I need som sleep
Trött som jag vet inte vad.
Men så går det när man inte kan somna på kvällarna..
Imorgon är det frilutsdag, Milla och jag på Friskis ^^ :)
Kommer vara död efter ett jympa pass och ett styrkepass i rad.
Men det är sånt som man får ta :)
Ibland kan jag inte riktigt förstå.
Så långt borta, men ändå närvarande.
Modet sviker och kallsvetten kryper fram.
Vad finns det egentligen att vara rädd för?
Ingenting, ni är väl inte mer värda än mig...?
Vad inbillar jag mig egentligen?
Och jag tycker egentligen inte illa om er.
Jag är bara lite reserverad till en början.
Vågar inte ta första steget.
Har tappat allt mod.
Om ni bara kunde förstå, utan att jag behöver berätta.
Aja, ibland får man ta saker för vad det är.
Och vända vissa åsikter till något bra.
Jag har ju lyckats förut, så varför inte nu?
Kom igen, kämpa.!
Don't let the Devil ruin it all
För om jag tror riktigt mycket på det kanske det fungerar.
Och det hoppas jag att det gör :)
Timo är kung och så enkelt är det! :D
haha, jag börjar visst bli lite positiv :)
Kanske beror det på att jag pratade med Joline igår,
kanske beror det på att jag träffade Läliii och Challis på träningen,
kanske beror det på att jag pratade med Mats igår,
kanske beror det på att jag tränade,
kanske beror det på att skolan funkar,
kanske beror det på att jag börjar kunna acceptera att saker är som det är.
Eller så kanske det är för att Joline sa något mycket klokt igår.
Men nu ska jag satsa på att få en så bra dag som möjligt.
Och det önskar jag er också faktiskt :)
See you soon.
Wonderchild
Denna onsdag som började allt annat än bra, har visserligen inte slutat än..
Men den har bara blivit bättre och bättre... dessto längre dagen har gått...
Och det är ju positivt eller hur ? : )
Jag vill inte vara så fruktansvärt deppig som jag råkar vara..
Men det måste väl gå över någon gång.
Eller är det sånt som går över?
Aja, nu ska jag inte spekulera i det.
Huvudsaken är att det känns lite bättre.
Jag gick till skolan (även fast jag kände mig som en rutten.....)
Och det vill jag ge mig själv en stor guldstjärna för!
Sen hade jag flera timmars hål (4 ½ timme för att vara exakt, men jag var så duktig att jag jobbade 4 av dem :) )
Sen var det dags för utvecklingssamtal, vilket gick helt okej :)
Efter det blev det full fart till träningen (det var precis vad jag behövde)
Lite eller ganska väldigt mycket trevligt att träffa Lääliii och Challis :D
Sen knatade jag upp till stallet :) Där fanns en mycket förtjusande Sara och en glad Luz för omväxlings skull ^^
Närå, men han var snäll. Så nu är vi vänner han och jag.
Noak var dock inte inne, men hans box såg förjävlig ut, men jag fixade till den så att det blev SUPERFINT! :D
Sen bar det av hemåt, mamma hade fixat värsta mysmiddagen ^^
Och nu är det duschen och lite plugg som gäller innan det blir sängen för mig.
Så ha en trevlig kväll, och hoppas jag inte tråkade ut er alldeles för mycket med mitt inlägg :D¨
Puss va!
Wish you where here
Varför så långt bort, varför just du av alla i hela världen.
Det är hemskt att känna sig såhär ensam.
Jag behöver ju dig här.
Kom tillbaka!
Och återigen har jag förstört något som kanske skulle ha varit värt att kämpa för.
På grund av den där förbannade känslan som jag hatar så in i helvetes mycket.
Half Alive
Den här dagen har varit allt annat än bra.
Jag har varit allt annat än glad.
Och innerst inne önskar jag nog att jag låg kvar i sängen.
Men icke sa nicke, jag gick till skolan.
Vi hade en lektion, såg en film The Last Days hette den om jag inte minns fel.
Den handlade om Hitler och alla judar de gasade osv... Om några som överlevde.
Och den var säkert jättegripande och hemsk och allt sånt.
Men jag kände inget medlidande, jag tyckte inte den var sådär fruktansvärd som jag borde.
Vad är felet egentligen?
Är det för att jag inte kan uppskatta det jag själv har?
För att jag har det för bra?
Aja, inte fan vet jag.
Men den gjorde i vilket fall som helst inte tankarna bättre...
Sen gick Sabina och jag till arbets museum och kollade på utställningen man skulle se också..
