Highschool Drama
Ingenting håller måtten, inte med mina ögon mätt. Det är en suraminerdag, antagligen mest för att febern inte vill ge med sig, vilket resulterar i att jag inte har kunnat planera något i tid, fått ännu fler rester att ta ifatt i skolan, inte kunnat sova ordentligt, fått leva på vatten pga av illmående, yrat omkring som en vilsen höna och inte alls hinner njuta av våren och det fina vädret. Surt är vad det är. Och det här har mina kära vänner fått lida för, usch, dålig vän också. Men jag är inget mirakel, jag måste nog inse det snart, för annars brister allt. Det fungerar inte att bara stressa runt och göra allt bekvämt för alla andra, när man knappt orkar resa sig ur sängen själv, det förstår väl varenda kotte egentligen? Men äsch, tydligen inte, jag ska vara alla till lags, väldigt många allra helst.
Igår var det rätt skönt att åka bil, halvsovandes ut till landet. Det är så grönt och fint, tyst och fågelfint därute. Havet luktar så otroligt gott, gullvivorna är så otroligt fina, och vitsippehaven med. Jag vill bara sitta där bland alla ekarna, med en pensel, massor färg, papper, en gitarr och bara njuta. Men det hinns inte med. När hinner man med sånt man vill? Jag fick nöja mig med att promenera runt i snigeltakt pga att kroppen inte orkar röra sig. För att när jag hade återvänt hem till lägenheten i stan, fick värsta feberrycket och möblerade om mitt rum. Nu blev det verkligen bättre! Att jag inte har kommit på det här förut, så mycket plats, så mycket mysigare. Ja, jag trivs otroligt mycket bättre. Önskar jag hade tid att fullfölja allt bara.
Men nu är det fix inför kvällen som gäller. för det får inte bli fler sura miner. Det räcker med att min egen mun pekar i fri riktning neråt, bara för att jag inte orkar le. Men sånt är livet, det kommer fler dagar. Och antagligen kan jag dra lite på läpparna när vännerna anländer! :)
Jag var bara inte gjord för dessa dar
Jag vill vara ute och glad, springa runt och lukta på blommor och blad!
Life isn't fair. Men imorgon är det valborg, vi får se hur länge det bär!
Fireheads
Mitt huvud har velat explodera de senaste nio timmarna, det har varit ett helvete att stå ut med alla lektioner, röster, bussar, tunga väskor, hästsysslor osv. Men här är jag nu, hemma, fått mat i magen och redo att gå och lägga mig för att slippa denna katastrofala värk. Imorgon ska jag vakna pigg som jag vet inte vad, för det är engelska nationella, skrivdelen, den måste sitta! Jag fixart. Sömn var det. Godnatt
What if I could turn back time
I want that feeling
Forever, please!
You make it real
I guess there's so much more I have to learn
But if you're here with me
I know which way to turn
You always give me somewhere,
Somewhere I can learn
You make it real for me
Och jag vill inte alls att det ska vara söndag idag, inte söndag den 26 april 2009, för det innebär att det kommer en ren helvetes vecka i skolan, usch. Alldeles för många prov, redovisningar, inlämningar och lektioner. Det känns konstigt att klaga på det med tanke på att vi har bästa schemat annars, men nu går jag mellan 8-16 ca varje dag hela veckan utöver allt annat liksom. Känns lite för mycket. Och nu vill jag egentligen bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova ifatt alla missade timmar efter natten. Men nej, måste plugga om jag orkar övertala mig själv.
En underbar helg gör ju inte det hela lättare. Har verkligen fått lite av varje den här helgen. Tid med syster, vänner, sol, häst, party, lugn och ro, gitarr spel, familjen, landet, kameran. Så aah, det är inte mycket som fattas kan jag säga. Den här lättnaden har jag längtat efter hela vintern och nu är den här.
