Järnspöken

Så förbannat trött på allt. 
Vill bara vända er ryggen och gå.     


Jag stod där på trappavsatsen och tittade ner. Jag önskade att jag hoppade och slapp se mer. Men jag stod kvar, backade bakåt och vände mig om och gick. Jag gick vidare på en väg jag önskat att jag aldrig satt min fot på.
Gick tillbaka in i en värld jag bara ville lämna. En värld jag bara ville bort ifrån.
Varför är man så jävla feg i de där lägena? När man kan välja.
Varför väljer man alltid det när man vet vad man får? När allt man egentligen vill är någonting helt annat.
Något som man skulle må bra av, något som skulle få en på humör.

Varför kan jag bara inte välja rätt för en gång skull?
Är så förbannat trött på allt.

Men egentligen är allt bara ett annat ord för ingenting.
Ingenting gör mig galen.
Får mig att vilja fly.
Bort.
Mot frihet.

Kommentarer
Postat av: Sabina

Lycka till på dig med

2007-12-29 @ 22:16:25
URL: http://sbainuf.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0