idag, så jag startade datorn och porten. Så klickade jag upp mejlen utan mening egentligen, så ser jag det. Det där mejlet! Ingen föreläsning idag, Clas har den på onsdag, JIPPPPPIIII !!! :D Vadå tur att jag råkade klicka upp mejlen. Så nu är det bara att förbereda allt i lugn och ro, för att palla sig till skolan på engelska redovisning, tyska redovisning och så avslutningen ett Naturkunskaps prov. Yes, vilken dag alltså! Sen äre lugna fisken hela veckan för hoppningsvis. Vi får väl se. Det ska i vilket fall som helst bli en bättre vecka än den förra, även om den hade sina små stunder lite här och var. Och jag vet att det inte är en lätt uppgift som ligger framför mig, men jag ska minsann klara det. För ikväll är det boxning som gäller, även om min förkyldning sitter kvar och jävlas med mig. För jag ska minsann vara i form till Coopertestet! Så det så.
Inget kan stoppa mig nu, jag är som en ångvält :O
I won't let them find you
I'll be laying right here by your side
Even though my heart is breaking
Seeing you like this I'll face it
Don't be afraid
You're not alone
Haha. jag trodde aldrig att jag skulle komma ur sängen imorse, och det var himla nära att jag låg kvar. Tvingade mig in i duschen och käkade frukost därefter, sen tänkte jag vara duktig och skriva klart min tyska dialog som ska redovisas idag, så jag startade datorn och porten. Så klickade jag upp mejlen utan mening egentligen, så ser jag det. Det där mejlet! Ingen föreläsning idag, Clas har den på onsdag, JIPPPPPIIII !!! :D Vadå tur att jag råkade klicka upp mejlen. Så nu är det bara att förbereda allt i lugn och ro, för att palla sig till skolan på engelska redovisning, tyska redovisning och så avslutningen ett Naturkunskaps prov. Yes, vilken dag alltså! Sen äre lugna fisken hela veckan för hoppningsvis. Vi får väl se. Det ska i vilket fall som helst bli en bättre vecka än den förra, även om den hade sina små stunder lite här och var. Och jag vet att det inte är en lätt uppgift som ligger framför mig, men jag ska minsann klara det. För ikväll är det boxning som gäller, även om min förkyldning sitter kvar och jävlas med mig. För jag ska minsann vara i form till Coopertestet! Så det så.
Inget kan stoppa mig nu, jag är som en ångvält :O
D is for dangerous
Kom nyss hem från boxningsgalan Batterigubben på Arbis. Och aah, det var en grym kväll, mycket svett, människor, värme och även lite blod. Det är så härligt, stämmningen av rop och skrik sprids hjärtligt mellan väggarna, alla vet vad det är som gäller och vissa går in för det mer än andra. Det är otroligt roligt att sitta där, känna stämmningen och känna sig som en del av allt. Av allt det där jag aldrig trodde skulle kunna bli jag, där är jag nu. Jag känner mig stark, växer liksom sakta inifrån, målen börjar visa sig ett efter ett framför mig. På måndag är det träning igen! För nu är jag tillräckligt frisk, tillräckligt laddad. Det finns inget som kommer i min väg längre, inget. Imorgon ska jag ut och springa när jag vaknar, måste känna efter lite, om jag har träningsnerverna kvar i kroppen. För på tisdag ska jag springa Coopertestet på idrotten, vilket gör mig ganska nervös med tanke på de senaste två veckornas förkyldning.
Men jag kan klara det!
Precis som jag klarade 2 delstegstestet i Matten idag, precis som jag ska klara NK- provet på måndag, liksom Eng- redovisningen, Ty- redovisningen och allt annat som kommer i min väg. För jag vet vart jag har allt nu, bitarna håller på att falla på plats. Även om det alltid finns saker som tar emot. Då får man ta tag i dom, rensa ut dem ur huvudet och gå vidare. Det är så vi lever. Inget kommer ändra på det nu.
Så från och med nu, D is for dangerous!
Tack till Maria och Johanna för er förståelse, ni är värda mer än guld!
Men jag kan klara det!
Precis som jag klarade 2 delstegstestet i Matten idag, precis som jag ska klara NK- provet på måndag, liksom Eng- redovisningen, Ty- redovisningen och allt annat som kommer i min väg. För jag vet vart jag har allt nu, bitarna håller på att falla på plats. Även om det alltid finns saker som tar emot. Då får man ta tag i dom, rensa ut dem ur huvudet och gå vidare. Det är så vi lever. Inget kommer ändra på det nu.
