If I Could See You Again

Känslorna vill bubbla över, solen stärker mig och jag är barnsligt glad. Nästan som nyförälskad, fast de enda tecken på förälskelse är ett leende på läpparna och röda kinder, men det kan man väl få för mindre. En sol och lite kyla?

Tar ett djupt andetag, möter det förflutna, nostalgiska, oklara. Allt som en gång har lämnats bakom, för något helt annorlunda. För att komma bort. Men vissa val man gör ångrar man, och det här är ett sådant. Hur kunde jag? Fast å andra sidan har det lätt till mycket bra, väldigt mycket. Det är svårt att veta om något är rätt eller fel. För i vissa fall kan inte ens magkänslan avgöra. Man måste ta till förnuftet fast man önskar man kunde blunda för det för att bara göra som man egentligen vill.

Jag ville i vilket fall som helst rida X:et idag, vi gjorde rätt bra ifrån oss, dyngsvettiga skrittade vi ut i solen, bättre än ett superkvavt och varmt ridhus tror jag båda tyckte. Han är en stjärna! Och jag blev gladare än jag var innan. Att sitta på bänken och titta på när solen gick ner var inte så dumt heller, även om det blev rätt kallt efter sådär 45 minuter ^^ Men jag insåg att det var det första jag suttit ner och bara haft tankarna på väldigt, väldigt länge. Men nu är det vår, så då blir det oftare! Mysigt!

Och ibland gör det ont att veta att rätt känns fel, och att fel är rätt. Men det är utanför min värld egentligen. Be happy!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0