Och svarade på frågorna..
Efter det knallade vi upp på stan..
Sen bar det av hemåt.
Det blev ingen träning för min del idag.
Har mått illa hela dagen, och det blev ju inte bättre när jag fick huvudvärk också..
Huvudet känns som ett åskmoln, hela jag faktiskt.
Men det är sånt man får härda ut ibland.
Ibland vet jag inte vad som faller mig in.
Egot styr mig.
Det skrämmer mig.
Jag vill vara normal, men allt jag lyckas med är motsatsen.
Men jag säger som Sabina.
"Puss på livet va!"
We'll meet again
ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Allting känns så rörigt, eller ska jag säga att det är rörigt.
Jag är rörig, mitt liv är rörigt, allt är rörigt..
Puff pang, äggröra.. helt enkelt.
Det enda jag får höra är allt som är fel..
Allt som jag redan är fullt medveten om.
Kom med något nytt istället va?
Något som skulle kunna göra saker och ting bättre...
istället för sämre.
Det är ju när man blir påmind jämnt, man tillslut tror att det är så.
I verkligheten. Man lever upp till det..
Fast det kanske inte alls är så..
Eller snarare kanske inte skulle behöva vara så.
För om man fick höra bra saker istället..
Så kanske man skulle ta åt sig..
Stärka sitt självförtroende en aning.
Och göra något åt all skit..
Istället för att bara flyta med.
Och bli ännu mera skit.
Så det så.
Och jag är inte arg.
Bara en aning upprörd.
Och sårad.
Och tom.
Och förvirrad.
Och känner mig en liten aning ensam.
Och önskar allt var bara lite annorlunda...
HJÄLP MIG ISTÄLLET FÖR ATT STJÄLPA MIG!
För jag är svag.
Styrkan fanns bara där för ett litet tag.
Men nu är jag svag.
Tillbaka på ruta ett igen.
om du lämnade mig nu
Jag hoppas att du någon gång kommer att förstå.
Men antagligen inte idag, för idag är jag bara jag.
Och du finns inte här, inte vet jag heller när.
När du kommer tillbaka igen.
Kanske blir det aldrig igen?
Just a girl
Det är så mycket i mitt huvud.
En massa tankar, drömmar, önskningar och funderingar.
Om allt och inget.
Om liv och död.
Varför just idag?
Träffade Milla idag igen :)
Vi red ut, en långtur.
Mysigt var det.
Ronaldo var dyngsur när vi kom tillbaka till stallet.
Men han var pigg och glad hela ritten :)
Sen blev det mat och plugg.
Trevligt var det :)
Milla är allt bra hon, vänskap för livet. <3
Gonatt.
Innan allting tar slut
Jag hade en massa i huvudet som jag ville blogga om, men som vanligt är det som bortblåst när man väl sätter sig till rätta och ska börja skriva. Konstigt?
I vilket fall som helst så var jag, Sabina, Linnéa och Denise på ROCKBJÖRNEN igår :D
Det var superkul, allt var underbart, jag är verkligen glad att ni fick mig att följa med.
Fler sådana dagar/kvällar/nätter säger jag bara.
Timo Räisänen var helt underbar! Hans uppträdande fick mig att känna mig sådär levande, som efter Håkan- konserten.. Ni som kände mig då vet.. Det finns inte tillräckligt med ord för att förklara.
Tack tjejer :)
Sen var jag i stallet idag.
Det kändes speciellt.
Fick en timme med Noak.
Det var mysigt.
Mera sånna timmar.
Får inte tappa suget.
Han får mig att känna mig hel.
Det är KÄRLEK!
Och för övrigt så vill jag säga att det är skönt att ha hittat tillbaka till livet..
Vissa mörka stunder finns det, men så är det väl alltid.
Det är några saker som går att finslipa för en aning bättre livsinställning men annars har allt varit riktigt bra de senaste två veckorna.
Och det har jag verkligen Lisa, Sabina, Mikaela, Linnéa, Linn och alla andra att tacka.. Ni har verkligen gjort mina dagar värda att leva de här veckorna. Det är tack vare er den där klumpen i magen har försvunnit, det är tack vare er jag har orkat ta tag i studierna igen. Ja, det är tack vare er jag mår såhär bra igen faktiskt!
Visst tog jag första steget, men ni har verkligen hjälpt mig tillrätta på vägen.
Och för det kommer jag nog aldrig att kunna tacka er tillräckligt.
Det känns som om jag har varit i helvetet och vänt.
Jag har hittat tillbaka!
