Rädsla för ett barn

Jag känner mig som ett barn.
Protesterar, skriker och gör mig fri.
Jag flyr.

Och det finns ingen hemlighet i det.
Verkligheten skrämmer mig.
Jag är rädd för allt och alla.
Allra mest för dig.

Om något kunde stärka mig.
Skulle jag veta vad det var.
Om någon kunde värma mig.
När du inte längre finns kvar.

Jag känner mig som ett barn.
Drömmer, hoppas och gråter.
I flera dagar.

Och det finns ingen hemlighet i det.
Världen gör mig svag.
Jag är rädd för människan.
I alla fall idag.

Kommentarer
Postat av: Sabina

Jag känner mig inte som ett barn, men folk ser mig som ett barn. Är det bättre?

2008-04-21 @ 21:19:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0