Pieces
Jag tror det har blivit lite av ett motto. Det är samma sak varje år. Avlägga en massa löften om allt och ingenting. Det roliga är att bland de jag känner är det alltid jag som har flest och mest komplicerade löften. Och på något sätt lyckas jag hålla dem, eller sabotera dem på ett eller annat sätt. Men det är väl så det ska vara antar jag.
Även om det blir nytt år varje år är jag nog lite extra uppspelt idag. Sådär som när man ska få göra någonting man har längtat efter hur länge som helst och riktigt vill göra. Lite så känns det idag. Den här dagen har jag väntat på så länge, men jag vill ändå att den ska ta slut. Att jag ska vakna och inse att det är nytt år, nya möjligheter.
Fast egentligen borde jag vara försiktig med att tänka på det nya året.
För ju mer jag hoppas, dessto värre blir det.
När jag med tiden inser att det inte går att klara av, att genomföra vissa saker.
Att jag helt enkelt alltid föreställer mig saker ur en omöjlig vinkel.
Det finns nog ingen annan som är så bra på att lyckas med det, som jag är.
Och det uppstår alltid en liten tankeställare vid mitten av året,
som en påminellse till mig själv. (Nu är det bara ett halvår kvar, att klara allt du sa att du skulle klara det här året)
Vilket följs av ångest, skuld och en massa andra obehagliga känslor.
Fast det ska vi inte prata om nu, ni slipper dem.
Jag har lärt mig leva med dem, fast jag avskyr dem.
Men det jag har insett det här året är att det alltid är jag själv som sätter mig i den sitsen.
Jag kan alltid välja, det finns alltid ett alternativ.
Och det tycker jag att ni ska ta med er vart ni än går, för det är nog ett ganska bra ledord.
En hjälp på vägen. Jag borde nog tänka på det lite mera..
Och fastän den här dagen inte blir alls så som jag hade velat, så ska jag försöka uppskatta den i vilket fall. Jag ska göra mitt bästa i att vara närvarande för stunden och inte sitta och tänka på en massa annat som har hänt eller skulle kunna hända. För det här året tycker jag att vi ska avsluta på ett bra sätt. Lägga locket över vad som har hänt och vad som skulle kunna ha hänt. Och börja ett nytt år imorrn, eller i natt vid tolvslaget. Jag tror att jag ska satsa på det där med nytt liv också, eller inte nytt liv..
Bara lite mera livskraft, lite starkare självkänsla, lite bättre humör, lite mer socialt umgänge, lite fler egna åsikter, lära mig lite mer, uppskatta saker och ting lite mer, lyssna på ännu mera musik och sist men inte minst : göra något bra för världen! (Den här delen borde jag ta med mig och fylla på, allt för att bli en bättre människa)
Gott nytt år på er allesammans :)
Järnspöken
Vill bara vända er ryggen och gå.
Jag stod där på trappavsatsen och tittade ner. Jag önskade att jag hoppade och slapp se mer. Men jag stod kvar, backade bakåt och vände mig om och gick. Jag gick vidare på en väg jag önskat att jag aldrig satt min fot på.
Gick tillbaka in i en värld jag bara ville lämna. En värld jag bara ville bort ifrån.
Varför är man så jävla feg i de där lägena? När man kan välja.
Varför väljer man alltid det när man vet vad man får? När allt man egentligen vill är någonting helt annat.
Något som man skulle må bra av, något som skulle få en på humör.
Varför kan jag bara inte välja rätt för en gång skull?
Är så förbannat trött på allt.
Men egentligen är allt bara ett annat ord för ingenting.
Ingenting gör mig galen.
Får mig att vilja fly.
Bort.
Mot frihet.
I've got the time if you have
Men jaa. Jag är på skrivar humör, fast jag vet inte vad jag ska skriva..
Undrar varför det alltid blir så.
Komplicerat det där.
Hm, undrar vad som inte är det egentligen.
Komplicerat alltså.
Usch vad rädd jag är.
Rädd för att visa vem jag är.
För att göra fel.
Vad är egentligen fel?
Rädd för att sabotera allt det här.
Vad finns att sabotera mer?
Rädd för att finnas till.
Finns jag egentligen?
För att skrämma iväg dig.
Skrämma iväg något som inte tillhör mig?
Rädd för att inte räcka till.
Har jag någonsin räckt till?
