Allihave

Fan, just nu hatar jag mig själv ganska väldigt jättemycket!

Det är så att novellen, i svenska som vi har jobbat med i tre veckor i skolan, skulle ha varit inlämnad igår, och om man inte var klar kunde man maila den. Men jag, mitt hopplösa pucko har lyckats glömma den i skolan... på mitt datakonto. Fast jag har ett USB minne som man kan flytta med sig allt, så har jag lagt in de andra två kladderna som jag skrivit, men den bra, den som jag skulle lämna in är kvar i skolan!
Hur fan kan man vara så jävla korkad.
Det är bara i mitt liv sånt här händer just nu.
Allting blir fel, allt skiter sig, ingenting blir som man vill eller hoppas på.
Det blir inte ens bra, hur mycket jag än anstränger mig.
Fan!

Gammal skit kommer tillbaka hur mycket man än försöker förtränga den.
Det går inte att glömma, när någonting hela tiden påminner en.
Varför kan jag bara inte säga ifrån. Gräva fram sanningen och trycka upp den i ansiktet på er.
Det kanske är vad som krävs för att ni ska förstå?
Om ni ens kan förstå.

Jag har skrivit det förut och skriver det igen..
"Det man inte kan förstå kan man åtminstone respektera".