Förhoppningsvis avslutas veckan någorlunda lugnt, om inte annat så med mycket vänner och glädje! Planer för valborg smiddes i parken, fredagens utgång och lördagens pajbakning. Toppen vecka om jag bara orkar lägga manken till och fullfölja allt :)
What if you
I wonder who is like this one
That every time it's over I want to press play again
But the only difference appears to be
I can force it on one of you and on the other I can't
Andra körlektionen avklarad, men jag orkar inte analysera den här. Istället har jag bara lust att drömma mig iväg på en cykeltur till världens ände eller något liknande. Men inte ens det känns som om det ger något idag. Bäst att ta tag i samhäll och mattepluggande så jag kan göra proven i eftermiddag, ta en promenad med maria, rida min lektion och bara vara nöjd med den här veckan. För trots allt har jag varit riktigt effektiv och glad, då får man blunda för det där som är tungt att bära, för det ordnar sig alltid på ett eller annat sätt.
"Allting sitter i huvudet"
Vill man så kan man
Låt ingen annan bestämma, det är ditt liv.
Du förtjänar det du tror på allra mest.
Ah, ni slipper fler klychor, men ibland är det allt man behöver för att tänka om. Den första om huvudet fick vi höra på träningen i onsdags och det fick mig att tänka om, varje dag, flera gånger har jag tänkt den tanken och det stämmer faktiskt. I vilket fall som helst har den fått mig att klara av allt den här veckan. Perfekt! Med tanke på träningsvärken jag fortfarande känner i mage, rygg och rumpa efter onsdagens dans & styrkepass måste det ha gett något även på träningen. För efter att ha legat i sängen så gott som två veckor trodde jag inte i förväg att jag skulle ge järnet och gå med träningsvärk i flera dagar ^^ Men det är det värt! Träningsvärk är värt allt :)
Stjärnfallet
Och du är himlen jag föll från idag
Stjärnfall, stjärnfallet är jag
Min bubbla sprack.
Imorgon ska jag rida första lektionen igen, får se hur det går, träningsvärk i alla nerver idag + promenad på det nyss. Mumms. Det kan bli en riktigt bra helg, eller så blir allt åt helvete. På söndag ska jag i vilket fall som helst vara med syster, det var längesen och ger förhoppningsvis allt som behövs för tillfället. Och imorgon ska jag träffa Maria och promenera och fota efter körlektion, samhäll och matteprov. Yes vilken fredag. Jag tror jag hittar en ny bubbla snart. Förhoppningsvis lägger den sig på rätt ställe.
Why so jellous?
You don't have anything to loose.
Change your mind
And love is blind
The sun is gone
Before it shines
Hur kan något göra så förbannat ont. Det finns ju kvar, så nära, bara att räcka ut en hand, ta en buss, fånga tiden.
Att välja är det absolut värsta jag vet, undrar hur många gånger jag säger det, undrar hur starkt det står skrivet i mina stjärnor, det kommer stå på min gravsten - ett val orsakar smärta. Det har återigen varit ett av de svåraste valen i mitt liv, men jag valde framtiden framför nutiden. Kanske är det dumt, kanske är det bäst, kanske är det helt helt fel. Min kropp skriker så i vilket fall. Jag vill bara vara hos er, där jag är jag, där jag kan känna mig trygg, där jag får möjligheten att måla min dag. Mitt hjärta skriker på mig, sliter sönder min själ med tankar. Varför kan det aldrig få ett slut?
Reality is the biggest enemy.
Can't just take it, swallow truth.
Sadness go away, I haven't deserved you.
A Rush of Blood to the Head
Start as you mean to go on
Ut på landsvägar, bland grus och öppna fält, lantbygnader och gravstenar, djur och frihet. Över kullar, upp på berg, och rätt vad det var så hade jag övervunnit den höjdskräck jag alltid burit inom mig, vinklat upp för en oehört ostadig sprialtrappa och kunde se ut över hela staden. Vilken känsla. Det är imponerande vilket mod man kan fyllas av bara när någon tror på en och man inte hinner tänka efter själv.
Tänk att bara få kasta sig ut, fångas av vinden och sväva som en fågel ut över allt. Det ser så lätt ut.
