Allihave

Det kan vara så lätt
Gå efter det som kan gälla för dagen
En enkel retträtt
Slå nån annan och slippa bli slagen

Behöver andas ut, släppa allt, bara komma bort, somna om, vakna utsövd någon gång. Det kan tyckas att jag klagar, dag efter dag, sanningen är väl den att det är så enkelt.    Det är så lätt att bara känna allt som skaver, se allt som är svårt. Det är så lätt att man glömmer bort allt bra som man gjort, hur bra man är.  Det fina med livet läggs i skymundan för allt som tar plats, det är så enkelt att glömma bort att le. Så enkelt att säga tack och mena det, så svårt att säga ifrån, glöm inte att vi bara lever en gång.    Om jag kunde skulle jag stanna tiden, bara för att få sitta still och studera allt som hänt, varje liten sekund av allt som är bränt, känna varje doft, varje längtan vid advent. Jag skulle måla av allt, fånga varje litet ögonblick, saker värda att minnas men lätta att glömma.    Men tiden springer, ett ständigt marathon lopp, jag förstår att många ger opp, för stressen är slitsam, förstör allt så lätt. Den stillar ingen hunger, gör ingen mätt, bara fylld med ångest, kalendrar fyllda av planer, som aldrig hinns med. Hur kan vi skapa en framtid om vi inte hinner med att njuta av njuet, lära av allt som hänt. Vi borde ta hand om varandra, alla de lågor vi glömmer att vi tänt.    Håll dig själv i handen, fundera en stund, vad betyder något? Är det värt att bara springa runt?