Dance with somebody

Dance, dance, dance

Jo dansades gjordes minsann, och det var precis vad som behövs när man var som mest skeptisk. Skönt att komma över trösklar, vinna mod, känna glädjen och den fina stämningen. Tack.

Hoppningen på fältet gick också bra, inga större problem egentligen, lite osäkerhet mot vissa hinder, men det förstör inte helheten, det blir mer som ett sökande efter säkerheten, kolla av, känna efter, och så flyga över som om det var det enklaste i världen, fast det kanske är mer komplicerat i själva verket. Fint.

Sol, värme, glädje, människor, jo, snart är det sommar!

Om vi blundar

Och om vi blundar, om vi håller
Om vi håller så hårt som vi kan
Så kanske allt det svåra, allt det
Svarta, allt det där som höll oss isär
Plötsligt håller oss ihop

Det var nog precis så vi gjorde idag, för allt går så förvånansvärt lätt. Jag är glad med er, tror på er, håller tummarna för att det går ännu mera framåt, för det är en enorm skillnad på då och nu, och det handlar bara om några månader. Så himla skönt att komma till ro och lära sig acceptera det som är, att försöka uppskatta de tillfällen som bjuds. Precis vad som behövdes.

Liksom hoppträningen med Exellent, som verkligen lever upp till sitt namn, han är super på alla sätt och vis! Det är värmande att känna den kärleksfulla mulen buffa en i sidan, letandes efter morötter, mysandet i håret bara för att han är så glad och nöjd. Att vi hittar varandra och kan stötta när det inte riktigt går för den andra, perfekt kombination vilket resulterar i ett strålande resultat, härligt!

Det är bara sommarlovet som saknas för att allt ska kännas komplett, att livet ska kunna spenderas så som man vill ha det. Men nu är det inte långt kvar, bara 2 samhällsarbeten, ett matte nationellt prov och en statestikuppgift kvar, sen, då är det klart, det andra året på gymnasiet. Det är sjukt vad tiden har gått fort och hur mycket som har hänt, inte undra på att man varit utmattad och deppig mellan varven. Men det lättar, så himla skönt, att verkligen känna att man är glad igen.
Jag önskar bara jag kunde ha kraften att visa alla, träffa alla och förverkliga allt jag drömmer om.

One day it will come.
I will have time.
I'm going to show.
How much you mean to me.
Cause you really do.
A  lot.


Gårdakvarnar och skit

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..

Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig

Kanske fastnade jag omedvetet i Håkan träsket igen, men ibland är det skönt att få hjärtat att minnas allt fint, lite smått nostalgiskt. Men finast av allt kanske är att jag hörde den här låten och tänkte på dig. Jag vet att det är hårt ibland, men livet är sånt, vi kan vara hur sura och tvära vi vill mot varandra, men jag vet och hoppas att det alltid förblir så att våra hjärtan hör ihop, allt du betyder och att kärleken alltid finns där. I vått och torrt kommer det alltid vara dig jag delat flest minnen med och dig jag kommer att ha varit mest svartsjuk på. Men sånt är livet och jag kan leva med det, bara du låter mig få finnas, respekterar att vi har olika åsikter och iatt vi nte alltid vill samma saker. För det ska jag försöka göra, för du är värd guld, hur sur och tvär jag än är. Glöm inte det.

Båda sidor nu

Dagens låt helt klart! Det är fint, nu känner jag av våren/sommaren och jag kan uppskatta den. Mysigt :)

Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.


Konfettiregn

Jorden snurrade min vän
rymden var vår himmelsäng
Vi blev barn på nytt igen


Nu har jag återvänt från Danmark, det är mysigt med stadsliv, främlingar, språk, strandvägar, konst, tivolin, vatten, marathonlöpare och öde vandrarhem. Shoppinggator har vandrats utan större framgång på klädfronten, mat har ätits så det räcker för år, promenader har förgyllt dagarna, gata upp och ner med kartläsning och hotell-letande. Tivoli nostalgi väckts, som avslutades i virrvlande med syster i högan sky. Men pricken över i:et kanske var dagens tur till Louisiana, konstutställningar och biltur på strandvägen, längs otroligt vackra hus, mer palatsliknande och magnifika än mycket annat. En helt klart värd helg med familjen, glädje, långa bilturer och missuppfattningar när man tenderar att prata flera språk på samma gång. 

Den här veckan får ett stort plus på nöjjes och nytta fronten! Allt som har bidragit till att göra den har förtjänat en värmande tanke, för den har stärkt mig, om inte annat så har den gjort mig glad, mätt och gett kreativ njutning samt en hel del nya idéer och inspiration. Det är sådant jag uppskattar när man försvunnit in i vardagens ljumma dunkel, utan minsta lust. Men nu har jag lust, energi och glädje, tack! 

