Allihave

There is only one thing

Sorlet av röster fyllde rummet, min existensnivå låg på noll, tills jag hörde en röst, lika förtvivlad som mitt inre, jag växte, nu var det jag och tystnaden som fyllde rummet. Jag förstod att man behöver inte vara den som klankar ner på andra, den som sjunger falskt, den som är bäst på allt, den som trycker ner sig själv. Nej, jag förstod att det ibland räcker alldeles lagom att bara sitta tyst, fundera, ta till sig, känna efter och bara försöka intala sig själv att ingenting är omöjligt.

Där simmade jag omkring, omsluten av det stora blå, ljudet av brus fyllde mina icke existerande öron, vattnets mjuka rörelser tog mig framåt, jag svävade, allt var blått, solen mötte ytan och spred värme. Men sen slog jag upp ögonen och kan för guds skull inte minnas om jag var omgiven av fiskar, eller om det var jag som var fisken. Men glädjen över att ha tagit med drömmen till öppna ögonen räckte alldeles utmärkt. Jag simmade vidare, faktum är att jag fick se fiskar och solen skiner än. Undrar vad det betyder.

Veckans bästa: Sömnen & drömmarna
Veckans värsta: Skoskav & ryggont
Veckans glädje: Kortet från Johanna
Veckans fundering: Vem spelar i Rockkarusellen på lördag? (Är det ens på lördag)