Allihave

Ge mig en bra morgondag så jag kan glömma den här dagen!

Vad är det som händer? Det är svart, men knivar överallt. Rysningarna går genom kroppen som myror på parad. Det skakar, är det rummet eller jag? Försök slå bort tanken, växla kanal, tänk på något kul, något bra, vad som helst. Men inte knivar. Inga vassa blad.
   Det är så fruktansvärt otäckt att vakna ur mardrömmar, när de känns som den solklaraste verkligheten. Men hur kommer det sig att man drömmer om knivar egentligen? Det kanske hänger ihop med gårdagens inlägg, "blås upp mig och stick hål på mig".  Vi får väl hoppas på att det inte är värre än så. Fast jag vet inte vad jag tror idag.
   Allting velar, en resa långt härifrån är det enda jag önskar mig. Att komma iväg från vardagen, omgivningen, allt som sänker. Problemen som snurrar i huvudet och monstrena under min kudde. Men det händer väl inte?

Det är fint att vara ute och gå i solen och tänka på frihet. Det är fint att börja skolan 13.30 en måndag. Det är fint att bli uppskattad av en fin vän. Helgen var fin och jag dansade, kanske inte fullt så mycket hela tiden, inte som vanligt i vilket fall. Men jag är glad och tacksam för det mesta idag, förutom vätskebristen som inte verkar vilja komma upp till normal balans då jag druckit minst 3 liter de senaste dagarna... Kanske är det nödvändigt ibland, men man blir så kissnödig och det känns lagom genant att springa på toan sjutusen gånger om dagen.

Inte fullt lika tacksam är jag för att min idrott krockar med samhällen på onsdagar, detta betyder att det inte blir full närvaro, vilket krävs i båda kurserna för betyg. Knepigt, enda lösningen blir att klona sig och vara på två ställen samtidigt, kan bli svårt med tanke på att verkligheten inte fungerar så. Detta betyder lärarsamtal imorgon för att lösa det hela, och min handledare ska vara schema läggare, skäms på honom. Fast jag är glad i vilket fall.

Men nu måste jag verkligen läsa ut min bok, har 200 sidor kvar och det är engelska boksamtal imorgon. Kan bli spännande det här, men nu börjar jag förstå innehållet och kan ta det till mig, om jag bara får ventilera ut allt annat emellanåt. Just nu önskar jag mest att det skulle komma ett samtal eller brev om besked angående sommarjobb med, plus ett förskott på lite pengar så garderoben kan förnyas. Får väl flörta lite med någon rik snubbe och hoppas på gensvar, så löser sig allt. Men jag har väl klarat utmaningar förr? Jo, det har jag visst det, det kan vi nu med, så det så.

And I've got my thoughts on you, and you, and you, and you.
And today I'm greatful. Thanks for being you.
And me.

Helgens hemligheter och äventyr har lätt till vätskebrist. Hela kroppen skriker efter vatten, mera vatten, det spelar ingen roll att jag druckit närmre tre liter i rimliga mått mätt, under dagen. Mera vatten skriker magen!

Kanske slutas jag aldrig förundras över den här magnifika känslan som våren kommer med. Lättnad, ljus, glädje, frihet och så mycket annat. Press för skolan, klara betyg, förnya garderoben, vilken i år kräver att förnyas rejält då jag lyckats växa något enormt på längden till min stora förvåning. Ryggen är påväg tillbaka, jag kan nästan påstå att jag känner mig rak igen, lusten att röra på sig återkommer. Spring, lilla vän spring säger mina ben. Och det kommer jag göra också, så fort natten passerat och vätskebalansen övergått till det normala, då ska jag springa mig galet svettig och bara tänka på frihet!

