Allihave

Trött som jag vet inte vad.
Men så går det när man inte kan somna på kvällarna..

Imorgon är det frilutsdag, Milla och jag på Friskis ^^ :)
Kommer vara död efter ett jympa pass och ett styrkepass i rad.
Men det är sånt som man får ta :)

---

Ibland kan jag inte riktigt förstå.
Så långt borta, men ändå närvarande.
Modet sviker och kallsvetten kryper fram.
Vad finns det egentligen att vara rädd för?

Ingenting, ni är väl inte mer värda än mig...?
Vad inbillar jag mig egentligen?
Och jag tycker egentligen inte illa om er.
Jag är bara lite reserverad till en början.
Vågar inte ta första steget.
Har tappat allt mod.
Om ni bara kunde förstå, utan att jag behöver berätta.

Aja, ibland får man ta saker för vad det är.
Och vända vissa åsikter till något bra.
Jag har ju lyckats förut, så varför inte nu?
Kom igen, kämpa.!