Rädd för allt. Allt det här.
Vad finns det mer att vara rädd för?
Du kommer aldrig vara ensam
gör och allt vi aldrig gör
Jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt och
köpa mig ett nytt med någon som dig
Du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den där hemska känslan
Ingen kan nånsin nå oss här
Du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den känslan
Min filosofiska sida har nog gått och gömt sig.
Det har nog alla mina sidor gjort för att vara ärlig.
Det är bara ett tomt hål i mitten kvar.
Men nu är det snart nytt år..
Bara att hålla ut, tills alla nya löften skall ges.
Alla nya protester skall mötas och ett nytt liv skall bäras.
Se framåt, stanna inte kvar här i den tomma hålan.
Av inget liv.
Gå.
Jag ger dig min morgon
...jag ger dig min dag.
Har träffat Sabina idag igen. Det är trevligt att umgås med henne faktiskt :)
Man släpper liksom tankarna på allt annat och fokuserar på att vara närvarande.
Vi gick runt lite på stan först. Jag köpte mig BabyShambles nya skiva och ett block med ritpapper : )
Så imorrn blir det musik och målardag :) Någon som vill göra mig sällskap?
Sen begav vi oss till stallet och pysslade med Calypso och jag red.
När jag stod där i bokhandeln och funderade på vad jag skulle dig i julklapp.
Insåg jag att du är den enda jag har kännt i hela mitt liv men ändå inte riktigt känner.
Eller jag känner dig, men att det alltid ska vara lika svårt att köpa julklappar...
Senaste tiden har kännts lite som för några år sen, vi är påväg att hitta tillbaka.
Men det är lång väg dit, till att umgås varje dag krypandes på alla fyra.
Till att ses några gånger om året för att allt runtikring tar alldeles för lång tid.
Då slog det mig att det enda jag verkligen vill ge dig är en dag med mig.
Eller kanske tvärtom, det är det enda jag vill ha av dig.
För i min värld betyder inte alls saker lika mycket som vänskap längre.
I min värld är du värd mer än alla presenter som går att köpa.
Så jag tappade lite kontrollen över det där med julklapp när jag stod där i bokhandeln.
För det satte fart på den ena tanken efter den andra. Och jag insåg verkligen vart allt var på väg.
Hur har det kunnat bli såhär?
Sitter jag bara och tittar på när mitt liv bara flyter iväg eller vad fan är det som händer.
När man efter 16 år inser att man inte vet vad man ska ge sin bästa vän i julklapp.
Utan för att jag bara inte kom på vad som skulle kunna passa.
För du är någon jag alltid tagit förgiven, men ändå är du så speciell.
Att jag rakt från mitt hjärta måste säga att du är den bästa vän jag har och någonsin har haft.
För 16 år - snart 17 år kan ingenting rubba på.
Vi har verkligen stått ut med varandra, eller kämpat för att hålla kontakt med varandra.
Och det är det enda som verkligen betyder något.
Och inte för att det har med själva julklappen i sig att göra - för båda vet vi ju att det är tanken som räknas.
Men den här gången kändes det som om jag ville ge dig någonting extra.. ¨
Så jag hoppas att det nu blir så också.
Usch, vad jag svammlar..
Ramlar,ramlar...
Far away
Eller jag blir det i vilket fall.
Jag vill veta allt om den, varför vet jag ej.
Och jag kollade runt lite på bilddagboken förut, nyss faktiskt.
Där upptäckte jag en ny människa.
Jag såg saker jag aldrig förr sett, jag kände saker
jag aldrig riktigt kännt.
Egentligen vet jag inte vad det betyder.
Men det tilltalar mig.
Jag vet inte om det är personen själv som har skrivit eller om det är en låttext.
Men den påminner mig om så mycket...
Såhär stod det under bilden:
Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Jag bara gick ut
Och du fråga och jag svara
"Det är klart att jag saknar en dag som förut"
För man saknar sånt som man inte har
Och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har
Just because of that
Sitter här och lyssnar på Masscollision.
Just because of that är deras låt.
Och jag vet inte vad jag ska skriva.
Men de är riktigt bra, och jag blir avundsjuk.
Snart är det dags att åka till stallet
för julaftonsmys. Jag längtar.
Men vill inte sova.
Vill sitta uppe hela natten.
Men ska nog försöka krypa till sängs i varje fall.