Så från och med nu, D is for dangerous!
Tack till Maria och Johanna för er förståelse, ni är värda mer än guld!
Kär i en ängel
Jag trodde nog att allt skulle bli bra nu, men ack så fel man kan ha. Från en dag till en annan vänder allt snabbare än vinden. Uscch.! Jag lever verkligen inte för att få må bra, någon sätter jämnt mig på fel plats vid fel tillfälle och låter allt bara rasa utför. Nej, jag är inte stark och glad längre.
Men helgen ska spenderas på träning,träning och åter träning, lite mys och en himla rolig lördag kväll/natt med Johanna och Maria, så det så! Det är verkligen vad jag behöver nu. Gärna i enorma doser och lite till. :D
Nu ska jag försöka tvinga mig iväg till skolan, det är hemskt vad jobbigt det kan vara ibland. Kläderna känns fel, håret känns HELT fel, kroppen känns otränad, humöret är så lågt som det kan bli.. Jaa, det kan väl bara bli bättre antar jag. Eller värre... .. :S Nej. upp med hakan nu, jag kan ju inte deppa ner er precis. Efter regn kommer solsken! (det har jag fått lära mig iaf) Och saker blir inte mycket bättre än man gör dom.
Mindre än 1 månad till HÅKAN!!! :D;D
Men helgen ska spenderas på träning,träning och åter träning, lite mys och en himla rolig lördag kväll/natt med Johanna och Maria, så det så! Det är verkligen vad jag behöver nu. Gärna i enorma doser och lite till. :D
Nu ska jag försöka tvinga mig iväg till skolan, det är hemskt vad jobbigt det kan vara ibland. Kläderna känns fel, håret känns HELT fel, kroppen känns otränad, humöret är så lågt som det kan bli.. Jaa, det kan väl bara bli bättre antar jag. Eller värre... .. :S Nej. upp med hakan nu, jag kan ju inte deppa ner er precis. Efter regn kommer solsken! (det har jag fått lära mig iaf) Och saker blir inte mycket bättre än man gör dom.
Mindre än 1 månad till HÅKAN!!! :D;D
Inte för kärleks skull
Det finns nu, det finns då, det finns sen om du villMen det finns inget annat att hålla sig till
Och allt blev så mycket och kvoten är full
Så för din, för min, men inte för kärleks skull
Det gör ganska ont att lämna någon man älskar, och det är som vanligt att jag inte har förstått förns det är försent. Att jag verkligen älskade någon, och nu faller tårar och allting känns fel. Men jag vet innerst inne att det är bäst såhär. Det kommer bli bra nu, om inte för en av oss så för den andra. Men det kommer bli så förbannat tomt. Och jag vet inte om jag riktigt klarar av det och orkar med det just nu, det blir bara så mycket med allt. Just nu när jag vet att jag måste vara stark och inte får låta mig trampa på fel stigar eller släppa på fel trådar. Så kommer sorgen, smärtan, längtan och hösten tillbaka. Jag vet så väl vad det innebär, men det är alltid lika svårt att inse. Nej, det här är ingen bra dag.
Tack till Lisa, för att hon följde med. Det behövdes på flera sätt. Bästa bästa Lisa. <3
Här kommer lyckan för hundar som oss
Den där underbara glädjen rann av mig någonstans mellan allt och inget. Lisa och jag fick skjuss av mor och far till stallet, så vi kollade läget, gjorde det som behövdes, fodrade och promenerade hem i Carros sällskap. Ah, sen blev det sängen för min del, tänkte sova mig till glädjen igen, men nej. Inte fanns den där imorse kl. 05.00 inte, bara all trötthet och förkyldning som talade om för mig att jag är en idiot som hoppades på något annat. Ännu mindre glädje blev det när jag till en fasa kom på att jag glömde bort tyskan igår i all glädje, så nu blev det en pain-in-the-as morgon och försöka av att klura ut temaformer och annat tjaffs, jag fattar verkligen inte just nu. Och porten vill inte fungera så jag får väl stå mitt kast och skämmas, för att jag inte skött mig bättre.
Men inte tänker jag deppa ihop för det här inte. Om man vill vara glad får man skapa glädje, och idag ska jag glädjas åt varje liten stund med frisk luft som kommer att infinna sig, för det ser ut att bli fint väder :) Efter regn kommer solsken gott folk!
Men inte tänker jag deppa ihop för det här inte. Om man vill vara glad får man skapa glädje, och idag ska jag glädjas åt varje liten stund med frisk luft som kommer att infinna sig, för det ser ut att bli fint väder :) Efter regn kommer solsken gott folk!