Men vad fint det är att se allt uppifrån, man känner sig så stor, nästan som i en film. Hör fotstegen från människorna som passerar förbi flera meter under en, barn som leker, någon som cyklar på avstånd. Kanske var det vad som behövdes för att orka ta tag i allt och plocka upp styrkan igen. Jag känner mig piggare, näst intill frisk, det sitter lite kvar i musklerna, men kanske är det bara träningsvärk, eller dyningarna efter gårdagens ryggbehandling.
The End's Not Near
We're the saints who don't want to be found
Idag kommer bli en krävande dag, betydligt mer krävande än de senaste veckorna i sängen. Börjar med första körlektionen, en tur till fredrik med ryggen (hoppas han kan göra underverk nu, annars börjar jag tro det är kört), och så en himla massa sommarjobbs letande över telefon (inte min starka sida). Men jag kommer klara det, för jag vill klara det och så får jag se fram emot känslan över att ha genomfört den här dagen. För den kommer avslutas på landet med att sätta fast golvlister och möblera + en härlig kvällspromenad med en trevlig vän :)
Men först borde jag nog plugga lite, för vi har ju trots allt hemsstudiedag och en himla massor att plugga! 5 veckor till lov mina nära och kära, det ser vi fram emot.
So don't lose your way, I know you can take it, we'll make it through!
För dig
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Det är dags att packa alla bekymmer och skicka iväg dem. Nu är det vår, då vill jag vara glad, sprida glädje, vara full av kraft, laddad med energi och våga leva. Ha motivation att klara sätta press på mig själv för skolan och betyg. Våga satsa på allt jag tror på. Fånga dagen, tiden, göra det bästa möjliga av den. Men jag tvivlar, som så många gånger förr.
Jag vill drömma, om jag vågar.
Så många gånger har man hört : man har ingenting att förlora.
Över gränsen
jag tror jag slipar mina vapen
när ingen ser
Åh, här går jag och hoppas och tvingar mig att le för att jag finner lösningar. Men på två sekunder når allting en punkt av ras, det faller, jag faller, allt faller. Men jag är piggare idag, promenerade med Carro och Floyd till HR, pysslade lite i stallet, sen promenerade vi hem igen. Skönt med frisk luft var det, att få sträcka ut sina ben. Egentligen är väl promenera det enda jag vill göra just nu, själv eller med sällskap spelar ingen större roll. Jag behöver känna friheten, rensa hjärnan och få allt att gå runt, se fåglarna flyga fritt, höra deras fredliga skrin. Se hur gräset och träden knoppar sig för att snart bli gröna. Dela tankar med någon, disskutera framtiden, baktiden, bekymmer och glädjen, över allt och inget. Kanske får jag nöja mig med det just nu. Och så lyssna på Lars förståss, för det lättar upp nostalgin lite, får mig att le lite. För allt står still, så förbannat still. Varför kan inte vägen leda dit jag vill?
Obstacle
Her heaven is never enough
My Secret
Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.
It's a new secret I have found.
Time to send someone away
Dagen har förutom sömn bestått av körkortsplugg, erbjudande om köp av en vit Hagström (som jag så gärna ville ha för drygt ett år sen, eller två), chokladäggsätande, öronpropp och leg fynd, samt ett samtal från min kära mormor. Jo, sms om förfrågan om krogen ikväll också, men jag valde att avstå. Suck. Such a waste of time, doing nothing. Jag får försöka orka pallra mig ut och lapa lite sol, spela lite gitarr och skriva klart some schoolworks.
Men torsdagskvällen var fin! Alldeles sagolikt vandrade vi in och letade efter våra platser på rad nummer 7, mörkret på scenen lystes upp av jag tror det var 6 st risbollar i olika storlekar, en mycket förtjusande Josefin i vit klänning och 2 medspelare. Som en stjärnnatt kändes det, man ville bara sitta där jämnt och lyssna på de fina klingande tonerna. Sen kom Maia, i grön klänning med 2 trumpetare, vandrandes med sång uppifrån ingången, nedför trappan och upp på scenen, vilken entré! Bandet var oerhört samspelta, introduktionerna till låtarna väldigt känslofyllda och vissa mycket söta. Sen gick det hela alldeles för fort, för när man njöt som mest, hade blivit fylld av kärlek, värme, harmoni, energi och glädje, så tackar hon för sig. Det var en kväll jag vill uppleva om och om igen, varje dag allra helst. För bättre nattvisa eller stress-lindrare än den där spelningen kan man nog inte få. Men jag köpte mig en skiva och fick en autograf med ett hjärta på. Tack tjejer för 18-års presenten!