Tack.
Ja, det finns så mycket att säga...
Men nu ska jag gå och umgås med familjen :)
Puss och gonatt :D
Be Patient
Men nu är jag trött.
Tröttare än på länge.
Sov hos Milla :)
Hunden vägrade låta mig vara ifred ^^
Men det var kul.
Idag promenarade vi och red och så.
Mycket mysigt.
Ronaldo är så härlig :) Att rida på fältet var länge sedan.
Sen åkte jag bussen in till boxningen.
Ansträngde mig ganska rejält.
Skönt, men nu är jag som sagt döds trött.
Nu ska jag städa lite och ta fram madrass.
Sabina ska nämnligen övernatta här imorgon.
Eftersom vi kommer hem SENT efter ROCKBJÖRNEN!
Det ska bli kul :)
Men nu hoppas jag att det är med skolan håller i sig också.
And I've tried not to give up, tried to keep my head up...
Ooh La
Lättnad, men ångest.
Hur kan det gå ihop sig egentligen?
Man kan väl inte vara både glad, ledsen, arg och lycklig på samma gång?
Eller inte riktigt på en gång, mera om vartannat.
Nej, jag vill inte välja något utav det.
Jag vill vara allt på en gång.
Allt i en salig blandning.
Det är då det känns bäst.
Rörigt eller splittrat!
Det är ju vad jag är van vid att leva med.
Aja, idag var det träning igen.
Inte fullt lika jobbigt som sist.
Det var trist. Det är roligare att köra hårt.
Sådär hårt så man blir supertrött och svetten bara rinner om en.
Men så var det inte idag, fast det kan ju vara bra att ta det lungt också.
Så att viruset i halsen försvinner någon gång.
Men imorrn är det idrott och på onsdag är det fys :D
Tills dess ska jag vara superpigg!.
Dina ord fastnade i mitt huvud.
Den meningen försöker få mig att förstå.
Men idag tränger jag undan allt.
Det är bara lättare så.
Men jag vill veta vad du menade ändå.
Lätt att förstå?
The way it is
Skönt att bara ta det lungt och sega.
Fick hemligt besök..
Kanske inte det mest uppskattade när man ser ut och känner sig som ett ruttet plommon.
Mjukiskläder och otvättat hår.. ja, ni vet hur det är..
Men jag tog emot dem i vilket fall, av vilken anledning är jag inte riktigt säker på.
Sen gick de i vilket fall.
Då gjorde jag mig klar för att åka till Calypso - men när jag skulle klä på mig upptäckte jag att alla kläder var i stallet (hageby) så vi fick åka dit och hämta dem först.
Sen släppte pappa av mig hos Calypso och jag fixade allt och sådär..
Red lite också, skrittade mest, travade lite.. Sen bar det av hemåt.
Idag är också en slappis dag..
Fast jag började dagen med att göra en lista över saker jag måste/ ville göra idag.
Och jag har betat av den... eller jag har nog klarat 3 av punkterna iaf..
Minns inte riktigt hur många det var.
Men nu ska jag fortsätta med det i vilket fall.
Ha en bra dag :)
Jag har väntat på ett regn
När det har regnat blir ju luften frisk och det blir lätt att andas.
Så är det för mig i vilket fall.
Och nu känns det som om jag har fått det där regnet jag väntat på så länge.
Det är lite lättare att andas, luften jag andas in är ren och frisk.
Allting blir lite lättare, lite mera värt att kämpa för.
Det känns bra det.
Jag blir bara så orolig för att det ska komma en ny dimma och lägga sig över allt..
Göra så att allt blir suddigt och bara ett vagt minne..
Men jag hoppas så mycket att det ska fortsätta såhär.
Som efter ett regn. Med frisk luft och så..
Det ända som stör mig är den där saken i halsen.
Som känns som en golfboll..
Men som i själv verket bara är något otäckt virus.
Hoppas det stannar där i halsen.. så att det inte sprider sig.
Eller egentligen vill jag ju att den ska försvinna..
Men man kan inte få allt.
Ibland får man nöja sig med det lilla..
Det gör jag nog nu.
För det lilla är inte så litet i det här sammanhanget.
Det är värt så mycket så att jag kan stå ut med en golfboll i halsen.
Igår var en skön dag..
Började inte förns kl 13.00 så det blev lite sovmorgon.
Sen slutade vi kl 14.45, så det blev inte så länge i skolan..
Men det var helt klart värt att gå dit.
För vi fick reda på alla studiedagar, lov och andra inte lika roliga saker.