Take me out
Jag tror jag hade glömt bort hur underbar musik faktiskt är!
Men nu har jag upptäckt det igen, jag älskar det.
Den här känslan jag fylls av, jag kan inte annat än leee!
Whiiihuuu! Jag kom på mig själv med att sitta och le på toan förut till och med.
Haha, jaa, nu har jag erkännt det för hela världen med, att jag tycker det är kul att gå på toan ^^
Nejrå, men leeendet, det värmer mig. Inifrån och ut. :)
Till och med lab redogörelsen känns skönt att få klar idag! Det är inte klokt.
Jag vill måla, spela gitarr och skriva låtar nu!!!
Precis som jag vill dansa och skratta med mina härliga vänner!
Jag kom på för ett tag sen att jag lite saknar förra hösten på sätt och vis, väldigt mycket.
Men den här hösten kommer bli ssååååååå mycket bättre, tro mig!
: )
Men nu har jag upptäckt det igen, jag älskar det.
Den här känslan jag fylls av, jag kan inte annat än leee!
Whiiihuuu! Jag kom på mig själv med att sitta och le på toan förut till och med.
Haha, jaa, nu har jag erkännt det för hela världen med, att jag tycker det är kul att gå på toan ^^
Nejrå, men leeendet, det värmer mig. Inifrån och ut. :)
Till och med lab redogörelsen känns skönt att få klar idag! Det är inte klokt.
Jag vill måla, spela gitarr och skriva låtar nu!!!
Precis som jag vill dansa och skratta med mina härliga vänner!
Jag kom på för ett tag sen att jag lite saknar förra hösten på sätt och vis, väldigt mycket.
Men den här hösten kommer bli ssååååååå mycket bättre, tro mig!
: )
Setting forth
Jag vet inte vad det är, men just nu känns det som om alla kreativa känslor bara vill fylla mig. Jag vill måla, fota, spela gitarr, baka, laga mat, dansa, festa, jaa allt precis allt. Jag vill till och med plugga! Jag tror det är hösten som ger mig all den här kreativiteten, för den har inte funnits under sommaren, när jag har haft all tid i världen att vara kreativ. Sorligt nog har jag alla mina färger och pennor ute på djurön, så det blir inget måla av om jag inte beger mig dit ut. Och allt annat är ju i stan, så det är lite svårt att välja just nu. Kanske borde måla när kreativiteten finns här? Det får bli blyerts och bläckskisser sålänge, så får jag måla upp dom större vid nästa kreativitetsvåg, tillfälle att ta mig till djurön eller på höstlovet! Aaah, jag tror inte att jag någonsin har tyckt om hösten såhär mycket, och den har inte ens börjat! Idag hade vi höstfriluftsdag i skolan, och hade det varit förra året och jag hade vaknat och insett att det regnade hade jag krupit ner i sängen för att stanna där. Men inte idag gott folk, nu begav jag mig upp med vilken energi vet jag inte direkt. För trots att förkyldningen inte har släppt än, så klädde jag på mig det varmaste jag hittade och så mammas regnjacka utanpå det och promenerade mot folkparken där det var avprickning för att sedan promeneras.. Och det var faktiskt riktigt skönt, jag uppskattade regnet nästan, ända tills vi kom tillbaka till skolan för att fixa engelska arbetet i härligt fuktiga kläder och genomvått hår ^^ Men sen promenerade Sabina och jag till spårvagnen för att ta oss hem hit och fräscha upp mig och gå ner till stan, köpa Håkan biljett åt henne och hårfärg åt mig.. Så nu blire en bra höst! En toppenhöst : )
Jag är glad, rakt igenom idag och det är så himla härligt ! (glädjeskutt)
Om tiden vill ifatt
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla men sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Gräv i det dunkla men sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Jag fattar ingenting
All you need is love
Titta!
Jag lyckades ändra bloggen helt själv :D (är mycket stolt)
Men nu ska jag snart se klart på min film, den var visst 6 timmar lång eller något.
Ha en bra dag allesammans!
Help!
Help me if you can, I'm feeling down
And I do appreciate you being aroung.
Help me get my feet back on the ground,
Won't you please, please help me
Det regnar och jag har tillbringat de senaste 4-5 timmarna däckad i soffan framför Mistral's doughter, en romantisk film om/ i Paris. Mest för att förkyldningen inte vill ge med sig och för att jag vaknade 6.50 med näsblod. Mamma säger att det är kroppens sätt att säga ifrån. Men jag vet inte. Jag vill inte inse att jag är sjuk, att jag borde ligga still och kurera mig, att inte få träffa hästen, eller vännerna, eller gå till skolan, att inte träna. Nej, det vill bara flyta rakt igenom. Och kanske är det därför jag blir sjuk.
