Soul meets body
Att kunna se och känna något på distans är en ganska häftig känsla. En form av lättnad, men med ett underligt tryck. Ungefär som när kolsyra pyser ur en flaska. Små små bubblor med ett sånt enormt tryck, luften lättar och resterande bubblor blandas i innehållet och bara finns där, fräter lite när man får dem i munnen tillsammans med innehållet, men existerar egentligen inte på något märkvärdigt sätt.
Nu hoppas jag egentligen mest på att ha kraft att förverkliga alla kreativa idéer framöver, ännu en konstig känsla av att tiden inte räcker till. Inte till allt man vill och måste på en gång, åter igen tar måstena större plats. Men viljan är inte svald den här gången, den ligger bara och väntar under ytan, på första bästa håv att dra sig upp med. Det känns rätt bra ändå, att fortsätta vandra i en händelserik värld. Hoppas Obama kan göra något gott föresten, det är nog första gången jag tagit till mig något politiskt, bara det är ju framgång i sig. Tappa inte det här nu, fortsätt inspirera och förvandla.
Don't lose what's yours, keep it real, that's the thing of course!