And sometimes you always want what you can't have. 
But I've had one part of my wishes, and for today that's enough.
 

Månskensregn

Brukar dom fundera, om det är för sent
Dom andas ut och blundar
Undrar om dom vet

    Färg på längden, bredden, höjden, pannå, duk, burkar och på armarna! Jag har tillbringat en natt på djurön, i naturen, med kusinvitamin, penslar & färg, pysslande och alldeles för mycket tankar i det fina och fuktiga vädret. Skönt att komma bort från staden, vardagen och göra lite annat, sådant som stärker själen.
   Noak är en stjärna, världens bästa stjärna och han gör mig så otroligt glad! Allting stämmer, så när som på min sits, som inte alls har varit i närheten av vad den blev stundtals idag, på mycket länge, om den än någonsin varit det. Kul!
   Imorgon bitti klockan 05.00 avgår färden mot Köpenhamn, kan bli en spännande, mysig och galen helg. Vi håller tummarna för det bästa. Jag borde tömma kameran, jo, det gör jag. Ta hand om er så hörs vi när jag återvänder.

Just a Light Touch

Oh, jag kan inte nöja mig med att bara lägga in bilderna måste skriva av mig också.

   Det samlas så mycket inuti mig, allt fint, minnena, sorgen, värmen, glädjen, styrkan, allting! Fotomaratonet var toppen, till och från i vilket fall, trots mycket trötthet, bristande kreativitet och döda batterier så tog vi oss igenom natten, med kameran i högsta hugg, skratt för fulla muggar, bull/pizza/mack-ätande, musik, kalla timmar utomhus och varma datasalar.
   Karin och jag utforskade skugglivet klockan fyra på morgonen, himla fint, fast mycket till skuggor hittade vi inte i den fuktiga luften, dimman, vattenpölarna, soluppgången, småpratandes med fåglarnas sköna morgonsång i bakgrunden utan skugga. Vi fick hur som helst välbehövd frisk luft efter en bildredigerande natt fylld av sömnlöshet.
   Jag är glad, värmen ligger liksom och glöder inom mig. Det kändes som att komma hem, när det luktar nybakat bröd, stämningen är sådär hemkär som man läser om i sagoböckerna. Som om vi faktiskt bara hade varit på sommarlov och att det inte alls har gått ett helt år sedan jag lämnade allt bakom mig, bytte miljö och blev någon annan.
   Det känns återigen som att det var fel, även fast jag vet att det kommit mycket bra ur det. Fast det är när man saknat något såhär mycket, verkligen fått våndas över att man inte har det eller kan få det igen. För att när man sedan återkommer, finner känslan och glädjen som man inser att det man inte har varje dag, men önskar sig, betyder mer när man får det vid enstaka tillfällen än om man föralltid skulle vara fast i det.
   Med andra ord kanske det är bra att det blev som det blev, är som det är och kommer förbli annorlunda. För det har stärkt mig, lika mycket som det brutit ner mig. Och jag vill bara tacka er, för att ni är så otroligt fina allihopa.  Tack

Now's The Time

Now's The Time
Some people tries to change their ways
They take it step by step and day by day



The One That No One Knows
Struggle against my impulses.
Against my will, imprisonment.
I am confined within myself.
What in the world have I done?


One Of The Others
There will always be another one
Rather next in line in with the first done
Ohhhh
I wanna be around
If I'm just one of the others
 



Thank You
I just wanna thank you all
and hope that we can get together soon again








All You Deliver

On the verge of ruin
You'll see it all clear
How steep the fall is
How long the way back is
On the verge of success
It's all white and fluffy
Horizons are blurred
By the time you reach your goal
Tongues will be twisted
To the point where you'll lose track of your soul
Distorted pictures is all you deliver


   Det är mycket på gång, saker som passerar obemärkt, fast med full medvetenhet. Jag är inte stressad, jag har lärt mig att det när jag blir stressad hinner jag inte med, det går mycket bättre att behålla lugnet och ta en sak i taget.
   Det finns egentligen ingenting att förlora, man kan bara vinna genom att försöka. Misslyckas man har man ju bara något nytt att lära av, inte sant? Och man misslyckas inte för att man inte vinner, det finns alltid en andraplats, en andra chans. Den förtjänar alla, även om man kanske hade hoppats på något bättre, suktat så länge, drömt i år.
   Förväntningar är som gjorda att slås i spillror, det känns rätt tragiskt för det är nog det jag byggt hela min värld på, men tanken på det fick mig att inse att det då måste finnas andra sätt att värdesätta livet, andra sätt att ta sig framåt. Nuet, kanske har det svaret. Det var vad jag läste i den där boken hur som helst, den har nog mycket att lära mig, eller jag mycket att lära av den.