Tänkte att det inte kunde vara så farligt att rida, så jag började ute hos X:et med en barbacka tur i ridhuset eftersom det kom världens störtskur när vi skulle gå ut. Sen direkt vidare till HR för en timmes lektion. Och för ovanlighetens skulle känns det som om jag rider bättre och bättre, eller att jag sitter stadigare iaf, kanske beror på mina nya skor/shaps som är riktigt fina, men fy sjuttsingen vilka skoskav jag har fått, hela hälarna är sönderskavda. Men när jag vaknade i morse kanske jag insåg att det hade varit bättre att hamna efter med skolarbetet, och missat en ridlektion för att bli frisk. Man lär sig av sina misstag.
Därför har jag lovat mig själv att inte svika den här hösten, jag ska göra den bättre än allt annat. Mest för min egen skull. För jag känner hur otroligt mycket mer kraft det bor i mig nu, än förra året. Det finns inga ord för den lättnaden, jag kan bara säga att jag är glad. Och att jag önskar att jag tog mig mer tid att höra av mig till alla vänner och offrade lite av mitt allt för stressiga liv åt sådant som faktiskt har mer betydelse än man kan tro. Misstro er inte, jag har er i tankarna även om jag kanske inte alltid hör av mig så mycket som jag önskar att jag gjorde. Det svider lite faktiskt, men en dag står jag väl där och inser hur mycket jag faktiskt hann med, och hur glad jag är för det. Men hur ledsen jag kommer vara för att jag kanske försummat vänner, genom att inte tog mig tid, 5 minuter om dagen och slog en signal, skrev ett mejl eller skickade ett meddelande. Men det får jag ta då, för en dag kommer jag inte ha någon skola, kanske ingen möjlighet att träna, och kanske inget hästintresse kvar. Då ska jag spendera tiden på annat, kanske mera värdefullt just då? : )
And I do appreciate you being aroung.
Help me get my feet back on the ground,
Won't you please, please help me
Det regnar och jag har tillbringat de senaste 4-5 timmarna däckad i soffan framför Mistral's doughter, en romantisk film om/ i Paris. Mest för att förkyldningen inte vill ge med sig och för att jag vaknade 6.50 med näsblod. Mamma säger att det är kroppens sätt att säga ifrån. Men jag vet inte. Jag vill inte inse att jag är sjuk, att jag borde ligga still och kurera mig, att inte få träffa hästen, eller vännerna, eller gå till skolan, att inte träna. Nej, det vill bara flyta rakt igenom. Och kanske är det därför jag blir sjuk.
Tänkte att det inte kunde vara så farligt att rida, så jag började ute hos X:et med en barbacka tur i ridhuset eftersom det kom världens störtskur när vi skulle gå ut. Sen direkt vidare till HR för en timmes lektion. Och för ovanlighetens skulle känns det som om jag rider bättre och bättre, eller att jag sitter stadigare iaf, kanske beror på mina nya skor/shaps som är riktigt fina, men fy sjuttsingen vilka skoskav jag har fått, hela hälarna är sönderskavda. Men när jag vaknade i morse kanske jag insåg att det hade varit bättre att hamna efter med skolarbetet, och missat en ridlektion för att bli frisk. Man lär sig av sina misstag.