Och jag säger redan vi. Det skrämmer mig.
Aja, sen knallade jag ner på stan, väntade på Micke.. fast det var han som väntade på mig egentligen..
Träffade en hel del folk på den där halvtimmen..
Macke, Robban, Fredda och någon mer (såg inte vem)
Pratade med Sabina och Linnéa (där de hade pausat sin shoppingrunda.)
Där dök också Wickan upp (trevligt, det var längesen)
Sen såg jag några fler också.. men jag orkar inte räkna upp alla..
Sen träffade jag Micke i vilket fall.
Vi promenerade till resecentrum för att vänta på bussen hem.
Väl hemma åt och spelade vi lite :)
Det var kul, men lite sega var vi nog båda två..
Sen bar det av till Söderköping med Sabina.
Meningen var att vi skulle åka dit för att lyssna på Lucas band.. Day off.
Men när vi kom dit slutade de spela.. (pappa visade oss fel hus, men nu vet vi vart det ligger iaf)
Men det var två band som spelade efter dem, och det var kul med musik.
Jag blir så peppad till att göra egen musik när jag är på "konserter" eller vad man ska kalla det.
Spelningar.. ger mig liksom inspiration, motivation.. ja allt som behövs egentligen..
Det är bara tid och fantasi som saknas..
Men jag tyckte det var trevligt i vilket fall. Vi träffade Tobbe också :)
Han pallade sig ner till Magazinet, så vi promenerade runt lite med honom efter "spelningen" och pratade om allt och inget. Det var roligt det med :) Sen åkte vi hem till lilla Djurön.
Eller inte riktigt, vi skjussade hem Sabina och sen skulle vi hämta syster....
Vid din sida
Det var länge sen allting flöt såhär.
Det känns som en lättnad, men främmande.
Som att stöta ihop med någon man inte träffat på mycket länge.
Någon man glömt bort fanns.
Jag är riktigt glad över att ni verkligen har stöttat mig den här veckan.
Ni är värda mer än allt annat just nu.
Jag ville bara säga det med.
Ta åt er, ni vet vilka ni är. Tack<3
Musklerna är trötta också..
Boxning i måndags, kickbox på idrotten i tisdags och fys på boxningen igår.
Så nu blir det vila tills på lördag.. Bara lite promenader.. inget annat.
Imorgon är det sovmorgon också : )
Men nu ska jag packa och dra mig in till staden och mormor.
Byebye.
Last night
Jag tror helt ärligt inte att det var någonting som gick emot mig...
Allting flöt på, jag flöt med, ingen var direkt elak mot mig eller något..
Det var en BRA dag alltså! :D
Boxning med Lejla på kvällen också :) Riktigt roligt. Mera sånna stunder säger jag bara! :D
Idag har också varit en bra dag. Träningsverk dock, men det går att leva med.
Och det lär nog inte bli bättre tills imorgon.. Med tanke på min första idrottslektion sen nian :O :D
Men jag mår bra för övrigt och det är huvudsaken nu.
Rockbjörnen och Kent blir det den här och nästa månad dessutom :D
Snacka om lycka.
Mitt liv är påväg att vända till något bra igen.
Och jag vill bara stanna i det här och njuta.
För det känns som om det kommer försvinna snart..
Så här bra kan man nog inte må en längre tid? : /
I don't want to be
Det är rätt svårt, när man är såhär splittrad.
Alla idéer som kommer känns bra från början, men sen bleknar de och man inser sanningen med dem mer och mer. Sånt gör lite ont faktiskt. Och splittrad är något jag verkligen inte vill vara, för det drar med sig en massa andra problem på vägen. Vilka jag skulle klara mig mycket bättre utan. (Där fick jag nog till det där med I don't want to be, rätt bra).
Sen kommer vi till det där jag vill vara eller bli också.
Den delen är nog lite svårare, båda att klara och att ta sig till. För det är en lång väg, och jag har knappt börjat min resa än. Det gör också lite ont, för det har ändå gått 17 år av mitt liv om 2 månader och 2 veckor och 1 dag.
Kanske borde jag göra lite mer saker jag vill varje dag, stryka några måsten och bli en lite gladare och upplevelserik människa. Eller kanske göra någon plan för vad jag vill uppnå innan livet är slut, inte exakt hur saker och ting ska göras eller när de ska göras, utan mer - vad jag vill göra.
För i vissa stunder glömmer man sånt.
Är inte det lite tragiskt?
Nej, nu ska jag kila ner till mig och damma. För det behövs verkligen, och det blir ju så fräscht när det är gjort.
