Music when the lights go out

Idag fyller Milla 17, vilket betyder att vi har varit vänner i 17 år, om 2 månader, 2 veckor och 4 dagar.
Lite smått skrämmande sådär..
Tänk vad fort det har gått.
Jag minns fortfarande när vi satt på lekstugetaget och åt bigaråer som om vi var världsmästare, och det är länge sen nu. Flera år, vi var små då. Då vi visste vi inget alls om livet.
Bara att det var bra sålänge vi hade varandra och sålänge vi fick som vi ville.
 
Men nu är det annorlunda.
Men vi är fortfarande vänner och det är det enda som betyder något.
Att vi har kämpat för att hålla kontakten.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva mera.
Bara att jag är oerhört glad och tacksam över vår vänskap.

Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
Never quite as it seems

I know I felt like this before
But now I'm feeling it even more
Because it came from you

Then I open up and see
The person fumbling here is me
A different way to be

I want more, impossible to ignore
Impossible to ignore
They'll come true, impossible not to do
Impossible not to do

Now I tell you openly
You have my heart so don't hurt me
For what I couldn't find

Talk to me amazing mind
So understanding and so kind
You're everything to me

Oh my life is changing everyday
Every possible way
Though my dreams, it's never quite as it seems
'cause you're a dream to me
Dream to me 

The Cranberries - Dreams

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0