We'll fight
Det går inte heller blunda med öppna ögon.
Men jag har fått lära mig att ibland kan verkligheten vara sådan.
Det är bara att acceptera det.
Allra bäst gör man nog också om man sväljer det, går vidare.
Siktar framåt, hoppas på att få se det vackra i det svåra.
Och lär sig respektera mörkret i ljuset.
No one can't make me as happy as you.
Like sun in the rain and stars in moonlight.
It doesn't matter when, you will always light up everything.
I believe in a thing called love
Wanna kiss you every minute, every hour, every dayYou got me in a spin but everything is A.O.K!
Det här är nog det mest pinsammaste och kanske fånigaste på väldigt väldigt länge! Men det är väl så det är med högstadiekärlek, feghet och bortblåsta drömmar..?
Den här låten, jag minns allting nu, du spelade den jämnt, jag fattade aldrig varför, ett tag var jag så trött på den att jag inte visste vart jag skulle ta vägen när du tog upp din gitarr och började spela. Ackord efter ackord, och de där förbannade tonerna. Men jag hade aldrig funderat över texten, det slog mig först nu. minst två år senare.
Det är nästan skrattretande. Hade jag läst texten då kanske det hade ramlat ner en pollet och jag hade varit med i spelet. Men istället gick jag och drömde, mina egna fåniga drömmar, funderade på hur jag skulle våga ta steget närmare, komma ut ur all blyghet. Men är man dum så är man, där hade jag allt serverat på silverfat hela tiden, utan att fatta ett skit. Och när det sedan kom ett steg framåt i rätt riktning så kapar jag av allt utan att ens tänka efter, alla dessa minuter, timmar, veckor, ja till och med månader av drömmar var som bortblåsta. Eller inte riktigt faktiskt.
För vissa dagar går jag fortfarande och tänker på den där härliga vårdagen, jag tror det var i maj. Det var fint väder, luktade ladugård, gräset var grönt, katterna strök sig längs benen. Vi vandrade runt där, helt förälskade utan att egentligen veta vad vi skulle prata om, men på något sätt kom vi över vår feghet, fick fram några vettiga frågor och svar, såg på några filmer, gick ut igen. Jag kan fortfarande se oss gå där bland de lila ljuvlig doftande syrenerna och hålla varandra i handen, hur vi sakta går bort från allt det vackra på grusvägen och betraktar allt på håll. Sen bildas ett stort svart moln, jag vill inte minnas ett dyft av vad som hände efteråt, jag tror jag ångrar mig lite än faktiskt, kanske är det just därför jag minns det såväl. Hur fin du var i kvälls solen, hur varm jag var inombords, hur mycket jag skulle ge för att få stå där igen.
If I don't live today, then I might be here tomorrow
Take my hand of funeral flowers in white
Why did you hurt me so?
Snön är som bortblåst, mörkret är påväg tillbaka, min rygg värker mer än vad den borde, jag har ingen lust med något alls, skolan känns som ett helvete, klippningen har gjort att jag känner mig ännu svagare, ingenting vill egentligen gå åt rätt håll. Och jag har den utmärkta förmågan att bara se det negativa, ja det är jag medveten om. Vem kan lysa upp tillvaron en aning? Jag behöver glädje, massor av glädje, skratta, träning, energi, styrka, vilja. Kan man önska sig det av tomten iår tror ni?
But there's still someone giving me hope, love and trust.
Oh my love, you're all I need.
Let's go
Where the reason is strong
And the logic is weak
I just wanna be me, me
Oh, can't you see
What else could I be?
Jag tänker på dig när jag hör den här låten, på framtiden och på tillframma baktiden som en av mina vänner beskriver det... Det känns som om jag vill ta tillbaka allting från då, från tidigare och bara suga in allt bra, och göra om valen, för att stanna i det där braiga. Det är vad jag vill. Men man kan inte alltid få som man vill, och då får man väl titta på bilder och lyssna på musik helt enkelt.