Så enkelt
Gå efter det som kan gälla för dagen
En enkel retträtt
Slå nån annan och slippa bli slagen
Behöver andas ut, släppa allt, bara komma bort, somna om, vakna utsövd någon gång. Det kan tyckas att jag klagar, dag efter dag, sanningen är väl den att det är så enkelt. Det är så lätt att bara känna allt som skaver, se allt som är svårt. Det är så lätt att man glömmer bort allt bra som man gjort, hur bra man är. Det fina med livet läggs i skymundan för allt som tar plats, det är så enkelt att glömma bort att le. Så enkelt att säga tack och mena det, så svårt att säga ifrån, glöm inte att vi bara lever en gång. Om jag kunde skulle jag stanna tiden, bara för att få sitta still och studera allt som hänt, varje liten sekund av allt som är bränt, känna varje doft, varje längtan vid advent. Jag skulle måla av allt, fånga varje litet ögonblick, saker värda att minnas men lätta att glömma. Men tiden springer, ett ständigt marathon lopp, jag förstår att många ger opp, för stressen är slitsam, förstör allt så lätt. Den stillar ingen hunger, gör ingen mätt, bara fylld med ångest, kalendrar fyllda av planer, som aldrig hinns med. Hur kan vi skapa en framtid om vi inte hinner med att njuta av njuet, lära av allt som hänt. Vi borde ta hand om varandra, alla de lågor vi glömmer att vi tänt. Håll dig själv i handen, fundera en stund, vad betyder något? Är det värt att bara springa runt?
Your Parents Livingroom
How do you choose your words -
That's where I judge your darling.
Where the attention comes from depends on how much I care.
And I do remember waking up with a headache in your parents' livingroom.
I remember those years, they're hard not to remember.
All the things you wrote then, I know them word by word,
But I don't remember playing your piano in your parents' livingroom.
Oh, so they say: Oh, shut up, will you!
It's so strange how much in life that changes you.
And I do remember waking up with a headache in your parents' livingroom.
A smell and a sound, a moving picture can take you back again.
And I, I don't know how to take it.
And you, you don't know how to spell it,
Yeah, you don't know how to spell it.
There's so much we need to say, there's so much to understand.
On my way home in the car you held my hand.
And I do remember sleeping in your house, on the floor,
With the dust in my eye.
Oh, so they say: Oh, shut up, will you!
There are so many secrets and I'm telling this one to you,
Turning back all the clocks and the memories from your parent's livingroom.
A smell and a sound, a moving picture can take you back again.
And you, you just know how to spell it.
And I, I don't know how to take it.
You and Me and Everyone We Know
Tänk hur mycket och många något så litet kan rädda egentligen. Det kan inte vara möjligt, men det är det. Det chockerar mig lite. och jag kan inte annat än hålla med: Ett vänligt bemötande är en tillgång i livet. Mötet mellan nya människor ger ju ett perspektiv på tillvaron.
Men det fick mig också att tänka på andra, betydligt tyngre saker. Hur mycket ord kan såra, missuppfattas och felbedömas. Det är inte konstigt man inte tror på sig själv, att man inte vågar lite på andra. För allt man får är skit. Vad är väl en god gärning då? Ett helvete är den. För jag vet sanningen, men just nu är den för jävla tragisk, och det är inte värt att förstöra den glädje som det här lovet har gett, på en sådan skitsak.
För Ebba var här idag, vi gjorde oss en smula klokare, pratade om världsliga saker och kanske inte fullt så världsliga saker, jag hade trevligt trots att jag inte alls kunde plugga så mycket som hade behövts. Dagen har gått så rackarns fort bara. Och det är skola imorgon, fet ångest på den, på alla val och svar.
