Allihave

Åter igen vill jag berätta allt möjligt, men jag känner att jag borde bära det inom mig i alla fall.
Och man ska väl lite på sin initution eller vad det heter.
Men jag kan ju berätta så mycket som att jag idag har gått min andra dag på De geer- bild och form.
Det är helt okej, lite halvslappt än så länge, men vi får väl se hur det blir : ) Hoppas att allt blir bra och att jag faller till ro, allt känns redan mycket lättare- men om det beror på skolan är jag inte så säker på.
Nu ska jag iaf läsa lite engelska och slappa framför tvn- bara för att det var så länge sen.
Men imorrn är det träning med Johanna som gäller : ) (det är dags att göra något åt formen)
Dessutom så har vi friluftsdag på fredag- vilket innebär att vi ska springa i vrinnevi- så det är bäst att vara i form ^^ Inte för att man blir det över en natt- men iaf.
Ajja, nu ska jag lämna datorn- sitter alldeles för mycket här.
Det ska ändras på! Dataförbud till Mig!

Sen vill jag också säga grattis till en mycket speciell vän på 18 års dagen : ) Jag har inte glömt dig <3

Egentligen vill jag skriva och berätta allt underbart som har hänt den här veckan/helgen.
Men om jag gör det har jag en känsla av att jag låter det svalna, och just nu känner jag bara för att njuta.
Fast ändå vill jag skriva liknelser så ni förstår hur jag känner mig, men just nu kommer jag inte på några bra.
Eller kanske, jag är nog på gränsen mot så glad som jag var efter Håkan-konserten den 2/9 -06, ojj, det är ett helt år sen. Läskigt vad tiden går fort. Och för er som inte vet hur glad jag var då får jag försöka göra en liknelse.

Tänk er att det är kvällen innan julafton, ni vill inte gå och lägga er för att ni inte vill missa när tomten kommer in igenom skorstenen med alla paketen. Men ändå är ni så trötta att ögonen skulle kunna snurra ett varv runt där inne i ögongloberna, ni går lite halvt motvilligt med på att gå och lägga er när era föräldrar nätt och jämnt släpar in er i sängen. Ni somnar fort, och nästa morgon när ni vaknar... Smyger ni ut till Julgranen i vardagsrummet (våran brukar stå där iaf) och kollar in hur många paket det ligger under granen, och vilka som skulle kunna tänkas vara till er..  Sen får vi hoppa lite för annars tar det här alldeles för lång tid. Efter halva dagen har gått full med förberedelser och lekar i snön (som förhoppningsvis fanns där) är det dags för julmaten.. Och ni vet att det är efter maten som man får öppna paketen, egentligen inte förns efter kalle ankas jul osv, men i år har ni bestämt att man får öppna efter maten. Så ni kastar i er maten fulla av förväntningar över vad som kan finnas i just era paket.
Är det, det där spelet som du verkligen önskade dig? Eller får du en stickad ylletröja som sticks?
Och där får ni fortsätta att fundera själva, för det jag vill få fram var förväntningar. De kan vara både bra och dåliga.
Den här gången hade jag inte förväntat mig någonting och fick just allt det jag önskade. Visst är det bra konstigt?

Okej, att jag fick kanske är att ta i. Men jag fick en glad känsla och det är allt jag har längtat efter den senaste tiden, lusten att vilja fortsätta kämpa för någonting börjar finna en plats där inne. Det är underbart.

Nu ska jag äta upp min frukost, sen ska jag leta upp några låtar att lära mig på gitarren ^^ Och sen har jag ingen aning om vart dagen tar vägen..  Hejsvejjs

Ah, nu har jag sådär att jag bara vill beskriva varje litet ögonblick från gårdagen.
Men någonting säger mig att jag ska låta bli. Så jag låter bli.
En sak måste jag bara säga och det är att jag har fått en ny vän - som man kan prata Håkan-minnen med <3
Underbart, det är det ända jag vill säga om Fredagskvällen.