Dricka vatten går också bra, men nu är jag jävligt kissnödig efter en hel liter, men min kropp ville ha den litern sa den, så den fick som den ville för säkerhets skull. Snart ska jag göra mig klar och gå till skolan för en lektion, som inte ens är en lektion, spännande va? Sen ska jag ut till X:et och mysa och rida, förhoppningsvis hinner jag en sväng förbi HR också, jag behöver hästlukten känner jag. Men mocka skit vill inte min kropp alls idag, så det blir väl en annan femma hur jag ska reda ut det. :/
Hold on
That you forgot who you are
You tried to fill some emptiness
Till all you had spilled over
Now everything's so far away
That you don't know where are
You are
Det är lite svårt att hålla kontroll på allt när det bara flyter iväg åt alla håll. Men ändå har jag inte panik för att det är mycket att göra eller för lite att göra. Det är mest jobbigt att ryggen värker, men efter dagens mirakel knäckare måste det nog ändå bli bättre så småningom. Utvecklingssamtal har aldrig varit jobbigt för mig förut, men idag var det som om allt lossnade, bra eller dåligt tål att funderas på. Jag hoppas klippningen kan ge mitt hår liv igen, lockarna har varit som bortblåsta den senaste tiden, bara för att jag verkligen vill ha dom. Det är underligt.
Den mesta av min tid nu går jag runt och fryser, drömmer om kläder, glada minnen, och försöker hitta låt till dressyrnummret.. Och såklart att ryggen slutar göra ont, det skulle underlätta så mycket. Jag skulle kunna träna och slippa tänka ett par timmar i veckan, men imorron ska jag till X:et och då ska jag minsann rida ordentligt. Nu tänkte jag plugga en timme, fast det var visserligen för en timme sen så det blir nog inte så mycket med det nu, ska försöka slänga mig på soffan och njuta av livet med en bra film eller bok. Det förtjänar jag, det är så mycket jag förtjänar, jag ska försöka göra mig själv till en nyttig livsnjutare, det vore något. Tänk vad skönt att komma bort från alla onda tankar ett tag, bara lämna alla måsten åt sidan och ägna sig åt något som fyller en med kreativitet och energi. Ja tack, speciellt i sånna här vintertider.
Mest av allt vill jag nog julpyssla, träffa vänner, baka lussekatter, pepparkakor och köpa julklappar, men den motivationen försvinner lite när man vet att det inte blir något direkt julfirande.. :( Och mitt största problem just nu är väl att jag tycker att jag förtjänar allt serverat på silverfat, för att det skulle bli så mycket enklare då. Men frågan är hur svårt det är att bara ställa sig upp, ta ett par steg framåt och ta för sig ändå.. jag vet inte, något i mig säger att jag inte vågar, men jag har ju fan vågat förr, så varför inte nu? Jag vill ju bara ha ut gott utav det, kanske är det den största rädslan egentligen. Att det ska leda till något ont?
Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten
Av ingens frö
och du vet hur munnar ler
de älskar gärna det de ser
men de skräms bort om det finns mer
Snön ligger vit på marken, julen närmar sig, jag fylls av massa underliga känslor, det är lite spännande och skrämmande på samma gång. Man vet aldrig vart det slutar. Drömmar och önskningar får mig att gå vidare, underligt nog känns det som om det inte finns några hinder på vägen längre, jag är starkare än jag tror, än ni tror. Ibland har jag en känsla av att jag kan erövra världen med egentligen ingenting, ett huvud, en kropp, 17 år på nacken och jag är redo för i stort sett vad som helst. Men jag tror fortfarande att jag är lite besviken för att det inte blev något lumpen, bättre lycka nästa gång, som man brukar säga. Det är väl så man får se det. Jag har ju trots allt lyckats med andra saker och det är bättre än inget alls! Nu är det hög tid att skynda sig att göra sig klar och kila till skolan, som förövrigt verkar bli väldigt slapp de sista veckorna fram till jul, men jag ska väl inte hoppas på för mycket... Det leder bara till besvikelse.
