Om du lämnade mig nu
Solen lyser, gräset har börjat inta sin rätta färg och himlen är klarblå, träden knoppar sig och spretar upp mot skyn i hopp om att växa och slå ut så småningom. Inuti bor det fullt med känslor, som tragiskt nog hålls inne, för att det är en massa annat som behöver energierna och att huvudet är på topp hela tiden. Jag fullkomligt älskar våren, när naturen slår ut, fåglarna sjunger vackert och man kan andas igen. Men det är inte en lättnadens tid, nej nu ska allt rulla i hundraåttio vare sig man vill eller inte. Så är det bara, det ska fixas saker på hemmaplan, arbetsproverna ska jobbas på in i det sista (vilket är den här och nästa vecka). Bal ska förberedas, klänningar till student m.m. ska införskaffas, skor likaså, behöver ett par för joggingrundorna med (för nu är jag igång igen). Skolarbetet har samlat sig i en enorm hög pga av en vecka hemma i feber. Sen ska tummarna hållas för att svar om sommarjobb dimper ner och man kan släppa det ur tanken för en tid. Betygen ska sättas på sin plats och man ska hinna göra sig redo för livet efter. Början på det nya. Vårstädning av hus och trädgård är det stort behov av, liksom att rensa och göra kartonger redo för loppisarna framöver. Bara det som ska minnas eller skapa ett nytt hem får stanna.
Det gäller att med andan i halsen hinna med och fixa så mycket som möjligt, för att senare förhoppningsvis ha en chans att koppla av en smula, men kan tänka mig att det är full rulle fram till efter studentdagen som gäller. Ska idag laga min cykel så jag får ta den efterlängtade första cykelturen - lite tid att känna sig fri och drömma. Jobbet med katterna ska skötas, några månader till. Vattnet sätts igång idag, varav det börjar kännas någorlunda värt att det är lerhögar upp till knäna runt om i samhället... men jag är fortfarande mäkta besviken för att all skog är nedhuggen, inte ett träd kvar som kan dölja en när man spatserar i skogen. Tur för mig att blåsipporna iaf är sitt vanliga jag där de stretar sig fram ur löven.
Hästarna har än en gång överträffat mig och gett mig insikt om hur viktigt det är med en stunds avkoppling och meditation. När man får försöka få fason på djuren, mysa och pyssla om dem, sväva fram på ridbanan, eller när bara jobbet att skyffla bort all skit känns som det bästa i världen. Det finns inget som är så bra medicin som en dag med hästarna, eller en timme i stallet. Är det den vårglädje man får, kommer man uppskatta den till tusen. Underbart!
Det gäller att med andan i halsen hinna med och fixa så mycket som möjligt, för att senare förhoppningsvis ha en chans att koppla av en smula, men kan tänka mig att det är full rulle fram till efter studentdagen som gäller. Ska idag laga min cykel så jag får ta den efterlängtade första cykelturen - lite tid att känna sig fri och drömma. Jobbet med katterna ska skötas, några månader till. Vattnet sätts igång idag, varav det börjar kännas någorlunda värt att det är lerhögar upp till knäna runt om i samhället... men jag är fortfarande mäkta besviken för att all skog är nedhuggen, inte ett träd kvar som kan dölja en när man spatserar i skogen. Tur för mig att blåsipporna iaf är sitt vanliga jag där de stretar sig fram ur löven.
Hästarna har än en gång överträffat mig och gett mig insikt om hur viktigt det är med en stunds avkoppling och meditation. När man får försöka få fason på djuren, mysa och pyssla om dem, sväva fram på ridbanan, eller när bara jobbet att skyffla bort all skit känns som det bästa i världen. Det finns inget som är så bra medicin som en dag med hästarna, eller en timme i stallet. Är det den vårglädje man får, kommer man uppskatta den till tusen. Underbart!
