Allihave

Prov, redovisningar, japp, nu är dom ur världen. Och vad konstigt det känns att inte ha något att plugga. Boxningen var inte lika kul som jag förväntat mig, har ingen motivation, ingen koncentration heller för den delen, och det blir ju inte bättre av att man blir raggad på när man ska träna xD sjukt egentligen. Aja, jag var där, och det var väl lite själva grejen.
Det gav mig lite energi, så efteråt kunde jag inte sluta tänka på träning, hade en promenad med lisa planerad, men hon gjorde annat, så det blev dusch och slapp med gitarren och telefon istället. Kanske inte lika uppskattat, men ganska skönt egentligen.

Jag satt och funderade över alla vänner jag inte har träffat på så himla länge, vart tog alla härliga sommar - relationer vägen. Alla gamla vänskapsband som kändes omöjliga att bryta.. Allt som var så äkta, hur kan det bara rinna ut i sanden. Nej, usch på mig. Och lite på er. För jag vill inte må såhär, inte för att jag själv inte tar mig tiden att bry mig om eller träffas. Jag saknar er ju, massvis! Alla härliga spelkvällar, allt skratt, konstiga samtalsämnen, galna utekvällar, nattpromenader, utebior, mysiga lunchraster, replokalskänslan och svettlukten. Jag saknar allt. Men hur säger man det till någon vars liv har gått vidare, känner den samma sak?

I've tried far too long, it ain't where I belong.
Your way to different, i've always wrong.
No, it aint what I want, but once and more I've choosen.
This is it, the last way to be something.
To make this is and then I'm free to bee.