Don't forget there is always more than one way
Doesn't matter of what it's about
You always got a choise to make!

Where is my mind?

With your feet in the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
If theres nothing in it
And youll ask yourself

   Nu sitter jag här igen, orientering avklarad med alldeles för hemska skoskav, en vrickad fot men med godkänt antal kontroller fångade. Nöjd? Det känns i kroppen hur som helst.
   Jag tycker om skogen, jag borde bo i skogen, under bar himmel helst. Och just nu vill jag bara sitta för mig själv på ett berg, titta ut över ingenting, vatten och skog som mynnar ut i horisonten möjligtvis och samla tankarna.
   Men jag måste göra mig redo, för om en timme är det tyska redovisning och då måste jag vara klar i huvudet, lagom klar för att orka prata tyska hur som helst.
    Sen är det några snabba språng på stan som gäller innan HR och ridning. Först efter det får jag lägga mig ner och drömma, men helst hoppas jag på ordentligt utvilande sömn. Det har varit en bristvara ett tag nu.

And I wish time would come for dreaming all day long.
Time for no needs, no stress to go on.


I'm on the road

I don't know what I'd do without you.
I don't know what I would do without,
What I would do without you.

Tänk vad mycket som kan förändras av så lite. Ibland är en spark i baken allt man behöver. Lite manipulation av sin egen hjärna, övertygan om att allt går bara man vill. Det är sjukt att jag för en och två dagar sedan kände för att ge upp allt och idag känner mig oövervinnerlig. Aja, nu ska jag övervinna mig själv och ta mig till skolan. Det är nog där en av skorna klämmer. Men snart är det över, snart är det sommarlov och frihet, men fram tills dess händer det en massa saker hela tiden, massor av roliga saker jag måste påminna mig själv om.

Cause if you dream, reality can't hurt you, not more than what you let to.

The Passover

Someone is waiting for you
Waiting for you

Don't worry, stop hurry
Get on with your life

Jag finner inga ord. Vill bara kasta ur mig allt, lämna det. Det är tungt nu, och så kommer det nog vara ett tag framöver kan jag tänka mig. Men jag vet att jag måste göra mitt bästa och kämpa framåt. Hur mycket jag än vill ge upp just nu.

Take Me To The Boats

I can't explain the way I feel, there is a pressure on my chest.
I can't talk to you about this ‘cause I know what you would say.
And I don't blame you. I know you wanna make me smile but don't, don't.


   Rätt fint är det ju egentligen, hur mycket tid man lägger ner på så små, men ändå så stora saker. Antagligen gör man det av en rad olika skäl, men när man gör det för att man verkligen vill, för att hela kroppen och tanken säger att det är rätt. När man gör det av kärlek, med känsla, en värme som sprider sig genom hela kroppen, då är det fint. Man vet hur mycket det betyder fast det inte nämns med ord, man vet hur mycket man får ut av det i slutänden, då vet man att det är värt det. För det måste det väl vara om det känns så bra?
    Det kändes ungefär som att rida runt i ösregn med ett leende på läpparna, ingenting annat betydde något, det var bara nuet just då, alla går in för sin del i det hela och drar sitt strå till stacken. Med endast sina egna tankar, men i en så stark närvaro, det gör mig förundrad över hur fint något så obetydligt egentligen kan vara. För det var verkligen fint.

And what if you could take me out tonight.
Where boats where sailing on waves of peace.
Out to that magic light, where everything feels alright. 
Cause I would like your arms around me tonight please.

Let It Rain

Let it rain, on me, let it rain
Let it rain, on me, let it rain
That's how, that's how all things grow
That's how, that's how all things grow

   Det är så fint med regn, undrar hur många gånger jag har sagt, skrivit och tänkt det den här veckan. Det är ett antal kan jag lova hur som helst. Mysigt att skutta runt i regnet, bli genomsur och glad. Det känns liksom som om alla bekymmer rinner av en med regnvattnet, man blir renad utifrån och in, annorlunda men lugnande, That's how I like it!    Pepsi tyckte inte om det fullt lika mycket som jag, men vi tog oss runt banan utan problem, häftigt med nya hinder och mörka moln, det blev lite som en stillsam men stark dans, varje steg fick betydelse för helheten, varje rörelse utfördes på ett alldeles eget vis, maffigt men skört på samma gång.   Snart är en vecka till avklarad, sommarlovet smyger sig på, men fram tills dess är det några veckor kvar, mycket intensiva veckor på alla sätt och vis. Den här helgen är redan planerad från topp till tå i stort sett, aktivitet + plugg + musik + vänner, kan inte sammanfattas bättre. Men nu ska jag slappa, det har jag gjort mig förtjänt av!