Det är ju så skönt att gå och lägga sig i ett rent rum, med rena sängkläder. Jag borde unna mig det efter den här helgen. Och inför veckan som kommer.. För det blir nog en rätt jobbig vecka. Men jag hoppas allt går bra, att jag finner något slags lugn men ändå vilja. Ny kraft helt enkelt.
Men efter dammandet blir det duschen och kanske en stund framför tv:n eller lite tid med färg kanske? Jag vet inte riktigt, det känns som om jag vill måla, det var längesen, men jag kommer aldrig på något bra att måla, men det blir ju bättre om man tränar. Så någonstans måste jag väl börja igen, och kreativiteten finns ju, den har bara gömt sig någonstans inombords, men jag vet att den kommer fram när jag väl börjar..
Ja, så får det bli. En söndag med akvarellfärger, färg, grafit & blyertspennor.
Lite tända ljus och bra musik, kan det bli mycket bättre avslut på en helg?
Skulle inte tro det, så hejdå - nu beger jag mig till dammet och färgerna : )
Friend of a friend
Som en vän till en vän, sådär när man bara vet vem det är utan att riktigt känna personen.
Och utan att riktigt kunna påverka personen.
Det är så det känns.
Nu kanske ni förstår, kanske jag förstår.
Kanske någon förstår?
Eller kanske inte alls.
Det kanske inte går att förstå?
Så länge du är med mig
Tack för igår Läälii :)
Det var vad jag behövde.
Tyvärr är all den energin som bortblåst idag.
Väldigt tråkigt. Och om jag inte ger mig nu så kommer det här inlägget bli negativt rakt igenom. Men det kanske det är värt, för att få mig på lite bättre humör. Få ut lite ilska, för den bara växer i mig idag..
För bilddagboken är piss, fast egentligen gör det ju inte särskilt mycket eftersom jag tänkt lägga ner det ett bra tag.
Så om ni undrar vart jag är, så finns jag här..
Hoppas allt annat löser sig nu med..
Det är mycket som har blivit snett, som jag verkligen vill ska lösa sig.
Det värsta är ju att det är så mycket smågrejjer som liksom har samlats på hög - för att sedan rasa samman, så att man ska behöva bygga upp allt på nytt. Eller ungefär som det där med bägaren, det saknas bara en droppe och sen rinner det över..
Och det är nog så det har blivit för mig.
Men nu ska jag minsann hitta en balans med allt.
If there's no one beside you
When your soul embarks
Then I'll follow you into the dark
Och detta citerar jag till min älskade syster.
För du är verkligen allt just nu.
Jag älskar dig <3
Friday I'm in love
Kameran funkar :D
Jag måste ha sett ut som ett litet barn där ute i blåsten ^^
Glad som bara den, omkringskuttande med leendet upp till öronen.
Hoppas bilderna blir bättre med tiden bara :)
Nu ska jag snart ta bussen till Calypso, pyssla, mysa och rida.
Hoppas han är snäll, trots blåsten.
Sen bär det av hemåt i full fart för att duscha och så.
För att sedan ta mig till Lelja :D
En konstig lättnad har spridits i min själ.
Hoppas det fortsätter såhär.
Ingenting är omöjligt.
Vissa saker tar bara lite längre tid.
Som min syster så fint har präntat in i huvudet på mig.
Bra är vad hon är <3
Nepp, hästen var det. Bye.
Här kommer lyckan för hundar
Igår var en jobbig dag.
Mer än så säger jag nog inte.
På kvällen följde jag i vilket fall med Malin till stallet och kollade när hon red.
Första gången på ett år hon rider lektion, hon fick Chess och var glad.
Glädjen och lyckan hon utstrålade smittade av sig lite på mig.
Den värmde mig.
Jag vill se henne så jämnt!
Malin hjälpte mig att fixa kameran när vi kom hem.
Så nu ska den bara formateras klart och så...
Sen ska jag fota som jag aldrig gjort förut :D
För det är ju ganska stor skillnad på en rutten mobilkamera
och en riktig systemkamera :)
Hoppas jag utnyttjar den till tusen.
Ni får väl hålla utkik och säga vad ni tycker.
Jag hade planerat att gå till skolan idag.
Men jag missade bussen : /
Så det var bara att knata hem igen.
Inte mig emot precis, men jag vet en som blir lite ledsen i ögat.
Förlåt mig Lelja. Vi kan ses i helgen om du vill? :)
Har spelat en massa gitarr och sjungit nu...