Därför har jag lovat mig själv att inte svika den här hösten, jag ska göra den bättre än allt annat. Mest för min egen skull. För jag känner hur otroligt mycket mer kraft det bor i mig nu, än förra året. Det finns inga ord för den lättnaden, jag kan bara säga att jag är glad. Och att jag önskar att jag tog mig mer tid att höra av mig till alla vänner och offrade lite av mitt allt för stressiga liv åt sådant som faktiskt har mer betydelse än man kan tro. Misstro er inte, jag har er i tankarna även om jag kanske inte alltid hör av mig så mycket som jag önskar att jag gjorde. Det svider lite faktiskt, men en dag står jag väl där och inser hur mycket jag faktiskt hann med, och hur glad jag är för det. Men hur ledsen jag kommer vara för att jag kanske försummat vänner, genom att inte tog mig tid, 5 minuter om dagen och slog en signal, skrev ett mejl eller skickade ett meddelande. Men det får jag ta då, för en dag kommer jag inte ha någon skola, kanske ingen möjlighet att träna, och kanske inget hästintresse kvar. Då ska jag spendera tiden på annat, kanske mera värdefullt just då? : )
Den tredje
Jag blir alltid lika farshinerad över hur mycket ett horoskop kan säga.. Och just nu ser det alldeles underbart ut, så jag tar till mig det och bara njuter av att det kan se så bra ut :D Gör det ni också, om inte annat för min skull va? : )
Månadshoroskop - september 2008
Saknar du partner skall det mycket till om du inte lyckas hitta någon som väcker ditt intresse eftersom detta är en perfekt månad att träffa någon. Dagarna runt den 12 september lär du i alla fall befinna dig i gott sällskap, och det är också en otrolig tid för nya möten. Kanske är någon äktenskapsmäklare i farten. När trenderna i kärlek är så pass bra är det svårt att göra feltramp, men det finns en svaghet. Saker och ting fungerar bäst om du låter bli att ta ledningen, utan låter din partner få som han eller hon vill. Du bör också undvika att hamna i diskussioner om vem som vet bäst och vad som är rätt och rättvist. Låt din partner få rätt.
Dessa utmärkta trender präglar också din ekonomiska situation. Det kan handla om att arbetsuppgifterna blir mer intressanta, eller att något extraknäck ger en bra inkomst. Det är också en utmärkt tid för sociala begivenheter, i synnerhet sådana som har med musik och massorna att göra. Din kreativa ådra kan få fritt spelrum. September är en månad att ta initiativ som gör att du kan förverkliga dina drömmar.
Bang bang, you're dead!
Det är inget kul att vara sjuk och gå i skolan, så mycket har jag konstaterat. Man känner sig rutten, seg och det gör inte saken värre när allt krånglar. Men Milla gav mig den smarta idén att gå till Mattson för att fixa allt med matten, och jag gjorde som hon sa, min smarta barndomsvän och hennes Mattson räddade min matte, och dagen! Ami bidrog nog lite grann med sin Panodil, för efter den blev jag som frisk igen! Nu har jag hunnit hem, laddat om, skrivit ut en massa mattepapper och druckit te (min drog de senaste veckorna) för att invänta pappa och en 4 timmar lång handledarutbildning på körskolan. Snacka om att jag är bra på att effiktivisera mina dagar. Och under mitt långa hål på lunchen kändes det som om jag inte hade något att göra, men nu minsann, har jag att göra för hela livet! :O
Nej, inte riktigt, men det är betydligt mer än i förmiddags. Men jag är lugn som en nötkärna, och frisk som jag vet inte vad. (ironi) det känns ungefär som jag har ett plommon i halsen : / men nu har vi inte tid att tycka synd om oss själva, det har jag gjort tillräckligt. Och kom ihåg, de finns alltid de som har det värre! Så det är bara att bita ihop och knata vidare.
Imorgon till träningen är jag frisk, så det så. För träning och stall är allt jag vill ha nu. Känns som om det är allt som jag behöver med. Inte ens en liten halvtimme har jag spenderat på träning sedan i fredags, om inte skogsröjet i lördags räknas är klart... men förutom det.
Nej nej, snart är det bråttom här. Brinner i fingrarna ungefär, har nog aldrig skrivit ett blogginlägg såhär snabbt. Jag uppdaterar er kanske när jag kommer hem till kvällen, om min andra blogg, som jag har funderingar på att ta upp igen.. Man vet aldrig.
Puss och hej! :)
Nej, inte riktigt, men det är betydligt mer än i förmiddags. Men jag är lugn som en nötkärna, och frisk som jag vet inte vad. (ironi) det känns ungefär som jag har ett plommon i halsen : / men nu har vi inte tid att tycka synd om oss själva, det har jag gjort tillräckligt. Och kom ihåg, de finns alltid de som har det värre! Så det är bara att bita ihop och knata vidare.
Imorgon till träningen är jag frisk, så det så. För träning och stall är allt jag vill ha nu. Känns som om det är allt som jag behöver med. Inte ens en liten halvtimme har jag spenderat på träning sedan i fredags, om inte skogsröjet i lördags räknas är klart... men förutom det.
Nej nej, snart är det bråttom här. Brinner i fingrarna ungefär, har nog aldrig skrivit ett blogginlägg såhär snabbt. Jag uppdaterar er kanske när jag kommer hem till kvällen, om min andra blogg, som jag har funderingar på att ta upp igen.. Man vet aldrig.
Puss och hej! :)