Kanske blir denna dag lika underbar också, vem vet ? ^^

Åh, nu blev det tvärstopp i huvudet igen.
Förut hade jag hur mycket bra som helst i huvudet, som jag tänkte:
kom ihåg det där så kan du skriva det ikväll.
Men inte. Nu är det tomt

Har inte varit i skolan på hela veckan.
Otto ringde i måndags kväll och erbjöd mig en plats på de geer eftersom det var en tjej som hade slutat.
Tankarna började snurra igen, det som precis hade lagt sig som ett tunt lager snö lägger sig över marken.
På tisdagen var det smällt, allt var borta. Bara en retande hal gata under mina alltför frusna fötter. Vart skulle man placera dem för att inte halka. Fan, det här var svårt. Usch, där satt jag på baken i nerförsbacken igen.
Att bara halka sådär, över en minut, knappt två. Kunde ha brutit varenda ben i kroppen ju, men lyckades hålla allt på plats den här gången också. Det var bara att resa sig och fortsätta vandra, mycket försiktigt.
Pappa fick bestämma åt mig, eftersom min beslutsångest kom över mig igen. Det är ungefär sådär som när man var liten och trodde man hade ett spöke under sängen, man kollade efter varje kväll så att inte monstret skulle komma fram när man hade somnat. Skillnaden är att nu bor det där monstret inuti mig, det flyttade från lådan under sängen in i mig, i min själ, min kropp. Det tar över mer och mer för varje gång jag måste besluta någonting.

Hoppas bara att pappa valde rätt nu, han har ju sett hur vilsen och förvirrad jag har varit. Han kan förhoppningsvis avgöra en sån här sak. Det kunde inte jag. Båda alternativen kändes bra på sitt eget sätt.
Så igår ringde han runt en massa. Till intagningsnämnden, till Otto och till min mentor. Det blev färdigt ganska fort och jag vet fortfarande inte vad jag tycker.. försöker att koppla bort de tankarna tills jag sitter där på måndag.

Vaknade av ett ryck, blev livrädd när pappa öppnade dörren och stack in sitt huvud. Ingen aning om varför, men så var det. Gick raka vägen in i duschen, det är enda sättet att vakna på rätt sida. Att inte duscha är som att inte klä på sig, man är alldeles naken. Kanske var en dålig jämförelse, men det är ungefär så det känns. Man är smutsig och lätt att genomskåda.. Gjorde klart allt, packade under stress. Stallkläder, träningskläder, sovgrejor.

Tanken var att natten skulle spenderas hos mormor, men så blev inte fallet.

Pappa släppte av mig vid körskolan, gick in gjorde klart proverna och vips så har man tagit Eu-kortet klart- efter två månaders dragning på det.. Det har varit så mycket med allt, att ett mopedkort har kännts obetydligt.
Promenerade upp till mormor- men hon var inte hemma. Hon hade lämnat en lapp på bordet (det känns alltid lika tryggt att komma in och se att det ligger en lapp på bordet) hon var ute.. Så jag åt pannkakorna som det stod på lappen skulle ligga i frysen. Mummms : )

Spårvagnen är min vän, tänk att ett orange avlångt föremål kan kännas så otroligt bra. Har tyckt om det ända sedan första gången, när man ville plinga fyra hållplatser för tidigt. Oh, så härligt.

Klev av vid hörsalsparken- begav mig mot linden/spiralen för att möta syster och c.o - där satt hon och matilda (men ring olle- är det första hon säger) Han och Nicklas hade tydligen gått för att möta mig, men vi tog olika vägar så jag fick möta upp dem, för att sedan hämta pengar hos mamma. För att sedan leta upp dem på jack and jones. Han som jobbade där var underbar- han plockade fram alla möjliga kläder åt Nicklas, berättade vad som matchade osv. Nicklas och Olles egen klädrådgivare- en sån vill jag också ha! Tänk vad mycket roligare shoppingen skulle bli om någon plockade fram kläder som matchade ihop osv, nää usch vad jag blev avundsjuk.