I närmare två timmar ^^
Och jag sjöng, högt och helt okej för att vara mig.
Jag är glad, fast jag låter som en kråka nu efteråt^^
Förkyldningen vill inte ge sig, den bråkar hela tiden.
Men jag tänker inte bråka med den, den sitter väl kvar tills den ger sig.
Men jag vet en annan som inte låter som en kråka :)
http://myspace.com/harringtonswe
Hoppas det blir lite fint väder, så jag kan testa ta lite bilder.
För nu är kameran redo.
: )
Music when the lights go out
Lite smått skrämmande sådär..
Tänk vad fort det har gått.
Jag minns fortfarande när vi satt på lekstugetaget och åt bigaråer som om vi var världsmästare, och det är länge sen nu. Flera år, vi var små då. Då vi visste vi inget alls om livet.
Bara att det var bra sålänge vi hade varandra och sålänge vi fick som vi ville.
Men nu är det annorlunda.
Men vi är fortfarande vänner och det är det enda som betyder något.
Att vi har kämpat för att hålla kontakten.
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva mera.
Bara att jag är oerhört glad och tacksam över vår vänskap.
Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
Never quite as it seems
I know I felt like this before
But now I'm feeling it even more
Because it came from you
Then I open up and see
The person fumbling here is me
A different way to be
I want more, impossible to ignore
Impossible to ignore
They'll come true, impossible not to do
Impossible not to do
Now I tell you openly
You have my heart so don't hurt me
For what I couldn't find
Talk to me amazing mind
So understanding and so kind
You're everything to me
Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
'cause you're a dream to me
Dream to me
The Cranberries - Dreams
Spill your beans
nej, nej, Nej, NEEEJJ!
DAGENS CITAT
Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.
Konrad Andenauer
Det var nog en ganska självklar mening.
Som jag inte ens har funderat över.
Smart person måste han vara..
Haha. vad jag låter dum nu.
När jag säger att någon måste vara smart
bara för att han har kommit på något jag inte har funderat över:O
Äsch, det är nog för att jag leker HELA HUVUDET STORMAR idag.
Eller jag leker inte.
Men mitt huvud leker.
Fast det kanske är på allvar.
Usch, nu blev det ännu jobbigare.
Hela huvudet stormar.
Det får räcka med det.
Det säger allt.
A day like this
En väldigt lång sådan.
Det är trist.
För jag vet inget vettigt att göra.
Och jag fryser som en älg i sydpolen.
Än en gång har jag läst alla dina blogginlägg.
Funderat, läst igen. Läst lite mer.. Funderat och läst igen.
Men den här gången när jag läste dem såg jag så mycket mer.
Förstod gjorde jag nog inte, men något annat såg jag i vilket fall.
Inte vet jag varför.
Kanske för att du är längre bort idag.
Kanske för att jag saknar dig så mycket att jag vill slita ut min själ
och hänga den på din dörr. Med en klichig lite lapp bredvid.
Men jag kan inte.
Rädslan är för stor för att kontakta dig med.
Den borde inte vara det, men den är det numera.
Det är tomt utan dig. <3
Tids nog ska jag samla mitt mod och kontakta dig.
En lång natt blev det.
Dålig sömn.
För mycket tankar.
Men vad har vi sagt om det: Du skulle ju sluta med det...
Förlåt, men jag kan inte.
Det är sådan jag är bara.
Vaknade utmattad.
Som om jag hade slagits med ett monster.
Men ångesten var nästan borta.
Och jag tog mig till skolan.
Chockad?
Tre lektioner på hela dagen.
Började sent.
9.45 för att vara exakt.
Bildochform grundkurs.
Genomgång hela lektionen.
Sen var det lunch.
Engelska.
Lika segt där.
Och nu den här evigt långa rasten.
För att snart ha matte.
Hoppas provet gick bra :O
Sen hem.
Eller inte hem.
Men bort härifrån i vilket fall.
Bor hos mormor några dagar.
Vi börjar sent..
och jag behövde komma bort.
Göra något annorlunda.
Du sa det själv..
Fast mormor kanske inte var vad du tänkte.
Men så blev det.
Förhoppningsvis är det slut på allt snart.
Kanske det infinner sig lite lung och ro.
Lite frid i själen.
Men bara kanske.
För det kan lika gärna bli tvärtom.
Mera röra.
Splittrad?
Skevt.
Äsch, jag ger mig nu.
Det blir inget mera vettigt.
This dream is over
Jag sa ju att det var en FEL dag idag.
Varför gick jag ens med på att åka in till stan.
