Allihave

du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
de älskar gärna det de ser
men de skräms bort om det finns mer

Snön ligger vit på marken, julen närmar sig, jag fylls av massa underliga känslor, det är lite spännande och skrämmande på samma gång. Man vet aldrig vart det slutar. Drömmar och önskningar får mig att gå vidare, underligt nog känns det som om det inte finns några hinder på vägen längre, jag är starkare än jag tror, än ni tror. Ibland har jag en känsla av att jag kan erövra världen med egentligen ingenting, ett huvud, en kropp, 17 år på nacken och jag är redo för i stort sett vad som helst. Men jag tror fortfarande att jag är lite besviken för att det inte blev något lumpen, bättre lycka nästa gång, som man brukar säga. Det är väl så man får se det. Jag har ju trots allt lyckats med andra saker och det är bättre än inget alls! Nu är det hög tid att skynda sig att göra sig klar och kila till skolan, som förövrigt verkar bli väldigt slapp de sista veckorna fram till jul, men jag ska väl inte hoppas på för mycket... Det leder bara till besvikelse.