Allihave

ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Allting känns så rörigt, eller ska jag säga att det är rörigt.
Jag är rörig, mitt liv är rörigt, allt är rörigt..
Puff pang, äggröra.. helt enkelt.

Det enda jag får höra är allt som är fel..
Allt som jag redan är fullt medveten om.
Kom med något nytt istället va?
Något som skulle kunna göra saker och ting bättre...
istället för sämre.
Det är ju när man blir påmind jämnt, man tillslut tror att det är så.
I verkligheten. Man lever upp till det..

Fast det kanske inte alls är så..
Eller snarare kanske inte skulle behöva vara så.
För om man fick höra bra saker istället..
Så kanske man skulle ta åt sig..
Stärka sitt självförtroende en aning.
Och göra något åt all skit..
Istället för att bara flyta med.
Och bli ännu mera skit.

Så det så.
Och jag är inte arg.
Bara en aning upprörd.
Och sårad.
Och tom.
Och förvirrad.

Och känner mig en liten aning ensam.
Och önskar allt var bara lite annorlunda...

HJÄLP MIG ISTÄLLET FÖR ATT STJÄLPA MIG!

För jag är svag.
Styrkan fanns bara där för ett litet tag.
Men nu är jag svag.
Tillbaka på ruta ett igen.