Hoppas det blir en bra natt.
Och en ännu bättre morgondag.
Julafton 2007.
God Jul allesammans :)
Shut your eyes
Varför skär den i allt.
Kommer olämpligt och förstör.
Tänker tillbaka på allt igen.
Kanske är det därför den där känslan letar sig fram.
Skaver lite på allt, fyller såren med salt.
Det skär och skär, vad gör den här.
Önskar bara att allt kunde kännas bra.
Att jag kunde uppskatta vad jag har.
Men inte, inte idag.
Inte idag.
Dagen började ändå bra.
Klädde ut mig, för det var maskerad.
Pippi Långstrump skulle jag föreställa.
Blev rätt nöjd, trivdes så.
Skrattade och var glad.
Hoppade Noak.
Barbacka.
Aj.
Men kul var det.
Noak är glädje och glädje är bra.
Sara och jag släppte Ragnar lös i ridhuset.
Han sprang och busade.
Vi sprang med, flera varv..
Eller en halvtimme :)
Skönt och roligt.
Borde göras oftare.
Gårdagen var mycket bättre.
Först stall, sen mormor och sedan stan med milla.
Det var kul att träffa henne:)
Hon gör allt så enkelt, men betydelsefullt.
Precis vad jag behöver.
Gick på stan halva dagen, hon hela..
Sen åkte vi hem till henne, pratade, åt mat, lekte med katterna och gjorde knäck :)
Sen åkte vi hem till mig och skrev julklappsrim och så..
Hon sov här och följde med till stallet imorse :)
Trevligt.
Borde också göras oftare.
Nu får vi se hur den här kvällen slutar..
Klä granen ska göras iaf.
I want to save you
Vanligtvis hade jag sovit så dags, märkt att jag fått ett sms, grubblat lite för mig själv och bara vänt på mig för att somna om. Men inte inatt. För jag var fortfarande vaken, kunde inte sova. Hade nog inte riktigt försökt heller.
Men när jag fick det där smset blev jag alldeles klarvaken. Någon behövde mig, precis så som jag alltid behövt någon. En annorlunda känsla, men så värmande.
När vi lagt på, stod det ett femtal siffror, ungefär såhär : 1.45.16. Jag vet inte exakt, men det slog mig att klockan var exakt 2.10 när vi la på i vilket fall. Oh, jag blir lite upprymd sådär av sånt här. Mitt i natten samtal, sifferkombinationer jag förstår och vänskap. Ja, det är speciellt.
Hela du är speciell.
Och glöm inte för allt i världen att saker och ting löser sig,
på ett eller annat sätt.
Jag kommer alltid att minnas den här tiden,
då du valde mig.
Det är speciellt.
Men jag känner mig så lustig när jag skriver det här.
Kanske borde jag inte skriva om det alls.
Men det värmde, och det vill jag att du ska veta.
Vi ses snart.
Hoppas du får en trevlig jul.
Nu ska jag ta på mig stallkläderna och palla mig iväg mot stallet för att julpynta :)
Det är alltid lika mysigt, stämmningsfullt.
Ja, det spelar ingen roll hur jag beskriver det för om man inte har upplevt det förstår man inte.
Det är underbart när det luktar granris i stallet, man hör hästarna tugga sitt hö, alla upprymda barn som inser att det inte är långt kvar till julafton, alla kramar och julkort som delas ut. Och alla utomstående som kommer in och beundrar allas mästerverk. Ja, ni kanske förstår själva ändå?
Igår var sista ridpasset för den här gången.
Vi lekte lekar, ganska kul - jag hade Astra, lugn var hon.
Till och med på Galoppracet.
Men nu ska jag minsann kila iväg.
Ha en trevlig dag :)
Where ever you will go
Men jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska säga.
För mycket helt enkelt.
Men jag tror jag har vunnit en ny vän, eller vunnit - vi har nog hjälpts åt båda två :)
Vi har pratat med varandra i ungefär en vecka, och det känns som om vi har kännt varandra hela livet.
Det är konstigt, men det är något speciellt med dig. Och jag tycker om det :)
Bajs, det här låter jättesmörigt.. Men det får det göra i sånna fall.
Skolan är slut och det är jullov.
Som jag har längtat.
Skönt som fan att sitta uppe halva natten och se på film,
gå och lägga sig och vakna utsövd.