För det är lite så det är nu, fritt, och man lär sig alltid något nytt, om så inte om sig själv så om något annat i ens närhet. Och mest av allt skäms jag för att jag inte ger dig tillräckligt med tid, för jag vet ju att vi mår bra av det, alldeles för bra, och det borde väl vi förtjäna framför alla måsten? Jo, så ska det få bli, men först ska jag lyckas laga min punkterade cykelslang, för mina fötter vill kompenseras med cykelåkande ibland, att gå runt hela staden ger ömma sulor, det är så onödigt, men kanske ett par nya skor kan göra susen. Vi får väl se, för det ska tiden räckas till den här veckan kan önskas, men så är det ju körskola, plugg, dans, och lite allt annat också. Men det går, det lärde mig den här veckans citat: Man hinner med hur mycket som helst, om man bara inte gör sig någon brådska.

Har ni tänkt på hur mycket ett litet ord kan orsaka i fel sammanhang? Det har jag, men jag kan hur som helst inte komma till det klara med vad som är rätt att använda när, eller varför man över huvudtaget kan missuppfatta något som kommer rakt inifrån hjärtat i största välmening. Kan ni? Fast å andra sidan kan de ju också leda till minst lika mycket gott, det kanske är den mest logiska förklaringen till allt, utan att jag kan se den.

Den här helgens utflykter och promenader har gjort gott, godare än andra delar. Men framför allt de få minuter jag spenderade med en fin vän idag, nej föresten, två fina vänner. En fyrbent och en som gör mig så otroligt imponerad och stolt. Som trots att världens största förvirring råder utesluter allt annat och bara fokuserar på att ta allting i ett svep rakt framåt och sprider blandade känslor, men mest av allt en otrolig lättnad tror jag. Att se hur du bara tar allt med fullt lugn och maximal kontroll, det gör mig så glad, så stark. Det gav så otroligt mycket konstigt nog, för det handlar inte ens om samma situation, ändå kom en hel del på sitt klara idag tack vare dig.

Engelska läsandet går trögt, men jag har tagit mig igenom ytterligare ett par kapitel och innan dagen är slut hoppas jag att boken är utläst, annars kan det bli bekymmer. Och sånna försöker vi göra allt för att undvika. Även läsa ut engelskaböcker med alldeles för många sidor. 380 stycken, närmare exakt.

Men så kan jag inte låta bli att tänka på att våren är nära, Mp3 ska laddas full med vårglad musik, jag ska samla energi och försöka sprida kärlek. Maybe this is something for us, to take notice of, every day.

Ge mig kraft tillbaka!

Huvudet vill rulla av, benen vika sig, magen hoppa ut och in, halsen sprida smärtan som nålar, musklerna strama åt samtidigt som allt vill bli svart och snurrigt, jag skakar och fryser. Nej, jag måste vara frisk. Det här är hemskt.
    Till råga på allt vaknar jag och tittar ut genom fönstret och ser snö falla ner över min våriga mark. Vad är det här? Det var ju meningen att det skulle bli vår, jag må bra och valen göras utan problem.
    Förvirring och förkyldning passar inte riktigt ihop, men det är allt jag behöver lösa just nu. Fast det kan ju ge mig lite tid att läsa min engelska bok och bara vara. Men man önskar ju att man fick tid för det under betydligt bättre omständigheter. Det här är bara tråkigt, jobbigt och gör ont.

Och hungern den sitter i rösten
inte i magen
därför är vi tysta om saken
och det är så
det är så

  

Det är så tyst, det lyser i färger, blått, rött, gult, grönt, lila, vitt, och så blir det mörkt, tonerna tar mig in i världar av drömmar, skapar lugn inombords, intstrumenten spelas, så fint så fint. Stämningen är magisk, kvällen är magisk. Och där framför oss på scenen står hon i sin blus så vit, med en kjol i svart och randiga tights, söt som socker och änglalik, jag tror jag drömmer. Men så når tonerna ut från hennes läppar och fångar mig i någonstans, allt lättas upp emellanåt, det är lite som en gåta, en saga. Det är svårt att ta på, men det finns där om man bara föreställer sig och släpper allt annat. Vackert var det, och jag blev glad, så otroligt lättad.