Allihave

´Cos that's inside her,
Never dies.

Jag är lite splittrad. Lite, väldigt mycket förvirrad. Jag spelade gitarr och sjöng som en galning nyss. Var glad, sådär okontrollerat glad. Men nu känns det som om jag landade på jorden igen och insåg att världen inte är sådär bra som den var för ett ögonblick, ett par minuter faktiskt. För nej, snart är det dags att gå till skolan. usch.

Jag hade nog mycket hellre suttit på mitt rum och spelat gitarr ett par timmar, övergått till pensel och färg, skapat allt som vill komma ut. Men nej säger världen. Kim måste gå i skolan, sedan måste hon träffa sin pojkvän innan hon måste åka till stallet och måste rida, för att hon sedan måste åka hem och måste äta och måste sova. Jag hatar det.

Jag tror jag har gjort min första låt på riktigt by the way. Sjukt konstigt känns det, och texten är inte 100 % färdig, snare 5%, men det gör inget. För jag tycker om den. Nu måste jag bara skaffa mig såndär härlig Amy Whinehouse, Miss Li, Marit Bergman, Veronica Maggio, Maia Hirasawa, Paul Anka röst och våga visa världen. Sen är jag kanske redo att dö. För det är jag inte nu i vilket fall, även om själen känns ganska mycket död nu. Men den levde igår när jag träffade Joline iaf, det var glädjande, trots att jag hade mest bråttom i hela världen just under de 3 minuter jag hann träffa alla jag känner på samma gata, bara för att jag hade 10 minuter tills träningen började och kom 5 minuter sent. Men tack till syster för att hon sa att jag inte fick missa den träningen, för det var kul och jag har träningsverk. Men idag ska jag rida, och anmäla mig till KM i dressyr :O Och nu ska jag göra mig klar för skolan, hitta mitt glada humör och palla mig iväg, har egentligen bara en "riktig" lektion, fast vi ska finslipa vårt grupparbete och så är det basgrupp och lite engelska med Linnéa som gäller. Sen är dagen klar. I skolan iaf.