Strange form of life
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
Lars Winnerbäck - Brustna hjärtans röst
Kylan över mina kinder, vinden som grep tag i mig, sög in mig, gav mig kalla kårar, frusna tår och händer torrare än sand. Men det var mysigt, jag tycker om att utforska friheten med dig ibland. Kalla vindar, isiga vägar, gröna ängar, skuggiga fält, snåriga skogar. Vi gör allt även fast vi inte vågar. Och du får mig att känna mig behövd, jag får kämpa lite för att inte brista ibland, men mest gör det mig stark. Jag behöver bara inse själv att jag faktiskt kan, det handlar bara om vilja, tålamod och sammarbete. Vi är bra. Sanningen kan göra ont, men den är så många gånger bättre än lögner, än tomma rutor utan svar. Det är skönt att veta att man klarar av sådant man har gjort så många gånger förut, sådant man nästan tog förgivet att man alltid skulle göra på samma sätt. Men ändå kommer den där känslan av att man har upptäckt något nytt, man har blivit ännu lite bättre, lite säkrare.
Himlen är fortfarande blå, och jag drömmer om att sväva under den ibland.
Min syster är världens gulligaste så är det med den saken.
Lie Lie Lie
Precis som solen skiner utomhus skiner någonting inuti mig, det värmer, sår läker sakta. Att gå framåt känns plötsligt så lätt, jag tror jag har gått och blivit optimist.
Igår var det stjärnklart, stjärnorna lyste för bara mig, för allt jag har klarat av hittills i mitt liv. Styrkan har en konstig förmåga att komma när den vill, ibland kommer den vid precis rätt tillfällen och man kan genomföra sådant som man tidigare skulle ha sett som omöjligt. Jag vill rama in den känslan och bara titta på den när allt känns tungt, det är otroligt vad lätt den får allt att bli.
Mitt liv har tagit en ny vändning och du är inte en del av mig, jag har sköljt bort dig, du är ute ur min värld. Kanske inte helt, för jag kan inte direkt radera din existens, fast jag skulle vilja sälja dig till en annan kontinent. För även om du inte ser det eller förstår så sårar du mig, jag kan inte hindra dig. Men jag förstår inte meningen i det, inte alls faktiskt. Därför känns det meningslöst att bry sig. Jag har lärt av mina misstag det är allt, jag är påväg mot att bli en bättre människa nu, mera erfaren helt enkelt. Det gör att värmen inuti mig blir ännu lite tydligare och ärren nästan osynliga.
Somewhere over the rainbow
Den barnsliga glädjen som fyllde mig när de vita flingorna seglade i luften för att så småningom landa på marken är nästan pinsam. Att jag sedan mötte en alltför saknad vän gjorde att mitt leende växte ännu lite inombords. Men som alltid slutar allt bra i något mindre bra, tankarna på allt som har varit kom som en våg över mig. Vemod och nostalgi, allt i en salig blandning. Jag fick i vilket fall ett par minuter med lillasyster idag, några ord växlade med maria och en timmes träning genomförd efter en ganska så onödig men nyttig skoldag.
If happy little bluebirds fly
Beyond the rainbow
Why, oh why can't I?
I read her secret
Jag hoppas världen är vacker genom dina ögon, för mina klarar inte av att se längre.
Ghosts
but there's a ghost under my bed.
He keeps me awake at night
and he scares the shit out of me.
Varför i hela världen kan man inte somna när det är det enda man önskar? Alla tankar hoppade över mig, gnagde på mig, nästan så att det knastrade sådär som när möss äter kex. Ja, ni förstår ju själva hur svårt det är att somna då. Och hur mycket man än försöker kasta bort dom, tänka på något annat, lyssna på musik, läsa bok, plugga.. nej, något ville helt enkelt att jag inte skulle somna igår. Jag hatar att ligga sådär i sängen, sängen ska vara en trygg plats för mig. Men nu vet i tusan alltså.. Usch.
