Allihave

Jag har aldrig riktigt vågat, det har kännts som en sak för sig, okej att läsa om det, men något gav mig frestelsen att testa. Kunde det bli mer än något som inte passade mina öron? Nej, det kunde det förståss inte, men den här gången passade det. Ovanligt bra till och med. Den känslan tycker jag om. När någonting går över ens förväntningar. Jag tror jag borde sluta vara så nedlåtande, det glädjer ju ingen direkt. Något att fundera vidare på.

Nätterna börjar bli värre än dagarna. Usch, jag hatar det. Det känns som om jag bor inuti en mixer och bara slungas fram och tillbaka, för att slås sönder, bli nerslungad till små slaffsiga bitar, som så småningom slutar som en rinnande sörja, eller i bästa fall en rinnande vätska, utan klumpar. Men då är det ganska så skönt att man vet att det finns en, varelse i hela världen som fortfarande har samma förståelse, samma öppna vänliga ögon, som välkomnar en med samma värme oavsett hur man känner sig, ser ut eller luktar. Det är det som får en att orka med allt annat, så det är rätt bra att det finns någon sådan och så. För då kan man leva vidare med allt annat man bär på.

I want to go now, right through this world. Cause here I can't find what I'm looking for, what I'm waiting for. Oh no, I don't wanna be here no more. I want to go from here, right now.