Skönt att vara ensam hemma, bara ta det lungt.
Jag behöver det här så himla mycket.
Det ska bli det bästa jullovet i mitt liv.
Även om det kändes för två dagar sen som om det skulle bli det sämsta.
Hoppas saker och ting löser sig nu.
Snart är det nytt år, nya möjligheter, nya förutsättningar, nya hinder, nya tider.
Bra och dåligt. Men jag tror det är vad som behövs.
Lägga saker och ting bakom sig.
Det har nog trots allt verkligen varit det värsta året i mitt liv.
Men det finns det nog ingen som inte vet vid det här laget.
Samtidigt finns det alltid bra saker man vill och kommer att minnas.
Fast även om det är bra saker och stunder så gör det lite ont att tänka på dem.
För även om de var bra så kastade jag bort dem, sköt dom ifrån mig.
Men det är av sina misstag man lär sig.
Och i samband med det nya året ska jag lära mig av mina misstag.
Lära mig att "sortera" i mitt liv.
Försöka se det bra, lära mig av det dåliga.
Vara mera öppen, men hålla vissa saker stängda.
Från och med det nya året ska jag hålla mina tankar för mig själv igen.
Fast inte i fråga om allt.. utan bara sånt som bara rör mig själv.
Kanske skriver jag lite i gåtor, men jag tänker inte öppet berätta om dem.
För det är nog sånt jag ångrar mest såhär i efterhand.
Har man väl sagt en sak kan man inte ta tillbaka det, hur gärna man än vill.
Jag kan också säga att i samband med det nya året tänker jag lägga mera
koncentration på skolarbetet och göra allt i tid.
För det har verklien varit hemskt att komma såhär mycket efter och ta ifatt
och tappa igen, och ta ifatt.. Usch, det är inget jag vill göra om.
Jag vet att jag kan och nu ska jag visa det, en gång för alla.
Jag tänker också ta vara på de vänner/familj och människor runt omkring mig.
Lära mig av er, lyssna på er och visa hur mycket ni betyder.
För jag tror att jag är dålig på det ibland.
Ni förtjänar helt enkelt bättre.
Men inte i form av en ny människa, utan bara i en lite bättre Kim :)
Men nu kanska jag inte ska sitta här och lova för mycket.
Fast det gör jag ju inte. Jag lovar inte.
Jag säger bara att det här är lite av allt jag vill göra bättre.
Och jag hoppas att jag lyckas, för jag känner verkligen viljan.
Jag vill vara en bra människa, och jag vill visa alla att jag kan klara det med :)
För utan mål, kommer man ingen vart. (Inte jag iaf)
Det har jag märkt det senaste året.
Och nu ska jag lära mig det.
Nu ska jag kämpa för en framtid, mot ett mål.
Tills jag kommer på exakt vad jag vill göra osv så får det räcka med:
Att jag vill bli en bättre människa.
Både för min egen skull och alla andras.
Tack för att ni läser, och hjälper mig på vägen.
För utan er, skulle jag inte klara något.
Utan er skulle det vara totalt värdelöst att ens försöka.
Ha en trevlig jul :)
Ta vara på allt runt omkring er, försök se allt från ett annat håll.
För det gör jag, och jag mår så mycket bättre idag.
Tack igen Lejla :)
Where ever you will go - The Calling
So lately, been wondering,
Who will be there to take my place
When I'm gone, you'll need love
To light the shadows on your face
If a great wave shall fall
It would fall upon us all
And between the sand and stone
Could you make it on your own
If I could, then I would
I'll go wherever you will go
Way up high, or down low
I'll go wherever you will go
And maybe, I'll find out
The way to make it back someday
To watch you, to guide you
Through the darkest of your days
If a great wave shall fall
It would fall upon us all
Well then I hope there's someone out there
Who can bring me back to you
If I could, then I would
I'll go wherever you will go
Way up high, or down low
I'll go wherever you will go
Runaway with my heart
Runaway with my hope
Runaway with my love
I know now, just quite how
My life and love might still go on
In your heart, in your mind
I'll stay with you for all of time
If I could, then I would
I'll go wherever you will go
Way up high, or down low
I'll go wherever you will go
If I could turn back time
I'll go wherever you will go
If I could make you mine
I'll go wherever you will go
I'll go wherever you will go
Du skär
Stannade kvar för att göra samhällsprovet, fick G+.
Egentligen har jag lite annat kvar också..
Men det tar jag en annan gång.
Så nu ska jag snart åka bussen in till stan.
Vet inte vart jag ska ta vägen, för hem vill jag inte.
Det har varit en allmänt jobbig dag.
Massa frånvaro prat osv..
Men imorrn är det lov.
Så himla skönt.
Ska spendera dagen med Lejla :)
Hoppas det får mig på bättre humör.
Egentligen har jag inget vettigt att skriva.
Bara att jag är så trött på allt osv.
Men jag vill inte klaga längre,
för det märks att alla tycker det är jobbigt.
Så nu är det bara att bita ihop
och ta tag i allt.
Ensam är stark!
Det är så man får leva helt enkelt.
Samtidigt vill jag tacka alla som verkligen bryr sig.
För ni är så enormt viktiga.
Utan er, skulle jag ha gett upp för längesen..
Men nu är jag här, och nu vill jag må bra igen.
Hejdå.
The Real
Varför?
Usch, det är en evig fråga.
Men den passar verkligen till allt.
Jag hatar den.
Den har vandrat på förbjudna stigar.
Har ätit av förbjuden frukt.
Den har förstört så mycket.
Usch, den följer mig överallt.
Jag vill inte längre.
Ingenting vill jag.
Inte ens åka till stallet.
Det är fel.
Det ska inte vara såhär.
FAN!
Vill inte vara den som förstör.
Stoppa mig.
....you can't hide
you know we'll find you
It's a matter where pride flies out the window
I never got the weight off the ground
I just forgot what's up and what's down
How many get the way I feel now
There's no regret
There's just the sense that
Nothing is coming my way
There's so much that happened today
The gods of the city have called my name
It means more to them than it means to me somehow
I left my body
I left my faith
But it is so hard to keep away now
Nothing is final because it seems all the while
There wasn't anything for me
I always faked my smile
There's so many careless angels responsible for me
They give me disease
They give me a pain in my neck to feed off me
saying pay us the cost and we'll be gone
now they shut my eyes and i can't see now
These are the times I was scared of
These are the fates I pushed out of the way
Now they come back here and haunt me
It's plain to see who the winner and loser will be
Is this the life?
Fuck. Den här veckan har jag så mycket att göra att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Hinner ingenting jag vill, missar allt bara för att jag vill hinna med så mycket som möjligt.
Bajs, det ska inte behöva vara såhär stressigt.
Det är nu man ska gå och njuta med känslan av att det är lov 10.35 på torsdag.
Men jag kan inte tänka på det.
För nu måste jag fokusera.
Det är så grymt mycket som ska göras innan torsdag.
Men på torsdag ska det bli en bra dag.
För jag ska träffa Lejla efter skolan, och jag behöver verkligen göra något nytt nu.
Nya människor, nya rutiner.. nytt allt..
Fast det är redan en hel del nytt i mitt liv.. Men jag kan ju fortsätta förnya när jag ändå är på gång.
Och imorrn ska jag rida, så jag missar filmkvällen med klassen.
Men jag får träffa Noak och anstränga mig och det är det enda jag verkligen känner att jag behöver nu.
På lovet ska jag träna varannan dag, för då har jag tid.
Nu är det alldeles för mycket annat.
Jag måste verkligen börja planera mitt liv, det funkar inte såhär.
Stress hit, stress dit.
Usch.
Nu ska jag iaf börja plugga igen.
Bye bye
Good and bad
För jag gjorde ett försök förut, men det blir bara skit.
Precis som allting annat.
Men idag har jag hunnit med en hel del iaf, kolla bilddagboken Midnight, om ni vill veta exakt vad.
Ja, nu pluggar jag i vilket fall.
Eller just nu tog jag en paus.
Har fått ont i magen.
Och precis som jag sa det till pappa.
Berättar han för mig att mormor är magsjuk.
Och jag var hos henne igår : /
Och malin har varit hos Anton idag,
han hade precis blivit frisk från sin magsjuka.
Så nu kommer säkert det finnas något litet virus kvar
i hennes kläder eller något. Som kommer komma och
smitta ner mig. För så är det alltid, när jag inte vill vara sjuk.
Jag är alltid den som drabbas, och jag hatar det.
Så nu ska jag försöka hålla mig frisk, för det är jullov om 4 dagar
och då vill jag minsann vara frisk.
