Allihave

Ingenting, ingenting, ingenting går in, det blåser rakt igenom. Det känns som om min kropp är tömd på kraft, ändå räddar jag allt i någon konstig form. Jag förstår inte ens själv hur det hänger ihop, det gör det säkert inte alls. Ett leende hit, ett skratt dit, en vänlig kommentar och allt flyter på. Skumt. Min barnsliga sida tar över när hjärnan strejkar, men det räcker tydligen för att ta sig igenom dagarna. Jag vill bara stanna upp, klättra upp på ett tag och se hur världen snurrar vidare, medan jag sitter där  i lugn och ro, omgiven med svala vindar, fina fåglar och ljuvliga toner. Men nu är det hög tid att springa till spårvagn, vakna och öppna öronen och ögonen för det är Samhällskunskap, Historia och Religion i en lektion och vi ska se på dokumentär. Det kan bli spännande det här.

I meet someone I used to know, I can understand why I miss you soo, its just another time now, and I'm supposed to be in another world than yours, I don't want it to be. And I will still remember those days, happy days. With you.