Life in Technicolor
Aldrig igen ska jag försöka förtränga hur mycket du betyder för mig, aldrig någonsin. Det är helt enkelt så att vi är ämnade att vara tillsammans, and that's it. Man blir aldrig för gammal för att hålla ett band till en god vän, till en bästa vän. Det finns ingen som kan både ge och ta lika mycket kärlek på en och samma gång, inte så som du gör. Min kropp och själ fylls med lycka och värme. Munnen ler, pratar vänligt, händerna klappar ömt och läpparna vill bara ha mera an den unika mjukhet dom känner framför sig. Du är bara ett tecken på att liv kan vara det vackraste som finns på en och samma plats, och jag behöver dig alldeles för mycket! Om tiden kunde räcka till, men nu vet jag att jag ska försöka göra bästa möjliga av den saken, för det är helt klart värt det. Speciellt efter det besked jag fick idag, det känns som ett hedersuppdrag och jag kan inte annat än bli lite stolt och sådär barnsligt glad. Tillsammans med dig känns det som om allt är möjligt och jag ska verkligen försöka samla det bästa för att göra det här till det bästa möjliga! Vi är värda det här, efter allt ont som har vänt till något gott. Mirakel kan ske om man bara har någon att brinna för, någon att älska, någon man inte vill lämna för allt i världen.
Dagen har för övrigt bestått av alldeles för mycket chokladätande och några små orosmoln kring datakraschar.. Men det ordnade till sig och jag kan nog fullfölja den här dagen med tankarna i Naturkunskapsboken så småningom. Först måste jag bara berätta att jag har lärt mig något nytt, flera saker faktiskt. Ett nytt ord, kors i taket! Spännande var det också, det är inte så dumt att läsa horoskop ibland ^^
No one knows you
Något eget skulle helt enkelt rädda hela min värld, tänk så underbart. Vardagsrum i öppen planlysning, en fin gammeldags röd eller brandgul soffa, mysiga gardiner, fina guldiga fotoramar med bilder i, kuddar och ljus i mängder, gröna växter, bara sådär hemtrevligt lite retro, alldeles lagom för mig. Ett sovrum med härlig välkommnande inredning, sådär så man skulle kunna spendera dagar i sängen. Ett litet mysigt kök, med lagom utrymme för att kunna vistas med några vänner, dricka te, eller laga en hejdundrande vegetarisk middag. Tanken att bara ha sitt eget kylskåp, alla saker skulle vara där man ville ha dem, vilken frihet. Nej, det skulle inte sitta ett dugg fel. Men jag får väl drömma ett tag till och infinna mig i vardagen här...
Ut och äta ska vi med familjen och ett gäng till, jag känner inte riktigt för det, men det är bara att ställa upp. Så får vi se vart kvällen slutar, ute med Maria och Johanna eller hemma i sängen med en bra bok. Jag skulle ju ha tagit mig till stallet idag, men så blev det visst inte. Ingenting blir som planerat, men det blir stalldag imorgon helt enkelt.
Eyes were blue
Hade jag inte fallit i dina ögon hade inte min värld rasat, hade inte du varit en stjärna på himlen hade jag fallit i dvala. Men sluta inbilla er, det handlar om precis det ni inte tror att det handlar om. För idag är jag bakåfram och uppåner, men det är då slutresultatet brukar bli bäst. För nu tänker jag inte falla mer. Men visst lär man sig och så, hade jag gjort eller agerat annorlunda hade jag aldrig kommit fram till det här. Tack världen.
Mary is my homegirl<3
det var bruna ögon och stjärnklar natt, jag minns det såväl.
Still confusing you? Yeah, that's right.
An Atlas Of Those Our Own
dumdumdumdumdumdumdum!
att gå till skolan på ibumetin fungerar, men att klara att vara glad en hel dag är som att hoppa ner för niagarafallen. helt meningslöst för det slutar bara med att man sitter där själv med huvudet i sina händer. hysteri, plåster, skrik och manier. jag har fått nog för många gånger. när kommer slutet. ibland väntar jag bara på något ont fast jag vet att det kommer mera gott. det är sjukt konstigt. jag har en tiger lou biljett i min ägo men är inte ett dugg glad, peppad alls längre. skulle kunnat ge den till valfri människa hur som helst just nu. för all min glädje försvann på några timmar av väntan. några timmar som bara gjorde mig sju gånger mindre, femtio gånger svagare och inte alls sådär glad, självsäker och stolt som jag hade hoppats.