Nu ska jag fortsätta bråka med mina ekvationer, fantisera ihop en historia berättelse om 1600- talet och skriva ett mytrepotage, sen ska jag minsann inte plugga mer förns imorrn ^^
Prov i samhällskunskap på tisdag och i Historia på onsdag. Så det är bäst att sköta allt nu.
För lärarna säger att jag kan.. och jag vet också att jag kan. Och jag vill klara det.
Även om min frånvaro procent påverkar betygen, så vet alla att jag kan..
så nu är det upp till mig att sköta närvaron nästa termin..
Meet me in the Bathroom
Men det blev en alldeles underbar tid med Noak : )
Som jag har längtat. Han fick mig att vilja le, att försöka plugga(fastdetintelyckades)
När jag kom hem ville jag inte duscha bort hästlukten så den sitter kvar :D
så nu ska jag gå och sova, och lukta häst.
Det är det bästa som finns, jag kommer sova så bra :D
Men från och med Måndag är det boxning som gäller, så då får det bli snabbisar i stallet..
och långa helger istället. That will be okey.
På lördag ska jag på massage och jag längtar.
men innan dess ska jag på shoppingtur :) och köpa julklappar ^^
Men godnatt
story of the past
Ska skriva en berättelse om hur det var att leva på 1600- talet.
Och det står helt still, det går inte ta in något annat än en massa pest och missväxkt.
Det är ju precis vad man vill läsa om när man är på taskigt humör.
Men Erik sa att han kanske skulle vara extra vänlig och låta mig lämna in den senare idag eller imorrn. Generöst!
Så när jag kommer hem ikväll efter en massa timmar i stallet och powerwalkande med Moa så måste jag skriva historia. Egentligen finns det en hel del jag behöver göra. Matteprov imorrn, svenska rester, engelska rester, datakunskapsuppgifter, estetuppgifter.. massor.
Men jag får nog ta det senare, för idag orkar jag inte.
Kanske kan göra lite i stallet, om Ilona är där och vill hjälpa till.
Nu ska jag försöka fokusera iaf.
Hejsvejs.
It hurts
Men nu känns allt så förbannat långt bort.
Jag orkar inte mera.
Vill inte.
Varför kan det inte bara få ta slut.
Vill bort nu.
Imorrn ska jag fan i mig till stallet, sen ska jag till boxningen och sen till stallet igen..
Jag måste umgås med Noak. Saknaden är stor.
Jag behöver någon som kan ge kärlek.
Någon som förstår.
En varm mule, som bara är underbar.
Och luktar gott.
Noak<3
Bajs,hejdå-
Functions
För vad är det som är så fel i mitt liv egentligen?
Jo, det är allt jag ångrar att jag gjort/inte gjort.
Och saken är då den att det bara är mitt eget fel.
allt är mitt fel.
Det handlar bara om mig.
Och jag hatar att jag är egoistisk.
Jag hatar det verkligen.
Men jag orkar inte bry mig om andra nu.
Jag vill bara må bra.
Få tillbaka all livsglädje.
Orka gå upp på morgonen och tänka : JA, idag är en ny dag. Och jag får uppleva den.
Men det gör jag inte.
Under månen
Det spelar ingen roll hur trött jag är.
Allt vi gjorde jagar mig.
Det håller mig vaken om nätterna.
För det du sa tär på mig.
Enda ner i rötterna.
Det spelar ingen roll hur trött jag är.
För när jag sover drömmer jag om dig.
Om allt vi skulle kunna få.
Allt som kan stärka oss, få oss att bli två.
Läskigt, läskigt.
För ni är två.
Jag är en.
Och ni jagar mig än.
För jag kan inte sova om nätterna.
Ligger vaken och darrar enda ner i fötterna.
Det spelar ingen roll hur trött jag är.
För jag kan inte sova om nätterna.
För jag vågar inte lita på dina ord.
De rinner rakt igenom mig.
Sådär som en flod.
Men du följer mig i drömmarna.
Jag älskar nätterna med dig.
För du är varm och trygg.
För jag kan inte sova om nätterna.
Jag tror att ni två, är en.
Ni skrämmer mig, jag vet inte än.
För jag kan inte sova om nätterna.
När ni håller mig vaken.
Jag blir galen.
För jag kan inte sova om nätterna.
