Allihave

And even if somebody could have shown you the place you wanted,
Well I sure you could have made it that bit better on your own,
You are the only ones who know

Igår vare fest. Förlåt att jag säger det, men den tråkigaste jag varit på. Jag vill inte ens sammanfatta den.
Men alla stunder har väl sina ljusglimtar, och gårdagens var väl att träffa Sörpings borna igen. Nostalgin växer i mig och jag kan inte förstå vad jag har gjort. Hur kunde jag ens komma på idén att byta skola. Jag hör inte hemma där för fem öre, nej inte ens för ett dammkorn. Jag borde gå på nyströmska, estet, med Mats och Elin som det var förut. Jag borde gå där och vara avundsjuk på Lisa, Linnéa, Niklas, Andreas, Robin, Elias och de andra för att dom har varandra och ser så glada och sammansvettsade ut. Men nej, inte ens det kan jag göra längre, jag måste vara det på avstånd för att jag tog ett beslut mitt uppe i all förvirring. Usch. Inte igen!

Och nu äre bara en dag kvar innan vi börjar och ångesten är värre än allt annat. Fy fan, jag vill verkligen inte. Känns som om jag har gått färdigt skolan för gått nu. Men nejdå, på tisdag börjar allvaret, allvarligare än aldrig förr. Blää..

Aja, en positiv sak är i vilket fall att Ebba är tillbaka i stallet, så nu ska jag nog kunna övertyga mig själv om att stanna där åtminstone. Även om Exet och boxningen kommer ta tid, precis som skolan. Så finns det ännu en sak som kommer få mig att vilja gå bort från allt, till stallet, för en stunds glädje! Det är nog vad jag saknar mest.

Och jag borde inte göra det, men jag gör det ändå.