I'm floating, slipping through the ground.
I'm thinking, let words pass our minds.

Tinnitus i hjärtat

träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är öerhörd
men den drabbar oss mest med sin försening


   Det kanske börjar bli tjatigt med mitt tinnitussande, men jag tycker det är så fint, tjuter ständigt sådär skärande vackert, fast det tycker man nog inte om man verkligen har tinnitus. Så antagligen vet jag inte, en än gång vad jag pratar om.    Men lite så är det just nu, vi hade en superintressant föreläsning om livsåskådningar igår, det är sånna föreläsningar när man inte säckar ihop och halvsover utan antecknar och suger in allt så flitigt, så flitigt.    Jag skulle nog kunna passa in lite var stans i alla de där olika åskådningarna, jag må vara en väldigt underlig människa med väldigt brett sinne.
    Idag har jag mest dödat hjärnceller, i form av matteprov, och det gick väl helt okej tillslut. Precis som allt annat, och körlektionen var ett stort plus, jag har verkligen tagit till mig allt! Det gör mig stolt, nästan lite tårögd, fast jag inte känner för att vara blödig.    Annars var skogsturen på X:et rätt fin, vi nosade på körsbärsblommor, trampade ner vitsippor, kollade på hackspettar och hoppade över stockar.    Noak var på väldans glatt humör när han fick syn på mig, det gjorde mig glad med. Så nu ska jag sova med glädjen och förvandla den till energi att genomföra engelska nationella imorgon, som följs av basgrupp, shoppingtur med lillasyster och ridning på kvällen! Noak och jag har 6 år tillsammans imorgon, tänk vad tiden går fort, alldeles för fort.

You're my heart, I'm walking for you.

I Should Tell You

Dans, sista innan genrepet, mycket nytt, otroligt skönt, svettigt och bara glädjande! Känslan att få känna att man lever rakt igenom är oerhört främmande, mystisk och så stark att man inte vill släppa den.    Dusch och film på den, målade både papper och naglar, mamma hade handlat och kom hem med något så otroligt gott att jag höll på att dö! Mmmm, det smakade som kärlek, riktig kärlek, inte vet jag om jag upplevt den på det sättet, men det här var otroligt! Choklad med chili och kanel, så fruktansvärt gott, jag har aldrig smakat något liknande.    Men det fick mig att tänka på kärlek, och sånt är ju lite skört och så, svider lite, värmer lite, får tankarna att vandra iväg, fast dom klättrar liksom bara i cirklar, leder ingen vart. Kanske är det bäst så också, just för tillfället i vilket fall.    Men nu blev det djupt här, jag borde sova, matteprov imorgon bitti!    Förövrigt vill jag bara ge mig själv en guldstjärna för den här dagen, allt jag har pluggat, fixat, och så vill jag än en gång poängtera hur underbart härligt det är att cykla i regn, jag ler rakt igenom hela kroppen bara jag tänker på det. Tror jag tar med mig leendet till sängen och försöker drömma mig bort med Johnblund. Det är på tiden.

Worrying Kind

Words I like to break 'em
Words I like to shake 'em
Shake them from my troublesome mind

Men idag är det minsann inte bara ord, det är allt, jag vill spruta ur mig allt, både glädje och sorg, förvirring, stolthet, rädsla, stress. Alla möjliga knasiga känslor som fyller mig. Men jag tror jag lägger på locket, sparar glädjen inombords för den är så fantastisk, man blir som förbytt, en ny människa. Från att vara en rädd liten skit som oroar sig för precis allt, inser man att allting handlar om hur man själv väljer att se på saken. I vilken roll man sätter sig, hur man väljer att agera. Om man tillåter sig att lyssna på sig själv eller inte, kommer med dåliga ursäkter och lögner. Det är förvånansvärt enkelt att ljuga för sig själv, jo, tro mig, nu efteråt är det så himla lätt att se alla lögner man präntat in i skallen och gjort till solklar sanning. Så stark att andras ord inte haft någon betydelse i fråga att bryta ner allt. Jag kan knappt förstå det. Men nu är det glädje och otrolig lättnad att jag kommit över den tröskeln, att jag lärt mig svälja min stolthet och faktiskt har lärt mig att förlåta. Men mest glad är jag nog över att jag lyckats göra samhällsprovet som jag gått och våndats över så länge, tagit tag i skolarbetet från rötterna och verkligen vill göra något bra av de sista veckorna i skolan, att jag vill lära mig.

