Dom sista drömmarna

Ingen annan gör dig fri
inte nu och inte sen

Och hur mycket makt man än tros ha över sig själv och sina egna funderingar så vaknar man upp någon annan stans och inser att man faktiskt har flutit med, kanske lite för mycket och för länge. Kanske inte tillräckligt för att passa in där? Men alldeles för mycket för att glömma bort allt annat, vad det är värt och sådär.
    Vissa saker rinner aldrig ur, det sitter kvar efter år och dag. Men det är rätt skönt, då slipper man lära om sig när man känner för att ta tag i det igen. Det var rätt läskigt, men känslan av att faktiskt göra det och på ett bra sätt gör allt lite lättare. Men jag fastnar, alldeles för mycket, alldeles för djupt, för länge. Kanske betyder det något, kanske inbillar jag mig.
Jag behöver vår, sol och naturen, det är nog bara så det är. Vintern, kylan, mörkret tar kål på en. Och det blir inte bättre av för mycket plugg, ryggont och noo-training. Men kanske, kanske är det bra till helgen, jag håller tummarna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0