Efter ett tag begav jag mig mot bussen- till stallet. På vägen blev jag stoppad av någon (Andre tror jag han hette) Han frågade om han fick mingla med mig, och jag sa att det var väl okej. Att jag skulle till bussen bara.

Så sa han: Du är över arton va?

Jag: Nä.

Han: Du skojjar?

Jag: Men, nää, jag är sexton.

Han: Men, nää du ser äldre ut. Fast säger du det så. Då får du väl ta det som en komplimang då, för jag trodde verkligen du var äldre!

Jag: Haha^^

Han: men då får du ha det så bra : ) Hejdå

Jag: Haha, hejdå.

Det var det roligaste jag har varit med om på länge ^^ Han var så vänlig : ) You did make my day!

Sen knallade jag vidare mot bussen, som kom precis i rättan tid, klev på. Fick stå upp, det var mycket folk.

Framme i stallet: Noak var i hagen när jag kom. Lite små sur på grund av vädret.
Gick in, bytte till den vanliga Stall Outfit:en, mockade, fyllde på höet i hönätet igen.
Allt hade nämnligen ramlat ut.
Sen kom Noak in, blöt som ett russin. (dålig liknelse)
Han såg verkligen ledsen ut. Så jag torkade han med en handduk och borstade lite på han.
Sen var det till att byta om och bege sig hem igen.
Eller mamma och jag stannade på Prix  och handlade. (jag vet att det bytt namn, men för mig kommer det alltid att var Prix) Massor handlade vi.

Och nu ska jag avsluta det här och bege mig ner till mig. Godnatt.

She is still the same, but not in a bad way.
I still like her as much as I did before.
Even if it has gone many years since the first time we met,
she is still making me feel great.
Then I left the city and her, I went to another friend on the way home.
We did play guitar, and took a cop of tea with his father. 
Then it was time for me to get home, so I´ve been picked up by my father. 
Now it´s time for bed, this  always making me sad. 
 So I say godnight to you all, It is just another brick in the wall.

Det här blev inte så bra som det var tänkt, men min hjärna fungerar inte under stress.
Kort tid och skrivande är inte min grej, men det kändes bättre än att inte nämna dig.

En svans, fyra tassar och en nos har min vän.
Han sticker klorna i mig sen. Det känns bra, det gör inte ont.
Nu är det inte längre tomt.
Han lägger sig ner och snarkar sådär ömt.
Känslorna är där, de som ingen har tömt.
En värme som inte många förstår,
sprider sig ända från tår till hår.

Nu gick han sin väg, allt blev kallt och ensamt igen.
Tankarna sprider sig snabbt, kan inte längre hålla dem i schackt.
Allt är slut, ingen väg finns det ut.

Det är tomt, så tomt. Tänk att du känner dig som en övergiven pantburk som ligger och skräpar på en trottoar någonstans där ingen märker dig. Eller där alla trampar på dig, egentligen helt utan mening.

Du vet inte vart du ska ta vägen för den där känslan följer dig överallt.

Det är ensamt och tyst, det ända du hör är suset från träden en bit bort, det ända som rör vid dig är regnet som sakta faller ifrån himmelen. Där ligger du bland löven på trottoaren, ensam, blöt och klassad som skräp.

Det är så det känns, utan dig är jag inte mer än en liten förbannad pantburk som bara ligger där på marken alldeles ensam och bortglömd.
Du förgyllde mitt liv, lyste upp min vardag. Men nu är du borta, alldeles för långt borta.
Hur ska jag kunna föra oss tillbaka? Det räcker inte med ett förlåt, för nu är jag gjord av plåt.

En liten förbannad burk, alldeles ensam och bortglömd.