För när jag är vaken och vill sova.
Minns jag allt, allt sånt vi brukade göra.
Du låter mig inte sova.
Det går inte när du ställer fråga efter fråga.
Oh, oh, oh.
Ni skrämmer mig.
För ni är två.
Jag är en.
Och ni jagar mig än.
För jag kan inte sova om nätterna.
När jag är vaken skrämmer du mig.
Du berättar att det inte är över än.
För jag kan inte sova om nätterna.
Men så fort jag lyckas somna.
Drömmer jag om dig.
Om allt vi kommer att kunna göra sen.
För nätterna är inte över än.
När jag är vaken tänker jag på dig.
För jag kan inte sova.
För nätterna är långa.
Men drömmarna om dig gör dom underbara.
För det är inte över än.
Nätterna är kvar än.
>KL<
Lost art of murder
Jag kan inte få nog. Deras musik är sådär god, sådär bra, sådär så att till och med sånna som jag vill dansa..
Jaa, jag vill D A N S A! Hörde ni vad jag sa? Det är helt otroligt, sånt händer inte ofta.
Och nu ska jag skriva allt jag hade tänkt att skriva i det här inlägget på mindre än 1 minut.
Tror inte att jag kommer lyckas, men jag kan ju alltid hoppas.
För det var något riktigt bra jag hade i min lilla trånga komplicerade hjärna när jag öppnade bloggen.
Okej, nu är det kört för nu är klockan 20.00 exakt. Så där sprack allt.
Men jag ska försöka få ur mig det där bra som jag satt och tänkte på, det där som var värt att skriva här ändå.
She is not still the same,
I think I have missed her over again.
She is a so much happier
and I can feel it to.
She makes me smile,
even more than you.
Nejj, nu hinner jag inte. Nu måste jag gå.
Det blev inte riktigt allt, inte riktigt allt jag tänkte på.
Men det duger sålänge. Hejåhå!
Sömnen
En gång i en framtid ska
jag glömma
hur otäckt långt jag var beredd att
i din närhet gå
Jag upprepar ett löjligt
gammalt mantra
Jag ser mig aldrig om
jag ser mig aldrig om...
Allt jag vill glömma sveper sakta över mig.
Som en tunn tunn dimma, försvinner jag in.
Snart är jag där igen.
Nu när allt var färdigt här, är jag tillbaka där.
Jag vill inte. Låt allt gå.
Det blir säkert bättre då.
Snälla låt mig vara.
Lämna mig här och fortsätt gå.
Det blir lugnare så.
Side of the road
Lite så är det nog idag.
Vid sidan av vägen.
Inte riktigt på banan, som man brukar säga.
Det är vimsigt i huvudet, kroppen är stel, halsen gör ont.
Allt är sådär jobbigt, så man bara vill klaga...
Men jag har fått lite skolarbete gjort i vilket fall,
och det är alltid något.
Imorse bakade jag lussekatter med mamma också..
Samtidigt som Babyshambles var på för fullt i högtalarna.
Ja, trots huvudvärken, för pappa damsugade och det var minsann värre.
Sen kom kusinvitamin och hälsade på.
Med Sofie och lilla Ebba.
Ebba vad ledsen, hungrig och glad.
Liten och söt var hon också.
Sådär som bebisar är.
Tindrande ögon och rosiga kinder.
Och jag måste nog säga att jag får allt
lättare för att tåla barn. Även om hon skrek och så
höll jag humöret på plats.
Fast jag egentligen hade velat sova..
Men när kusinvitamin kommer
då blir det musik, och då kan man inte sova.
För när trummor och gitarr blir spelade
är livet bra, det är så det är.
Kusinvitamin och jag.
Ja, det låter som om jag har gjort mycket
för att vara sjuk. Men så är det när man bor med
en familj, aldrig är det tyst och lungt.
Jag hade velat köra ut dom ett par timmar
så jag kunde få vara ifred, och sova.
Men jag orkar inte mycket, kroppen är helt slut nu.
Blir en tidig natt i natt.
Och tyvärr så missar jag Zaras fest ikväll,
och cirkusen imorrn :'(
Jag som skulle vara med och rida kadrilj.
Men jag ska palla mig dit och kolla iaf.
Det känns lite halvt sådär, för det är
andra året det blir såhär. Att jag blir sjuk lagom till
cirkusen :(
Aja, jag får bli frisk till på måndag iaf.
