Flickan i rummet bredvid
En gång fanns det ord som någon förstod.
En gång fanns en flicka som kunde tala.
En gång fanns någon som lyssnade.
Men nu är det tyst. Ingen förstår.
Och flickan kan ej mera tala.
Hon hör heller inte längre mer.
Det är slut, tomt vart än man ser.
Och så var det med den kreativiteten. JAG VILL MÅLA OCH SPELA GITARR! Men nej säger världen, du måste plugga, träna, vara trött och sova. Blää, säger själen, och kroppen tar emot. Kraften är slut nu, jag vill vara kreativ och få ut allt, tillbaka allt, glömma, försvinna, för att sedan återvända som någon ny. Någon vacker och stark. Jag behöver luft att andas, det är trångt i lungorna igen. Usch, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Men lugn bara lugn, det kommer nya dagar. Bra dagar.
Jag saknar Mats, Elin och hela nyströmska alldeles för mycket. Världen är inte rättvis. Inte rättvisare än vad man gör den förståss. Men nej, plikten kallar. Och min väska väger ton, helt ärligt. Jobbigt.
En gång fanns en flicka som kunde tala.
En gång fanns någon som lyssnade.
Men nu är det tyst. Ingen förstår.
Och flickan kan ej mera tala.
Hon hör heller inte längre mer.
Det är slut, tomt vart än man ser.
Och så var det med den kreativiteten. JAG VILL MÅLA OCH SPELA GITARR! Men nej säger världen, du måste plugga, träna, vara trött och sova. Blää, säger själen, och kroppen tar emot. Kraften är slut nu, jag vill vara kreativ och få ut allt, tillbaka allt, glömma, försvinna, för att sedan återvända som någon ny. Någon vacker och stark. Jag behöver luft att andas, det är trångt i lungorna igen. Usch, det här var inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Men lugn bara lugn, det kommer nya dagar. Bra dagar.
Jag saknar Mats, Elin och hela nyströmska alldeles för mycket. Världen är inte rättvis. Inte rättvisare än vad man gör den förståss. Men nej, plikten kallar. Och min väska väger ton, helt ärligt. Jobbigt.
Kommentarer
Postat av: Mats
Saknar dig med <3
Trackback
