It ain't enough
Splittrad?
Vad gör man med ångest för att gå ner på stan? Alltså det är inte den där vanliga typen, av ångest för hur jag ser ut och så vidare.. Det är mer ångest över att jag kanske hittar något jag vill ha, någonting som känns sådär omänskligt bra. Men när man sedan har köpt det och kommer hem, eller nästa gång man tar på sig det för att gå ut, så är det bara så fel som det kan bli. För man passar inte in.
Samtidigt kommer den där känslan av att vara något eget tillbaka, den vill vara starkare, men det är den inte. Vad gör man egentligen? Det är ju som om man skulle äta en zebra, fast det skulle inte gå bara för att den en gång har varit randig. Men när allt kommer ikring så kommer jag nog aldrig passa in. För vart man än är, eller vad man än gör så är man fel. Det spelar ingen roll, om man är randig, rutig, lustig eller utan skin. För den där tanken finns alltid där.
Men nej, nu tänker jag om här.
Vad är viktigast egentligen? Att jag passar in? Att jag trivs med mig själv? Eller att jag mår bra? Vad alla andra tycker?
Jag skulle nog säga att det är viktigast att jag trivs och mår bra. Har jag inte rätt? Så egentligen borde jag gå ner på stan och köpa det jag känner för, ta på mig det och bära det med självkänsla. För jag är jag oavsett vad jag har på mig! Och om jag tycker om mina kläder och mig själv så mår jag bättre. Dessutom blir min personlighet starkare om jag klär mig i sånt som speglar den och om det kan få mig att må bättre så är det värt det.
Så den där förbannade ångesten och tanken om att passa in kan göra vad den vill, men försvinna från mig.
För jag vill vara stark!
Och hur man än är så passar man alltid in någonstans. För vissa är inte så dumma att de bara tittar på utsidan, för det finns de som är bättre och ser djupet hos människor. Och att kunna se förbi allt det dåliga, det är det som gör en människa bra. Känn er inte träffade på något sätt, det gäller bara att tänka om, övertyga min hjärna om att jag är bra). Så det så.!
"Man lever bara en gång" !
Vad gör man med ångest för att gå ner på stan? Alltså det är inte den där vanliga typen, av ångest för hur jag ser ut och så vidare.. Det är mer ångest över att jag kanske hittar något jag vill ha, någonting som känns sådär omänskligt bra. Men när man sedan har köpt det och kommer hem, eller nästa gång man tar på sig det för att gå ut, så är det bara så fel som det kan bli. För man passar inte in.
Samtidigt kommer den där känslan av att vara något eget tillbaka, den vill vara starkare, men det är den inte. Vad gör man egentligen? Det är ju som om man skulle äta en zebra, fast det skulle inte gå bara för att den en gång har varit randig. Men när allt kommer ikring så kommer jag nog aldrig passa in. För vart man än är, eller vad man än gör så är man fel. Det spelar ingen roll, om man är randig, rutig, lustig eller utan skin. För den där tanken finns alltid där.
Men nej, nu tänker jag om här.
Vad är viktigast egentligen? Att jag passar in? Att jag trivs med mig själv? Eller att jag mår bra? Vad alla andra tycker?
Jag skulle nog säga att det är viktigast att jag trivs och mår bra. Har jag inte rätt? Så egentligen borde jag gå ner på stan och köpa det jag känner för, ta på mig det och bära det med självkänsla. För jag är jag oavsett vad jag har på mig! Och om jag tycker om mina kläder och mig själv så mår jag bättre. Dessutom blir min personlighet starkare om jag klär mig i sånt som speglar den och om det kan få mig att må bättre så är det värt det.
Så den där förbannade ångesten och tanken om att passa in kan göra vad den vill, men försvinna från mig.
För jag vill vara stark!
Och hur man än är så passar man alltid in någonstans. För vissa är inte så dumma att de bara tittar på utsidan, för det finns de som är bättre och ser djupet hos människor. Och att kunna se förbi allt det dåliga, det är det som gör en människa bra. Känn er inte träffade på något sätt, det gäller bara att tänka om, övertyga min hjärna om att jag är bra). Så det så.!
"Man lever bara en gång" !
Kommentarer
Trackback
