All I have
By the grace of god
You know you know you know I am
How bitter fucking sweet
How bitter fucking sweet it is
Undrar hur många gånger det har blivit den här rubriken? Många.. Men det är för att den här låten gör mig så förbannat glad, som igår när jag cyklade hem från boxningen med trött kropp och lite ont här och där, så gav den mig ändå en sådan fulländad glädje. Jag kan verkligen inte förstå. Ungefär som igår morse när jag cyklade till skolan, var skitnervös för min tyska redovisning och lyssnade på Håkan. Han gav mig all glädje, och färgsatte alla minnen jag behövde just då. Precis som min vän säger att jag är samma färg, det är så starkt, så känslofullt, så värmande att det kan rädda en hel dag. För tänk, min tyska redovisning gick bättre än väntat, och jag hann med allt jag trodde jag skulle få stressa ihop i ett ganska normalt tempo. Det var en bra dag, innan jag kom in genom den där dörren, den som alltid sänker mig till botten av allt. Usch.
Men någon räddade mig och gjorde mig någorlunda glad igen. Det är allt som är värt något just nu, men något som är ännu mera värt är att jag får spendera hur mycket tid som helst med noak idag :) Det känns som om det är precis vad jag vill ha och behöver för att orka ännu en helg, och en skolvecka därefter. Men nu är det skolan som gäller!
Ska försöka knepa ihop ett riktigt fint inlägg imorgon kväll, för nu känns det som om allt bara blir som jag inte vill ha det. Jag saknar på något sätt mig själv, ganska mycket. Men det ska ändras på.
You know you know you know I am
How bitter fucking sweet
How bitter fucking sweet it is
Undrar hur många gånger det har blivit den här rubriken? Många.. Men det är för att den här låten gör mig så förbannat glad, som igår när jag cyklade hem från boxningen med trött kropp och lite ont här och där, så gav den mig ändå en sådan fulländad glädje. Jag kan verkligen inte förstå. Ungefär som igår morse när jag cyklade till skolan, var skitnervös för min tyska redovisning och lyssnade på Håkan. Han gav mig all glädje, och färgsatte alla minnen jag behövde just då. Precis som min vän säger att jag är samma färg, det är så starkt, så känslofullt, så värmande att det kan rädda en hel dag. För tänk, min tyska redovisning gick bättre än väntat, och jag hann med allt jag trodde jag skulle få stressa ihop i ett ganska normalt tempo. Det var en bra dag, innan jag kom in genom den där dörren, den som alltid sänker mig till botten av allt. Usch.
Men någon räddade mig och gjorde mig någorlunda glad igen. Det är allt som är värt något just nu, men något som är ännu mera värt är att jag får spendera hur mycket tid som helst med noak idag :) Det känns som om det är precis vad jag vill ha och behöver för att orka ännu en helg, och en skolvecka därefter. Men nu är det skolan som gäller!
Ska försöka knepa ihop ett riktigt fint inlägg imorgon kväll, för nu känns det som om allt bara blir som jag inte vill ha det. Jag saknar på något sätt mig själv, ganska mycket. Men det ska ändras på.
Kommentarer
Trackback