Minnen av aprilhimlen
Jag kommer minnas.
sol, moln, skratt, sång,
Ja, precis allt som gör mig glad på en gång.
Hur lätt ni gör det att leva.
glädje, sorg, trygghet,
det är sånt man ska dela.
För tillsammans klarar man allt,
även om det svider med sår och salt.
April 2009
det har varit en fin månad hittills,
nu är vi i mitten,
och fortsätter bitvis.
Jag ska fortsätta le,
jag ska visa att det finns saker att se.
Som dom aldrig lagt märke till existerar.
Undrar hur de reagerar,
på att sanningen har flera sidor.
Men minnen och nostalgi är min melodi,
och så ska det få förbli.
Up in the Air
Och skolböckerna får suga på sin karamell imorgon, för då blir det plugg med Ebbis på förmiddagen, sen kommer Mary och joinar oss, mys på det blir det med. Men nu ska jag göra dem sällskap i soffan, fast jag tycker sant eller falskt verkar rätt segt. Jag får väl låtsas titta och blunda lite, för det behövs nu. Sömn.
Last Night
Men först ska jag piggna till lite, det blir lite smällkaramell på den här dagen. Den var rätt fin i blått och lila vid soluppgången, sen insåg jag att det var söndag. Pjottts på den.
Like Glue
Känslor, dom är så många och röriga. Att jag aldrig kan förstå.
Det har varit himla skönt med ledigt, fint väder - jag tror jag blivit solbränd idag, mina kinder svider. Jag skulle vilja ha en vecka till: Att få måla ut bilder från huvudet, besöka hästen mer än på ofattbart länge, träffa underbart mysiga och omtyckta vänner, vara ute i naturen och känna frisk luft, höra ljuden, allt det som skapar lugnet och friheten inombords. Jo, det är klart man vill ha mer, inte vill man bära böcker, sitta instängd och plugga eller återgå till alla måsten nu, när vädret är så fint, varmt och glädjande att man vill spricka av glädje. När ryggen har repat sig och man har hittat trådar man tappat. Nej, uschalinge, då vill man vara bara leva!
Fast nu vill jag nog mest sova, eller stirra rakt in i solen och försvinna ett tag. För trött blir man av att gå upp kl. 6 för att spendera 9 timmar i stallet, full rulle hela dagen. Snart ska vi ut och träffa vänner också, kan bli spännande och se hur länge det håller. Imorgon blir det påskmiddag med familjen, en hel del plugg och kanske lite nöje också, sånt som märks ^^
Sunlight
Det kliar så i mitt öra, jag vill ställa mig upp och skrika, eller bara hoppa runt på tå! Det finns så mycket känslor jag bara vill förklara, men jag hoppar bara runt. (Läs: allt jag skriver kanske är strunt)
Jag tror du har fått mig att vandra på moln, jag hoppas och hoppas, men vågar inte drömma. Det finns ingenting att ta på, men jag är fast, du är fast, i mitt huvud, ett virrvarr av tankar. Nämen, där sitter jag! eller nej, jag svävar med lätta steg traskar jag framåt, som på moln. Det är som en saga alltihop, lite obeskrivligt, men himla fint. Det finns en sekund jag minns så väl, undrar när jag sist kände mig såhär. Barnsligt förtjust i något, som man egentligen aldrig kommer att få. Hur mycket man än önskar, hoppas och ber. Så finns det vissa saker som bara inte kommer att existera i ens lilla lilla värld, ens hårda verklighet man helst vill förgöra. För det vore rätt fint om jag fick sväva såhär för en längre tid.
I like to fly when you're around in my head, I like every step I'm to take, just beacause it's so easy, to fly.
When there is no change at all, no one is going to save you if you fall.
That's just how it is.
Sorry if I did hurt you.
