Allihave

Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
Och att springa runt och låtsas att man ler

Vad passar bättre än Lars Winnerbäck ibland. Inte mycket efter en glädjande helg. Fler vänner än jag träffat på länge, mys att hälsa på Noak, umgåtts med syster, promenerat i skogen, åkt spårvagn, lyssnat på musik, lagat paj, gett bort presenter, fått alldeles för mycket tillbaka för trevligt arbete med hjälp av hästar, plugg, handling med pappsen och en del irritation. Nej, inte mycket. Jag är glad. Det känns bra, hämtade min gitarr förut, den andra ska få nya strängar och så ska jag ge mig själv en välförtjänt hårfärgning och ett par byxor eller två. Sen kanske jag klarar mig tills våren och fåglarna anländer, jaa med en pensel eller två tror jag att de här veckorna kommer att gå. Rätt så fort eftersom det finns ett och annat att göra i skolarbetesväg också dessutom, Noak får inte glömmas heller. Där ska hälften av tiden spenderas framöver, för det har jag saknat i allt virr hit och dit, ryggont och lidande. Nu är det tid för förbättring, återförening, gitarrspel och kreativitet. Såsmåningom blir det löpning med Sara också, förhoppningsvis en del skogsturer, för sånt uppskattar jag. Hör av er om jag har glömt något. Puss och godnatt

Jo jag köpte ju färg också, till mina väggar i mitt nya rum, det ska bli spännande. Resultat kommer att visas framåt veckoslutet. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge