En vän med en bil

Jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
va lätt att fånga nu


Jag tror jag drömmer igen. Om sånger, om glädjen, och om sånt man aldrig glömmer. Men lite skaver det och skär, för jag vet att jag inte borde drömma såhär. En resa dit, en himmel dit, flyg från besvären. Nej, stanna exakt var du är, du lyckas aldrig ta dig ur det här. Känns det inte bra att lura dig själv, att hata sanningen du skapat, att låta världen äta upp dig utifrån och in. Ge upp, du kommer aldrig bli blind! Aldrig någonsin igen. Du kommer aldrig slippa höra, rösterna bor innanför ditt höra.

Aja, jag skrev iaf ett CV som var bra, det var vad mor min sa. Men plugga känns så förbannat värdelöst idag, så jag ska gå på stan med syster min och träna lite sen. Det kanske känns lite mera verkligt då? Jag tror lite jag avskyr att sväva i det blå. Och så var det med den sanningen då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0