Nightmares
Undrar om jag är helt knäpp idag?
Tre blogginlägg på en och samma dag, innan dagen ens har hunnit ta slut.
Saken är den att jag inte har kommit till stan än, det går liksom inte. Allting inuti mig säger emot, nu gör visst håret det också. Det vill inte alls, det vill bara jävlas genom att vara fett och äckligt, fast det är precis nytvättat. Varför?
När man verkligen behöver någon, så finns det ingen. Alla är borta, och jag kan inte sms:a för min telefon är pank. Och jag vägrar nästan att gå ut snart. Vill bara begrava mig någonstans. Ska det vara såhär? Det är ju tisdag.
Vi har ju studiedag, och jag har inte gjort något vettigt. Mer än att sätta upp citat på väggen.
Kanske borde jag gå in och lägga mig på sängen och läsa dem, till monstret där inuti ger sig.
Jag vill att min syster ska komma hem, Nu. Och inte om en timme eller två, om hon ens kommer hem då.
Så vill jag att Todd ska ringa och säga att han kommer nu, för jag orkar inte sitta här och göra ingenting, min hjärna dödar mig nog då. Egentligen förstår jag inte varför jag blir så beroende av andra människor i sånna här lägen, när allting inuti mig säger emot. Vad kan en annan människa göra liksom? Det måste ju vara jag själv.
Fast det underlättar ju lite om man blir peppad på något håll. Men inte. Nu sitter jag ju här ensam, med Håkan i högtalarna och är arg på mig själv, besviken är jag nog med. För jag har inte pluggat ett skit, och jag kan inte gå utanför dörren för jag har ett monster i min mage, och besviken är jag nog för att jag inte orkar göra något för att övervinna monstret. Så vad gör man?
En rolig film kanske? Eller en bok. Det var ju trots allt längesen jag läste frivilligt. Kanske skulle man ta nästa buss till landet. Jag tror jag behöver se vatten och vitsippor, känna lukten av jorden och klappa en katt. Eller varför inte dela en morot med kaninen. Kanske en tur till stallet framåt kvällen istället. Någonting måste göras, annars blir jag galen. Okej, det är jag nog, inuti i vilket fall. Tur att ingen är här, då skulle jag säkert bara vara ilsken och tvär.
Så varför sitter jag då och väntar på att någon ska komma? PUCKO.
Jag vill lära mig att skriva blogginlägg sådär bra, som jag brukar läsa ibland.
Jag vill lära mig att designa bloggen som jag vill ha den med.
Fast nu vill jag nog helst må bra.
För igår var det annorlunda, jag kände mig hel.
Göra ett armband av pärlor vill jag också, kanske jag skulle ta och gå ner på stan och köpa mig lite pärlor och snören och göra något kreativt, som ett armband.
Jag vill kunna sy!
Så vill jag sätta musik till mina texter med.
Och kanske jag borde göra en såndär list med saker jag vill göra innan jag dör, för det känns lite som en sån stund. När man är fundersam över allt, så kanske man behöver lista ut vad det är man vill och vad det är som saknas för att man ska känna sig hel.
Men NEJ! Säg inte att.. I sånna fall blir jag galen på riktigt.
Jag vill inte. Dumma. Hur kan jag? Det får inte vara som jag fruktar.
Jag måste klara, SABINA jag behöver peppning! För jag har kommit på en tanke jag inte får tänka.
Sådär som när jag sabbar allt du vet. Oh, vad lustigt det känns att skriva så här.
Men nu vill jag skriva allt jag kan komma på att skriva.
Så det här blogginlägget blir oändligt.
Men ni behöver ju egentligen inte läsa, för det är ju nästan idioti.
Eftersom det inte står ett enda vettigt ord.
Fast när jag ändå håller på kan jag ju lika gärna fortsätta.
Från och med imorgon blir det en ny blogg stil.
Korta texter, bilder, citat, kanske nyckelord. Helt ny blogg kanske.
Måste komma ifrån allt gammalt, vill göra något nytt.
Bli lite mer kreativ. Göra något nytt, något eget.
Tycka om det.
För det gör jag inte nu.
Jag klagar ju bara.
Så vad är meningen.
Jag vill vara glad.
Okej, det här är ännu onödigare, men det känns som om jag kommer skriva tills jag inte kan skriva mera. För att det inte för plats mera text. Så jag kan ju berätta lite saker för er.
På torsdag är det nationellt prov i engelska MUNTLIGT, kul va ? Vi ska disskutera något om "att stanna eller gå iväg" Skumt... jag ska nog gå iväg. Beroende på vad det är vi disskuterar. Och vad de andra i gruppen säger.
Och nu bli det P3 rockster ett tag, för att se om jag kan rensa hjärnan. Egentligen borde jag nog gå ut och gå eller något.. men nej, inte nu. Det tar vi när det blir mörkare, eftersom mitt hår är hemskt.