The Box
Inatt har jag inte sovit onaturligt mycket, but still I'm tired. Med pensel, färg, kreativitet och lite fantasi ska jag försöka få ner något på den vita grund som finns. När och om jag tröttnar på det, så beger jag mig med kameran en sväng till HR och resten av världen. Måste hämta cykel också, stackars liten har fått sova på resecentrum. Intressantare blev det inte.
Good and Bad
1) Jag vill åka tåg! Det är avkopplande att bara se allting utanför passera, jag blir lugn. Mest för att komma bort ett par timmar, upptäcka något nytt.
2) Jag behöver inspiration! Min fantasi är på botten, jag har all tid i världen, men gör absolut inte ett dugg av allt det jag skulle vilja. Dumt och skumt! Mer tid med kameran vore något.
3) Pengar skulle inte sitta fel, inte i någon form egentligen. För tänk vad man kan göra med och för dem egentligen. But still I believe in that: money can't make anyone happy! Fast kanske kanske, bara lite. Om så bara för ett ögonblick.
4) Jag borde tro på mig själv. Allra minst borde jag vara stolt och glad över allt jag faktiskt gör och står för. Fundera vidare på den vägen kanske.
5) Jag har varit ovanligt social de senaste veckorna, ett plus till mig! Jag vet inte om det eller våren har gjort mig gladast, men jag är påväg någonstans, hoppas det är framåt.
6) Att rida och vara hos hästarna ger oerhörd lycka! Jag har hittat tillbaka, efter att ha ridit X:et i måndags och idag kan jag inte göra annat än skratta eller gråta av glädje! Han är så underbart fin, jag gör allt jag kan för att komma tillbaka, och det har inte gått såhär bra sen, jag minns inte sist. Riktigt härligt. Det är värt allt slit och släp, man får fina muskler sägs det.
7) Sommarjobb? Inte på kolmården i vilket fall, tråkigt. Väntar på besked från övriga. Får leta vidare...
8) Vår, sol, musik + cykel = glädje och frihet.
9) Håller tummarna för att renoveringen blir klar till nästa helg, för det börjar närma sig nu, bara lite färg, golv och lister + möblering klar, sen kanske jag kan flytta in! Närheten till naturen skulle inte sitta fel.
10) Jag borde ta upp kontakter jag tappat, eller i vilket fall de jag faktiskt saknar!
Ryggen repar sig, det är vår, jag har underbara vänner. Ja, visst finns det andra saker man önskar sig för ett perfekt liv, men just nu är det fullt tillräckligt egentligen. Om så bara de där små justeringarna skulle lyckas åtgärdas fram till sommaren, vore det mesta komplett. Den sover vi på tycker jag. Godnatt
Last Night, Never Again
Undrar om det var skönhetssömnen jag längtat efter, eller om det var tappade timmar som passade på att komma ifatt. Det är i vilket fall inte likt mig att sova 11 timmar ena natten + 15 timmar natten efter, vilket kanske förklarar ett och annat. Ändå är jag trött när jag vaknar, vill krypa ner under täcket igen, för allt sover redan.
Men nej, det är lov, lov har man inte varje dag och då vill man vara frisk och göra roliga saker. Men jag är sjuk, sover och gör roliga saker, vilket resulterar i mer sömn än vad som låter normalt. Men den här veckan är det glädjen och ljuset jag lever för!
Snart ska jag ta mig ut till X:et och göra lite nytta, det förtjänar vi båda två. Det var så härligt i måndags, allt gick som i en dröm! Skogspromenad i grönska, dressyr på bana, med något av en drömlik känsla. Det är underbart när man inte går in med några krav alls och det slutar i en perfekt blandning av glädje och sammhörighet. Vi hoppas på samma lycka idag, men kanske det blir ett par hinder istället för dressyrande, det återstår att se.
