Allihave

You tried so hard to be someone
That you forgot who you are

You tried to fill some emptiness
Till all you had spilled over

Now everything's so far away
That you don't know where are
You are


Det är lite svårt att hålla kontroll på allt när det bara flyter iväg åt alla håll. Men ändå har jag inte panik för att det är mycket att göra eller för lite att göra. Det är mest jobbigt att ryggen värker, men efter dagens mirakel knäckare måste det nog ändå bli bättre så småningom. Utvecklingssamtal har aldrig varit jobbigt för mig förut, men idag var det som om allt lossnade, bra eller dåligt tål att funderas på. Jag hoppas klippningen kan ge mitt hår liv igen, lockarna har varit som bortblåsta den senaste tiden, bara för att jag verkligen vill ha dom. Det är underligt.
   Den mesta av min tid nu går jag runt och fryser, drömmer om kläder, glada minnen, och försöker hitta låt till dressyrnummret.. Och såklart att ryggen slutar göra ont, det skulle underlätta så mycket. Jag skulle kunna träna och slippa tänka ett par timmar i veckan, men imorron ska jag till X:et och då ska jag minsann rida ordentligt. Nu tänkte jag plugga en timme, fast det var visserligen för en timme sen så det blir nog inte så mycket med det nu, ska försöka slänga mig på soffan och njuta av livet med en bra film eller bok. Det förtjänar jag, det är så mycket jag förtjänar, jag ska försöka göra mig själv till en nyttig livsnjutare, det vore något. Tänk vad skönt att komma bort från alla onda tankar ett tag, bara lämna alla måsten åt sidan och ägna sig åt något som fyller en med kreativitet och energi. Ja tack, speciellt i sånna här vintertider. 
  Mest av allt vill jag nog julpyssla, träffa vänner, baka lussekatter, pepparkakor och köpa julklappar, men den motivationen försvinner lite när man vet att det inte blir något direkt julfirande.. :(  Och mitt största problem just nu är väl att jag tycker att jag förtjänar allt serverat på silverfat, för att det skulle bli så mycket enklare då. Men frågan är hur svårt det är att bara ställa sig upp, ta ett par steg framåt och ta för sig ändå.. jag vet inte, något i mig säger att jag inte vågar, men jag har ju fan vågat förr, så varför inte nu? Jag vill ju bara ha ut gott utav det, kanske är det den största rädslan egentligen. Att det ska leda till något ont?

Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten