I hate everything about you

Inte långt ifrån, allting, jag tål det inte, usch, blir galen.
Can't even listen to your words anymore. Sorry

Jag gjorde ett val imorse, ett val som kom att göra min dag rätt mycket mer värd än om jag hade valt det andra alternativet. Nämligen antingen ligga kvar i sängen, tänka på mina sorger och bekymmer, kanske drömma mig iväg. Eller som jag istället gjorde, tog cykeln, kände frihetens vind smeka mina kalla kinder, besökte en vän, mycket efterlängtad sådan. De fick springa av sig i ridhuset, det såg befriande ut, som om alla krämpor, och låsningar försvann, sådär bara för ett par minuter av frihet. Åh, det finns ingen vackrare än du min stjärna. Efter allt fix med mockning, mat smörjning och annat viktigt spenderades en timme tillsammans med borstning och mys, härligt och uppskattat från båda håll. Dessvärre fick jag åka buss hem eftersom cykeln fortfarande envisas med att gå sönder och inte vilja bära mig hem igen. Men det rörde mig inte nämnvärt idag. Smärtan i ryggen är värre, varför kan den inte bara försvinna för gott?

Tog det där badet förut, rätt skönt faktiskt, med inpackningar, salt och hela köret. Önskar mest att ryggen kunde bli hel, så jag kan träna sådär galet mycket igen. Att bara få springa utan smärta skulle vara guld värt! Men inte, det bor något ont över mig, som säger att jag ska ha ont. Det är väl så det ska vara. Nä, nu ska jag nog försöka läsa lite i boken igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0