Varför åkte jag ens till stan, när jag egentligen inte orkade.
Men jag kom hem med en kamera iaf.
Och jag fick träffa Lejla :D
Och Challis : )
Och fika med Malin : )
nu har jag pratat med lisa också :)
Kanske dagen slutar bättre än den började ? :O
Don't think so.
I can't live without you breath by my past babe
I can't breath without your life by my future
I can't see clear without your teardrops in my eyes
Don't tell me this dream is over
And don't stop telling me your love
Don't tell me this dream is over
And don't stop burning my eyes my bird of blue
Don't tell me this dream is over
Please don't tell me this dream is over now
All I have
Det där lilla monstret är påväg att besegra mig igen.
Jag är inte tillräckligt stark att stå emot.
Att kämpa, för att inte falla.
Allt som kändes så bra, jag som trodde jag skulle klara...
Det är en hemsk känsla.
Massor med ångest också.
Skola imorgon.
Jag som hade bestämt mig för att klara det.
Det lär ju inte börja bra, om det känns såhär idag.
Vill bara gräva ner mig.
Usch, säger jag bara.
Ska egentligen träna med Oskar ikväll, men jag känner inte för det.
Så jag måste höra av mig till han och säga som det är också.
Kroppen är helt borta..
Ingen styrka eller energi alls.
I natt har jag sovit mer än på länge..
Jag gick och la mig tidigt, redan vid halv sju.
Fast det läskiga var att jag vaknade och var helt säker på att det var morgon.
Så kollade jag på klockan, och den var bara kvart i tio.
Usch, jag önskade verkligen att det var morgon då.
Sen tog det ett tag innan jag somnade, och på den tiden hann jag dricka 1.5 liter vatten :O
Läste ut min bok också.. Jag satte mig ned och grät vid floden Piedra - Paulo Coelho.
Den var faktiskt riktigt bra. Jag vet inte varför, det känns bara som att den träffade rätt punkter hela tiden.
Det är helt fel.
Allt är fel.
Usch.
Jag vill inte vara fel, kännas fel, framstå som fel.
Men idag är allt fel.
Hela jag!
Usch.
Fel.
Fade away
Ska gå och lägga mig så fort jag skrivit klart här.
Och egentligen orkar jag inte skriva något vettigt.
Men jag kan ju berätta att det idag var sista dagen på dressyrkursen.
Det gick bättre än de andra dagarna, även om det skulle kunna bli minst lika bra till.
Fast det får jag inte uppleva nu.
Eftersom det var fjärde och sista dagen idag.
Känns både skönt och ledsamt.
Det har varit jobbigt, men givande.
Man lär sig så mycket mera när man rider 4-5 personer i en grupp.
Mot när man rider 8-10 personer.
Samtidigt blir det lite hårdare..
Mycket mer att tänka på hela tiden.
Fast det har varit kul och skönt att träna.
Borde göra sånt här oftare.
Men nu blir det mindre istället.
Ingen ridning på Hageby :(
Känns lite halvt.
För jag har ju trots allt ridit där i minst 6 år nu.
Och även om jag kommer vara kvar och sköta,
så kommer det bli en annan känsla.
Aja, i värsta fall får jag väl börja igen :)
Nu ska vi se det positivt.
Jag kommer kunna göra annat på fredagarna.
Lägga pengar på annat och träna mera..
Träffade Milla på förmiddagen. :)
Vi bytte julklappar och hon fick sin present.
Det var jättefint.
Hon hade gjort en almanacka åt mig.
Jättegullig var den, med bilder från när vi var små.
Och en jättegullig dagbokstext som hon skrev för flera år sen.
Jag blev jätte rörd, det var nog den bästa julklapp jag fått i år :)
Tack så mycket, om du läser det här : ) <3
Jag tror hon blev glad för min julklapp och present med :)
About a girl
Nu får det vara nog!
Hjälp, jag tror jag dog :O
Take me away
Nu är både Millas Julklapp och födelsedagspresent klara :)
Hoppas hon uppskattar dem.
För det har inte varit lätt.
Det är aldrig lätt.
Jag är så rädd för att "densomfårpresenten" ska ta illa vid sig.
Eller inte tycka om den, att man ska se en besviken min.
Jag vill bara ge mitt bästa.
Något som uppskattas om det blir rätt.
Men som gör fruktansvärt ont om det blir fel.
Och ändå vill jag höra sanningen.
Fy fan, vad jag är komplicerad ibland.
(Jagtrorjagbörjarförståerlite)
Den här tröttheten gör mig rädd och deprimerad.