Så jag inte missar mera i skolan.
Och så jag kan vara med på boxningen
på kvällen. Ja, det finns många anledningar till att
bli frisk. Men några behåller jag för mig själv.
Nu ska jag lämna datorn ifred och fokusera på annat.
Ha en trevlig kväll allesammans.
Somewhere else
Nu börjar det bli tröttsamt att vara sjuk. Har inte varit i skolan sen i tisdags - bolldagen.
Bara suttit hemma, eller legat i sängen med täcket upp till huvudet och frusigt, svettats, hostat, haft huvudvärk, snorat och varit allmänt sjuk och äcklig. Igår så var jag tvungen att göra mig i ordning och följa med familjen till staden ett tag, så då tvingade jag mamma att åka förbi stallet - för att jag saknar Noak som en, jag vet inte vad! Men han gick lektion, så jag fick inte hälsa på han i vilket fall, men Zorino var inne och Carro var där så jag pratade lite med dem :) Och det är nog den enda sociala kontakt jag har haft sen i tisdags om man inte räknar msn såklart.
Det värsta med det här att vara sjuk är att:
1. Jag missar ännu mera i skolan. (som om det jag låg efter inte var tillräckligt)
2. Det blir inget stall eller ridning ikväll (för jag måste vara frisk på söndag)
3. Jag kan inte följa med Niklas till viken på lokalfesten :(
4. Det blir antagligen ingen fest hos Zara för min del imorgon.
5. Jag kan inte andas ordentligt genom näsan och det stör mig jättemycket!
6. Jag måste sitta/ligga hemma inne alldeles ensam.
7. Har ingen matlust, men blir itvingad mat iaf, som jag bara vill få ur mig igen. Usch: /
Och ja, nu ska jag sluta gnälla, gå iväg och försöka få klart min novell och bort huvudvärken.
Ibumetin har verkligen varit min drog den här veckan. Hoppas jag slipper den nästa vecka.
För jag vill vara frisk och göra roliga saker nu, snart är det jul och lov. Och jag längtar, fast jag inte har något planerat än..
Det här vart nog det tråkigaste inlägget någonsin, men jag ville bara klaga lite.
Ha det bra : )
My new friend
Don't know, but I hope it is for real
But somehow I really doubt
Cause she comes and goes
Can never know for sure
She arrives when I'm alone
She has beautiful plans and I am always strong
And she makes me sweet and young
But when somebody else comes
She doesn't want to come along
I don't know why she doesn't want to come along
"My new friend - Maia Hirasawa"
come sunshine
Allt jag kan är allt jag inte vill.
Om jag bara kunde få tiden att stå still.
Om bara jag kunde stå still och tiden kunde gå.
Då skulle det bli, det skulle bli vi två.
Men nu går jag och tiden rusar iväg.
Vart försvinner allt, vart är jag påväg?
I mörker sitter jag här i min ensamhet.
Här sitter jag och tänker på saker som ingen vet.
Musiken når fint ut genom högtalarna och in i min kropp.
Medan någonting sakta, sakta äter mig opp.
>KL<
Smashed into pieces
Det är så att novellen, i svenska som vi har jobbat med i tre veckor i skolan, skulle ha varit inlämnad igår, och om man inte var klar kunde man maila den. Men jag, mitt hopplösa pucko har lyckats glömma den i skolan... på mitt datakonto. Fast jag har ett USB minne som man kan flytta med sig allt, så har jag lagt in de andra två kladderna som jag skrivit, men den bra, den som jag skulle lämna in är kvar i skolan!
Hur fan kan man vara så jävla korkad.
Det är bara i mitt liv sånt här händer just nu.
Allting blir fel, allt skiter sig, ingenting blir som man vill eller hoppas på.
Det blir inte ens bra, hur mycket jag än anstränger mig.
Fan!
Gammal skit kommer tillbaka hur mycket man än försöker förtränga den.
Det går inte att glömma, när någonting hela tiden påminner en.
Varför kan jag bara inte säga ifrån. Gräva fram sanningen och trycka upp den i ansiktet på er.
Det kanske är vad som krävs för att ni ska förstå?
Om ni ens kan förstå.
Jag har skrivit det förut och skriver det igen..
"Det man inte kan förstå kan man åtminstone respektera".
