Allihave

   Den där känslan jag öppnade för Ebba när vi promenerade runt strömmen sitter fortfarande kvar, den vill inte släppa taget. Alltså skulle jag bara vilja sätta mig ner på en fin plats och gråta, tills ingenting finns kvar, jag vill känna mig sådär läskigt tom på allt.    Det är åthelvete jobbigt att inte kunna bli frisk, när allt hjärnan säger är spring! Och alla andra tankar som ekar runt runt runt, att det aldrig får ett slut. Tabletter i för stora mängder, sömn, sol och vatten, ingenting fungerar. My body is still like glue and I can't do anything about it. Så ikväll tänker jag bege mig ut, precis som alla andra kvällar. Men inte till krogen, inte heller till kärleksparken, även om kärlek och dans kanske vore precis vad jag skulle önska mig, om jag fick drömma.    Nej då, jag ska socialisera mig med Lisa och Johanna, spela lite guitar hero och se en eller annan film. Förhoppningsvis skänker det mig den glädje som behövs för att bli kry igen, för jag går under på riktigt om det ska vara såhär jobbigt att leva.

Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.

It's a new secret I have found.