Allihave

Det är den 1 novemer 2008 om bara några få timmar, en Håkan konsert väntar. Jag tror inte min hjärna har förstått, eller så vill den inte förstå, den kan nog inte. Det finns alldeles för mycket annat därinuti som jobbar just nu, så mycket som inte har tillåtits att komma fram, tänkas på eller minnas. Rätt konstigt känns det, jag vill vara förväntansfull, pigg och glad. Men jag känner mig febrig, seg, och helt utanför alla gränser av vad jag kommer göra imorgon kväll. Än en gång har konstaterats att världen inte är rättvis, det svider och gör ont men verkligheten säger att det är så. Det är lite tragiskt tycker jag, men kanske är det magiska i det hela att det vi lyckas kämpa oss igenom är det som stärker oss.

Jag vet inte. Det var skönt att måla. Bra att rida. Men jag vill inte göra något alls nu. Bara försvinna ett tag. För att kanske återvända hel och ren. Jag vet inte riktigt. Det är fredag, det är allt jag vet.