Jag ger dig min morgon

...jag ger dig min dag.

Har träffat Sabina idag igen. Det är trevligt att umgås med henne faktiskt :)
Man släpper liksom tankarna på allt annat och fokuserar på att vara närvarande.
Vi gick runt lite på stan först. Jag köpte mig BabyShambles nya skiva och ett block med ritpapper : )
Så imorrn blir det musik och målardag :) Någon som vill göra mig sällskap?
Sen begav vi oss till stallet och pysslade med Calypso och jag red.


När jag stod där i bokhandeln och funderade på vad jag skulle dig i julklapp.
Insåg jag att du är den enda jag har kännt i hela mitt liv men ändå inte riktigt känner.
Eller jag känner dig, men att det alltid ska vara lika svårt att köpa julklappar...

Senaste tiden har kännts lite som för några år sen, vi är påväg att hitta tillbaka.
Men det är lång väg dit, till att umgås varje dag krypandes på alla fyra.
Till att ses några gånger om året för att allt runtikring tar alldeles för lång tid.
 
Då slog det mig att det enda jag verkligen vill ge dig är en dag med mig.
Eller kanske tvärtom, det är det enda jag vill ha av dig.
För i min värld betyder inte alls saker lika mycket som vänskap längre.
I min värld är du värd mer än alla presenter som går att köpa.
Så jag tappade lite kontrollen över det där med julklapp när jag stod där i bokhandeln.
För det satte fart på den ena tanken efter den andra. Och jag insåg verkligen vart allt var på väg.
Hur har det kunnat bli såhär?
Sitter jag bara och tittar på när mitt liv bara flyter iväg eller vad fan är det som händer.
När man efter 16 år inser att man inte vet vad man ska ge sin bästa vän i julklapp.
Utan för att jag bara inte kom på vad som skulle kunna passa.
För du är någon jag alltid tagit förgiven, men ändå är du så speciell.
Att jag rakt från mitt hjärta måste säga att du är den bästa vän jag har och någonsin har haft.
För 16 år - snart 17 år kan ingenting rubba på.
Vi har verkligen stått ut med varandra, eller kämpat för att hålla kontakt med varandra.
Och det är det enda som verkligen betyder något.
Och inte för att det har med själva julklappen i sig att göra - för båda vet vi ju att det är tanken som räknas.
Men den här gången kändes det som om jag ville ge dig någonting extra.. ¨

Så jag hoppas att det nu blir så också.

Usch, vad jag svammlar..
Ramlar,ramlar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0