Allihave

I knew all along
That I was right at the start
bout the seeds of the weeds
That grew in your heart
Self satisfaction for the factions
Who formed to tear us apart
Well I gave you the Midas touch
Oh you turned round and scratched out my heart

Oh what did you expect?
Oh tell me what did you expect?
To lay it on my head
So is it all upon my head?

Lättnad, tyngd, förvirring, nervositet, ensamhet, egosim, omtänksamhet, självsäkerhet, mer eller mindre en blandning av det mesta kan fylla bara några minuter.. Eller närmre en timme, men ah, det kommer nog bli bra tillslut. Förr eller senare tonar allt ut sig i ett lugn som skapar balans och låter alla bitar falla på plats. Att något i magen far upp och ner, runt och jag vet inte vart, ungefär som när man åker bergodalbana, fast av andra anledningar och kanske inte alls med samma känsla så är det någonting som säger mig att allting kommer ordna sig och bli bra. Bättre än väntat och det känns tryggt faktiskt. Men samtidigt vill jag inte hoppas, jag vill inte förvänta mig det värsta, och jag vill inte vara neutral. Och gör nog inget av det, jag sticker både lite hit och dit och fram och tillbaka, men det är så det får vara tills vidare. Jag ska försöka lägga banden på mig nu och göra något bra av det. Om inte annat får jag väl ta upp skrivandet och målandet på riktigt igen och få ut allt :)

Sen vill jag säga att jag har en tanke på Maria hela tiden nu, jag håller tummarna och annat som är bra ni vet.. Som jag förövrigt tänker på gå augustifestivalen med!  (och så några till är klart)  :)