Allihave

Wanna kiss you every minute, every hour, every day
You got me in a spin but everything is A.O.K!

Det här är nog det mest pinsammaste och kanske fånigaste på väldigt väldigt länge! Men det är väl så det är med högstadiekärlek, feghet och bortblåsta drömmar..?

Den här låten, jag minns allting nu, du spelade den jämnt, jag fattade aldrig varför, ett tag var jag så trött på den att jag inte visste vart jag skulle ta vägen när du tog upp din gitarr och började spela. Ackord efter ackord, och de där förbannade tonerna. Men jag hade aldrig funderat över texten, det slog mig först nu. minst två år senare.
 Det är nästan skrattretande. Hade jag läst texten då kanske det hade ramlat ner en pollet och jag hade varit med i spelet. Men istället gick jag och drömde, mina egna fåniga drömmar, funderade på hur jag skulle våga ta steget närmare, komma ut ur all blyghet. Men är man dum så är man, där hade jag allt serverat på silverfat hela tiden, utan att fatta ett skit. Och när det sedan kom ett steg framåt i rätt riktning så kapar jag av allt utan att ens tänka efter, alla dessa minuter, timmar, veckor, ja till och med månader av drömmar var som bortblåsta. Eller inte riktigt faktiskt.

För vissa dagar går jag fortfarande och tänker på den där härliga vårdagen, jag tror det var i maj. Det var fint väder, luktade ladugård, gräset var grönt, katterna strök sig längs benen. Vi vandrade runt där, helt förälskade utan att egentligen veta vad vi skulle prata om, men på något sätt kom vi över vår feghet, fick fram några vettiga frågor och svar, såg på några filmer, gick ut igen. Jag kan fortfarande se oss gå där bland de lila ljuvlig doftande syrenerna och hålla varandra i handen, hur vi sakta går bort från allt det vackra på grusvägen och betraktar allt på håll. Sen bildas ett stort svart moln, jag vill inte minnas ett dyft av vad som hände efteråt, jag tror jag ångrar mig lite än faktiskt, kanske är det just därför jag minns det såväl. Hur fin du var i kvälls solen, hur varm jag var inombords, hur mycket jag skulle ge för att få stå där igen.