Allihave

Den smärta som uppstår bara av ett litet tryck är helt obeskrivlig, jag ligger där och bara känner smärtan rinna ut i varenda liten nerv, tänk om man bara fick kapa av dom lite grann, bara skära ner på känseln, det vore så himla skönt. Men jag är inte vek, nej det är nog det sista jag vill kalla mig själv. Visst klagar jag, lägger bekymmer till världen och kanske rent av är elak mot någon. Visst är jag rädd, mest för mig själv i många fall. Men all den kraft jag lägger ner på att ta mig igenom allt är otrolig, det är rätt skönt att veta det när så många har försvunnit, tagit ett steg bort. Eller när man själv bara känner sig extra svag men tillslut lyckas övervinna sig själv och gå emot allt som skriker inuti. Jag är både stark och modig, innerst inne vet jag ju det. Det skulle nog ni också göra, om ni öppnade er lite och försökte.

Truth is, I miss you so, so unbelievabel much.
In to many ways, for to long. I want you to hold on.
To me.