Allihave

Aow, jag önskar jag kunde springa iväg. Mest från mig själv idag. Men gärna från allt annat som blockerar vägen framåt. Jag lite avskyr att falla, men det är nog knappast en nyhet. Och jag lite avskyr mig själv för att jag inte använder mitt tålamod och uthärdar den lilla börda som faktiskt skulle kunna få mig att ändra mig. Men nej, tålamodet har lagts på hyllan för länge sen vid det här laget. Jag önskar ganska mycket att jag kunde gömma mig, springa ifrån mig själv och slippa ta tag i allt som gör saker så svårt. Jag lite överväger att sluta med allt bara för att få andas frisk, ny luft igen. Men jag vet inte hur man gör för att våga. Kanske rasar allt bara ännu lite mer och jag sitter där ensam med armarna kring mina knän som en liten boll och gråter mig ifrån den onda, vidriga verkligheten igen. Jag tror inte jag orkar med det, inte alls. Men frågan är vad jag orkar med just nu, det känns bara som om jag håller på att skjuta bort allt, bara för att få vara ensam. Men jag hatar ju att vara ensam? Men jag minns att jag brukade älska det. Fast det kanske beror på i vilken benämningen man ser det. Jag är ju lite lustig och så.

Någonting säger mig att jag borde göra mig i ordning, ringa lisa och försöka få med henne ut och gå för att rensa hjärnan, eller bara gå ut en sväng för mig själv. Någonting annat säger mig att jag borde plugga allt idag, nu när jag ändå är hemma liksom, så jag slipper det imorgon när vi har studiedag. Så jag kan unna mig roliga saker då, som att fota med Elin, spela med Orre eller varför inte, gå och söka jobb med lisa, jag har ju trots allt fixat mitt CV nu. Chockade?
Men jag känner inte riktigt för någonting. Det känns lite vemodigt och tungt och så. Och jag skäms nog lite för att jag stannade hemma, men jag är inte direkt pigg, och jag hade nog inte gjort någon större nytta i skolan i vilket fall, så det var lika bra såhär. Mina tankar vilar helt enkelt på andra saker, någon annanstans, hur ska man då kunna koncentrera sig på naturkunskapsföreläsningar, engelska diskussioner och svenska film? Nej, inte en chans.

Nu samlar vi krafterna till onsdag, och gör något bra av dagen, tiden, det som kallas liv.