Ändå kan jag inte sova ordentligt.
Ligger vaken i flera timmar och bara tänker.
Det är jobbigt, jag vill sova när jag är trött.
Att det ska vara så svårt.
Vad gör man när allt man vill går fel?
Jag klarar inte att vela längre.
Det är jobbigt.
Vill bara kunna bestämma mig.
Direkt, utan att tveka.
Men det går inte.
Jag känner mig så liten och hjälplös.
Vill bara lägga mig ner i ditt knä
och gråta mig till sömns.
Men det går inte, för du finns inte.
Du är borta, borta ur min värld.
För det hatar jag dig.
När du var här älskade jag dig.
Mer än allt annat.
Jag kunde bara inte säga det.
Inte visa det, eller få dig att förstå.
För när man gör saker på mitt vis
blir allt fel i vilket fall ändå.
Snälla, förstå?
Bara dårar rusar in
Men jag är för trött för att gå och lägga mig.
Det finns alldeles för mycket som snurrar i min hjärna.
Vill bara ringa någon och skrika ut allt.
Men jag gör det inte.
Jag besparar er det.
Jag sätter än en gång in alla känslor in i en burk.
Lägger på alla lock och försöker täppa till.
Men om ni försöker tjuvkika genom att öppna locket lite
så kommer allt ut.
På ett eller annat sätt.
Tänk att allt är på ett eller annat sätt jämnt.
Oavsett vad det handlar om.
Så är allt alltid på ett eller annat sätt.
Jag vet inte om jag vill.
Vad jag vill.
Varför jag skulle vilja.
Varför jag inte skulle vilja.
Jag antar bara att det är rädslan som skrämmer mig igen.
Den äter upp mig från alla håll.
Och jag orkar inte ta tag i problemet.
Ser bara förbi det.
Som med allt annat.
Allt som egentligen är ingenting.
Out of bounds
Bara flyta in i en dimma och aldrig komma ut.
Sväva bland moln och underbara händelser.
Drömma mig bort.
Men nu måste jag vara pigg och glad ett par timmar till.
För Pappa och jag ska in till stan om en minut.
Så jag ska bara skriva klart här.
Få ur mig lite skit.
Är så trött på att lyssna till dina ord om saker som sårar.
Blir så rädd för att det ska bli bättre för er än för oss.
Är så glad för att ni kan få allt, allt jag saboterade.
Men fan, vad avundsjuk jag egentligen är.
Det är nog enda orsaken till alla andra känslor.
Avundsjukan och rädslan.
Dom är starkare än allt, just nu.
Egentligen vill jag bara ringa dig och fråga hur allt är.
Vad vi ska göra med allt det här.
Om det innerst inne betyder något för dig, att jag finns här.
Att jag väntar här på dig.
Eller om jag borde gå, kämpa vidare ändå.
Men jag vågar inte, för jag är för feg.
Så om du läser det här så vet du.
Jag hoppas du förstår.
Men samtidigt tror jag inte det.
Det går nog inte att förstå.
Men jag ber dig att åtminstone respektera.
För respekt är det minsta jag kan begära.
Sound is the word
Hur jag ska lyckas säga rätt saker i rätt läge.
Eller göra rätt saker i rätt stund.
Tänka och känna rätt på rätt tidpunkt.
Men du får mig att se allt lite klarare,
du kan reda ut allt som bara är där.
Sånt som jag inte orkar ta tag i själv.
Som jag vet finns där, men som bara får ligga
tills någon kommer och räddar mig ur det.
Det var nog precis det du gjorde igår.
Du räddade mig, ur en liten del av allt.
Och jag är dig evigt tacksam,
för om du får mig på rätt spår igen,
så kommer jag älska dig mer än någonsin.
För du är en såndär vän som alla borde få ha.
Som ingen skulle få vara utan.
Jag är otroligt tacksam för att du tar dig tid och bryr dig.
Jag tror till och med att jag verkligen, på riktigt.
Älskar dig.
Because of you
So far away.
I feel so lost.
So far away.
Varför gick jag upp idag, varför vaknade jag?
Så meningslöst, men ändå inte.
Varför pratade jag, varför lyssnade jag?
Så elak, så dum, men ändå inte.
Varför stannade jag inte, bortom denna värld?
Så liten, så ensam, så långt borta.
Varför förstår ni inte, bara gör allt värre?
Så fel, så jobbigt, jag orkar inte mer.
Varför stannar jag kvar?
Vad gör allt så fel idag, så fel.
Gör mig hel!
