Allihave

Jag tror vi kan släppa allt, vara både fina och bra på samma gång, om vi bara inte tänker på allt annat. På sånt som är gammalt, borde inte allt vara gammalt just eftersom det inte längre existerar. Jag tror jag är kär i det ordet, existens, det säger allt i ett ord liksom. Sånt gillar jag. Det mäktiga här i livet. Precis som känslor, man kan bara inte få nog av dem. Och allra helst om de är nya, aldrig uppmärksammade tidigare. Som att jag för ett par minuter fick för mig att jag faktiskt kan sjunga, att jag faktiskt låter rätt så bra. Så jag skrålar på, ännu lite högre, dricker ännu lite mer, äter mer än magen förmår vilja söndermala och ler. Av den faktiska glädjen att vänner nog är det bästa som finns. När man får allt på en sådär lagom nivå, man vill hela tiden ha lite mer, bara för att fylla den eviga mättnaden. Som tyvärr kanske inte varar alls sådär länge som man hoppas, men man vet, innerst inne, att vissa människor är bara för bra för att vara ens vänner. Men ändå är de det på något konstigt vis, det är helt otroligt. Jag kanske överdriver, flyter iväg och blir lite djup eller kanske inte ens når höjden av smicker, men jag skyller på den glädjerika kvällen med vänner och alkohol, så lägg det i era tankar. Ibland kan även sånt vara bra, man får göra undantag!