Tre blogginlägg på en och samma dag, innan dagen ens har hunnit ta slut.
Saken är den att jag inte har kommit till stan än, det går liksom inte. Allting inuti mig säger emot, nu gör visst håret det också. Det vill inte alls, det vill bara jävlas genom att vara fett och äckligt, fast det är precis nytvättat. Varför?
När man verkligen behöver någon, så finns det ingen. Alla är borta, och jag kan inte sms:a för min telefon är pank. Och jag vägrar nästan att gå ut snart. Vill bara begrava mig någonstans. Ska det vara såhär? Det är ju tisdag.
Vi har ju studiedag, och jag har inte gjort något vettigt. Mer än att sätta upp citat på väggen.
Kanske borde jag gå in och lägga mig på sängen och läsa dem, till monstret där inuti ger sig.
Jag vill att min syster ska komma hem, Nu. Och inte om en timme eller två, om hon ens kommer hem då.
Så vill jag att Todd ska ringa och säga att han kommer nu, för jag orkar inte sitta här och göra ingenting, min hjärna dödar mig nog då. Egentligen förstår jag inte varför jag blir så beroende av andra människor i sånna här lägen, när allting inuti mig säger emot. Vad kan en annan människa göra liksom? Det måste ju vara jag själv.
Fast det underlättar ju lite om man blir peppad på något håll. Men inte. Nu sitter jag ju här ensam, med Håkan i högtalarna och är arg på mig själv, besviken är jag nog med. För jag har inte pluggat ett skit, och jag kan inte gå utanför dörren för jag har ett monster i min mage, och besviken är jag nog för att jag inte orkar göra något för att övervinna monstret. Så vad gör man?
En rolig film kanske? Eller en bok. Det var ju trots allt längesen jag läste frivilligt. Kanske skulle man ta nästa buss till landet. Jag tror jag behöver se vatten och vitsippor, känna lukten av jorden och klappa en katt. Eller varför inte dela en morot med kaninen. Kanske en tur till stallet framåt kvällen istället. Någonting måste göras, annars blir jag galen. Okej, det är jag nog, inuti i vilket fall. Tur att ingen är här, då skulle jag säkert bara vara ilsken och tvär.
Så varför sitter jag då och väntar på att någon ska komma? PUCKO.
Jag vill lära mig att skriva blogginlägg sådär bra, som jag brukar läsa ibland.
Jag vill lära mig att designa bloggen som jag vill ha den med.
Fast nu vill jag nog helst må bra.
För igår var det annorlunda, jag kände mig hel.
Göra ett armband av pärlor vill jag också, kanske jag skulle ta och gå ner på stan och köpa mig lite pärlor och snören och göra något kreativt, som ett armband.
Jag vill kunna sy!
Så vill jag sätta musik till mina texter med.
Och kanske jag borde göra en såndär list med saker jag vill göra innan jag dör, för det känns lite som en sån stund. När man är fundersam över allt, så kanske man behöver lista ut vad det är man vill och vad det är som saknas för att man ska känna sig hel.
Men NEJ! Säg inte att.. I sånna fall blir jag galen på riktigt.
Jag vill inte. Dumma. Hur kan jag? Det får inte vara som jag fruktar.
Jag måste klara, SABINA jag behöver peppning! För jag har kommit på en tanke jag inte får tänka.
Sådär som när jag sabbar allt du vet. Oh, vad lustigt det känns att skriva så här.
Men nu vill jag skriva allt jag kan komma på att skriva.
Så det här blogginlägget blir oändligt.
Men ni behöver ju egentligen inte läsa, för det är ju nästan idioti.
Eftersom det inte står ett enda vettigt ord.
Fast när jag ändå håller på kan jag ju lika gärna fortsätta.
Från och med imorgon blir det en ny blogg stil.
Korta texter, bilder, citat, kanske nyckelord. Helt ny blogg kanske.
Måste komma ifrån allt gammalt, vill göra något nytt.
Bli lite mer kreativ. Göra något nytt, något eget.
Tycka om det.
För det gör jag inte nu.
Jag klagar ju bara.
Så vad är meningen.
Jag vill vara glad.
Okej, det här är ännu onödigare, men det känns som om jag kommer skriva tills jag inte kan skriva mera. För att det inte för plats mera text. Så jag kan ju berätta lite saker för er.
På torsdag är det nationellt prov i engelska MUNTLIGT, kul va ? Vi ska disskutera något om "att stanna eller gå iväg" Skumt... jag ska nog gå iväg. Beroende på vad det är vi disskuterar. Och vad de andra i gruppen säger.
Och nu bli det P3 rockster ett tag, för att se om jag kan rensa hjärnan. Egentligen borde jag nog gå ut och gå eller något.. men nej, inte nu. Det tar vi när det blir mörkare, eftersom mitt hår är hemskt.
Kommentarer
Trackback