Men sen finns det en sak till, som är ännu mera glädjande, som jag skulle kunna spruta ut som en stor lyckofontän över er! Är ni beredda? Mats, min kära vän tyckte jag skulle vara med på fotomarathon, och det ska jag! Jag är anmäld, har kamera & inspiration i beredskap, för tisdag den 19 då jävlar ska vi ha kul, så underbart kul! Åh, att ha så mycket att se fram emot är det bästa, jag älskar det. Tack Mats! (fast detta kräver ännu mer att jag fixar allt skolarbete osv i tid, för än vet jag inte om jag måste ta ledig eller ej, men har man något att se fram emot blir det så mycket lättare)

Åh, det händer så mycket nu. Hästar, Dansuppvisning, uppsala, kusin tar konfirmation, fotomarathonet, köpenhamn, 4 veckor till sommarlov och ännu fler resor!  Jag vet inte hur jag ska tackla det, jag är frisk, pigg och glad, mår bra!  Det känns så ovanligt, obehagligt på något sätt ^^
Men jag känner också att jag borde försöka prata med Maria och Johanna, för allas skull, och för att jag inte menade något elakt alls med det jag skrev och inte vill mista er vänskap för ett dumt yttrande som kom ur luften rakt in i bloggen. <3

Hold My Hand


It didn't kill me, will it make me stronger?
I don't consider that a fact
'cause I was at the bottom
and the strength I had seemed so distant
and so far away from me

Övertala mig själv, övertala mig själv, övertala mig själv. Det är dagens rad som ska gå igenom huvudet tills jag lägger mig ner med kudden under huvudet och sväljer allt i en enda stor klump. För jag har ingen lust, men jag vet att jag måste. Bita i det sura äpplet så är det över sen, om inte alls så länge som det känns.

Come on, you know what it takes, what you have to make, how it feels when you're realised

It Can Be So Hard



Don't you know, coming up fast,
Don't you ever think, that it ain't never going to last,
All those things that you want,
You can't get it down for what you never could

Det är mycket nu, väldigt mycket som snurrar så fint, rörigt, kaos. Men jag klarar det, håller en hand utsträckt här och där, en fot på varje sida, ett hål i varje andrum. Jag lyckas om jag bara håller koncentrationen uppe, det är rätt häftigt. Men tvivel finns, överallt jagar dom mig, som humlorna jagar körsbärsblommorna. Men det luktar så himla gott, tänk om man kunde fånga en doft, på bild, då vore jag nöjd. Ibland får man nöja sig med det lilla, som att sitta instängd i skolan en hel dag. Men det kunde jag tåla, för jag fick cykla i dagenefternattregnväder imorse och det kan jag nästan dö för, det luktar så himla fint, smakar så himla gott. Om det inte vore för att en fågel att bajsat ner hela min cykelsadel hade det varit en nästan perfekt dag, där egentligen ingenting speciellt har hänt. Mer än att vi såg Die Welle på samhällen, rätt bra, jobbig och skrämmande film, värd att se, svår att smälta. Hoppas vi får prata av oss imorgon, eller det får jag ju göra på engelska nationella muntligt klockan 9.00 om inte annat. Uhh, läskigt.

Things Mean a lot

Jag vill börja med att be om ursäkt! Sanningen är dock att det är så det känns, men det är riktat mot helt andra personer av helt andra skäl. Men förlåt om jag uttryckte mig på fel sätt, jag tar på mig det. Tid osv bestämdes dessutom med Ebba samma dag så det var ingen annan som visste något heller, men det gick att lösa ändå. Tack & förlåt.


Precis rätt mängd av lugn och ro, hästar, vänner, natur och frisk luft, kreativitet och tid att bara läka på alla plan har präglat den här helgen. En mycket mysig och glädjande valborg dessutom. Trodde inte ens jag skulle genomföra den, men se, allt går bara man vill! Jag har även fått lite färg på både näsa och kropp, solen är så otroligt härlig, jag blir så glad. Och det blir man när man har träffat den allra bästa på fyra ben flera dagar i rad också. Jag känner mig frisk, redo att springa ett maratonlopp eller liknande, men ikväll ska jag bara ta det lugnt och plugga bort alla rester som ligger och skräpar. Man kan inte ha roligt jämnt! Fast det kanske jag ska ha ändå, optimistiskt nog ska jag leta fram fyra bilder som speglar känslor och slänga iväg ett mejl till nt. Kanske,kanske har jag turen med mig.


RSS 2.0