Dagens upptäckt: Förhoppningar är som sten i glashus. KRASCH!!!
i need you more than you need me it seems.
but with Mary in my heart I feel good, ändå.
The war between us
Saker och ting vill inte passera min hjärna utan att lämna avtryck, ibland gör det att man faller ur balans. Men jag har inte kommit i gungning på samma sätt den här gången. Det här har mer fått mig att bli irriterad, på ett väldigt lustigt sätt. Men men, det går väl över det med så småningom. Det är bara väldigt irriterande för det påverkar så mycket annat, som verkligen behöver fokus och all balans som är möjlig att få.
Dagen har passerat, jag har faktiskt pluggat undan en hel del och fokuserat på matten i 45 minuter, med resultat. Det är en skön känsla. Snart är det dags att göra sig klar för att gå på jobbintervju, eftersom jag missade idrotten fick jag helt plötsligt lite tid att andas :O Men jaja, det kompenserar jag med träningen med Johanna ikväll, ska bli så himla skönt att svettas som en gris och få ut allt ur kroppen. Det behövs verkligen, även om jag sprang igår, så blir det inte riktigt samma sak. Jag får se det som en belöning för allt pluggande hittills den här veckan. Det känns som om veckan kommer avslutas i lugn och ro vad gäller skolarbete. För matteprovet är framflyttat en vecka och jag kan ta allt med lite lättare steg. Härligt. Hoppas bara att jag hinner med Noak också, för han är saknad nu, kanske är så att jag faktiskt inte kan leva utan den lilla filuren, han är för bra! Min bästa vän sedan länge.
Lisa ska än en gång ha en guldstjärna, Maria och Johanna också. För ni är solar även i mörket, det är det bästa man kan få. Jag har nämligen tröttnat lite på höstrusket nu, efter att ha kommit hem dygnsur två dagar i rad pga regnrusk. Pisskall blir man, men jag tänker inte ge mig, sålänge det inte regnar påväg till skolan är jag nöjd. För cykla ska jag bannemig fortsätta med ett tag till. På torsdag ska det förhoppningsvis inhandlas lite utfyllnad till garderoben med syster, det behövs, så jag hoppas det går bra den här gången. Lite mindre krav och mer mod skulle inte sitta fel!
Tiger Lou på torsdag :) Jag kan inte annat än bli lite glad och varm av tanken, hoppas på det bästa utan för höga förväntningar!
Breaking it up
Tisdagen är kanske löst, kanske inte. Allting blev ett mysterium när hjärnan kom igång, lustigt. Det är lite som att lägga pussel, ett sånt där med tusentals bitar i liknande färger, som inte tycks passa vart man än lägger dem, men sen när man försöker lägga samma bit på samma plats för sjunde gången så passar den helt plötsligt. Det finns ingen direkt förklaring, det vill bara inte ena gången, man tvekar och tror att det kanske finns en annan som passar bättre. Men tillslut inser man att det inte finns någon som kan passa bättre och man nöjer sig med den man prövat så många gånger tidigare utan resultat.
Musik är något som förgyller allt, speciellt det här höstmörkret. Önskar min gitarr kunde låta lite bättre, måste strängas om, det är flera år sedan. Usch, jag är en dålig musiker. Mina instrument avskyr mig lite. Och jag älskar att lyssna på Myspace-band, men det slutar alltid med att jag klankar ner på mig själv eftersom jag skulle kunna ha varit lika bra. Om jag bara hade försökt, engagerat mig lite, valt rätt skola osv.. Bläää. Det är jobbigt att vakna i sig själv och inse sånna saker. Liksom jag för ett par minuter sedan insåg att jag skulle kunna göra så mycket med mitt liv, om jag bara försökte. Bara tog ett steg längre fram, lyfte huvudet och försökte. Men något i mig ger alltid upp innan något har börjat. Blää.
Idag är en dag jag vill klaga på allt, eller träna massor, hårt och länge, så jag inte kan tänka på annat än hur bra jag har varit, eller på hur mycket musklerna värker. Men icke, nu är det annat som surrar. För mycket och för ofta.
