Friends forever
Vissa människor slutar aldrig att imponera på mig. Jag blir så paralyserad att blicken fastnar liksom orden stockar sig i halsen och jag vet inte riktigt hur jag ska tala om hur mycket jag beundrar någon. För jag har aldrig varit bra på sånt där, jag har alltid nöjt mig med att beundra på avstånd. Suga åt mig av det goda och försöka lära mig själv hur man gör. Men det är svårt, när man inte riktigt har någon fungerande plan. Så vad gör man? Man fortsätter att stå där, paralyserad, med ett leende på läpparna, man låter kroppen tala för sig själv. Och inuti är man varm om hjärtat och glad att man inte gav upp kampen. För jag är stolt, både över dig, men framförallt över mig själv. Vi är alla bra på vårat eget sätt, men jag tror att du tillhör en annan världsdel av vad som är bra. För du är något alldeles unikt och för det kommer jag alltid att beundra dig.
Lycka till i framtiden min stjärna! <3