Never say Never
Some things we don't talk about
better do without
and just hold a smile
Sound of Freedom
Det är lov, känner ni? Jag vet inte om jag gör det än, mer än att kroppen släpper fram alla virus och tänkbara spänningar, som resulterar i svullen hals, feber och näsblog :/
Men ibland får man blunda för sådant, och resultatet kan bli riktigt bra :) Fest+ utgång, mycket lyckad, och jag gick hem som på moln ^^ Men mer om det en annan gång, nu ska jag och mitt hästluktande hår ut till djurön och måla, det tycker vi om minsann. Puss på er :)
Press Hold
Mamma gav mig en sjukt härlig hårinpackning i "påskägget", vilket jag lyckades förstöra redan innan jag fått det.... som vanligt med andra ord, här kan man inte hålla något undan för Kim! Det har varit så ända sedan jag var liten, kommer på allting, så akta er innan jag avslöjar något ^^ Den luktar i vilket fall som helst honung och håret älskade den, tacka vet jag BodyShop! Så ja, jag har redan hunnit duscha, göra hårinpackning, käka frukost, läsa tidning, och fundera över hur dagen/helgen ska spenderas. Snart har jag nog tagit cykeln upp till biblioteket för att lämna tillbaka min bok som är minst 3 veckor försenad. Det är något speciellt med cyklar och vår, musik med för den delen. Man får aldrig nog!
Men jag har träningsverk, riktig träningsverk, har nog inte haft såhär sedan jag slutade boxningen, och då är det bra vill jag lova! ryggen är på väg tillbaka :D Det är vår, och jag vill bara sprida all glädje jag bär på! Idag kan jag förhoppningsvis smitta ner både Johanna och Maria. Puss på er!
If I Could See You Again
Känslorna vill bubbla över, solen stärker mig och jag är barnsligt glad. Nästan som nyförälskad, fast de enda tecken på förälskelse är ett leende på läpparna och röda kinder, men det kan man väl få för mindre. En sol och lite kyla?
Tar ett djupt andetag, möter det förflutna, nostalgiska, oklara. Allt som en gång har lämnats bakom, för något helt annorlunda. För att komma bort. Men vissa val man gör ångrar man, och det här är ett sådant. Hur kunde jag? Fast å andra sidan har det lätt till mycket bra, väldigt mycket. Det är svårt att veta om något är rätt eller fel. För i vissa fall kan inte ens magkänslan avgöra. Man måste ta till förnuftet fast man önskar man kunde blunda för det för att bara göra som man egentligen vill.
Jag ville i vilket fall som helst rida X:et idag, vi gjorde rätt bra ifrån oss, dyngsvettiga skrittade vi ut i solen, bättre än ett superkvavt och varmt ridhus tror jag båda tyckte. Han är en stjärna! Och jag blev gladare än jag var innan. Att sitta på bänken och titta på när solen gick ner var inte så dumt heller, även om det blev rätt kallt efter sådär 45 minuter ^^ Men jag insåg att det var det första jag suttit ner och bara haft tankarna på väldigt, väldigt länge. Men nu är det vår, så då blir det oftare! Mysigt!
Och ibland gör det ont att veta att rätt känns fel, och att fel är rätt. Men det är utanför min värld egentligen. Be happy!
New Shoes
Skoskav är inte det härligaste, men mina fötter får stå ut, plåster på hälar och insidor får mig att knalla vidare, köper man nya skor får man stå ut, springer man konditionstest är det bara att bita ihop, min smärtgräns är otroligt låg. För halva fötterna är nu omplåstrade i hopp om att hålla veckan ut.
Min aktiva sida har tagit fart, jag springer, gör saker utan att stanna och det går ovanligt bra. Allting känns för enkelt. Det kan inte vara meningen att det ska gå såhär lätt med allt, när jag vet att andra har det värre än värst. Livet är så förbannat orättvist, men om jag håller mitt humör uppe ska jag förhoppningsvis kunna glädja andra. Och då kan det ju bara vara bra, det är rätt bra att man orkar hur mycket som helst med. Fast förr eller senare lär jag väl slå ihop av trötthet, men inte idag och inte imorgon. För det här är en bra och spännande vecka, med mycket händelser :)
Jag kan dock inte förstå vart min skrivkänsla tagit vägen, jag bara tvingar fram allt utan någon inlevelse, det är rätt trist. Hoppas det kommer tillbaka efter lovet, när jag förhoppningsvis hunnit måla osv..