Smells like teen spirit
Koka Kola Veins
We got our own jihad if you know what I mean
Idag har jag pluggat, ganska bra faktiskt. Tillsammans med Milla, vilket självklart gjorde det snäppet ännu bättre. Nu ska jag bara slutföra min engelska bokrecension som är lite små tuff sådär, koppla sig själv till en bok om självmord känns lite läskigt, men jag kan nog komma på något bra att slå till med! Vad gör man inte för betygen ^^ Nej, skämt åtsido. Jag har faktiskt lärt mig en massa om matspjälkning, andning, cirkulation och vattenbalans och sånt är inte fy skam må jag säga. Firat far på hans dag har jag också gjort, fars-dag. Han fick Chokladbeskvier (mycket lyckade om jag får säga det själv) och en fin blå tröja :) Alltid något. Nu ska vi väl förhoppningsvis äta middag tillsammans, om man tänker komma hem från hockeyn, men tanken på Thai mat sprack, så jag får väl rycka in som den kock jag faktiskt är, för min mage säger att det är hög tid för mat!
Nu behöver jag nog bara ett två timmars träningspass så är jag riktigt nöjd med livet sen, härligt måste jag säga :) Skulle nog önska att jag hade spenderat ett par timmar i stallet den här helgen bara, för att göra allt komplett liksom, men det får bli imorgon istället :) Jag har faktiskt övningskört också, går bara bättre och bättre :O
Strawberry fields forever
Things seems to appear a little bit clear now!
Forever
Att smsa med Maria kan också ge en hel del glädje måste tilläggas. Vissa är bättre än andra, så är det bara!
Men ibland kan man tro att vissa människor gör allt för att förstöra för andra, har de inget bättre för sig? Visst känner man sig träffad, jag vet ju exakt vad det handlar om. Jag är inte så jävla dum som jag ser ut! Ge upp, det är bara barnsligt. fast det kanske är jag som är barnslig som läser och tar till mig. Nej, sånt får det vara slut med nu. Ta ingen skit som Grynet skulle ha sagt.
Dags för en helg. Så veckans citat får bli : Ny vecka, nya möjligheter!
Running away
Tankarna vill kretsa runt allt annat än skolarbetet just nu. Jag ser allt som måste göras, men någonstans mellan skärmen och min hjärna kopplas mitt medvetande bort. Ingen koncentration alls, engelska, geografi uppdrag, matte, tyska, svenska, naturkunskap. Nej, inte ett enda ämne fungerar just för stunden. Min hjärna har helt enkelt fortfarande lov, så det är väl bara att vänta ut den.. jag kan ju inte göra så mycket när ingen koncentration finns? Nu har jag ju iaf tagit mig till skolan, så det är väl bättre att stanna här än att gå hem... Jag har i vilket fall spenderat de senaste timmarna åt min svenska bok- den är tråkigare än döden, men sånt är livet. Gör man fel val får man stå ut med dem!
Kvällen kommer spenderas på ridning som förhoppningsvis följs av myskväll med Johanna och Maria : ) Imorgon blir det spa någonstans och på söndag blir det ridning med Milla. Och förhoppningsvis återvänder kraften och jag kan plugga min naturkunskap inför provet på onsdag. Och matteprov var det med ja. Tål att tänkas på. Nu får jag väl återgå till min svenska bok eftersom det verkar som att mitt huvud inte är redo för något annat.
Up in the air
Om himlen finns är jag förlorad!
Men idag tror jag inte på att himlen finns, i alla dimmiga moln är det bra svårt att se den i vilket fall. Så jag är inte förlorad, det var bara någon konstig inbillning. Nu är det back to reality som gäller.
Det var skönt att pyssla om hästen och genomföra en något klurigm, mycket teknisk hoppträning. Det gjorde mig på bra humör och jag kan glömma allt annat för ett tag. Hoppas jag kan samla krafter till att ta mig till skolan imorgon, sen är jag nöjd med den här veckan. För då kan jag göra allt annat i lugn och ro, sikta lite framåt eller bara njuta av nuet.
The fine line between space and the atmosphere
And suddenly everything makes sense to me
I could go anywhere, without a shell or a care
Winter
vem trodde det? Nej, jag vet inte vad jag ska tro. Ingenting alls antagligen. Men det känns ändå lite lustigt. Den här gången förtjänar jag väl det antar jag, jag ser ingen annan anledning. Fast jag vill nog bara ställa mig upp och skrika att allt är fel, riktigt jävla fel. Att jag har tröttnat, men jag tror att någon skulle vara längre, skrika lite högre och få omkull mig, så jag springer därifrån med benen på ryggen. Och jag vill ju inte framstå som den fegis jag är, eller inte är. Jag vet itne vad jag är, en gång var jag sådär bra som bara jag kunde vara. Men något gick visst fel någonstans tror jag?
Men jag har en syster av guld och det betyder mest.
Everything'll be alright
Det kanske kunde rädda allt som håller på att rasa, eller det som har rasat för länge sen. Det kanske kunde ge mig mod, kanske en liten gnutta kraft att gå framåt. Men allting faller på samma plats, det finns ingenting kvar att bära det på. Det finns ingen som ser någon anledning till det, inte ni, inte jag. Så jag får väl sitta här med allt i mina händer och dra i trådarna fram och tillbaka tills jag lyckas reda ut det där lilla nystan utan att dra sönder trådarna, utan att få panik, utan att bli arg och kasta iväg nystanet. Men allt vore lite enklare om någon ville hålla i andra änden, förklara hur jag skulle reda ut det på enklaste sätt, så jag slapp allt det där andra som skulle kunna förstöra allt som redan är trasigt.
Idag är ingen bra dag, men jag har läst ut min engelska bok och det är ju alltid något. Ett måste mindre att ta itu med.
Everybody's Changing
to much memories destroying my soul.
Besvikelse har aldrig vägt såhär tungt. Men jag blev lite smått räddad från allt för ett par minuter sedan, tack vare att jag själv har huvudet med mig och litar på min magkänsla ibland. Det gör att dom där tunga molnen av ångest, panik och stress lättar aningen. Idag är verkligen en dag att lära sig att uppskatta den tid som är just nu, för att glömma gårdagen, släppa tankarna på framtiden och på allt annat som cirkulerar allt för fort i mitt huvud. Mitt horoskop säger att den här månaden ska ta mig framåt någonstans där på mitten, jag hoppas det har rätt, för det fick mig att känna lite mera kraft och vilja. Det är mycket som inte kommer bli desamma, jag kommer inte tycka om det, för jag är lite obekväm med allt för stora förändringar, och det här är nog den största hittills i mitt liv. För stor för att klaras av på egen hand, men någonstans finns det något som säger mig att jag inte är ensam, inte ens den här gången. Jag tror jag klarar det här på egen hand, för det är enda chansen att få någonting som man vill ha det, utan att bli besviken. Ingen annan har en aning om vad jag vill och känner, det finns ingen chans, allting förändras, jag menar precis allting. Meningen med det här är att stärka mig själv, ta tio steg framåt utan att falla tjugo steg tillbaka, det är bara så det är. Får man inte den hjälp man önskar får man hjälpa sig själv.
För sent för Edelweiss
Ta oss med, dra inte ned, samla kraft, ge oss mer.
Det som var glädje, galna människor och dans, blev snart till darriga ben, tryck i bröstet, andnöd. Ilskan växte mot de stora, tunga och fulla. Men jag tog min glädje ett steg tillbaka, hoppade, snurrade och sprakade! Det blev varmt, svettigt och stora hål i mitt bröst. Jag tänker på de där åren, så nära, men kommer aldrig tillbaka igen. Halvt, glatt, galet, kommer aldrig tillbaks, jag minns nog inte riktigt ens idag.
Jag vill vara frisk när jag är sjuk och sjuk när jag är frisk, men just nu vill jag bara träna och glömma allt som har existerat i mitt liv hittills. Syster yster har nu anlänt hem igen, det känns bra. Får väl sno åt mig henne för mig själv en annan dag.
